Approximately 50 % of all people with cerebral palsy (CP) have some form of speech or language disorder. Many of these have dysarthria, a neurological disorder that causes an impaired ability to articulate and effects respiration and phonation. Many people with CP consider dysarthria to be the biggest impairment as it has a major impact on their communication. Despite this there are limited voice and speech treatments for this group of patients. The purpose of this study was to evaluate whether treatment of speech and voice functions with intensive voice treatment (LSVT LOUD) can improve the speech intelligibility in patients with dysarthria secondary to CP. Five participants (3 male and 2 female) were recruited and underwent 16 one-hour sessions of intensive voice treatment. A single-case experimental design (SCED) was used and testing occurred two weeks prior to (PRE), during (TREAT) and immediately following (POST) treatment. Measures of sound pressure level (SPL) in decibel (dB) and speech intelligibility on word and sentence level were conducted, alongside perceptual ratings of voice quality. Before and after treatment, participants answered a self-response form to evaluate their speech and communication. In addition to this the participants also estimated how effortful the treatment was. The results showed improvement in speech intelligibility and increased dB SPL on word and sentence level for four of the five participants. Perceptual ratings showed minor improvements in voice quality. Two out of five participants rated an improvement in their speech and communication. Overall the participants estimated the treatment as “very strenuous”. This study has contributed knowledge about the effects of LSVT LOUD on a new age group of people with dysarthria secondary to CP. More research is needed to draw conclusions on the effects of LSVT LOUD on speech intelligibility for people with dysarthria secondary to CP. / Ungefär 50 % av alla personer med cerebral pares (CP) har någon form av tal- eller språksvårighet. Många av dessa har dysartri, vilket innebär nedsatt artikulationsförmåga samt påverkan på andning och fonation till följd av neurologisk skada. Många personer med CP anser att dysartri är den största funktionsnedsättningen då den försvårar kommunikationen. Trots detta saknas utvärderade tal- och röstbehandlingsmetoder för patientgruppen. Syftet med denna studie var att undersöka om behandling av tal- och röstfunktionen med intensiv röstbehandling (LSVT LOUD) kan påverka talförståeligheten för patienter med dysartri sekundärt till CP. Fem deltagare rekryterades (3 manliga och 2 kvinnliga): dessa genomgick 16 behandlingssessioner med intensiv röstbehandling á 1 timme. Till studien användes en single-case experimental design (SCED) där testning utfördes två veckor innan (PRE), under (TREAT) och direkt efter (POST) behandling. Mätningar gjordes på sound pressure level (SPL) i decibel (dB) och talförståelighet på ord - och meningsnivå. Dessutom gjordes perceptuella bedömningar av röstkvaliteten. Innan och efter behandling utvärderades tal- och kommunikationsförmågan genom ett självsvarsformulär. Deltagarna skattade dessutom hur ansträngande de upplevt behandlingsperioden. Behandlingen resulterade i förbättringar för fyra av fem deltagare gällande röststyrka och ökad talförståelighet på ord- och meningsnivå. Perceptuella bedömningar visade på små förbättringar beträffande röstkvalitet. Två av fem deltagare skattade att deras tal- och kommunikationsförmåga förbättrats efter behandling. Generellt sett upplevde deltagarna behandlingen som “väldigt mycket ansträngande”. Studien har bidragit med kunskap om effekten av LSVT LOUD på en ny åldersgrupp av personer med dysartri till följd av CP. Mer forskning behövs för att kunna dra slutsatser om effekten av LSVT LOUD på talförståeligheten för personer med dysartri sekundärt till CP.

