The last few years have prompted empirical research about the COVID-19 pandemic. Undoubtedly, the pandemic has influenced a multitude of psychological constructs, including religiosity and substance use (Harper et al., 2020). Research about the effects of COVID-19 on religiosity and substance has been repeatedly demonstrated in the literature (Buchtova et al., 2022; Mosaval et al., 2022; Baillargeon et al., 2020). Although previous research has found relationships between these variables, no research exists about the potential connection between religiosity, substance use, and the COVID-19 pandemic. One of the purposes of this research study is to fill this existing gap in the literature. The COVID-19 pandemic has certainly exacerbated substance use and its complex facets. Additionally, the pandemic has negatively impacted several dimensions of substance use worldwide, including recovery meetings and communities, treatment services, and the cognitive and emotional functions of those with SUD and those who provide services to people with SUD (Palacio-Gonzalez et al., 2022; Mellis et al., 2021; Radfar et al., 2021; DeJong et al., 2022). Mellis et al. (2021) found that after the COVID-19 pandemic, individuals with a history of multiple SUDs reported more issues with telehealth and complications with accessing needed services. DeJong et al. (2021) highlighted the emotional aspects that people in recovery from SUD have faced since the COVID-19 pandemic. Substantial research regarding the negative relationship between religiosity and substance use exists. Religiosity is associated with a significant reduction in the rates of marijuana use, binge drinking, tobacco use, illicit drug use, and prescription drug use (Burdette et al., 2018; Edlund et al., 2010; Ford & Hill, 2012; Rivera et al., 2018). Johnson et al. (2008) found that negative beliefs about alcohol mediated the relationship between religious involvement and substance use. Additionally, the relationship between external religiosity and alcohol and tobacco use was moderated by internal religiosity, according to Marsiglia et al. (2011). These associations suggest that religiosity serves as a protective factor against substance use. Indeed, these findings are signified by Hai (2012) and Sartor et al. (2019), as they found that religiosity is a protective factor against marijuana and nicotine use. In the current study, we aim to investigate the moderating effects of COVID-19 on the relationship between intrinsic religious commitment and substance use using a simple moderation model conducted in PROCESS Macro by Hayes (2018). The model of religious commitment negatively predicting substance use, moderated by whether or not COVID-19 was occurring, was statistically significant, F(3, 436) = 9.71, p >.001, ∆R2 = .0625. This indicates that religiosity negatively predicts substance use, and COVID-19 significantly moderated the relationship. With these findings in mind, we propose that during COVID-19, when substance use increased, religious commitment served as a protective factor against increased use during COVID-19.

Huvuduppdraget för akutmottagningar är att ta hand om och stabilisera akut sjuka patienter. Överbeläggning och högt söktryck är inte ovanligt. Akutsjuksköterskor träffar under ett arbetspass åtskilliga patienter under korta, snabba möten och ska tillgodose en avancerad omvårdnad. När vårdandet sker i en smittsam vårdmiljö förändras förutsättningarna. Syftet med studien är att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande vilka utmaningar akutsjuksköterskor möter när vårdandet sker i en smittsam vårdmiljö (covid-19) på akutmottagning. En systematisk och integrativ litteraturöversikt har valts som metod där nio artiklar inkluderats, fyra kvalitativa, fyra kvantitativa samt en med mixad metod. En tematisk analys har använts. I resultatet framkommer två teman ”förändringar i organisationen” samt ”ett utmanande arbete” som belyser akutsjuksköterskors förändrade arbetssätt under covid-19 pandemin. Utmaningarna var att det fanns en konstant rädsla för egen smitta eller att sprida smittan vidare, en ökad arbetsbelastning, förändrade rutiner och bristande möjligheter till adekvat omvårdnad. En ökad vårdtyngd upplevdes av akutsjuksköterskor då patienter var sjukare under pandemin även om söktrycket var lägre.

SARS-CoV-2 som startade en pandemi kallad Covid-19. Covid-19 visade sig kunna orsaka livshotande luftvägssymtom. Det skapade en rädsla för att bli smittad och restriktioner i samhället uppkom för att försöka förhindra och minska smittspridningen. Att arbeta inom ambulanssjukvård som ambulanssjuksköterska ställer krav på att bedöma och utföra behovet av omvårdnad samt utföra vård i olika situationer. Upplevelserna för ambulanssjuksköterskorna är att Covid-19 har medfört utmaningar i att arbeta inom ambulanssjukvården. Det blev svårigheter i att kommunicera med patienter och svårigheter att arbeta iförd skyddsutrustning. Svårigheterna medförde att arbetet med att bedöma behovet av omvårdnad och ge vård försvårades. De upplevde rädsla och oro för Covid-19 och dess framkomst. Det var både psykiskt och fysiskt påfrestande att arbeta inom ambulansverksamheten under Covid-19 och det stämde överens med forskningen kring ämnet. Vaccineringen gjorde att ambulanssjuksköterskor blev tryggare i vårdmötet. Arbetsmiljön blev succesivt bättre och upplevelsen av att möta och behandla patienter med Covid-19 blev mer som en vardag. Studien är en kvalitativ intervjustudie med 13 intervjuer av ambulanssjuksköterskor med öppna semistrukturerade frågor.

