Bakgrund: Den psykiska ohälsan bland unga har ökat de senaste två decennierna. Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, ansvarar för den specialiserade psykiatriska vården för de under 18 år medan vuxenpsykiatrin har ansvaret för de som blivit myndiga. Det finns stora skillnader mellan BUP och vuxenpsykiatrin och övergången mellan vårdformerna innebär en process för de unga vuxna, vilket kan beskrivas i termer av transition.  Syfte: Syftet var att undersöka patienternas beskrivna upplevelser av överföring från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design som sammantaget tydliggör tre övergripande teman som beskriver förändring. De unga vuxna beskriver förändrat ansvar, förändrade relationer samt förändrad identitet till följd av övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Slutsats: De unga vuxna beskriver bristande information, ostabila vårdrelationer och en ökad känsla av hopplöshet under transitionen. Fram till att de etablerat en tillitsfull kontakt finns en ökad risk att de unga vuxna faller ur vårdsystemet. En viktig faktor för att säkerställa kontinuitet är att det finns närvarande sjuksköterskor som stöd innan, under och efter transitionen. I detta avseende finns strukturell och individuell förbättringspotential som kräver forskning och metodutveckling.

Socialtjänsten är en kommunal verksamhet som har ansvar att tillhandhålla sociala tjänster för barn och unga. Barn- och ungdomspsykiatrin är en del av hälso- och sjukvården som är organiserad på regional nivå. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur samverkan fungerar mellan BUP heldygnsvård och socialtjänsten när en ungdom är inskriven inom heldygnsvården. Studien baseras på åtta kvalitativa intervjuer med professionella inom både BUP:s heldygnsvård och socialtjänsten. Vi använde oss av en semistrukturerad intervjuguide där materialet analyserades utifrån tematisk analys. Med utgångspunkt från samverkansteori och gräsrotsbyråkrati kunde vi sedan fördjupa vår analys utifrån resultaten. Studien visar på att samverkan generellt sett är relativt god, där båda professionerna fokuserade på barnets bästa. Framgångsfaktorer inkluderar vilja till samarbete, kontinuerlig kommunikation och gemensamma möten. Hinder för samverkan inkluderar tidsbrist och brist på effektiva system för informationsöverföring. För att förbättra samverkan i framtiden efterlyser respondenterna bättre system för informationsöverföring och mer kontinuerliga möten. Tydligare riktlinjer och ökade resurser kan också underlätta samarbetet. Genom att BUP:s kuratorer ökar sin förståelse för socialtjänstens arbete och kommunicerar mer effektivt, kan en mer integrerad och effektiv vårdmodell utvecklas, vilket skulle gynna både ungdomar och deras familjer. / The social services are a municipal organization responsible for providing social services for children and young people. Child and Adolescent Psychiatry (BUP) is part of the healthcare system, organized at the regional level. The purpose of this thesis has been to investigate how collaboration functions between BUP inpatient care and social services when a young person is admitted to inpatient care. The study is based on eight qualitative interviews with professionals from both BUP inpatient care and social services. We used a semi-structured interview guide, and the material was analyzed using thematic analysis. Based on collaboration theory and street-level bureaucracy, we were able to deepen our analysis of the results. The study shows that collaboration is generally relatively good, with both professions focusing on the best interests of the child. Success factors include the willingness to cooperate, continuous communication, and joint meetings. Barriers to collaboration include time constraints and a lack of effective systems for information transfer. To improve collaboration in the future, respondents call for better systems for information transfer and more continuous meetings. Clearer guidelines and increased resources can also facilitate cooperation. By BUP counselors increasing their understanding of social services' work and communicating more effectively, a more integrated and efficient care model can be developed, which would benefit both young people and their families.

Having ratified the UNCRC (United Nations Convention on the Rights of the Child), the Swedish government and its authorities are responsible towards their young citizens to guarantee them care, protection and to be put first. In addition, children have a right to participation in processes and decisions which affect them. Especially in situations where the child is in need of protection. In research, children´s protection and children´s participation has been investigated as two separate, and often opposing rights, and the perception of children has in many regards been an ambivalent one. This study is focusing on the perception of the child and their participation in their welfare using two perspectives that splits the perception of the child: Children as subjects of rights and children as objects of care. The study investigates the perceptions of children and their participation in family therapy at Child and Adolescent Psychiatry (BUP) and family treatment at the municipal Social Services. Family therapy/treatment is a treatment aimed to gather the family to solve their common problems based on the system theory that perceive the family as a system. Through eight qualitative interviews with therapists and social workers, the study investigates the respondents own perceptions. The study finds that both the perception of the child as subjects of rights and as objects of care is found both at BUP and at the Social Service, although the perception of children as subjects of rights is more clear at the BUP and the perception of children as objects of care more clear at the Social Services. A discovery is that the Social services is more clearly using concepts linked to the system theory at the same time as being treating the parents as the main actors in the treatment with slightly less focus on the child´s participation. BUP, on the other hand is more clearly using concepts linked to the child as the patient with more individual and clear focus on the child´s participation, suggesting that where there is a perception of the family as a system, there is less focus on the child´s participation and where there is more of an individual focus, there is more focus on the child´s participation.