Bakgrund: Personer Cerebral pares är en heterogen grupp med skilda upplevelser av att leva med en kropp som inte fungerar som andras. Forskning har utförts på vad personer med Cerebral pares i olika åldrar har för erfarenhet av fysioterapi och fysisk aktivitet. Däremot saknas det en litteraturöversikt inom området som skulle kunna ge en djupare insikt i vad personer med Cerebral pares anser om fysioterapi och fysisk aktivitet samt faktorer som motiverar eller hindrar till detta.  Syfte: Syftet med den systematiska litteraturöversikten var att var att sammanställa tidigare utförda kvalitativa studier som undersöker vad personer med Cerebral pares har för erfarenhet av fysioterapi och fysisk aktivitet, för att beskriva faktorer som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet, enligt ICF:s ramverk. Metod: Studien genomfördes i form av en systematisk litteraturöversikt med stöd av ENTREQ guidelines. Sökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Inkluderade studier analyserades, kvalitetsgranskades och sammanställdes slutligen med hjälp av en deskriptiv analys, för att beskriva faktorer som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet enligt ICF:s ramverk.  Resultat: Sökningarna resulterade i sex vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Faktorer som personer upplevde vara hinder i samband med fysioterapi och fysisk aktivitet kunde vara att leva i en kropp som inte fungerar som andras eller att inte bli accepterad av personer utan funktionsnedsättning. Samtidigt kan fysioterapi och fysisk aktivitet bidra till en känsla av frihet, självständighet och förverkligande av personliga mål. Bland unga kan det vara diffust att förstå vikten av den fysioterapeutiska interventionen, då det av föräldrar och vårdprofession ofta sätts i en komplex kontext. I vuxen ålder kan det vara lättare att ha förståelse för behovet av kontinuerlig träning och behandling. Konklusion: Resultatet visar delade åsikter om vad som motiverar eller hindrar utförandet av fysioterapi och fysisk aktivitet. Bristande underlag inom forskningsfrågan gör att det här är ett relativt outforskat område. Vidare forskning bör därför fokusera ytterligare på undersökning av vad personer med CP har för erfarenheter av fysioterapi och fysisk aktivitet, vilket kan underlätta samt förbättra utformning av fysioterapeutisk intervention och patientmöte

Bakgrund Cerebral pares är ett samlingsnamn för hjärnskador på den omogna hjärnan som kan uppstå under fosterlivet, i samband med förlossningen eller under spädbarnsperioden fram till två års ålder. Då den omogna hjärnan har en förmåga att till viss del kompensera för skadade delar och där det är stor skillnad från fall till fall, kan det vara svårt att tidigt ställa diagnosen Cerebral Pares. För föräldrarna kan det innebära en lång process fram till beskedet, där stor ovisshet råder. Bemötandet från vårdpersonalens sida har en central roll i den här processen och kan med fördel anta ett personcentrerat perspektiv. Syfte Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse av vårdpersonalens bemötande i samband med mottagandet av beskedet om att deras barn har cerebral pares. Metod En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer tillämpades. Sex intervjuer genomfördes. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat Föräldrarna redogjorde för vikten av ett bra bemötande under processen då de fick beskedet om att barnet hade en CP-skada. Ett bra bemötande beskrevs av föräldrarna som personligt, informativt, empatiskt samt med känslan av att tillräckligt med tid fanns avsatt för dem. De uttryckte att behovet av stöd och uppföljning genom hela processen var viktiga faktorer för att orka med sin situation, samt att vårdpersonalen inte enbart riktade sitt fokus mot barnet. Slutsats Personcentrerad omvårdnad var en viktig aspekt vid bemötandet av föräldrar som får besked om att deras barn har en CP-skada. Det var önskvärt att kommunikationen var rak och informativ men samtidigt inkännande och bekräftande. Vad det gällde behovet av information skiftade det mellan föräldrarna i föreliggande studie och somliga uppskattade ovissheten mer än fakta.