Die COVID-19-Pandemie stellte die Gesundheitssysteme weltweit vor große Herausforderungen. Um die weitere Verbreitung von SARS-CoV-2 zu verhindern, verhängten zahlreiche Staatsregierungen einen Lockdown mit Kontakt- und Ausgangsbeschränkungen. Auch in Bayern wurde das öffentliche Leben zwischen 16. März und 26. April 2020 reguliert. Krankenhäuser und Kliniken sollten sich auf eine Notfallversorgung beschränken, um ihre Kapazitäten für SARS-CoV-2-Infizierten freizuhalten. Das ZMK reduzierte im Zuge dessen ebenfalls seinen Klinikbetrieb und setzte für sechs Wochen alle planbaren Behandlungen aus. Ziel dieser retrospektiven Studie war es, den Einfluss der COVID-19-Pandemie auf die Inanspruchnahme des Notdienstes des ZMK zu untersuchen. Hierzu wurden die Behandlungsdokumente der 1299 NotfallpatientInnen, die sich zwischen 3. Februar und 7. Juni 2020 vorstellten, analysiert. Besonderes Augenmerk lag auf PatientInnen höheren Alters und/oder mit Grunderkrankung, die anfällig für einen schweren COVID-19-Verlauf sind. Während des Lockdowns halbierte sich die Anzahl der NotfallpatientInnen des ZMK. Der Anteil der COVID-19-RisikopatientInnen änderte sich jedoch nicht signifikant. Auch hinsichtlich des Geschlechtes und der Vorerkrankungen konnten keine signifikanten Änderungen festgestellt werden. Die häufigste Diagnose im Notdienst waren unkontrollierbare Schmerzen, meist endodontischen oder parodontologischen Ursprungs, gefolgt vom Abszess und vom dentalen Trauma. Zudem stieg während des Lockdowns der Anteil der NotfallpatientInnen, die stationär aufgenommen werden mussten, um 4% an. Das pandemiebedingt ohnehin stark ausgelastete Gesundheitssystem sollte nicht zusätzlich belastet werden, insbesondere wenn im Pandemieverlauf mit einem Anstieg des zahnmedizinischen Behandlungsbedarfes zu rechnen ist. Notfälle sind frühzeitig zu behandeln, Routineuntersuchungen aufrecht zu erhalten und PatientInnen über die etablierten Hygiene- und Infektionsschutzmaßnahmen und das geringe Infektionsrisiko in zahnmedizinischen Einrichtungen aufzuklären. Ziel ist, die Mundgesundheit der PatientInnen während der Pandemie aufrecht zu erhalten und einer Verschlimmerung bestehender Erkrankungen vorzubeugen. Die frühe Phase der Pandemie und der ersten Lockdown bedeuteten keine übermäßige Mehrbelastung für das ZMK. Nach meiner Einschätzung kann eine Notfallversorgung aller PatientInnen im Pandemieverlauf oder während einer zukünftigen Pandemie mit konsequentem Hygienekonzept neben dem regulären Klinikbetrieb ermöglicht werden. / The COVID-19 pandemic poses a major challenge to health care worldwide. In order to decelerate the further spread of SARS-CoV-2, numerous state governments imposed a lockdown with contact restrictions. In Bavaria, public life was restricted between 16 March and 26 April 2020. Hospitals were required to suspend all scheduled treatments and focus on an emergency care in order to increase their capacity for treatment of SARS-CoV-2 infected people. The Dental school of the University Hospital Wuerzburg (ZMK) suspended elective dental health care for the six weeks of the lockdown in Bavaria and limited their service to only urgent emergency care. The aim of this study was to evaluate the influence of the COVID-19 pandemic on patients’ utilization of the dental emergency service. Therefore, files of 1299 patients of the ZMK between 3 February and 7 June 2020 were retrospectively analysed focusing on patients of older age and/or with underlying diseases vulnerable to a severe course of COVID-19. During lockdown, the number of dental emergency patients decreased by approximately 50%. However, the proportion of COVID-19 risk patients did not change significantly. Regarding sex and underlying diseases, no significant changes were found as well. The most frequent diagnosis was uncontrollable pain, usually of endodontic or periodontal origin, followed by abscess and dental trauma. Stationary admissions increased during lockdown by approximately 4%. The due to the pandemic already heavily utilized health care should not be stressed additionally, especially if expecting an increase in the demand of dental treatment in the course of the pandemic. Dental emergencies should be treated early to avoid stationary admissions to preserve hospital bed capacities. Routine check-ups should be maintained and patients should be informed about the established anti-infective hygienic measures and the low risk of infection in dental facilities in order to preserve patients’ oral health during the pandemic and prevent the exacerbation of existing, chronic diseases. The early phase of the COVID-19 pandemic and the first lockdown in Bavaria did not pose an additional burden on the ZMK. In my opinion, it is possible to preserve emergency dental care with strict anti-infective hygienic measures during this and possible further pandemics.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur personer som arbetat hemifrån i stället för på kontor, ser på den fysiska aktiviteten under covid-19 pandemin. Utifrån syftet finns tre frågeställningar. (1) Hur är synen på fysisk aktivitet? (2) Hur har inställningen till att vara fysiskt aktiv under arbete hemifrån varit? (3) Hur upplever personerna att förutsättningarna har varit för att vara fysisk aktiv under arbetet hemifrån? Metod I studien användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Fem personer som arbetat hemifrån under pandemin deltog med hjälp av ett bekvämlighetsurval. Intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analysmetod där 6 olika teman identifierades utifrån de tre frågeställningar på följande sätt: definitionen av fysisk aktivitet, vikten av fysisk aktivitet, mängden fysisk aktivitet, jämförelse av fysik aktivitet vid arbete hemifrån och på kontoret, arbetsgivaren och företagets engagemang och under arbetsdagen. I studien används KASAM som teoretisk utgångspunkt. Resultat: Resultatet visar att alla deltagarna hade en liknande definition av fysisk aktivitet då det förklarade att det var att man rör på sig. Alla personerna såg fysisk aktivitet som något viktigt för välmående fysisk och psykiskt.  Under pandemin hade alla deltagarna varit fysisk aktiva men det skilde sig i vilken mängd och vilken aktivitet som utförts. De flesta ansåg att det var svårast att vara fysiskt aktiv i början av pandemin där några lyckades hitta nya strategier för att vara fysiskt aktiv ändå. De flesta trodde att det varit mer fysiskt aktiva under pandemin men att vardagsmotionen minskat. Det skilde sig mellan respondenterna hur mycket stöd det fått från arbetsgivarna och vilka resurser de haft för att vara fysiskt aktiva. Det som upplevde att det fått mycket stöd av arbetsgivaren ansåg även att de varit mer fysiskt aktiva. Slutsats I studien tyckte alla deltagare att fysisk aktivitet var något viktigt. Det skilde sig däremot åt hur fysisk aktiva personerna varit utifrån deras förutsättningar och vilja. Att vissa av personerna kände att det blir väldigt stillasittande på jobbet kan göra att vi riskerar att få ett mer stillasittande befolkning. Resultatet går att förklara utifrån teorin om KASAM. Det låga antalet deltagare gör att studien inte blir generaliserbar. Det bör därför göras fler studier med ett större antal deltagare.

