I vår studie har vi undersökt hur lärare förhåller sig till elever med slöja i grundskolans tidiga och senare år. Vi har även undersökt hur eleverna som själva bär slöja förhåller sig till den. Det är en kvalitativ studie och vi har intervjuat tre lärare respektive tre elever. Två av dessa elever bär idag inte slöja medan den tredje fortfarande bär den. I vårt resultat kommer vi fram till att lärarna rättar sig så mycket de kan efter skolans värdegrund men att det kan uppstå situationer där det är svårt att fullfölja skolans värdegrund med elevers traditioner, trosuppfattningar eller klädsel. Lärarna säger att det har uppstått komplikationer i deras arbete med elever som bär slöja men de har då kunnat anpassa lektionerna eller de specifika situationerna så att eleverna kan delta på samma villkor och få likadana förutsättningar att nå betygen som elever som inte bär slöja. Eleverna säger även de att de har stött på komplikationer på grund av bärandet av slöjan. Vi upplever även att eleverna med slöja känner sig utanför och inte vill delta i vissa situationer som elever utan slöja har lättare för men de två eleverna som tagit av sig slöjan visar också att det finns en annan sida av myntet. De kände sig utanför bland andra grupper som såg slöjan som en normalitet. Med normalitet menar vi att slöjan är allt vanligare bland vissa grupper.

Dementia affects around 850,000 people in the UK. Whilst there is no cure, understanding how to support people to live well with this condition is important. There are 'many faces of dementia' and delineating experiences of living with different dementias in daily life is a key step towards understanding how to support people to live well with different symptoms. Supporting eating-related practices in a socio-relational context, referred to in this thesis as 'dining' experiences, may help promote the psychological needs related to living well with dementia, including inclusion, occupation and identity. This study aimed to understand how dining experiences and interactions were affected when living with typical dementia (tAD) and posterior cortical atrophy (PCA) and the processes involved in supporting dining experiences. Data collection included in-depth interviews with 20 family dyads (9 tAD; 11 PCA) and video-based observations of four dining interactions. An 'informed' grounded theory approach was used and Goffman's (1974) Frame Analysis was identified to support understanding dining experiences in this study. Goffman's (1974) theory provides understanding around how people structure and define their social experiences and coordinate these understandings in interaction. Findings revealed how dining could become disrupted when living with tAD and PCA, relating to vulnerabilities in this experience and eating-related practices becoming more about 'management'. Interacting processes of revising frames, management strategies, optimising opportunities for continuity and engaging in supportive environments, were identified to support maintaining-meaning in dining. Video-based observations extended understanding in terms of contextual factors which shaped experiences and how people used the environment to support their dining interactions. Implications include supporting dining by using a balanced system of various processes to continue to create new meanings and experiences and using the environment to make 'dining' central, as opposed to focusing on eating-related practices as a 'care-task'.

In this dissertation, I explore the ways in which theories and concepts of face-to-face interaction and disclosure management can be used to understand the construction of privacy on an intercollegiate sport team. The purpose of this research was to examine how team members talked to each other about themselves, and how they managed the personal information shared. Erving Goffman's model of social interaction and his concepts of "face" and "supportive work" frame the analyses of this study. Through semi-structured interviews and direct observations of the members of an NCAA Division III women's basketball team, I discovered the team's rules and the development of their communication norms, which were most salient during discussions involving the players' tattoos and two unanticipated team meetings. It was important to the players of this team that they were a close-knit group who got along well and supported each other. The players questioned the commitment level of a player who disrupted the team's closeness by breaking a rule or norm and refused to make amends for her discretion. My findings suggest that the team members negotiated how to demonstrate their commitment to the team and to each other by performing supportive and remedial work through disclosure during these two meetings. Even under those specific circumstances, a player maintained some amount of autonomy by controlling the depth of her personal information that she shared. Interestingly, the players did not indicate an experienced loss of control over their personal information after they shared it with other team members at the meetings due to the team's negotiation of information boundary management. Additionally, I found that the symmetry and reciprocity of disclosure differed between player-to-player and player-to-coach interactions.

