This thesis deals with the minimum reinforcement inconcrete structures and the changes made in theregulations on this with the introduction of EKS 10. EKS10, which was introduced January 1, 2016, is theswedish national annex to the common Eurocode. Theintroduction of EKS 10 has meant that more chaptersfrom Eurocode have been adapted to swedishconditions and that the requirements for minimumreinforcement has been mitigated.As part of the thesis a calculation template has beencreated in Microsoft Excel designed to facilitate thecalculation of minimum reinforcement forByggnadstekniska byrån in Stockholm. In addition tocreating the template, common concrete sections havebeen analyzed with respect to the reinforcementquantities and the economy.The results show that the minimum amount ofreinforcement has been reduced in all of the crosssectionexamined in this thesis. The amendedprovisions have had the consequence that the minimumquantity of rienforcement in respect to reduction ofcrack width in beams and slabs have been decreased bybetween 10 and 32 percent. For walls the minimumamount of vertical reinforcement fallen by 50 percent inslender walls and by 100 percent non slender walls,while the minimum horizontal rienforcement decreasedby 75 and 100 percent respectively.According to the calculations done for a supposedexample floor, this causes a potential reduction inmaterial costs of up to 65 or 118 SEK per square meter,depending on whether or not the walls are regarded asslender. / Detta examensarbete behandlar minimiarmering i betongkonstruktioner och deändringar som skett i regelverket kring detta i och med införandet av EKS 10.EKS 10 infördes första januari 2016 och är den svenska nationella bilagan tillden europagemensamma Eurokod. Införandet av EKS har betytt att fler kapitelfrån Eurokod nu är anpassade till svenska förhållanden och även att kraven påminimiarmering har mildrats.Syftet med detta examensarbetet är att underlätta beräkningar av minimiarmering för Byggnadstekniska Byrån i Stockholm. Som en del iexamensarbetet skapas en beräkningsmall i Microsoft Excel. Utöverberäkningsmallen analyseras vanligt förekommande betongtvärsnitt med avseende på armeringsmängder och ekonomi.Resultatet visar att det har skett en minskning av minimiarmeringen i alla detvärsnitt som undersökts i detta examensarbete. De ändrade bestämmelsernahar fått konsekvensen att minsta mängd sprickarmering i exempelvis balkaroch plattor minskat med mellan 10 och 32 procent. För slanka väggar harminsta mängd vertikalarmering minskat med 50 procent och 100 procent föricke slanka väggar, medan minsta horisontalarmering minskat med 75respektive 100 procent.Detta leder enligt de beräkningar som utförts för en antagen exempelvåning tillen potentiell minskad materialkostnad på upp till 65 eller 118 kronor perkvadratmeter, beroende på om väggarna betraktas som slanka eller inte.

Abstract [sv] När en konstruktions bärförmåga kontrolleras måste den verifieras för en exceptionell dimensioneringssituation. För att motverka att skadan vid en exceptionell dimensioneringssituation blir oproportionerligt stor tillämpas olika åtgärder. Krav och föreskrifter om åtgärderna finns i Eurokod SS-EN 1991-1-7 2006. Sveriges nationella val till Eurokod görs i EKS. Den 1 juli 2019 reviderades EKS och EKS 11 började gälla.   Syftet med examenarbetet var att utreda vilka förändringar som gjorts för exceptionella dimensioneringssituationer i och med införandet av EKS 11. Målet med arbetet var att tillämpa alla åtgärder för exceptionella dimensioneringssituationer på en referensbyggnad. För att sedan jämföra differensen mellan åtgärderna och analysera orsaken till skillnaderna utifrån EKS 10 och 11. För att inkludera alla åtgärder har två alternativa stommar använts i referensbyggnaden.   