Introduktion: Vart femte barn med Cerebral pares (CP) har knäkontraktur vid femton års ålder. Fysioterapi som är huvudbehandling av kontrakturer har beskrivits kunna vara smärtsam av personer med CP. Ökad frekvens i kontakt har varit gynnsamt för behandlingseffekt och relation till fysioterapeut har beskrivits stöttande för positiv behandlingsupplevelse. Syfte: Undersöka genomförbarhet av period av frekvent fysioterapi mot knäkontraktur. Metod:  Fyra deltagare med CP och knäkontraktur, deltog i en 8 veckors period av frekvent fysioterapeutkontakt vars syfte var att optimera individanpassning av kontrakturbehandling. Rörelseomfång mättes med goniometer, aktivitetsutförande skattades enligt Patientspecifik Funktionellskala (PSFS) samt utvärderades enligt Goal Attainment Scale (GAS). Upplevelse av perioden, inklusive hindrande och stöttande faktorer fångades via intervjuer med deltagare/assistent, förälder samt behandlande fysioterapeut. Single Subject Experimental Design (SSED) A-B användes för effektmått. Mätningar genomfördes i baslinjefas A respektive, behandlingsfas B och grafer för respektive period skapades och granskades genom visuell analys för deltagare separat. Tematisk analys (TA) användes för att beskriva viktiga teman från intervjuer. Resultat: Behandlingsperioden var genomförbar och utan negativa effekter som påverkade möjlighet att fullfölja behandling. Minskad knäkontraktur sågs hos tre deltagare och hälften av studerade knän. Måluppfyllelse för aktivitet enligt GAS uppnåddes för två deltagare, ingen ökade sin aktivitetsförmåga enligt PSFS. Stöttande faktorer som beskrevs gällde relationer, samarbete, effekter, professionalitet samt tid och plats. Hindrande faktorer sågs gällande arbetsförutsättningar och ansvarsfördelning. Slutsats: Period av frekvent fysioterapi kan vara en genomförbar metod där indikation på effekt på knäkontraktur ses för vissa individer. Kontrollerade studier med fler individer behövs för att befästa värdet av behandlingsmodellen.

Bakgrund: Cerebral pares är den vanligaste orsaken bakom fysisk funktionsnedsättning hos barn. Cerebral pares kännetecknas av motorikstörningar med spasticitet och ett samband mellan spasticitet och försämrad hälsorelaterad livskvalitet har setts. Neuromodulerande dräkt är en ny behandlingsform som syftar till att minska spasticitet genom TENS. Syfte: Syftet med studien var att mäta och beskriva funktion och livskvalitet över tid för barn och unga med cerebral pares som under en period på sex månader använt neuromodulerande dräkt.  Metod: En deskriptiv fallstudie utifrån kvantitativa och kvalitativa utfallsmått genomfördes utifrån erhållna resultat från en pågående studie. Resultat från EQ-5D-Y livskvalitet, COPM, SCI-SET, MAS samt inspelat material analyserades och sammanställdes.  Resultat: Användande av neuromodulerande dräkt minskade ej spasticitet mätt med MAS på gruppnivå men individuella skillnader framkom där spasticiteten efter sex månader i ett antal muskelgrupper uppmättes minskat. Neuromodulerande dräkt hade positiv effekt på måluppfyllelse, upplevelse av spasticitetens påverkan på vardagen samt livskvalitet. Konklusion: Neuromodulerande dräkt kan ha positiv effekt för barn och unga med cerebral pares med avseende på livskvalitet, måluppfyllelse samt upplevelse av spasticitets påverkan i vardagen. Vidare studier med större studiepopulation behövs för att kartlägga neuromodulerande dräkt som behandlingsalternativ vid cerebral pares.

