Allt fler människor i samhället dör på sjukhus. Detta gör att sjuksköterskan får ett större ansvarsområde i sin yrkesfunktion i relation till patientens döendeprocess. När patienten kommer till insikt om att livet är på väg att ta slut aktiveras en av de mest grundläggande försvarsmekanismer som människan har, ångest. För att sjuksköterskan skall kunna stödja patienten i upplevelsen av oro och ångest i döendeprocessen är det av betydelse att öka kunskapen inom omvårdnadsvetenskapen. Därför var syftet med denna litteraturstudie att beskriva patienters upplevelse av oro och ångest i döendeprocessen. I litteraturstudien granskades 11 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom 5 teman: ångest en del av döden, behovet av att få diskutera sin upplevelse av ångest, faktorer som påverkar patientens upplevda oro och ångest, patientens ångest relaterat till vårdteamet och familjen och att acceptera döden i relation till oro och ångest. Ångest är något naturligt för patienten att uppleva i döendeprocessen. Ångesten håller tillbaks patienten och gör att patienten får möjlighet att sammanfatta sitt levda liv vilket i slutändan gör att patienten kan acceptera döden. Det finns många faktorer som påverkar, framkallar och förstärker den ångesten patienten upplever. Detta kan vara alltifrån en förändring i omvårdnadsrutiner till ett symtom som inte går att kontrollera. Det finns även en positiv sida av ångest då de relationer patienten har till människor i sin omgivning kan förstärkas. Sjukvården ser patienten och närstående som en enhet vilket medförde att patienten kände sig tvingad att dela med sig av informationen till närstående, vilket förstärkte patientens ångest. Det behövs mer forskning för att öka kunskapen hos hälso- och sjukvårdspersonal om patienters upplevelser av ångest i döendeprocessen. / An increasing number of persons from the society die in hospitals rather than at home. This allows the nurse to gain a greater responsibility in their professional function in relation to the patients’ process of dying. When the patient realizes that life has reached its end, anxiety is perceived which is a natural defense mechanism of humans. To provide a basis for nurses to support the patient in this experience of anxiety, it is essential to improve the knowledge of the dying process in nursing science. The purpose of this literature study was therefore to describe patients’ experience of anxiety during the process of dying. In this study, 11 scientific articles was scrutinized and used as a basis for the result. This revealed five classes of studies: anxiety as a part of death, patients need for discussing their experience of anxiety, elements that affect the patients experienced anxiety, the patients anxiety related to the care team and the family and the acceptance of death related to anxiety. Anxiety is a natural part of the dying process. The anxiety slows down the patient, who is then able to summarize its life and to finally accept death. Many elements affects, provoke and amplifies the experienced anxiety for example changed routines or untreatable symptoms. There are also beneficial effects of anxiety since relations that the patient have with its relatives may be strengthened. However, healthcare currently consider the patient and its relatives as a unit, which may force patients to share information about their health status which may lead to an amplified sense of anxiety. More research is essential in order to enhance the knowledge among healthcare personnel of patients’ experience of anxiety in the process of dying.