En avgränsning till arbete var att endast en sektion av byggnaden beaktades vid beräkningen. Ytterligare avgränsning var att påkörning enbart kunde ske av vägfordon. Referensbyggnaden var ett flervåningshus byggt i Umeå. Byggnaden var ett bostadshus som bestod av sex våningar med en våningshöjd på 2,5 m. Våningsplanen bestod av ett betongbjälklag med en tjocklek på 220 mm. Den bärande stommen för byggnaden utgjordes av 220 m tjocka betongväggar. Den alternativa stommen utgjordes av fyra betongpelare som hade dimensionerna 220x220 mm. Pelarna placerades ut med ett centrumavstånd på 4.2 m.   För alla åtgärder förutom vid dimensionering av pelare som väsentlig bärverksdel blev resultaten större för EKS 10 än för EKS 11. Skillnaden för pelare som dimensionerades som väsentlig bärverksdel ökade mellan EKS 10 och 11 desto större belastningen blev. Orsaken till detta låg hos olika värden på reduktionsfaktorn vid lastkombinationerna som tillämpades. Den vertikala förbandskraften för bärande väggar var betydligt större vid tillämpning av EKS 10 än vid EKS 11. Grunden till det var tolkningen till begrepp som användes vid uträkningen för förbandskraften.    Slutsatsen som drogs var att referensbyggnaden med bärande väggar överdimensioneras för olyckslast vid jämförelse av resultaten från EKS 10 gentemot EKS 11. För ramverk dimensioneras åtgärderna för referensbyggnaden på ett likartat sätt för både EKS 10 och 11. / Abstract [en] The resistance of a construction must be verified for an exceptional sizing situation. Different measurements must be made for an exceptional sizing situation in order to prevent the damage from becoming disproportionately large. Demands and regulations about the measurements can be found in the Eurocode SS-EN 1991-1-7 2006. Sweden’s national choices to the Eurocode is made in EKS. Which was revised on the 1 June 2019.   The purpose of the paper was to clarify uncertainties that Structor Umea experienced about the transition between EKS 10 and 11. The goal was to apply all the measurements for an exceptional sizing situation on a reference building. Thereafter compare the differential between the measurements for EKS 10 and 11 and analyze the cause behind it. An alternative supporting frame has been formed to include all measurements.   One limitation for the paper was to only take one section of the building into account during the calculation. Another limitation was that collision could only occur by road vehicles.   The reference building was a multistory house built in Umea. The building was a residence house that consisted of six floors with a height of 2.5 m in between every floor. Each system of joists was 220 mm thick and made from concrete.  The supporting frame consisted of 220 mm thick concreate walls along the short side of the building. The alternative supporting frame was made of concrete pillars with the dimensions 220x220 mm. Each pillar had a center distance of 4.2 m.   All actions experienced sizeable differences when EKS 10 was applied except the sizing of essential load-bearing pillars. The disparity for the pillars when sized as essential grew larger as the load increased. The cause was that the reduction factor had different values for the various load combinations. The vertical joint force for the load-bearing wall was considerably larger when EKS 10 was applied compared with EKS 11. Based on interpretation of the method when calculating the joint force.   The conclusion was when dimensioned for accidental load according to EKS 10 the reference building with walls as its supporting frame became overdimensioned. The actions for a supporting frame consisting of pillars was dimensioned in a similar way when applying either EKS 10 or 11.

