The aim of this study is tos to make visible if and how teachers integrate democratic abilities in social studies education. I also want to examine what teachers experience enable or hinder the teaching of democratic abilities. The study is based on the following questions: Does deliberative and participatory democratic abilities apply in teaching and if so, how is this done in the actual teaching? What opportunities and challenges do teachers find in conversations-and participatory democratic abilities? The study examines how teachers teach deliberative and participatory democracy. This study is qualitative and based on interviews and observations offour teachers working in grade 3. The theoretical frame of the study is founded on the deliberative democracy model of Tomas Englund and Åsa Forsberg which is used to study how deliberative abilities take place in teaching. Furthermore, the theory formed by Roger Hart, called Ladder of participation,is used to study whether teachers invite studentsto participateand influencetheir own education. I also used Ljungberg and Unemar Öst theory about teacher's communicative strategies in connection with the controversy handling to give an understanding about how teachers handle controversy, but also how they in connection with controversy encourages deliberative conversations.The results of the study showed that the students did apply and practice conversations democratic abilities.Despite this, some deliberative democratic abilities were more prominent than others.On the other handthe application of participatory abilities were not as common as training deliberativ democractic abilites.

No description available.

Syftet med denna studie är att tolka fritidspedagogernas uppfattningar av elevinflytande i fritidshemmet då tidigare forskning visar att elevinflytande inte sker i den utsträckning det bör enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2017). Forskningen visar att en anledning till att elevinflytande inte sker i den utsträckning det bör kan bero på att pedagogerna tolkar styrdokumentets riktlinjer olika om att låta eleverna utveckla sina demokratiska principer och få möjlighet att göras delaktigt i utformningen av verksamheten. Vår studie har genomförts genom fyra fokusgruppsintervjuer med fritidspedagoger som arbetar på fyra olika skolor där de fick diskutera en rad frågor om ämnet med varandra. Vår studie talar för att fritidspedagogerna har en gemensam förståelse för vad elevinflytande innebär men att det finns olika uppfattningar om hur de arbetar med elevinflytande i fritidshemsverksamheterna. Utifrån vårt resultat är vår tolkning fritidspedagogernas vilja och engagemang att arbeta med elevinflytande kan ha en avgörande roll för i vilken utsträckning elevinflytande sker. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka lärares föreställningar om den didaktiska demokratin och rättvisan (vilket i mångt och mycket i uppsatsen ses som lärares föreställningar om en demokratisk och rättvis undervisning) – sett utifrån ett antal enskilda samhällskunskapslärares perspektiv. Frågeställningarna är konstruerade med tre didaktiska huvudfrågor i fokus – vad, varför och hur – som sedan sammanfogats med begreppen demokrati och rättvisa. Didaktisk demokrati och rättvisa är alltså två egna konstruerade begrepp som har sin grund i didaktiskt teoretiska frågor och som i uppsatsen undersöks empiriskt i syfte och frågeställningar. Undersökningen utfördes i form av en intervjustudie där lärare i samhällskunskap som undervisar i årskurs 6-9 intervjuades. Analysen gjordes med en fenomenografisk ansats, där kategorier som definierade fenomenet i fråga plockades fram. Lärarnas föreställningar kring den didaktiska demokratin kännetecknades av en styrning av yttre strukturer såsom styrdokument och tidsbrist. Föreställningarna var vidare antingen förknippade med den praktiska vardagen eller inriktade på framtiden där elevens kommande roll som medborgare var i fokus. Man pekade också bland annat på att en fungerande relation mellan lärare och elev var en viktig faktor för att uppnå en didaktisk demokrati. Lärarnas föreställningar om den didaktiska rättvisan var även de fokuserade på yttre strukturer. Det fanns vidare två motsatta uppfattningar där rättvisa dels sågs som något som sker i en unik situation, dels att rättvisa är något som kan nås retroaktivt. Man ansåg också att en didaktisk rättvisa väldigt mycket är förknippat med att hjälpa elever som upplevs som svagare. Slutsatser som bland annat drogs var att alla tre stora samhälleliga demokratiideal – representativ demokrati, deltagardemokrati och deliberativ demokrati – gick att finna och att detta kunde härledas till läroplanen <em>Lpo 94</em>. Läroplanen kan bidra med en splittrad demokratibild i undervisningen, i form av en yttre press på lärarna med tidsbrist som följd. Vidare när det gäller den didaktiska rättvisan visade det sig finnas en motsättning i föreställningarna mellan individen och gruppen, där det är den svage individen som sätts i fokus, ibland på kostnad av övriga individer. Tidsbrist gör emellertid att även de svaga eleverna ibland inte hinns med och en generell och kollektiv undervisning ses då som ett alternativ för att alla i alla fall ska få ut någonting av värde under lektionerna.</p>

No description available.

