Tidigare forskning har visat att det förekommer en ”motståndskultur”, bland manliga yrkeselever, som innebär att dessa elever intar en antites till skolans akademiska studiekultur. I detta motstånd, som yttrar sig genom att ha roligt på lektionerna, snacka strunt med kamraterna eller fuska med skoluppgifterna, skapar de sin egen identitet och plats i skolan. Forskningen har också visat att skolan i huvudsak använder sig av ”traditionella” undervisningsmetoder gentemot manliga yrkeselever. Traditionell undervisning innebär i vår studie lärarcentrerad undervisning och eget arbete. Studier har visat att deliberativ undervisning har potentialen att bryta motståndet och öka elevernas motivation till lärande. Deliberativ undervisning innebär ett samtalsstyrt och elevcentrerat arbetssätt, där eleverna diskuterar autentiska frågor som har kopplingar till deras livsvärld utan lärarens direkta inblandning. Syftet med denna studie var därför att undersöka den deliberativa undervisningens förmåga att motivera manliga yrkeselever. I och med detta har vi jämfört deliberativ undervisning med traditionell undervisning i två klasser vid sammanlagt fyra lektionstillfällen. Eleverna har observerats vid de olika undervisningsmetoderna och observationerna har följts upp med fokusgruppsintervjuer i båda klasserna. Empirin har analyserats utifrån en deduktiv metodansats, med inspiration från den grundade teorins arbetsverktyg. Vidare har empirin tolkats utifrån pragmatismen och motivationsteoretiska utgångspunkter. Resultatet har bekräftat vad tidigare forskning uppnått gällande traditionell respektive deliberativ undervisning. Under den traditionella undervisningen uppvisade eleverna i princip alla de motståndsstrategier som tidigare forskning noterat. Vid den deliberativa undervisningen minskade motståndet, men upphörde inte helt. De centrala fynden för denna studie är att manliga yrkeselever föredrar en diskussionsinriktad undervisningsform då elevernas ”skitsnackande” förflyttas från att vara en motståndsstrategi till att bli en medspelsstrategi. Även att eleverna slutade leka med sina mobiler under den deliberativa undervisningen indikerar att motståndskulturen avtog.

Elever på yrkesprogram tenderar att ha lägre kunskap och motivation inom akademiska ämnen som t.ex. samhällskunskap än övriga nationella gymnasieprogram. Det finns flera orsaker till detta. Elevernas socioekonomiska bakgrund har en stark påverkan bland annat då eleverna tenderar att välja gymnasieprogram efter sin livssituation. Vidare finns det en oförståelse bland yrkeselever till varför de behöver läsa akademiska ämnen. Samtidigt har även skolorna ett stort ansvar i form av att de inte anpassar undervisningen efter elevernas förutsättningar. Elevernas intressen tas inte i beaktande och istället är det lärarnas agenda som tenderar att styra undervisningen. Istället förenklas undervisningen till en låg nivå som inte är utmanande. En av de övergripande faktorerna till ovanstående punkter är den dikotomi som existerar mellan teori och praktik. Varken elever eller lärare tror att eleverna klarar av en hög undervisningsnivå inom akademiska ämnen eftersom de är mer ”praktiskt lagda”. Därmed kan inte eleverna motiveras till studierna.Uppsatsens syfte är att undersöka vad som påverkar motivationen hos elever på yrkesprogram i samhällskunskap samt finna framgångsrika undervisningsmetoder som ökar densamma. Genom kvalitativa litteraturstudier har vi analyserat aktuell forskning på området. Vi kan konstatera att forskningsfältet är för litet för att kunna dra några generella slutsatser av undersökningen. Dock visar resultatet en tendens till att vissa metoder kan vara mer användbara än andra. Med hjälp av deliberativa samtal eller infärgning ökar elevernas delaktighet i klassrummet och lektionsinnehållet anpassas till elevernas preferenser. Genom QtA-metoden ökar elevernas läsförståelse och därmed också elevernas behållning av texterna – vilket i sig har betydelse för motivationen.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att presentera forskning som berör skolans roll och möjlighet till att fostra aktiva medborgare samt hur undervisningen bör utformas för att främja elevers vilja och förmåga till aktivt deltagande i samhällslivet. Kunskapsöversikten är framför allt kopplad till ämnesplanen i samhällskunskap på gymnasiet. För att hitta material som kunde besvara frågeställningen användes en systematisk litteratursökning genom sökningar i Swepub och Libsearch. Befintliga litteraturlistor har också använts i sökandet av relevant forskning.  Resultatet visar att skolans demokratiuppdrag är komplext och att innebörden av uppdraget måste förstås i rådande samhällelig kontext. Den presenterade forskningen belyser olika aspekter av den utmaning skolan står inför och de svårigheter som ligger i uppfyllandet av demokratiuppdraget, både på policynivå och i praktiken. Vidare visar resultatet också att en deliberativ undervisningsform kan vara fördelaktig för att fostra demokratiska, aktiva medborgare. Att arbeta med samhällsfrågor och ämnen som berör elevernas livsvärldar tycks också viktigt för att väcka ett engagemang hos eleverna. Andra faktorer så som upplevt inflytande och elevers självbild påverkar också viljan och förmågan till aktivt deltagande.  I diskussionen beskrivs hur mer forskning behövs på området, speciellt för att kunna dra slutsatser om vilken metod som är mest gynnsamt för fostrandet av aktiva medborgare. Även resultatets relevans för lärarprofessionen diskuteras.

