Bakgrund: Tidigare forskning visar att den palliativa vården är vanligast i hemmen men i takt med en ökande och åldrande befolkning blir den palliativa vården på sjukhusavdelningar alltmer efterfrågad och behoven för detta ökar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede på sjukhusavdelningar. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Tre teman framkom; att bidra till en värdig död, att vara emotionellt involverad och att utvecklas i flera dimensioner. Dessa utmynnade i totalt sju subteman. Sjuksköterskor ansåg att relationer och miljöer kan påverka en god död. De erfor att det var svårt att hitta en balans mellan att vara personlig och professionell och att de kunde känna sig otillräckliga. Samtidigt var det givande för sjuksköterskorna som utvecklades personligt och professionellt, vilket bidrog till ett bättre omvårdnadsarbete i framtiden. Slutsats: Sjuksköterskor ansvarar för patienten men tar också ett stort ansvar för att de anhöriga ska vara delaktiga samt känna välbefinnande och trygghet. Sjuksköterskor erfor det svårt att vårda patienter i livets slutskede. Trots detta gav det mycket tillbaka till sjuksköterskorna vilket ökade deras välbefinnande och deras vilja och ork att fortsätta med sitt arbete.

Att drabbas av obotlig cancer kan göra att hela ens tillvaro vänds upp och ner. Sjukdomen och tankar på döden triggar personens existentiella lidande. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientvården att stötta och trösta och det kan vara en utmaning att vårda personer med obotlig sjukdom. Sjukdom påverkar hela människan och patientens berättelse har stor betydelse för dennes identitet. Syftet var att beskriva en kvinnas upplevelser av att leva med obotlig cancer. En kvalitativ innehållsanalys, med stöd i Graneheim och Lundmans (2004) metodartikel gjordes av ett narrativ. Analysen resulterade i sju kategorier; Inte kunna lita på kroppen, känna sig ensam och bortglömd, bli misstrodd av sjukvården, viljan att leva vidare, känna ångest och oro, inte känna någon mening och tankar om döden alltid närvarande. Närstående och vänner hade stor betydelse för personen. Känslor av ensamhet förekom ofta och sjukvårdens bemötande upplevdes både negativt och positivt. Ångest, oro och brist på mening var känslor som ofta var närvarande. Personen tänkte ofta på döden men hade en stark vilja att leva. Att leva med obotlig cancer innebär stora förändringar och utmaningar för hela människan i dennes vardag. Existentiella frågor och meningen med livet sätter hälsan på prov. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientens vård och det ställer krav på sjuksköterskan att hen har ett personcentrerat arbetssätt samt kunskap och förståelse för hur personer med obotlig sjukdom upplever sin situation.

Bakgrund: Allt mer av den palliativa vården bedrivs i hemmiljö. Sjuksköterskor träffar ofta närstående som vårdar svårt sjuka och döende personer i hemmet. Vården idag tar inte vara på de närståendes möjligheter och kunskaper. Vårdpersonalen fokuserar på den sjuke och glömmer bort de närståendes behov. Syfte: Var att belysa närståendes erfarenheter av att leva nära en svårt sjuk och döende person i hemmiljö Metod: Metoden som användes var en självbiografistudie, där materialet analyserades med en narrativ metod. Resultat: Ur datamaterialet framträdde tre kategorier såsom livet förändras, utsatthet och mod att våga leva här och nu med 10 underkategorier. Konklusion: För att vården av svårt sjuka och döende personer i hemmet ska fungera behöver sjukvården bli mer uppmärksam på de närståendes behov och hur deras resurser kan tas tillvara. / Introduction: Today it´s more common that next of kin´s take care of seriously ill an dying family members in their home. Nurses often encounter these relatives, and feel that healthcare doesn’t care enough about the next of kin’s possibilities and knowledge. The caregivers often focus on the ill person and forget the needs of the next of kin. Aim: The aim of this study was to highlight next of kin´s experiences of living close to a seriously ill and dying person in their domestic environment. Method: The used method was a study of autobiographies. The analysis was performed with a narrative method. Result: From the analysis five categories emerged life changes, vulnerability and courage to live here and now with ten subcategories. Conclusion: Palliative care in the home requires that caregivers are more aware of the next of kin’s needs and how to make use of their resources.