<p>Samverkansarbete har under det senaste decenniet genomgående förändrats bland svenska högskolor på grund av bland annat lagändringar, samhällsförändringar och internationell påverkan. År 1997 instiftades en samverkanslag i högskolelagen vid namn den tredje uppgiften. Den tredje uppgiften är idag en naturlig del bland svenska högskolor och syftar till samverkan av utbildning och forskning med det omgivande samhället. Diskussionen har varit omfattande när det gäller hur samhället och högskolan tjänar på att samverka, på vilket sätt det ska ske och hur man på ett konkret sätt kan påvisa de bästa tillvägagångssätten. </p><p>Samverkan är ett brett och komplext ämne. Vi har i denna uppsats valt att beröra två enheter vid Högskolan i Halmstad. Enheterna är Centrum för Arbetsutveckling, CAU, som är en nerlagd forskningsorganisation och Enheten för Kontakter och Samverkan, EKS, som är en paraplyorganisation för samverkan. Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera olika uppfattningar om samverkansarbetet på Högskolan i Halmstad och att studera tidigare befintliga erfarenheter. Studien baseras på berättelser kring CAU:s och EKS:s arbetssätt och syftar till att beskriva inställningar, erfarenheter och idéer kring samverkan bland personal vid Högskolan. </p><p>Vi har intervjuat personal som arbetar eller har arbetat inom någon av de två organisationerna. Intervjuerna resulterade i berättelser kring olika arbetssätt, inställningar, erfarenheter samt idéer kring hur samverkan kan organiseras och integreras med det omgivande näringslivet. De teoretiska verktygen vi använt oss av är ”Mode 1” & ”Mode 2” samt Trippelhelixmodellen. Resultatet indikerar att CAU var en organisation som i hög grad arbetade i enlighet med Mode 2 medan EKS strävar mot en kombination av både Mode 1 & Mode 2. Trippelhelixmodellen förklarar samtidigt varför det fanns vissa svårigheter att integrera CAU i högskolans verksamhet och hur EKS är uppbyggt och anpassat för att främja ett starkt samverkansorganisatoriskt arbete.</p><p>Slutsatsen är att det finns centrala skillnader mellan CAU och EKS när det gäller på vilket sätt dessa enheter kan beskrivas utifrån tidsperspektiv, acceptans och arbetssätt. I denna uppsats framgår till exempel att ett kortsiktigt samverkansarbete, baserat på projektverksamhet, kan skapa oroligheter och hämma acceptansen bland personal i högskolans övriga verksamheter. Bygger verksamheten, å andra sidan, på en mer långsiktig och hög grad av både intern och extern samverkan så uppfattas den som mer dynamisk och snabb på att svara mot förändrade yttre omständigheter.</p>

Samverkansarbete har under det senaste decenniet genomgående förändrats bland svenska högskolor på grund av bland annat lagändringar, samhällsförändringar och internationell påverkan. År 1997 instiftades en samverkanslag i högskolelagen vid namn den tredje uppgiften. Den tredje uppgiften är idag en naturlig del bland svenska högskolor och syftar till samverkan av utbildning och forskning med det omgivande samhället. Diskussionen har varit omfattande när det gäller hur samhället och högskolan tjänar på att samverka, på vilket sätt det ska ske och hur man på ett konkret sätt kan påvisa de bästa tillvägagångssätten. Samverkan är ett brett och komplext ämne. Vi har i denna uppsats valt att beröra två enheter vid Högskolan i Halmstad. Enheterna är Centrum för Arbetsutveckling, CAU, som är en nerlagd forskningsorganisation och Enheten för Kontakter och Samverkan, EKS, som är en paraplyorganisation för samverkan. Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera olika uppfattningar om samverkansarbetet på Högskolan i Halmstad och att studera tidigare befintliga erfarenheter. Studien baseras på berättelser kring CAU:s och EKS:s arbetssätt och syftar till att beskriva inställningar, erfarenheter och idéer kring samverkan bland personal vid Högskolan. Vi har intervjuat personal som arbetar eller har arbetat inom någon av de två organisationerna. Intervjuerna resulterade i berättelser kring olika arbetssätt, inställningar, erfarenheter samt idéer kring hur samverkan kan organiseras och integreras med det omgivande näringslivet. De teoretiska verktygen vi använt oss av är ”Mode 1” & ”Mode 2” samt Trippelhelixmodellen. Resultatet indikerar att CAU var en organisation som i hög grad arbetade i enlighet med Mode 2 medan EKS strävar mot en kombination av både Mode 1 & Mode 2. Trippelhelixmodellen förklarar samtidigt varför det fanns vissa svårigheter att integrera CAU i högskolans verksamhet och hur EKS är uppbyggt och anpassat för att främja ett starkt samverkansorganisatoriskt arbete. Slutsatsen är att det finns centrala skillnader mellan CAU och EKS när det gäller på vilket sätt dessa enheter kan beskrivas utifrån tidsperspektiv, acceptans och arbetssätt. I denna uppsats framgår till exempel att ett kortsiktigt samverkansarbete, baserat på projektverksamhet, kan skapa oroligheter och hämma acceptansen bland personal i högskolans övriga verksamheter. Bygger verksamheten, å andra sidan, på en mer långsiktig och hög grad av både intern och extern samverkan så uppfattas den som mer dynamisk och snabb på att svara mot förändrade yttre omständigheter.