Inledning: Att vara tonåring och leva med en svårt sjuk och döende förälder är påfrestade och det finns en ökad risk att detta på lång sikt påverkar det psykologiska välbefinnandet. För att kunna stödja dessa tonåringar och förebygga risk för framtida psykisk ohälsa behöver vi ta reda på mer om deras upplevelser. Frågeställningar: Hur upplever tonåringar att ha en svårt sjuk och döende förälder? - Upplevelse av den egna livssituationen - Upplevelse av familjens livssituation - Upplevelse av delaktighet - Upplevelse av förberedelse Metod: Tematisk analys (Hayes 2000). Upprepade retrospektiva intervjuer med tonåringar som förlorat en förälder, som erhållit palliativ vård, inom ett år efter förlusten. Kvalitativ analys användes för att analysera resultatet. Resultat: Samtliga tonåringar upplever ett ökat ansvar. Upplevelse av ensamhet är genomgående för samtliga tonåringar. De anpassar sig till den nya livssituationen med en sjuk och döende förälder genom att vara lojal sina föräldrar. För att förstå att föräldern är svårt sjuk och döende är de beroende av den information de får av sina föräldrar och de förbereder sig genom att iaktta den sjuke förälderns symtom och därmed förstå. För att hantera dessa upplevelser har stöd varit avgörande för hur de hanterat upplevelsen. Diskussion: Samtliga tonåringar hade bristfälliga kunskaper om hur sjukdomen och behandlingen påverkade deras förälder. Det kan ha bidragit till upplevelse av ansvar och ensamhet. För att kunna förbereda sig på förälderns död och minska dessa upplevelser behöver föräldrar och tonåringar ett ökat stöd av vården. / Background: Being a teenager living with a dying parent is well known to be distressing with a significant impact on teenagers’ psychological well-being. To support teenagers and prevent long-term psychological consequences we need to find out more about teenagers experiences. Aim: How do teenagers experience living with a terminally ill dying parent? - Experience of their own life circumstances - Experience of their family life circumstances - Experience of participation - Experience of preparation Method: Repeated qualitative interviews were conducted with ten teenagers who had lost a parent within a year. The parent had received specialist palliative care by the time of death. Qualitative content analyses (Hayes 2000) were used for analyses of the result. Results: All teenagers experienced increased responsibility. While carrying this responsibility they experienced loneliness and tried to adjust to the situation in different ways by being loyal to their parents. In their process to understand that the parent is dying they prepared by observing and trying to make sense of the illness symptoms they notice. To deal with these experiences support has been determinant for how they deal with the experiences. Discussion: All teenagers had poor knowledge of how illness and treatment influenced their parent. That might have led to experiences of responsibility and loneliness. To prepare for the death of their parent and decrease these experiences, the parents and teenagers need increased support from healthcare.

Syftet med avhandlingen är att utforska äldre människors föreställningar om och förhållningssätt till den egna framtiden, döendet och döden. Det är ämnen som hittills har fått begränsad uppmärksamhet. En bakomliggande orsak till detta är att äldreforskning och dödsforskning sällan har förenats. Dessutom synliggörs äldres döende och död nästan inte alls i offentlig debatt, trots att ålderdomen är den fas i livet då döden normalt inträffar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 27 äldre kvinnor och män i åldrarna 70–91 år, vilka alla bodde i ordinärt boende och betraktade sig själva som relativt friska. Genomförande, analys och tolkning av intervjuerna har utgått från ett livsloppsperspektiv, där både en abduktiv och en hermeneutisk ansats tillämpades. I analys och tolkning framkom kontrasterande mönster i de intervjuades funderingar på den egna framtiden och döden, i deras samtal med någon om döden, i deras erfarenheter av döende och död, och i vad de trodde hände efter döden. Resultaten visar också att funderingar och agerande inför en krympande framtid utgjorde centrala inslag i de äldres vardag och att de intervjuade laborerade med olika tidshorisonter. Ett annat resultat handlar vad som är rätt tidpunkt i livet för att fundera på döden, samtala med andra om döden, för att planera inför döden och för ett ”efter döden”. Det är en komplex bild av äldres föreställningar om den egna framtiden, döendet och döden som framkommit, där teman som åldersmönster, ett förlängt livslopp, ansvar, kontroll och värdighet är centrala inslag. Avhandlingens resultat kan bidra till en bättre förståelse för äldre människors situation i ljuset av en krympande framtid, döende och död. / The aim of the dissertation is to explore older people´s thoughts and conceptions about their own future, death and dying. It is an academic field that, to date, has received limited attention. One reason for this is that gerontology and thanatology has rarely worked together. The discussion is also absent from public debate. At the same time, advanced age is normally the time when death occurs. The study is based on qualitative interviews with 27 older women and men, aged 70-91, all of whom lived in ordinary housing and who regarded themselves as being in good health. The research process, in all phases, adopted a lifecourse perspective, and both abductive and hermeneutic analytic tools were used. The analysis and the interpretations revealed contrasting patterns regarding whether the participants thought about their future and death, had conversations about these subjects, whether they had previous experience related to dying and death, and their ideas about what happens after death. The results indicated that reflections about and actions to handle a diminishing future were central elements in the everyday life of the participants, who experimented with various time horizons. A key pattern concerned what was “the right time” for reflections about death, and for the planning of arrangements related to death. A complex overall picture of older people´s conceptions about their future, death and dying emerged in the results, where age patterns, a prolonged life course, responsibility, control and dignity were central themes. The results may contribute to a better understanding of older people´s existential situation, in the face of a diminishing future, death and dying.