Bakgrund: Sammanfattar barnets och familjens situation när barnet är svårt sjukt, olika per­spektiv på döden och döendet, palliativ vård samt sjuksköterskans roll i denna kontext.   Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor upplever olika svårigheter i arbetet med svårt sjuka och döende barn och deras familjer samt hur dessa upplevelser bearbetas. Metod: Systematisk litteraturöversikt av elva vetenskapliga artiklar. Resultat: De teman som framkom under dataanalysen var Komplexiteten i sjuksköterskans arbete och Copingstrategier. Resultatet visar att sjukskö­terskor på­verkas som privatpersoner av sina patientrelationer särskilt om/när patienten avlider. Sorg är en av de mest före­kom­mande känslorna och att ventilera sina känslor kan hjälpa sjuksköterskan att hantera situatio­nen och gå vidare. Det framkommer även att sjuksköterskor förutom att hantera tunga känslor även måste utstå etiska konflikter, tidskrävande dokumentation och stress i form av personal­brist.   Slutsats: Slutsatsen som kan dras utifrån studien är att sjuksköterskor har svårt att vårda barn utifrån den palliativa vårdens perspektiv på grund av att dokumentation och övriga arbetsupp­gifter tar för mycket tid från omvårdnaden av barnet och familjen. Andra orsaker är tidsbrist i form av knappa resurser samt för stor tillämpning av medicinteknisk utrustning. Det krävs även mer kunskap och stöd för sjuksköterskor för att kunna bearbeta sorgeprocessen och andra känslomässiga påfrestningar som uppstår i deras arbetssituation.

Bakgrund: Människan har alltid sett döden som något obehagligt och kommer troligen alltid att göra det. Ända fram till 60-talet var det få läkare som vågade tala om diagnosen för patienten om hon var döende. De anhöriga spelar en stor roll i vården av patienten i livets slutskede. Man ska vara lyhörd och uppmärksam för att på bästa sätt kunna tolka signaler i samtal med patienter. Ansvaret som vilar på sjuksköterskan är stort. Syfte: Att belysa sjuksköterskans kommunikation med patienten och dess anhöriga i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie baserad på tolv kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. De tolv artiklarna som valdes ut granskades för att säkerställa kvalitén på dem. Resultat: Sju kategorier hittades: Tid, Ovilja att samtala om döden, Kultur och livsåskådning, Icke verbal kommunikation, Ärlighet, Hopp och sjuksköterskans känslor. Slutsats: En döende patient har också behov av att göra sin röst hörd och känna att någon tar sig tid att lyssna på henne. Döden är något skrämmande för de flesta människor, men genom bra samtal kan man beröra ämnet och minska rädslan så att patienten kan uttrycka sina känslor och få inre frid.

Döende patienter som vårdas på sjukhus har ibland minderåriga barn. Dessa barn är i stort behov av stöd vilket sjuksköterskan har som uppgift att tillgodose. I nuläget brister detta då många sjuksköterskor saknar kunskaper inom området. För att stödja barn till en döende förälder på ett optimalt sätt krävs kunskap om barns förståelse av döden, reaktioner på förlust av en förälder samt hur sjuksköterskan kan kommunicera med barn och föräldrar. En litteraturstudie har genomförts i syfte att belysa sjuksköterskans stöd till barn som anhöriga när en förälder är döende. Resultatet är uppdelat i fyra olika teman: Information och kommunikation, Anpassa miljö och omgivningsfaktorer, Stöd till föräldrar samt Främja relationen och avskedet mellan barn och förälder. Sjuksköterskan kan genom att ge adekvat information främja barnets delaktighet i vården. Miljön på sjukhus kan anpassas så att den blir mindre skrämmande för barnen. Sjuksköterskan kan också stödja barnen indirekt genom att ge stöd till föräldrarna. För att möjliggöra ett positivt avsked bör sjuksköterskan främja relationen mellan barn och döende förälder. Om sjuksköterskan ska ha möjlighet att tillgodose barnens behov av stöd krävs utbildning i ämnet. Ytterligare forskning gällande barns upplevelser och behov när en förälder är döende är betydelsefullt för att öka förståelsen för dessa barn. / Dying patients being cared for in a hospital may have minor children. These children are in dire need of support which the nurse has the duty to accommodate. At present many nurses lack knowledge in this area. Knowledge of children’s understanding of death, their reactions to the loss of a parent and communication with children and parents is needed to optimally support children of dying parents. A literature review was conducted to illustrate the nurses’ support for children of dying parents. The result is divided in four different themes: Information and communication, Adapt environment and surrounding factors, Support to parents and Enabling the relationship and farewell between child and parent. By giving adequate information the nurse can promote the child’s participation in the parent’s care. The environment can be adapted to make it less scary for children. The nurse can also help the children indirectly by providing support to the parents. In order to allow a positive farewell the nurse should facilitate the relationship between children and dying parents. To be able to do this, the nurse requires education in the subject. Further research is also needed to increase the understanding of these children’s needs.