För att kunna säkerställa att en byggnad kan konstrueras enligt lagarna krävs att man vet hur storbelastning konstruktionen kommer utsättas för och därför är lastnedräkning viktig fördimensioneringsprocessen. Syftet med arbetet är att undersöka de skillnader som uppstår när mananvänder förenklingarna som finns i handboksformlerna jämfört med den avancerade finitaelementanalysen och hur materialvalet påverkar skillnaden.Ett typhus skapades med tre olika konstruktionslösningar för huset; en i betong, den andra i stål ochden tredje utförd i trä. I typhusets bottenvåning valdes fem punkter där det analyseras hur mycketlast som kommer ner. Vid handberäkningarna har ett kalkylblad skapats med ekvationer för 6.10 aoch 6. 10 b. För beräkningarna i FEM-design har load combinations skapats baserade på ekvationerför 6.10 a och 6.10 b.De procentuella skillnaderna mellan resultatet från handberäkningarna utan lastreduktion och FEM-design beräkningarna visar små skillnader i beräkningarna för punkt A och B för alla material. Ipunkt C ser man stora skillnader för stål och trä medan betong visar en skillnad på 9%. I punkt Doch E ser man större skillnad.Den här undersökningen visar att det inte är valet av material som avgör hur stor skillnad det blirmellan handberäkningar och FEM-designberäkningar utan hur komplex konstruktionen manberäknar är. Det är viktigt att ha förståelse för de beräkningar man gör i FEM-design annars riskerarman att inte förstå vad som går fel i beräkningarna.

Previous to the now acting construction regulations EKS and Eurocode, the fire resistance of the load-bearing structures of mono glazed balconies were designed with a fire test called the SP fire 105. In 2011, when EKS replaced the previous construction regulations called Boverkets konstruktionsregler, BKR, the SP fire 105 was no longer the requirement for mono glazed balconies. Instead, EKS prescribed that the load-bearing structures of mono glazed balconies should be determined by the use of nominal fire exposure or a natural fire model. EKS and Eurocode have previously prescribed that the standard temperature-time curve (ISO 834) was to be used when determining the fire resistance of structural elements according to nominal temperature-time curves. But an agreement made between Balkongföreningen and Boverket in 2011, established that the external temperature-time curve could be used for determination of the fire resistance of the structural elements of mono glazed balconies. The external temperature-time curve means a design temperature of the structural members of approximately 680 °C for a fire-resistance class R30, instead of a temperature of 842 °C for the standard temperature-time curve. In 2019, EKS 11 was introduced with a slight change in the regulation. The new regulation specifically implies that building parts placed within glazed balconies should not be considered as external. Due to the formulation in EKS 11, it is no longer possible to use the external temperature-time curve for verification of the fire resistance of structural elements of mono glazed balconies. The formulation says that building parts placed within glazed balconies should not be considered as external, which means that the standard temperature-time curve must be applied. The present research tries to clarify the more reasonable temperature-time curve of the standard fire curve and the external fire curve, or if neither of the curves is realistic. 16 scenarios were analysed in this study. Using CFD simulations in FDS, the adiabatic surface temperature of the structural parts could be established. The adiabatic surface temperatures were then used as input in the FEM calculation program TASEF to calculate the temperatures of structural elements of a mono glazed balcony during a fire. The results imply that the max temperatures of the steel members of the mono glazed balcony analysed are generally lower than the temperatures of the external temperature-time curve. In a worst-case scenario where the structural member is located just adjacent to the fire source, the max temperature can be higher than the temperature of the standard temperature-time curve. The balcony slab reaches max temperatures between the external temperature-time curve and the standard temperature-time curve. The