The most common way to measure postural stability is to examine the displacement of the center of pressure (CoP). But some scientists claim that the center of mass (CoM) is what really indicates the sway of the whole body, since the body is a multi-joint system. Many previous studies of human balance have targeted groups with diffrent kinds of balance impairments. In a recent study C. Lidbeck investigated factors influencing standing in children with bilateral spastic cerebral palsy (BSCP). The conclusion of that study was that the crouched position, that is common with this kind of disability, was not found to be related to strength and not entirely related to the degree of their motor disorders. In this thesis a number methods were chosen to assess the postural stability of children with BSCP, using both the CoP and the CoM. The hypothesis was that the different methods would show different aspects of the children's balance impairment. Also, the influence of visual stimuli on the crouching position was examined. The long term aim is that the results may contribute to a deeper understanding of the balance disturbances that often accompany this group of children. 16 children with BSCP (GMFCS level I-III) and 20 typically developing (TD) children were included in the study. Data was collected, before the start of this project, using two force plates and an eight-camera 3D motion analysis system with passive markers. The children performed three different standing tasks during 30 seconds each; quiet standing, blindfolded and an attention-task. Five methods were chosen (based on previous literature) and implemented in Matlab to examine the postural stability of the two groups during the three tasks. Result shows that all methods used can clearly distinguish between the balance in the BSCP group and the TD group. When comparing the quiet standing task with the blindfolded task in the BSCP group, there were some significant results from the statistical evaluation (P$<$0.05). The result from several of the methods indicated that the children of this group have better postural stability when blindfolded, which is not in agreement with previous literature. In contrast, one method using the total mean velocity indicated that the postural stability decreased. During the attention-task, the methods disagreed with each other, implying a change in balance strategy in the BSCP group that was different from the TD group. Four methods are suggested for future studies, two using the CoP and two using the CoM. These four methods highlighted different aspects of the data and in combination they may provide a bigger picture of the postural stability of children with BSCP. Even though there were no significant difference in the vertical displacement of the CoM between the BSCP and the TD group, the CoM was slightly elevated during the attention-task in the BSCP group. In the TD group the CoM was lowered during the same task. This indicates that the children with BSCP in this study straighten up a bit when they can focus on something outside of their own body.

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. Funktionsnedsättningen cerebral pares kan orsaka begränsad fysisk förmåga och utlösa smärta. Samhällets attityder och utformning av miljö kan påverka barn och ungdomars möjligheter till delaktighet i aktivitet. Meningsfulla aktiviteter kan bidra till en känsla av tillfredsställelse och en känsla av samhörighet. Dagens forskning är begränsad vad gäller barn och ungdomars subjektiva upplevelser av smärta och delaktighet i aktivitet. En litteraturöversikt med systematiska inslag genomfördes och syftet var att beskriva upplevelser av smärta och delaktighet i aktivitet hos barn och ungdomar med cerebral pares. Huvudsökningar har utförts i PubMed, Cinahl och APA PsycInfo. De inkluderade artiklarna är av kvalitativ metod för att besvara syftet med barns subjektiva upplevelser. De inkluderade artiklarna i studien resulterade i tre kategorier och nio underkategorier. Kategorierna var följande: 1) Smärtan begränsar mitt dagliga liv. 2) Kroppen kan hindra och motivera mig i aktivitet. 3) Samhället och omgivningen påverkar min vardag. Resultatet visar barn och ungdomars individuella upplevelser av sin smärta och hur smärtan tar sig i uttryck både fysiskt och psykiskt. De flesta barn och ungdomar upplever smärtan som ett hinder för delaktighet i aktivitet, men även samhället och omgivningens attityder sågs som hinder. Resultatet kan underlätta för intresserade individer inom området samt arbetsterapeuter som i sitt yrkesliv ofta möter barn och ungdomar med cerebral pares.