Bakgrund: Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt där målet är att förebygga och lindra lidande samt förbättra livskvalité hos patienter och närstående. Vården tillhandahålls utifrån ett helhetsperspektiv vilket innefattar andliga och existentiella frågor. Dessa frågor kan vara komplexa att hantera för sjuksköterskan. Arbetet kan därför kännas slitsamt och påfrestande men samtidigt vara berikande och utvecklande. Förmåga att bemästra svåra situationer underlättas av att sjuksköterskan har goda kunskaper om existentialfilosofi och livsfrågor samt får stöd i yrkesrollen. Hur sjuksköterskan själv ser på sjukdom, lidande och död påverkar i sin tur mötet med patienterna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta döende patienter med existentiella och andliga behov inom palliativ vård Metod: Litteraturbaserad studie med grund i kvalitativ forskning utifrån 12 vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier med tillhörande underkategorier utgör resultatet: Bygga en tillitsfull relation; Främja personlig växt; Hantera känslomässigt påfrestande situationer. Slutsats: Det krävs en tillitsfull relation för att sjuksköterskor ska kunna identifiera patienters andliga och existentiella behov. Sjuksköterskor utvecklar personlig växt utifrån relationer med patienter men upplever samtidigt att de ställs inför känslomässigt påfrestande situationer, vilket kräver stöd och handledning i yrkesrollen samt en balans i tillvaron. / Background: Palliative care is based on an approach where the purpose is to prevent and palliate suffering and improve quality of life for patients and their relatives. The care is based on holism, which means that both spiritual and existential aspects are included. This can be very complex to handle for the nurse. Therefore, nurses can experience their work situation as strenuous and trying at the same time as enriching and developing. An ability to handle difficult situations is, together with professional support, facilitated by the fact that nurses have sound knowledge of existential philosophy and existential questions. Significant when meeting the patients is the nurse’s own experience concerning illness, suffering and death. This relation influences the contact with patients. Aim: To describe nurses’ experience of meeting dying patients with existential and spiritual needs in palliative care. Method: Literature-based study on qualitative research from 12 scientific articles. Result: Three main categories with subcategories emerged; Developing a trusting relationship; Promote personal development; Dealing with emotionally stressful situations. Conclusion: A relation based on trust is required if nurses shall be able to identify a patient’s spiritual and existential needs. Nurses gradually increase personal development from relations with patients but simultaneously experience that they are confronted with emotionally stressful situations which require support and professional guidance together with a balanced life.

På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.

Det är svårt att bedöma hur lång tid en människa har kvar i livet och brytpunkten för när en patients döende fas inleds kan vara otydlig (Ellershaw & Ward, 2003). Det är viktigt att den sista tiden blir så bra som möjligt och här spelar sjuksköterskan en viktig roll. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda döende patienter på en akutvårdsavdelning. Metoden som användes var kvalitativa fokusgruppintervjuer och data analyserades med induktiv innehållsanalys. Ett övergripande tema för studien kan benämnas vårdens vågskålar, dilemman och tillfredställelse, vilket speglar den dubbelbottnade natur vården har. Intervjuerna resulterade i tio koder, vilka delades in i tre kategorier. Under kategorin känsla av att räcka till fanns koderna behov av tid, etiska ställningstaganden, anhörigkontakt samt det goda döendet. Den andra kategorin var strukturer i vården och innehöll koderna organisationen, vårdplanens betydelse samt förbättringsmöjligheter. Den sista kategorin personliga dilemman innehöll koderna påverkan på sjuksköterskans person, våga tala om döden samt uppföljning. Det sjuksköterskorna framhöll behov av tid för att kunna ge en optimal vård. De beskrev ett glapp mellan vad de upplevde som god vård vid livets slut och de resurser de hade för att förverkliga detta. Resultatet styrks av tidigare forskning.

<p>På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.</p>