temperature within the slab is below 500 °C at a depth of 15 mm and according to the 500 °C isotherm method presented in SS-EN 1992-1-2, concrete that has a temperature lower than 500 °C has not been damaged by the fire. Further studies are needed to establish whether the external temperature-time curve or the standard temperature-time curve is to be used when designing the fire resistance of the load-bearing structure of mono glazed balconies. A suggestion for further studies is to conduct fire tests of a fire within a mono glazed balcony. Such results could then be compared to the results of this study and hopefully, lead to conclusions that are needed for a complete establishment of which temperature-time curve that should be used. / Under det tidigare gällande regelverket boverkets konstruktionsregler, BKR, dimensionerades brandmotståndet för den bärande konstruktionen av enkelinglasade balkonger med testmetoden SP fire 105. När BKR ersattes av boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder, EKS, tillsammans med Eurokoderna, slutade man att använda SP fire 105 och började istället använda nominella temperatur-/tidförlopp. I tidigare versioner av EKS föreskrevs det att dimensionering enligt klassificering ska utföras med en brandexponering enligt standardtemperatur/-tidkurvan (ISO 834). Men i och med upphörandet av BKR år 2011, genomfördes en överenskommelse mellan Balkongförening och Boverket där man bestämde att den bärande konstruktionen för enkelinglasade balkonger och öppna balkonger skulle få dimensioneras med exponeringskurvan för utvändig brand istället för standardtemperatur-/tidkurvan. Dimensionering enligt exponeringskurvan för utvändig brand resulterar i en dimensionerande temperatur på 680 °C för brandteknisk klass R30, istället för en temperatur på 842 °C vid dimensionering med standardtemperatur-/tidkurvan. Vid införandet av EKS 11 år 2019 skedde en förändring i föreskrifterna gällande branddimensionering av bärande konstruktioner. I EKS 11 framgår det explicit att byggnadsdelar vilka är placerade inom inglasade balkonger inte bör betraktas som utvändiga byggnadsdelar. Detta medför att den bärande konstruktionen för enkelinglasade balkonger inte längre kan dimensioneras enligt exponeringskurvan för utvändig brand, utan måste dimensioneras enligt standardtemperatur-/tidkurvan. Denna studie syftar till att klargöra vilken temperatur som är rimlig att använda vid dimensionering av den bärande konstruktionen för enkelinglasade balkonger. Är den tidigare exponeringskurvan för utvändig brand mer rimlig, eller är föreskriften om att använda standardtemperatur-/tidkurvan motiverad? I studien har 16 scenarion analyserats med hjälp av CFD beräkningar i simuleringsprogrammet FDS, och med hjälp av FEM beräkningar i simuleringsprogrammet TASEF. Med FDS beräknades den adiabatiska yttemperaturen för den bärande konstruktionen, vilken sedan användes som indata i TASEF för att beräkna temperaturen i den bärande konstruktionen. Maxtemperaturen på konstruktionselementen som utgörs av stål uppnår generellt temperaturer som understiger temperaturen för exponeringskurvan vid utvändig brand. I ett ”worst-case” scenario där brandkällan står i direkt anslutning till en stålkonstruktion, kan temperaturer uppnås vilka överstiger temperaturen i standardtemperatur-/tidkurvan. Maxtemperaturen på balkongplattan är högre än temperaturen i exponeringskurvan vid utvändig brand, men lägre än temperaturen i standardtemperatur-/tidkurvan. 15 mm in i balkongplattan understiger temperaturen på betongen 500 °C. Enligt 500 °C isotermmetoden som är publicerad i SS-EN 1992-1-2 innebär detta förenklat att all betong på ett djup överstigande 15 mm har kvar sin fulla bärförmåga. En slutsats är att det krävs vidare studier för att kunna fastställa vilket nominellt temperatur-/tidförlopp som borde användas vid dimensionering av den bärande konstruktionen för enkelinglasade balkonger. Ett förslag på vidare studier är att utföra brandtester på en enkelinglasad balkong, varav resultaten sedan kan jämföras med resultaten i denna studie. Sådana resultat skulle förhoppningsvis möjliggöra ett fastställande av vilket nominellt temperatur-/tidförlopp som bör användas vid dimensionering av den bärande konstruktionen för enkelinglasade balkonger.