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.

Bakgrund: Dödshjälp och assisterat döende är tillåtna i flera länder men inte i andra. Sverige är ett av de länder där både eutanasi och assisterat döende är förbjudna. Ämnet är relevant i den offentliga debatten och som sjuksköterska i vården av allvarligt sjuka döende patienter har många blivit tillfrågade om att hjälpa till för att undvika smärtan genom att avsluta livet med en överdos. Patientens autonomi måste tillvaratas men sjuksköterskan får inte vara till hjälp med eutanasi och assisterad död. Hur reagerar sjuksköterskor på problemet och hur hanteras detta? I Sverige får sjukvårdspersonal, till skillnad från privatpersoner, inte hjälpa någon att begå självmord. När det inte finns någon möjlighet till botemedel bör vården koncentrera sig på att göra sista tiden i livet så symptomfri och bra som möjligt. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta frågor om eutanasi/ assisterat självmord från patienter vid livets slut i palliativ vård. Metod: Studien har genomförts med kvalitativ induktiv ansats. Sjuksköterskor med erfarenhet av palliativ vård mellan 40 och 60 år intervjuades. Det användes förutbestämda öppna frågor och följdfrågor för att fördjupa det sagda. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) användes för att få fram ett resultat.Resultat: Flera av informanterna i studien har upplevt en känsla av trygghet i att lagen förbjuder dem att förkorta livet för någon patient och att de kan erbjuda palliativ sedering för att lindra lidandet. Studien visar att sjuksköterskorna har en god beredskap när patienterna frågar om att få hjälp att dö. Studien visar också att sjuksköterskan har en viktig roll för ta reda på om vården kan vidta några andra åtgärder för att lindra lidandet. Slutsats: Sjuksköterskan har en god beredskap när patienterna frågar om att få hjälp att dö. Stödet kommer från kollegorna och lagen som ännu inte ger tillåtelse till eutanasi eller assisterat självmord. Studien visar också att sjuksköterskan har en viktig roll att undersöka vad som får patienten att uttrycka en dödsönskan och ta reda på om vården kan göra annat för att lindra lidandet som oftast upplevs outhärdligt och som är orsaken till frågan. / Background: Sweden is one of the countries where both euthanasia and assisted dying are prohibited. The topic is relevant in the public debate and as a nurse in the care of seriously ill dying patients, many have been asked to help avoid pain by ending life with an overdose. How do nurses react to the problem and how is this handled? In Sweden, healthcare professionals, unlike private individuals, are not allowed to help anyone to commit suicide. When there is no possibility of a cure, health care should concentrate on making the last time in life as symptom free and good as possible. Aim: The aim is to describe nurses’ experiences of responding to questions about euthanasia / assisted suicide from patients at the end of life in palliative care. Method: The study was conducted with a qualitative inductive approach. Nurses with experience in palliative care between the ages of 40 and 60 and with work experience between 2- 40 years were interviewed. Predefined open-ended questions were used and follow-up questions were asked to deepen what was said. Qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004) was used to obtain the result. Results: Several of the informants in the study have experienced a sense of security in the fact that the law prohibits them from shortening the life of any patient and that they can offer palliative sedation to alleviate the suffering. The study shows that nurses are well prepared when patients ask for help to die. The study also shows that the nurse has an important role to play in finding out if the health care can take any other measures to alleviate the suffering. Conclusion: The nurse is well prepared when patients ask for help to die. The support comes from colleagues and the law that does not yet give permission for euthanasia or assisted dying. The study also shows that the nurse has an important role to investigate in what makes the patient express a wish to die and find out whether the care can do something else to alleviate the suffering that is often experienced as unbearable and the cause of the question.