<p>The aim writing this essay is to understand and to explain difficulties with communications during sign language interpreting at the Video Relay Service (VRS). Another aim is also to identify the necessery conditions for communications at the VRS and to investigate why difficulties may arise in lack of these necessary conditions. The questions of this essay are: Which are the vital important difficulties in communication at the VRS and why do these difficulties arise?</p><p>To answer these questions, four sign language interpreters working with the VRS, have been interviewed. These interviews constitute the empirical data of the essay. The interviews has been analysed from an interpreting perspective as seen from Wadensjö, Chernov and Atwood & Gray. The teoretical base of the essay is also seen from Goffman’s dramaturgical perspective and his model of production formats and also from Habermas’ theory about action types.</p><p>The conclusions of this essay is that agreement of the service and of the conversations cast assignment, is very important for the conversation to be continued at the VRS, in lack of these difficulties will appear for the interpreters. The interpreters’ possibilities to anticipate are related to the context of the situation. For the conversation to continue the interpreter do have to take an active responsibility and arrange the conditions for the communication, otherwise difficulties will appear.</p>

This project considers the ways in which the dominant discourse on refugees might reinforce the negative impacts or limit the positive impacts of aid. Care for refugees is a difficult task that takes place in a discourse that begins with numerical calculi, a language that expresses ambivalence about our obligations for this category of persons, fear of their collective identity, and a deep ceded notion of refugees as an object of concern, a worthy cause, a growing problem, and a burden that must be shared. &lt;br&gt;What we choose to do for and about refugees emerge from our present awareness (knowledge) as a process of deliberation predisposed and reinforced by the circulating and authoritative dominant discourse that has defined refugees and their relationship with larger society. Any attempts to affect the discourse on refugees therefore must begin with the re-evaluating what has gone before. &lt;br&gt;The theoretical and analytical tools for the task of problematizing the dominant discourse on refugees were: 1) Analysis of the contemporary discourses on refugees, 2) Foucault's archeology and genealogy of discourse, 3) Mauss' theory of gift-exchange in the third party setting, 4) Goffman's total institution theory on stigma and identity, and 5) moral perceptions created by a discourse based on agency, reciprocity, solidarity, and hope. &lt;br&gt;Discursive analysis affirms that the dominant discourse has historically been absent the refugee voice and lacking the agency to affect contingent changes in his or her life. It was shown that our reservoir of knowledge about refugees has been deposited in multiple layers of meaning, metaphor, media depictions, statistics, institutional dogma, and a political/ organizational superstructure. The dominant discourse on refugees was then challenged with a more inclusive approach that includes the themes of agency, reciprocity, solidarity, and hope giving primacy to the human connection between the refugee and aid rendered as a means of improving the care and outcome for refugees. &lt;br&gt;This project embraces the idea that the words we choose in dialogue about others, distant or near, can bring either hope or complacency, mercy or empty justice, compassion or apathy, life or death. We are called on to choose life. / McAnulty College and Graduate School of Liberal Arts; / Health Care Ethics / PhD; / Dissertation;

Avsikten med arbetet har varit att belysa hur de professionella ser på, vad ett kriminellt ungdomsgäng betyder för den enskilde gängmedlemmen, även att få större kunskap om de professionellas erfarenheter i möten med ungdomar. Frågeställningarna var, vad tillhörighet i ett kriminellt ungdomsgäng har för påverkan på den enskilde gängmedlemmen? Den andra löd, hur man som professionell arbetar med kriminella ungdomsgäng? Metoden vi använde oss av var kvalitativ. Intervjuerna gjordes med en polis som var aktiv inom ungdomsarbete, två socialsekreterare, två behandlingspersonaler på ett ungdomsboende, en fritidsledare och en lärare på en högstadieskola. Resultatet visade huvudsakligen att ungdomar befann sig i kriminella ungdomsgäng eftersom de sökte en tillhörighet, bekräftelse, att bli någon. De professionella menade att insatserna borde läggas på individnivå snarare än gruppnivå för att kunna splittra ungdomsgäng. Undersökningen kan vara nyttig för dem som kommer att möta ungdomar i sitt yrke och för de som söker en större förståelse för ungdomsgäng och grupptillhörighet.