Cloud computing is the current need and the futuristic strategy of many businesses. Economy and scalability are inevitable because they impact the flourishing of all online businesses. The objective of this study is to distinguish the differences between Amazon Lambda versus EKS and ECS using EC2 instances from the Economy and scalability perspectives. The study aims to give programmers without prior knowledge about the services an overall picture of their billing models, scalability,  and the goal each service is meant to deliver. A literature review was used to identify the related studies done earlier in this area of research. The data captured from the literature studies were enriched with an empirical study, namely, survey research  with semi-structured interviews. Snowballing was used to identify more interviewees with the help of the earlier selected respondents. After conducting the semi-structured online interviews with five participants, the recordings were transcribed. Finally, the Thematic Analysis approach was used to analyze the collected qualitative data from the transcripts. It was concluded that Lambda was useful for infrequent and minor workloads without long processing tasks, with a  free automatic and managed scalability. For websites doing massive processing or getting large requests constantly, EKS or ECS would be a better choice. However, ECS and EKS cost more than Lambda when working with smaller workloads. EKS has multi-direction scalability, making it more flexible than Lambda and ECS. However, this comes with additional costs and complexity, but it is cost-effective for bigger businesses. Ultimately, in real-world cloud architecture, it is relatively common to rely on a combination of cloud services to fulfill the economic or auto scalability objectives of a business instead of a single one.

En stor del av de byggarbeten som äger rum i Sverige utförs på befintliga byggnader. Svensk regelförfattning använder begreppet ändring för vissa typer av arbeten på befintliga byggnader. Begreppet ändring innefattar tillbyggnad, ombyggnad och ändring. För vissa ändringar krävs att konstruktionens stabilitet verifieras i sin helhet, andra ändringar tillåter delvis verifiering. Verifieringen av konstruktionen får enligt EKS utföras i enlighet med de konstruktionsregler som användes vid byggnadens uppförande eller enligt nuvarande konstruktionsregler. Generellt gäller dock att det säkerhetsindex som specificeras i dagens regelverk ska följas.Säkerhetsindex är ett mått på vilken sannolikhet som råder för att en konstruktion ska gå i brott och härstammar från de beräkningsmetoder som baseras på sannolikhetsteori. Med äldre konstruktionsregler, som inte bygger på sannolikhetsteori, blir det svårt att bekräfta ett tillräckligt säkerhetsindex. Används gällande Eurokoder för verifiering så måste indata vara kompatibel. Syftet med detta examensarbete var att undersöka osäkerheter och att ge en kunskapsöversikt vid verifiering av befintliga takkonstruktioner i trä, med utgångspunkt i Eurokoderna och partialkoefficientmetoden.Genom litteraturstudie har verifieringsmetoderna samt material- och lastvärdens uppbyggnad redovisats för att ge en kunskapsbas vid verifiering av äldre byggnader. För att besvara syftet har följande frågeställningar använts:•Vad gäller för regler vid ändring av konstruktioner enligt svensk bygglagstiftning?•Vilka teoretiska grunder och antaganden baserades äldre konstruktionsregler på och hur är de nuvarande uppbyggda?• Hur behandlas osäkerheter i dagens konstruktionsregler och hur påverkar det användning av last- och materialvärden?• Vilka andra viktiga faktorer än material- och lastvärden kan påverka vid verifiering och hur kan osäkerheten utvärderas?• Hur kan äldre egenskapsvärden jämföras med nuvarande för att exempelvis avgöra om en lasteffekt förändrats?Genom beräkningsmodeller approximerades de äldre material- och lastvärdena till värden jämförbara med nuvarande och parametrarnas inverkan på ett beräkningsresultat kvantifierades. Syftet med beräkningsmodellerna var att ge empiriskt stöd vid val av indata. Den teoretiska bakgrunden tillsammans med beräkningsmodellerna utgör underlag till följande slutsatser:• Reglerna i Boverkets Byggregler (BBR) gäller vid ändring av konstruktioner och det är säkerhetsindex som är riktmärket vid verifiering, även då äldre konstruktionsregler används. • Äldre dimensioneringsregler är uppbyggda på deterministiska teorier vilket inte möjliggör beräkningar av säkerhetsindex som är ett sannolikhetsbaserat mått.