Bakgrund: Döendet är naturlig del i livet som berör alla människor. Sjuksköterskor möter döende patienter i vården. Anhöriga beskriver att den döende närstående är i behov av information och närvaro från vårdpersonal. Ibland beskriver anhöriga att vårdpersonal brister i kommunikation och tillgänglighet i den döendes vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda döende patienter. Metod: Elva artiklar analyserades med kvalitativ metod genom systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Två teman och fem tillhörande subteman framkom. Temat Relationella utmaningar med tre subteman Att samspela med patienter, Att samspela med anhöriga och Att samspela i vårdteamet. Det framkom att det ibland var utmanande för sjuksköterskor att samspela med patienter, anhöriga och andra professioner. Temat Existentiella utmaningar synliggjorde två subteman Att vara närvarande och Att bli personligt påverkad. Det framkom att sjuksköterskor blev påverkade i vården av döende patienter och hade varierande sätt att bearbeta sina emotioner. Slutsats: Sjuksköterskornas samspel med döende patienter, anhöriga och vårdteamet var av betydelse för bemötande. Sjuksköterskornas närvaro främjade trygghet hos döende patienter. Sjuksköterskor blev ofta personligt påverkade av relationen till döende patienter och dess anhöriga som bearbetades genom exempelvis fysisk aktivitet. / Background: Dying is natural and affects all people; nurses will face dying in the care of patients. The relatives' perspective is that the dying person is in need of, among other things, information and the presence of healthcare staff. Relatives sometimes describe that care staff lack communication and accessibility in the dying person's care. Aim: To describe nurses' experiences of caring for dying patients. Method: Eleven articles were analyzed by a qualitative method through systematic literature study with descriptive synthesis. Results: Two themes and five associated sub-themes emerged. The theme Relationship Challenges, which provided three sub-themes: Interacting with patients, Interacting with relatives and Interacting in the care team. It was discovered that it was sometimes challenging for nurses to interact with patients, relatives and other professions. The theme Existential Challenges highlighted two sub-themes Being Present and Being Influenced. Analysis showed that nurses were influenced in the care of dying patients and had varying ways of processing their emotions. The presence of nurses created security for dying patients. Conclusion: The nurses' interaction with dying patients, relatives and the care team was important in meeting their varying needs. The presence of the nurses promoted the safety of dying patients. Nurses' risk of being personally affected by the relationship with dying patients. The personal impact was processed through, for example, physical activity.

Syftet med studien var att undersöka hur präster och diakoner genom sin yrkesutövning upplever att döende och sörjande människors reflekterar och känner kring döden. För att svara an på syftet användes en kvalitativ metod i form av en tematisk analys. Datainsamlingen gjordes genom sju intervjuer, där en semistrukturerad intervjuguide användes. Kriterierna för deltagarna var att ha en yrkesroll som präst eller diakon och att ha erfarenhet med döende och/eller sörjande människor. Den tematiska analysen genererade sju teman för att besvara de två frågeställningarna. Temat Livsåskådning och dödsprocessen beskriver hur reflektion kring livet och mötet med döden naturligt uppstår för de flesta människor, men ger sig till uttryck på olika sätt.   Känsloregistret hos döende ger en bild av hur olika situationer och livssituationer betingar olika känslor, men även här finns det sammanfallande känslouttryck. Dödsacceptans beskriver i vilken grad respondenterna upplever att de döende kommer till en acceptans eller ej.  Betydelsen av relationer framhäver hur essentiellt det är att ha byggt goda relationer i livet, och visar hur detta påverkar dödsprocessen. Den sista fasen in i döden beskriver hur människor växlar mellan liv och död i det sista skedet. Rädsla för att prata om döden handlar om hur många människor undviker att prata om och förhålla sig till döden och döende. Sörjandes sorgeprocess beskriver reflektioner, reaktioner och känslor som respondenterna ser och upplever hos sörjande människor. Resultatet visar att reflektioner och känslor hos döende människor i hög grad är situationsbetingade. Dock finns det ett tydligt sammanhang mellan hur man levt livet och hur man möter döden. När det gäller sörjandes sorgeprocess är tomhetskänslor centralt, men även en upplevd närvaro av den döde. / The purpose of the study was to explore how the clergy, represented by priests and deacons, experience the reflections and emotions of dying and grieving people. A qualitative method was then applied in the form of a thematic analysis. The data collection was conducted through seven interviews, using a semi structured interview guide. The criteria for the participants were being in a work role as a priest or a deacon and having experience with dying and/or grieving people. The thematic analysis generated seven themes as a response to the two research questions. The theme Outlook on life and the death process describes how reflecting on life and death naturally occurs within most dying