Syftet med uppsatsen är att undersöka lärares föreställningar om den didaktiska demokratin och rättvisan (vilket i mångt och mycket i uppsatsen ses som lärares föreställningar om en demokratisk och rättvis undervisning) – sett utifrån ett antal enskilda samhällskunskapslärares perspektiv. Frågeställningarna är konstruerade med tre didaktiska huvudfrågor i fokus – vad, varför och hur – som sedan sammanfogats med begreppen demokrati och rättvisa. Didaktisk demokrati och rättvisa är alltså två egna konstruerade begrepp som har sin grund i didaktiskt teoretiska frågor och som i uppsatsen undersöks empiriskt i syfte och frågeställningar. Undersökningen utfördes i form av en intervjustudie där lärare i samhällskunskap som undervisar i årskurs 6-9 intervjuades. Analysen gjordes med en fenomenografisk ansats, där kategorier som definierade fenomenet i fråga plockades fram. Lärarnas föreställningar kring den didaktiska demokratin kännetecknades av en styrning av yttre strukturer såsom styrdokument och tidsbrist. Föreställningarna var vidare antingen förknippade med den praktiska vardagen eller inriktade på framtiden där elevens kommande roll som medborgare var i fokus. Man pekade också bland annat på att en fungerande relation mellan lärare och elev var en viktig faktor för att uppnå en didaktisk demokrati. Lärarnas föreställningar om den didaktiska rättvisan var även de fokuserade på yttre strukturer. Det fanns vidare två motsatta uppfattningar där rättvisa dels sågs som något som sker i en unik situation, dels att rättvisa är något som kan nås retroaktivt. Man ansåg också att en didaktisk rättvisa väldigt mycket är förknippat med att hjälpa elever som upplevs som svagare. Slutsatser som bland annat drogs var att alla tre stora samhälleliga demokratiideal – representativ demokrati, deltagardemokrati och deliberativ demokrati – gick att finna och att detta kunde härledas till läroplanen Lpo 94. Läroplanen kan bidra med en splittrad demokratibild i undervisningen, i form av en yttre press på lärarna med tidsbrist som följd. Vidare när det gäller den didaktiska rättvisan visade det sig finnas en motsättning i föreställningarna mellan individen och gruppen, där det är den svage individen som sätts i fokus, ibland på kostnad av övriga individer. Tidsbrist gör emellertid att även de svaga eleverna ibland inte hinns med och en generell och kollektiv undervisning ses då som ett alternativ för att alla i alla fall ska få ut någonting av värde under lektionerna.