• Osäkerheter i dagens konstruktionsnorm är baserade på sannolikhet och beaktas genom partialkoefficienter, fraktiler, faktorer och lastreduktioner. Detta medför att äldre material- och lastvärden är svåra att jämföra med nuvarande.• Befintliga träkonstruktioners hållfasthet är till stor del beroende av omgivande klimat och nedbrytningsprocesser. Last- och materialvärden påverkas också stort genom form- och korrektionsfaktorer vars påverkan kan kvantifieras med enkla beräkningsmodeller. • Äldre last- och materialvärden som avser medelvärden kan approximeras med beräkningar. För värden med låg variation i mätdata ger de beräknade värdena en kompletterande grund vid hållfasthetsbedömningar.Resultatet från studien visar att det råder svårigheter vid jämförande av äldre normativa värden och dagens fraktilvärden, vilket gör det svårt att bedöma en eventuell lastökning. Därför anses att nuvarande riktlinjer för förändrade lastvärden bör förtydligas. / When assessing existing buildings the Swedish construction regulations allows the use of older verification models derived from the time the building was established. The purpose of this thesis is to examine uncertainties when verifying existing timber roof constructions with the use of Eurocode and the partial coefficient method.By a literature study the structure of the Eurocodes was presented to mediate a knowledge base for the reader. To fulfill the purpose the following research aims were made:• What regulations applies when alterations are made to existing buildings according to Swedish regulations?• What types of verification models and assumptions has been used in past Swedish construction regulation and how is the current standard constructed?• How are uncertainties handled in the current standard and how does this effect the choice of input data?• What other aspects except material strengths affects the characteristics of timber and how can uncertainties be quantified?• How can older characteristic values approximatively be compared to contemporary values?To compare values and quantify the actual impact the factors holds, basic calculations has been made with the purpose to give empirical support when choosing input data. The study leads to the conclusions that:• The rules in Boverket’s building regulations (BBR) applies when assessing existing buildings and the safety index sets the demand of safety.• Uncertainties in current construction standards are based on probability unlike older which are based on deterministic theories.• Current timber constructions are to great extent dependent to ambient climate and deterioration processes. Load values and material strengths are affected by shape and modification factors which can be quantified with simple calculations.• Older load values and material strengths represented by mean values can be approximated by calculations. Values associated with low variation in input data gives basic knowledge when evaluating timber material strengths in existing buildings.

Det här examensarbetet går ut på att jämföra EKS 11 och SS-EN 1991-1-7 olika beräkningsmodeller för olyckslaster. Ifall en byggnad endast har ett trapphus som enda nödutgång krävs det att den dimensioneras för olyckslaster. Dessa olyckslaster delas upp i två olika grupper, kända- och okända olyckslaster. Kända olyckslaster är exempelvis påkörning när byggnaden ligger nära en väg och explosion ifall det finns exempelvis gasledningar i byggnaden. Okända olyckslaster är de laster där man inte kan dimensionera för ett exakt värde. Istället dimensionerar man för att minska konsekvenserna av lasten där främsta alternativet är att använda de krav som ställs på väsentliga bärverksdelar och applicera dem på de bärande konstruktionsdelarna. Alternativt när byggnaden inte har gasledningar så kan man beräkna för okända laster genom att dimensionera via värdet som uppkommer från en gasexplosion, 34 kN/m2. Dimensioneringen anpassas efter ett verkligt projekt konstruerat av Structor. Tidigare problem har uppstått vid tolkning av eurokodens beräkningsgång och därför har eks 11 kommit med förtydliganden och med mer triviala lösningar kring olyckslaster. Beräkningsgången för de olika olyckslasterna ser olika ut beroende på om man följer eks 11:s metod eller eurokodens metod. Målet med arbetet är att förtydliga skillnaderna mellan de olika beräkningsgångarna och se vad som ligger till grund för dom. För att kunna skapa en bredare förståelse kring olyckslaster har eurokoden, EKS 11, litteratur och Structor varit till stor hjälp. Examensarbetet är avgränsat till olyckslaster när det bara finns ett trapphus som enda utrymningsväg där det sker en jämförelse mellan EKS 11 och SS-EN 19911-7. Resultatet visar att de två olika beräkningsgångarna ger två olika svar