Inom ramen för den svenska skolans arbete ingår inte enbart att ge eleverna förutsättningar att uppfylla de kunskapsmässiga kraven. Uppdraget innefattar även att förbereda dem för livet efter skolan och ge dem förutsättningar att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. De styrdokument som finns för skolans verksamhet ger dock ingen tydlig bild av hur fostransuppdraget bäst förverkligas och det finns ett stort utrymme för egen tolkning. I denna forskningsöversikt presenteras och diskuteras fyra olika studier på hur den svenska skolan arbetar, eller kan arbeta, med detta fostransuppdrag. Syftet med denna studie är att ge en bild av vilka olika uppfattningar det finns om vad det demokratiska fostransuppdraget innebär samt undersöka hur situationen ser ut idag och vilka metoder som förespråkas för att förverkliga detta uppdrag. Det resultat vi har fått i våran studie visar på att det ej heller inom forskningen råder konsensus på hur uppdraget ska förverkligas. Resultatet visar även att forskarnas egen bakgrund och metodval påverkar både deras syn på demokratiuppdraget och även resultatet i deras studier. Vi fann dock att deliberativa undervisningsmetoder återkommande förespråkas som bra för att utveckla en demokratisk kompetens men även att det finns ett behov av vidare forskning. Främst ser vi att detta behov finns på de deltagardemokratiska aspekternas effekter, exempelvis elevråd och elevernas påverkansmöjligheter på undervisningen.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och belysa de mest effektivaarbetssätten och arbetsmetoderna för att skapa ett demokratiskt klassrum, samt hurdessa metoder möjliggör för eleverna att utveckla sin förmåga att delta i demokratiskaprocesser. Vi kommer också att besvara frågan "Vilka metoder och strategier använderlärare för att skapa ett demokratiskt klassrum?".Skapandet av ett demokratiskt klassrumär viktigt eftersom det främjar elevernas förståelse för demokratiska värden och är endel av lärarnas ansvar att förbereda eleverna för att delta i demokratiska processer isamhället. Eftersom olika lärare kan ha olika uppfattningar om vad ett demokratisktklassrum innebär, därför är det relevant att undersöka vilka arbetssätt och strategier somenligt forskningen är mest effektiva för att uppnå detta. Kunskapsöversikten bygger på sökningar i olika databaser såsom Swepub och ERIC,som har hjälpt oss att hitta relevanta avhandlingar, licentiatuppsatser, vetenskapligatidskrifter samt litteratur från tidigare kurser, vilket innehåller tidigare forskning omämnet. Genom att använda dessa olika källor har vi kunnat dra slutsatser och diskuteraresultatet. Resultatdelen belyser effektiva arbetsformer som lärare kan använda sig avför att skapa ett demokratiskt klassrum. Dessa inkluderar strategier som grupparbete,diskussioner, simuleringar och användning av nyhetsmedia och politiska texter iundervisningen. Resultatet har även belysts att diskussioner i grupper främjarkonstruktivt lyssnande och ansvarsfullt beslutsfattande. Vi diskuterade även enproblematisering av traditionell undervisning som gör demokratiuppdraget abstrakt ochgör att eleverna inte får möjlighet att delta i demokratiska processer. Förslag ges ocksåpå vidare forskningsområden som kan vara intressanta att utforska ytterligare för attundersöka hur man kan implementera demokratiska värderingar och arbetssätt i skolansorganisation och ledarskap.

För att skapa en likvärdig och flexibel demokratifostrande skola åberopas idag en deliberativa undervisning med deliberativa samtal som form. Denna undervisningsform ska löpa generellt mellan alla olika elevgrupper och gymnasieutbildningar och där med att skapa jämlikhet i utvecklandet av demokratiska förmågor och kvaliteter. Syftet med denna uppsats var att studera vilka deliberativa kvaliteter som kan skapas genom att titta på berättelser från fyra samhällskunskaps lärare vad gällande elevsyn, syn på klassrumklimat och syn på samhällskunskapens mål på två olika gymnasieskolor i Malmö. Berättelserna påverkades främst av vilken skola lärarna jobbade antingen på ett yrkesförberedande gymnasium eller på ett universitetsförberedande gymnasium. Den deliberativa undervisningen bygger på teorin om deliberativ demokrati som innebär den en process där aktörer genom kommunikation grundad på rationell argumentation, söker omvandla, eller forma preferenser. Det är alltså samtalet som grunden för utbyte av kunskap, erfarenhet och preferens formning. Jag fann att det var framförallt bristen på flerstämmigheten av åsikter och identiteter på båda skolorna som påverkade förutsättningarna för att ett deliberativt klassrum. Detta påverkades i sin tur av bristen på öppenhet i klassrummet och den polarisering som det individuella gymnasievalt innebär.

Structured Academic Controversy (SAC) är en internationellt beprövad metod för att bedriva deliberativa samtal om samhällsfrågor i skolan. SAC har dock inte beforskats i svensk kontext tidigare. Examensarbetet syftar till att få kunskap om högstadielärares erfarenheter av den deliberativa diskussionsmodellen SAC i ämnet samhällskunskap. Studien bör förstås i relation till att utreda SAC:s möjligheter, utmaningar och problem som didaktisk metod i ämnetsamhällskunskap och SAC:s potential i förhållande till läroplanens övergripande mål och riktlinjer. Empirin har samlats in genom intervjuer med två lärare som testat SAC efter vårt lektionsupplägg i totalt fem klasser. Resultatet visar att SAC kan vara en lämplig metod i samhällskunskapsundervisningen, då den potentiellt utvecklar ämnesspecifika förmågor och kunskaper samt ett bättre samtalsklimat och ett ökat elevdeltagande. Den största utmaningen med metoden är lärarnas brist på tid ur olika aspekter. Främst gäller det lärarnas behov av tid till förberedelse samt bristen på undervisningstid.