<p>Kommunikation med medborgarna är en viktig fråga inom EU. Under hösten 2005 och våren 2006 togs en ny kommunikationsstrategi fram av EU-kommissionen. Strategin ska långsiktigt stärka demokratin inom EU och verka för ett EU där medborgarna har tillgång till den information och de verktyg som är nödvändiga för ett aktivt deltagande i EU-politiken. Den nya kommunikationsstrategin bygger på samverkan med lokala aktörer och ett viktigt verktyg för strategins uppfyllelse är Internet. ”EU-kompassen”, Jönköpings läns webbportal för EU-frågor, har som syfte att skapa kunskap om, samt ett större intresse för och deltagande i EU-frågorna bland invånarna Jönköpings län och är således intressant i sammanhanget. Syftet med uppsatsen är att undersöka EU-kompassens möjligheter att bidra till uppfyllelse av målen i EU:s nya kommunikationsstrategi, och dess potential som ett demokratiskt verktyg.</p><p>Det studerade ämnesområdet är relativt nytt och outforskat. EU-kompassen är unik i sitt slag, och tidigare forskning inom området är överhuvudtaget bristfällig. För att kunna skapa en fördjupad kunskap inom området valdes därför att göra en kvalitativ fallstudie av portalen. Studien genomfördes enligt det hermeneutiska angreppssättet med deltagande observation som huvudsaklig datainsamlingsmetod.</p><p>Resultatet av studien är att det finns en övergripande god överensstämmelse mellan EU-kompassen och målen i EU:s kommunikationsstrategi samt de krav som kan ställas på ett demokratiskt verktyg. Det största problemet är den bristande användningen av EUkompassen. Medborgarnas deltagande är inte bara ett viktigt mål i EU:s nya kommunikationsstrategi utan också väsentligt ur ett demokratiskt perspektiv. Det som EU-kompassen måste fokuseras på är att tillhandahålla möjligheter för alla att delta, att presentera ett innehåll som alla kan ta till sig samt att ta särskild hänsyn till användare med speciella behov. Dessutom är en förutsättning för användning av portalen att dess innehåll faller användarna i smaken. Det kan till och med vara aktuellt att tillhandahålla innehåll som går ifrån portalens egentliga syfte, så länge det lockar användare.</p><p>Undersökningar har visat att medborgarna vill att EU ska göra mer för att engagera dem, så potentialen för EU-kompassen finns men för att lyckas krävs en del åtgärder. Först och främst är det väsentligt att ta reda på vad användarna verkligen är intresserade av för innehåll. Dessutom måste metoder för informationshantering och utveckling förbättras. I det fall syftet är att EU-kompassen ska ha en direkt påverkan på politiken kommer det också vara viktigt att skapa relationer mellan EU-kompassen och instanser som har ett reellt inflytande i EU-frågorna.</p> / <p>Communicating with the citizens is of crucial importance within the European Union. The European Commission has during the autumn 2005 and spring 2006 developed a new strategy for communicating with the citizens. The strategy aims to give the citizens access to the information and the tools that are necessary for their active participation in EUmatters. The long-term objective is to strengthen the democracy within the EU. The communication strategy should be implemented in a joint action between the EU and local actors, and the Internet is pointed out as an important tool for its fulfillment. “EUkompassen”, Jönköping County’s web portal for EU-information, has the purpose of creating knowledge of, and increased interest and participation in EU-matters among the citizens of the Jönköping County. Thus, the portal is of special interest in the context of EU’s strategy for communication. The purpose of this thesis is to explore how EU-kompassen can contribute to fulfilling the objectives in EU’s communication strategy and its potential as a tool for democracy.</p><p>This field of study is relatively new and unexplored. As a web portal of this kind, EUkompassen is unique, and there is a lack of existing knowledge in the particular area in general. To be able to create deeper knowledge, a qualitative case study of EU-kompassen was chosen as method for the study. The study was carried out with a hermeneutic approach, with a participating observation as the main tool for collecting the empirical data.</p><p>The result of the study indicates that there is an overall correspondence between EUkompassen and the objectives in EU’s communication strategy, including the requirements of a democratic tool. The most significant problem though, is the public’s lack of interest in the website. Participation is not only the key element in EU’s communication strategy, but also crucial from a democratic point of view. EU-kompassen needs to offer a possibility for everyone to participate, to present a content that everyone can take in and to pay extra attention to users with special needs. It is also important that the portal presents a content that is demanded by the users. It might even be necessary to present information and functions that are not directly related to the purpose of the portal to attract users.</p><p>Opinion polls have shown that citizens have an interest in that EU makes more to engaging them in EU-matters. Hence, there is potential for EU-kompassen, but some actions will be necessary. Firstly it is crucial to investigate deeper into what the users real interests are. It is also of significant importance to improve the methods for information management and development. Furthermore, if the purpose of EU-kompassen is to be a tool for direct political influence it will also be necessary to engage in co-operation with relevant political actors.</p>

This essay sets out to compare political participation in two e-petition systems: The Malmö initiative in Malmö, Sweden, and Better Reykjavik in Reykjavik, Iceland. The main question of the essay concerns the aggregative and deliberative qualities of the Malmö initiative and Better Reykjavik, as well as the relationship between aggregation and deliberation. This main question is divided into four subqueries that lead the empirical analysis. These are: (1) Which similarities and differences in terms of design are there between the Malmö initiative and Better Reykjavik? (2) To what extent have these systems mobilized an aggregative political participation? (3) What similarities and differences are there concerning aspects of deliberation? and (4) What is the correlation between aggregation and deliberation like in the two e-petition systems? The method in use is a comparative cross-sectional study with a 'most similar research design'. The empirical material of the essay includes every petition published since the start of the systems in 2008, which makes it a total survey. The petitions are analyzed by way of quantitative content analysis. In addition, the essay includes a qualitative content analysis of the design of the e-petition systems. The empirical study shows that Better Reykjavik has engaged much greater political participation in both aggregative and deliberative matters than the Malmö initiative has. Most of the differences found concerning aggregation and deliberation can be explained with differences in the design of the e-petition systems. First, Better Reykjavik offers more opportunities for aggregative participation and deliberation than Malmö. Second, the likelihood of actually getting the petition read by local politicians is far greater in Reykjavik than in Malmö. Concerning the relationship between aggregation and deliberation, this study finds no signs of contradiction between the two. As this is not a zero-sum game, e-petition systems are considered to hold good potential for meeting Robert Goodins desire to unite aggregative and deliberative ideals under the slogan "First talk, then vote".

Diss. Uppsala : Univ., 2004.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2008.