This thesis is about the Ohio State University and the fans of the OSU Buckeyes Football Team. In a study of the students that attend this university, I highlight the behavioral norms that dictate their identities and daily practices. I mean this report to serve as an example of the way in which college football, the marketing and rhetoric of the university, and larger cultural assumptions about college form individual identity. The perspective employed in this report is that of the anthropological process of participant observation, and therefore includes personal reflections throughout my research. This thesis focuses on the theoretical framework of Erving Goffman and discusses the intersection between college football and undergraduate education.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur normer om etnicitet, ålder och genus tar sig i uttryck i processen bakom resereklam och i den färdiga reklamen hos några av de största researrangörerna i Sverige. Studien är kvalitativ och materialet bygger på intervjuer som genomförts med marknadsansvariga och reklammakare hos de tre största researrangörerna i Sverige. För att få en mer konkret och djupare förståelse för hur den färdiga reklamen ser ut och hur den skiljer sig från hur researrangörerna upplever sin reklam har även ett urval av bilder från researrangörernas hemsidor analyserats. Analysen har utförts med Ervin Goffmans studie av reklambilder som underlag. Tidigare forskning på ämnet visar att det inte skett så stora förändringar i hur människor framställs i resereklam. Vad som framgår i den här studien är att det finns en stor medvetenhet från researrangörerna om att uppfattas som moderna med visad mångfald i producerade reklamer. Detta är dock inget som syns särskilt tydligt i den färdiga reklamen. Svårigheten ligger i att kombinera ett säljande uttryck och ett modernt, jämställt och varierande uttryck. Tydlighet uttrycks som väldigt viktigt i reklamen, det får inte finnas plats för missuppfattningar eller egna tolkningar. Det som syns i reklamen blir en stereotyp bild av hur en familj, ett par, eller en turist ser ut. Bilden av turisten är en vit, medelålders, heterosexuell person. Detta är något som stämmer in med tidigare forskning, där bl.a. Marshment och Andén-Papadopoulos konstaterat liknande tendenser. Även Goffmans analys om hur kvinnan kontinuerligt förminskas jämfört med mannen är något som till viss del framkommer i den här studien. Mannen har fått ett större spelrum för hur han kan framställas, medan framställningen av kvinnan inte har ändrats nämnvärt sedan tidigare studier på området. En stor skillnad sedan dessa är medieutbudet och ersättningen av resekataloger med hemsidor, vilket gör det lättare att förändra och snabbare att komma ut med reklam och information.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur de roller som vi hör under sändningstid i radio är konstruerade och om det sker en förhandling om hur dessa roller upprätthålls under programmets tid. Uppsatsen ämnar reda ut vad som synliggörs när ett dramaturgisk perspektiv används under en observation på ett radioprogram. Finns det ett samspel inom redaktionen som vi som lyssnare inte ser? I denna uppsats vill jag försöka se om det finns några outtalade rangordningar inom gruppen och hur dessa kommer till uttryck. Vidare syftar studien till att titta på hur pass fria programledarna är i sina roller och försöka utreda om det är mer styrt än vad vi som lyssnare uppfattar. Går det att se en skiftning bland rollerna beroende på vilken gäst som kommer? Och hur yttrar sig denna? Fokus i studien kommer att ligga på hur de befintliga roller som vi som lyssnare hör uttrycker sig under musiktid, och detta kommer att analyseras med Erving Goffmans dramaturgiska modell för socialt handlande. Frågeställningar: Vilka roller finns det inom det observerade radioprogrammet? Hur yttrar sig rollerna under sändningstid? Förändras rollerna beroende om det är On air eller Off air och hur yttrar sig förändringen i så fall? Hur yttrar sig samspelet inom gruppen?

<p>Avsikten med arbetet har varit att belysa hur de professionella ser på, vad ett kriminellt ungdomsgäng betyder för den enskilde gängmedlemmen, även att få större kunskap om de professionellas erfarenheter i möten med ungdomar. Frågeställningarna var, vad tillhörighet i ett kriminellt ungdomsgäng har för påverkan på den enskilde gängmedlemmen? Den andra löd, hur man som professionell arbetar med kriminella ungdomsgäng? Metoden vi använde oss av var kvalitativ. Intervjuerna gjordes med en polis som var aktiv inom ungdomsarbete, två socialsekreterare, två behandlingspersonaler på ett ungdomsboende, en fritidsledare och en lärare på en högstadieskola. Resultatet visade huvudsakligen att ungdomar befann sig i kriminella ungdomsgäng eftersom de sökte en tillhörighet, bekräftelse, att bli någon. De professionella menade att insatserna borde läggas på individnivå snarare än gruppnivå för att kunna splittra ungdomsgäng. Undersökningen kan vara nyttig för dem som kommer att möta ungdomar i sitt yrke och för de som söker en större förståelse för ungdomsgäng och grupptillhörighet.</p>