people, but that it is being expressed in different ways. The range of emotions gives an impression of how different life situations presupposes different emotions, but that it is also possible to see emotional patterns. Death acceptance describes to what extent the respondents perceive that dying people come to an acceptance of their own death. The significance of relationships highlights the importance of building relationships through life and indicates how this affects the death process. The last phase into death describes how people move back and forth between life and death in the final phase. Fear of talking about death concerns the fear many people have of talking about and relating to death and dying people. The grieving process describes the reflections, reactions and emotions that the respondents see and experience in grieving people. The results show that the reflections and emotions of dying people significantly depends on their situation. However, there is a clear connection between how people lived their lives and their death process. For grieving people, a feeling of emptiness is prevalent, and a perceived presence of the dead.

Inledning: Psykoterapisamtal kan vara till hjälp för att minska lidande när en människa drabbas av dödlig sjukdom. Terapier med patienter med dödlig sjukdom kan väcka starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten. Forskning gjord inom det psykodynamiska fältet utgår övervägande från fallstudier, varför denna kvalitativa intervjustudie skulle kunna tillföra ytterligare kunskap om hur de känslomässiga upplevelserna beskrivs av psykodynamiska terapeuter. Syftet med studien var att undersöka den psykodynamiska psykoterapeutens upplevelse av terapisamtal med patienter som drabbats av dödlig sjukdom, för att skapa en förståelse för de känslomässiga reaktionerna hos terapeuten.  Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuten de känslomässiga upplevelserna i det terapeutiska samtalet med patienter med dödlig sjukdom?Vad upplever den psykodynamiska psykoterapeuten är betydelsefullt i samtalen med patienter med dödlig sjukdom?  Metod: En semistrukturerad kvalitativ intervjustudie av fem legitimerade psykodynamiska psykoterapeuter med erfarenhet av terapier med patienter med dödlig sjukdom. Materialet bearbetades med hjälp av tematisk analys.  Resultat: Studien visar att terapisamtal med patienter med döende patienter väcker starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten där känslor av hjälplöshet var framträdande. Terapeutens hantering av de starka känslomässiga reaktionerna och relationen till sin egen dödlighet inverkade på hur terapeuten påverkades av samtalen. I en nära och känslomässig relation och med en flexibel terapeutisk ram kunde terapeuten möta patientens starka känslor i processen mot döden, där också en känsla av tacksamhet uppstod hos terapeuten.  Diskussion: Studien belyser på vilket sätt terapeuten påverkas av arbetet med patienter med dödlig sjukdom och hur terapeuten handskas med starka känslomässiga upplevelser. Betydelsen av psykoterapeutens personliga förhållningssätt och flexibla ram och vilka resurser och erfarenheter den psykodynamiska psykoterapeuten behöver för att kunna utföra detta arbete. / Introduction: Psychotherapy can be helpful in reducing suffering when a person is affected by a fatal disease. Psychotherapy with patients who suffer from fatal diseases might provoke strong emotional reactions within the therapist. Research within the field of psychodynamic therapy is predominantly based on case studies, which is why this qualitative interview study could add further knowledge about how the emotional experiences are described by psychodynamic therapists. The purpose of this study was to explore the psychodynamic psychotherapist's experience of therapies with patients who suffer from fatal disease, in order to get an understanding of the therapist's emotional reactions.  Questions: How does the psychotherapist describe the emotional experiences of the psychotherapy with patients suffering from a fatal disease? What does the psychotherapist consider to be important in psychotherapies with patients carrying a fatal disease?  Method: A semi-structured qualitative interview study was conducted with five licensed psychodynamic psychotherapists with experience in psychotherapies with patients who suffer from a fatal disease. A thematic analysis was used to organize the material.  Results: The study shows that psychotherapy with patients who suffer from a fatal disease evoke strong emotional reactions in the therapist, where feelings of helplessness were prominent. The therapist's coping with strong emotional reactions and the relationship to his own mortality affected how the therapist was affected by the therapies. In a close and emotional relationship and with a flexible therapeutic framework, the therapist was able to meet the patient's strong feelings in the process towards death, where a feeling of gratitude also arose in the therapist.  Discussion: The study discusses how the therapist is affected by the work with patients with a fatal disease and how the therapist deals with strong emotional reactions. The importance of the psychotherapist's personal approach and flexible framework and what resources and experiences the psychodynamic psychotherapist needs to be able to undertake these psychotherapies.