Det blir allt vanligare med barnpsykologiska utredningar, och en viktig del av utredningsprocessen är återgivningen. Vid återgivningen delges vårdnadshavare resultatet av utredningen. Syftet med denna studie är att undersöka vårdnadshavares upplevelse av återgivningen av deras barns NPF-diagnos. De två frågeställningarna använts för uppsatsen är; Vilka utvecklingsmöjligheter av återgivningar finns det för psykologerna på BUP Stockholm enligt vårdnadshavare? och Vilka är styrkorna och svagheterna med återgivningen på BUP Stockholm enligt vårdnadshavare? Uppsatsen har en kvantitativ ansats som utgått ifrån enkätundersökning med 31 stycken respondenter. Studien har en teoretisk utgångspunkt ifrån alliansteori, kommunikationsteori och kristeori, dessa teorier har även funnits som grund för analysen och diskussionen. Studiens resultat visar på att vårdnadshavare i stort är tillfreds med återgivningen på BUP Stockholm. Trots det finns det delar av resultatet som visar på utvecklingsmöjligheter. Bland annat att vårdnadshavare får tillgång till det skrivna materialet ifrån diagnosutredningen, även att det skulle kunna vara en fördel att arbeta fram en återgivnings-mall som skulle kunna vara ett hjälpmedel för nya psykologer på BUP. Även att efter- eller i kombination med återgivningen kunna vägleda vårdnadshavare med råd om vart de ska vända sig för att erhålla rätt stöd för deras barn, där lyfts socionomens roll som en tänkbar profession att kunna bidra med rätt kunskap.

<p>The purpose of this paper was to investigate how the Child mental Health Service, BUP Ektorp, textually constructs its demarcation, by studying case records from the first evaluations of the patients. The main questions were: In what way are the competitors and their problems represented in the texts, how is the solution justified and explained, and how do these factors relate to each other? The method being used is discourse analysis, influenced by Mörkenstam. The main conclusions are that the demarcation consists of a number of onceptions about the child, the parents, and the therapist. The conceptions, together with the way the problem is being described, justifies the proposed solution, proclaiming termination of the case.</p>

The purpose of this paper was to investigate how the Child mental Health Service, BUP Ektorp, textually constructs its demarcation, by studying case records from the first evaluations of the patients. The main questions were: In what way are the competitors and their problems represented in the texts, how is the solution justified and explained, and how do these factors relate to each other? The method being used is discourse analysis, influenced by Mörkenstam. The main conclusions are that the demarcation consists of a number of onceptions about the child, the parents, and the therapist. The conceptions, together with the way the problem is being described, justifies the proposed solution, proclaiming termination of the case.

Syftet med studien var att få ny och fördjupad kunskap om faktorer som upplevts vara till hjälp respektive hinder för föräldrar i kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin. Kvalitativa djupintervjuer gjordes med åtta föräldrar till ungdomar som fått bipolär- eller psykosdiagnos. Analysen av materialet skedde genom meningskategorisering enligt principerna för hermeneutisk tolkning. Fyra teman identifierades: upplevelse av vårdpersonalens intentioner, upplevelse av vårdpersonalens kompetens, upplevelse av vårdens organisation samt upplevelse av behandlingsinterventioner. Resultatet visar att det upplevs som en avlastning (hjälp) för föräldrarna om de känner tillit till vårdpersonalens intentioner och tilltro till den professionella kompetensen, samt om de upplever att vårdens organisation och de vårdinsatser som erbjuds har en sådan flexibilitet att de kan möta familjens individuella behov. Upplevelser av motsatsen kan i stället utgöra en merbelastning (hinder) för föräldrarna vilket riskerar att försvåra samarbetet med vårdpersonalen. De kliniska implikationerna av resultaten diskuteras avslutningsvis.

Trots att samhället har ett ansvar för att skydda barn från våld, är det flera barn som utsätts för våld utan att någon upptäcker det. Studier visar att barn som utsätts för våld hemma löper större risk att utveckla svårigheter såsom psykiska problem, samt att många barn inte berättar om våldet ifall frågan inte ställs. Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) upptäcker barn som utsätts för våld, hur rutinerna ser ut i samtalen med barn, samt hur de yrkesverksamma upplever sitt arbete kring upptäckten av våldsutsatta barn. Frågeställningarna är hur de yrkesverksamma får vetskap om barn utsätts för våld hemma ifall det är okänt, hur de upplever det är att ha barnsamtal kring våld, vilka rutiner de följer i barnsamtal, samt hur de yrkesverksamma upplever sin egen kunskap gällande upptäckten av våldsutsatta barn. Tre stycken utredare på barn och unga från socialtjänsten och en behandlare från BUP har intervjuats enligt en kvalitativ metod via en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 1). Resultaten har analyserats med hjälp av en innehållsanalys och presenteras slutligen i fyra olika teman (se tabell 1). Resultat visar att frågan om våld till barn inte ställs rutinmässigt. De yrkesverksamma är eniga om att det är svårt att upptäcka våld, samt upplever de en varierande svårighetsgrad att prata med barn beroende på barnets ålder och typ av våld.

Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att utforska professionella aktörers subjektiva erfarenheter av hur symptom på ADHD framträder hos flickor samt deras erfarenheter av hur symptomen skiljer sig åt mellan flickor och pojkar. Studien syftar även till att undersöka de professionella aktörernas erfarenheter av att arbeta med flickor med ADHD, och hur detta påverkar flickor och deras familjer i vardagen samt vilket behov av samhällsstöd flickor och deras familjer kan behöva. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med professionella aktörer verksamma inom barn-och ungdomspsykiatrin (BUP). Resultatet visar att det föreligger skillnader i hur ADHD-symptom uppvisas samt upplevs mellan könen. Flickor uppvisar en annan form av symptombild, som kan identifieras mer med en inåtvänd problematik gällande en inre stress och att flickor med ADHD i större utsträckning maskerar sina svårigheter i olika miljöer. Studiens resultat indikerar att flickor med ADHD till följd av sin funktionsvariation har svårigheter inom olika miljöer och att detta till viss del kan härledas till att samhället ställer olika krav utifrån olika normativa värderingar på pojkar och flickor. Detta påverkar hur flickor uttrycker symptom på ADHD samt hur omgivningen bemöter flickor med ADHD. Svårigheterna med att identifiera flickor med ADHD kan förstås genom att diagnosmanualen (DSM) som används för att fastställa neuropsykiatriska funktionsvariationer är baserad på kunskap om pojkar och deras symptombild varför många flickor inte identifieras i ett tidigt skede då deras symptom tar sig uttryck på ett annat sätt. Studiens resultat framhåller att flickor ofta kommer in till BUP utifrån en ångest- eller depressionsproblematik som sedan kan härledas till symptom på en odiagnostiserad ADHD. Det kan vidare diskuteras om förekomsten av depression och ångest hos flickor som har en ADHD-diagnos, eller där misstanke om en diagnos föreligger kan härledas till flickors upplevda känsla av misslyckanden inom olika miljöer kan leda till låg självkänsla. Denna studies resultat betonar vikten av att diskussionen kring könsspecifika normer för diagnostik är högst relevant eftersom ADHD påverkar flickor och pojkar olika, gällande hur symptom uttrycks men också hur funktionsvariationen bemöts olika beroende på kön. Vidare finns ett behov av kunskapsspridning bland socialarbetare och andra professionella som kommer i kontakt med målgruppen för att kunna identifiera dessa flickor i ett tidigt skede och möjliggöra adekvata insatser som är utformade efter flickornas behov.

Det kan finnas olika orsaksförklaringar till varför ett barn beter sig och agerar som den gör. Symtom som rastlöshet, koncentrationssvårigheter och svårigheter att hantera och reglera sin uppmärksamhet och sina känslor kan förklaras av en ADHD-diagnos. Samma symtom kan även vara en indikation på att barnet upplevt våld eller andra traumatiska händelser och därigenom utvecklat PTSD som en följd av dessa upplevelser. Den föreliggande studiens syfteär att utforska hur kuratorer kan särskilja och identifiera symtom relaterade till ADHD, traumaoch PTSD samt om de kan uppleva ett samband mellan dessa. Tidigare forskning visar på att det finns likheter i symtom och en del symtomöverlappningar mellan ADHD, trauma och PTSD. Vidare återfinns kunskapsluckor inom området. De två frågeställningar som ställs är:1) Hur kan informanterna identifiera och särskilja symtom relaterade till ADHD, trauma och PTSD hos barn och unga? 2) Vilka liknande symtom kan uppvisas vid ADHD, trauma och PTSD enligt informanterna? För att besvara dessa forskningsfrågor har sex semistrukturerade intervjuer genomförts med informanter anställda eller tidigare anställda inom skola, BUP och Habiliteringen. Tematisk analys har applicerats för att identifiera olika teman som berör forskningsfrågorna vilka gav följande teman: Barns beteende och symtom, normbrytandebeteende, symtomöverlappning samt behandling och feldiagnostisering. Vidare har de tempiriska materialet analyserats genom systemteorin för att tolka det insamlade materialet. Resultatet av studien påvisar att informanterna kan uppleva utmaningar i att identifiera och särskilja symtom relaterade till ADHD, trauma och PTSD samt att dessa symtom många gånger överlappar varandra. Slutsatserna indikerar att en potentiell brist i diagnostisering skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser för barnet, inklusive en förvärring av barnets beteende och symtom. Informanterna menade att detta kan leda till livslånga konsekvenser och öka riskenför att barnet utvecklar psykisk ohälsa.