Kunskapen om funktionshindrade människors liv över tid och om innebörden av att leva med funktionshinder under många år, att åldras och vara gammal är begränsad. Trots att Cerebral Pares (CP) är definierat som en icke progressiv hjärnskada som i första hand påverkar de motoriska funktionerna så uppstår sekundära svårigheter som förvärras över tid. Syftet med studien är att med hjälp av livsberättelser från vuxna med CP beskriva och analysera deras upplevelse av att bli äldre och hur de upplever att åldrandet påverkar deras bild av sig själv och deras livsvillkor. Studien utgår från en kvalitativ ansats och har en induktiv slutledningsform, som innebär att man utifrån olika observationer och undersökta fenomen leder till en generaliserad slutsats. Genomförandet av studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt vetenskapligt perspektiv och en narrativ metod som grund för de kvalitativa intervjuarna. Mitt datainsamlande har bestått av 4 intervjuer med två olika intervjupersoner, med öppna frågor och följdfrågor. Resultatet visade på ett tidigare åldrande, än för personer utan funktionsnedsättning, som i sin tur resulterat i ett utanförskap ekonomiskt, hälsomässigt och arbetsmässigt. För intervjupersonen som tidigare hade klarat sig själv uppstod ett ökat hjälpbehov och minskad självständighet. Självbilden påverkas på olika sätt. För den ena intervjupersonen är funktionsnedsättningen en naturlig del av självbilden, och den andra intervjupersonen separerar på sig själv och funktionsnedsättningen beroende på den sociala kontexten. Det senaste kan vara svårare med stigande ålder då ålderssymptom förvärrar effekterna av funktionsnedsättningen. / The knowledge of disabled people's lives over time is limited. Cerebral Palsy (CP) is defined as a non-progressive brain damage which firstly affects the motor functions, it can also cause secondary difficulties which become worse with time. The aim of the study is to describe and analyze adults with CP, their experiences of getting older, the way they experience how aging affects their image of themselves and their living conditions by means of life stories. The study is based on a qualitative approach and an inductive logic, which means that based on different observations and investigated phenomena, a generalized conclusion is reached. The implementation of the study is based on a social constructionist perspective and a narrative method as the basis for the qualitative interviews. The data collection consisted of four interviews with two different interviewees, with open and follow-up questions. For the interviewee who had previously taken care of himself, an increased need for help and reduced independence occurred. Self-image is influenced differently. For one interviewee, disability is a natural part of his self-image, and the other interviewee separates himself and his disability depending on the social context. The later can be harder with increasing age as age symptoms aggravate the effects of disability.

<p>I detta examensarbete presenteras olika inriktningar av musikterapi och FMT-metoden (Funktionsinriktad musikterapi) belyses ingående. Här beskrivs arbetssätt och arbetsmaterialet nämns. Ett historiskt perspektiv ges både på människor med funktionshinder genom tiderna och på musikterapins utveckling i världen och i Sverige. Olika musikterapidiscipliner presenteras liksom befintliga utbildningsmöjligheter.</p><p> </p><p>Två elever/adepter presenteras och terapin med dessa beskrivs detaljerat. Arbetet tar upp frågan om FMT-metoden måste ändras eller justeras för att kunna användas i terapin med en synskadad person? Kontentan är att det inte behövs några förändringar av metoden för att fungera för adepter med synskada.</p> / <p>This paper presents, in two case studies, the use of Functionally Oriented Music Therapy (FMT- method) with visually impaired students. The therapy with the students is described in detail, along with FMT methodology. The conclusion is that the FMT method does not need any modification when used with visually impaired students.</p><p> </p><p>The field of music therapy in general and the various disciplines are described, along with its history and development in Sweden and the world, The situation of disabled persons is also presented in an historical framework.</p>

I detta examensarbete presenteras olika inriktningar av musikterapi och FMT-metoden (Funktionsinriktad musikterapi) belyses ingående. Här beskrivs arbetssätt och arbetsmaterialet nämns. Ett historiskt perspektiv ges både på människor med funktionshinder genom tiderna och på musikterapins utveckling i världen och i Sverige. Olika musikterapidiscipliner presenteras liksom befintliga utbildningsmöjligheter.   Två elever/adepter presenteras och terapin med dessa beskrivs detaljerat. Arbetet tar upp frågan om FMT-metoden måste ändras eller justeras för att kunna användas i terapin med en synskadad person? Kontentan är att det inte behövs några förändringar av metoden för att fungera för adepter med synskada. / This paper presents, in two case studies, the use of Functionally Oriented Music Therapy (FMT- method) with visually impaired students. The therapy with the students is described in detail, along with FMT methodology. The conclusion is that the FMT method does not need any modification when used with visually impaired students.   The field of music therapy in general and the various disciplines are described, along with its history and development in Sweden and the world, The situation of disabled persons is also presented in an historical framework.