<p>Många av dagens existentialister menar att den moderna människan lever i ett värderings- och meningstomrum, eller som existentialisten Viktor Frankl kallar det - ett existentiellt vakuum. Det sägs emellertid att en människa dör så som hon har levat. Liv och död är två sidor av en och samma sak, nämligen den mänskliga existensen. Meningen med att leva och att dö hör därför ihop.</p><p>Yalom skriver att döden utgör ett av de fyra grundvillkoren som den mänskliga existensen kretsar kring. Den är dock den svåraste realiteten att förlika sig med. Att vara döende är således en av de svåraste situationerna en människa kan befinna sig i. Det utgör en stor existentiell utmaning för henne. Undersökningsresultat visar att situationen leder antingen till en positiv utveckling på det existentiella planet och självkännedom, eller så resulterar denna i ett livslångt lidande för den drabbade människan. I vilken riktning vändningen ska ske beror till en stor del på huruvida den drabbade människan är i stånd att omvandla sin dödsångest till dödsinstinkt. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan accepterande av döden och livskvalité. Den omvandlingen är emellertid bara möjlig om människan är beredd att släppa det som ”var” och fokusera på det som ”är”.</p><p>Den amerikanska psykologen Rollo May har den uppfattningen att ju mer man har förverkligat sina möjligheter i livet desto lättare är det att dö. Anknyter vi det resonemanget till den rådande existentiella frustrationen är det rimligt att dra den slutsatsen att allt fler människor kommer att ha allt svårare att dö, eftersom allt fler människor har allt svårare att komma till rätta med livet. Och, trenden kommer med stor sannolikhet att fortsätta.</p>

Många av dagens existentialister menar att den moderna människan lever i ett värderings- och meningstomrum, eller som existentialisten Viktor Frankl kallar det - ett existentiellt vakuum. Det sägs emellertid att en människa dör så som hon har levat. Liv och död är två sidor av en och samma sak, nämligen den mänskliga existensen. Meningen med att leva och att dö hör därför ihop. Yalom skriver att döden utgör ett av de fyra grundvillkoren som den mänskliga existensen kretsar kring. Den är dock den svåraste realiteten att förlika sig med. Att vara döende är således en av de svåraste situationerna en människa kan befinna sig i. Det utgör en stor existentiell utmaning för henne. Undersökningsresultat visar att situationen leder antingen till en positiv utveckling på det existentiella planet och självkännedom, eller så resulterar denna i ett livslångt lidande för den drabbade människan. I vilken riktning vändningen ska ske beror till en stor del på huruvida den drabbade människan är i stånd att omvandla sin dödsångest till dödsinstinkt. Det finns nämligen en tydlig koppling mellan accepterande av döden och livskvalité. Den omvandlingen är emellertid bara möjlig om människan är beredd att släppa det som ”var” och fokusera på det som ”är”. Den amerikanska psykologen Rollo May har den uppfattningen att ju mer man har förverkligat sina möjligheter i livet desto lättare är det att dö. Anknyter vi det resonemanget till den rådande existentiella frustrationen är det rimligt att dra den slutsatsen att allt fler människor kommer att ha allt svårare att dö, eftersom allt fler människor har allt svårare att komma till rätta med livet. Och, trenden kommer med stor sannolikhet att fortsätta.