The United States has an abundant stock of naturalized wild growing bamboo species that are generally considered invasive. This project explores the use of locally harvested, so called “invasive” bamboo as a potential building material incorporated into a modular, kit-of-parts style construction system. These structures are uniquely suited to address the need for expanded spaces and extensions that bridge between the strictly indoor vs. outdoor distinction of existing buildings, as revealed by the Covid-19 pandemic. The rhizomatic mechanism of spread that is characteristic of bamboo species is used as the framework to propose a tectonic system that is decentralized, adaptable, and deployable. Drawing on a series of formal explorations, this system is further developed through a case study proof of concept design for Morningside Elementary School in Atlanta, GA, by supplementing, expanding, and adapting the existing facilities for eating, gathering, recreation, and learning to address the requirements of a Covid-19 safe school environment and to propose an ongoing outdoor learning program.

Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om och hur ledarskap förändrats inom telemarketingav Covid-19.Metod: Arbetet har utgått från en kvalitativ metod med ett induktivt synsätt. Semistruktureradeintervjuer har utförts för att samla in data ifrån nio ledare inom tre olika telemarketing företag.Intervjumaterialet har transkriberats och därefter analyserats, kategoriseras och reducerats viakodning.Resultat och slutsats: Resultaten av denna studie har visat en förändring i ledarskapet beroende påpositionen ledare befinner sig inom och deras arbetserfarenhet. Lägre chefer har tidigare haft ettkontrollbaserat ledarskap som har visat sig vara otillräckligt under en digital miljö, vilket harresulterat i att ledarskapet förändrats till ett mer coachande ledarskap. Högre chefer har anpassatderas nuvarande ledarskap till en mer digital miljö. Detta har krävt ett flexibelt, innovativt ochkonsekvent förhållningssätt. Dessutom har deras tillit till medarbetare vuxit starkare.Examensarbetets bidrag: Arbetet har visat indikationer på att det tidigare etablerade kontrollstyrdaeller auktoriserade ledarskapet i telemarketing inte fungerar under en digital miljö. Studien harvidare bidragit med empiriska bevis på hur pandemier och kriser påverkar telemarketingbranschen.Förslag till fortsatt forskning: Mer forskning behövs kring resultaten där medarbetarperspektivetbeaktas. Dessutom måste fler telemarketingföretag intervjuas för att validera resultaten av dennastudie.

No description available.