vid beräkning av både kända- och okända laster. Ekvationerna för att räkna fram olyckslaster i de olika standarderna tar hänsyn till olika saker vilket leder till olika resultat. Slutsatsen som går att dra är att det alltid finns olika förutsättningar för varje projekt. Därför bör det göras en riskanalys i projekteringsskedet för att avgöra vilken standard som ska användas för det aktuella projektet. / This dissertation is based on a comparison between the two different procedures on accidental actions in the Swedish norm EKS 11 and SS-EN 1991-1-7. If a construction only has a stairwell as the only emergency exit it requires that accidental actions determines. These accidental actions are categorized mainly to known and unknown accidental actions. Known accidental actions are for example collision by a vehicle or a gas leak from a gas pipe in the building. Unknown accidental actions are those loads that cannot be completely determined. Instead an analyze how to decrease the damage by accidental actions are used. The main approach is to value members as key elements, in effect making them strong enough to withstand a prescribed hazard loading. An alternative if the construction does not have any gas pipes is to use the pressure of 34 kN/m2 to represent the static equivalent from a notional gas explosion. The values in the work are based from a project constructed by the Swedish company Structor. Previously difficulties have occurred while comprehending the Eurocode’s calculation procedures therefore the new Swedish norm EKS have clarified a lot about accidental actions. The calculation procedures results in two different answers between the Eurocode and the Swedish norm EKS. The aim with this dissertation is too clarify the differences between them and perceive the reasons behind it. To be able to have a wider understanding of the subject accidental actions a screening has occurred of the Eurocode, the Swedish norm EKS and literature. The Swedish company Structor has also shared a lot of knowledge on the subject. The dissertation has been limited to accidental actions on stairwells as the only emergency exit and a comparison between the Swedish norm EKS 11 and SS-EN1-7. The outcome of the two different calculations shows two different results of the known and unknown accidental actions. The equations for calculating accidental action in the different standards considerate different things which leads to different results. The conclusion is that there always are different conditions in every project. Therefor a risk assessment should be done before the construction begins to determine which standard is the most suitable for the project.

Purpose: this degree project will examine the possibilities of increasing the structural integrity in case of fire of a preexisting concrete building according to the rules in EKS 11, specifically for a hospital building. Furthermore, the degree project will provide solutions to increase the structural integrity in case of fire. Method: the study is based on a technical report provided by Kadesjös Ingenjörsbyrå AB where information about the hospital buildings technical aspects is presented. To examine current rules for fire-resistance rating of the hospital building, the regulations presented in BBR and EKS 11 were studied. Products had to fulfill the criteria of the European testing standards when they were evaluated as solutions that would increase the structural integrity of the building. The products were then evaluated according to the criteria presented in Eurocode 2 when dimensioning with tabulated data. An interview were held with Michael Försth professor in structural and fire engineering. Professor Försth were asked questions to evaluate potential methods and products that could increase the fire-resistance rating of the hospital building. Results: showed that proposed solutions are able to increase the structural integrity in case of fire of the hospital building to a degree where they were able to fulfill the requirements. Not all solutions were appliable on all building components of the hospital buildings. The difference in technical aspects of the solutions were presented. Conclusions: the identified solutions for increasing the structural integrity in case of fire are rock wool insulation, fire protection paint, additional concrete casting on columns and installation of sprinkler system. The solutions differ in technical aspects such as the space they take when implemented, weight increase when implemented, the amount they increase the structural integrity in case of fire when implemented and the method of implementing the solutions.