Att det finns ett tydligt samband mellan ersättningssystems utformning och de anställda och ledningens beteende är sedan länge känt. I efterdyningarna av den senaste finanskrisen har det funnits stort medialt fokus på de enorma bonusar som betalats ut till anställda på banker som sedan tvingats söka statligt stöd. För att både minska de risker som är förknippade med vissa typer av rörliga ersättningssystem och för att tillgodose den allmänna opinionen har EU valt att inkludera reglering av rörlig ersättning som en del av regleringen av finansiell verksamhet. Detta beslut resulterade för den svenska marknadens del i regelverket FFFS 2009:6 där Finansinspektionen redogjorde för föreskrifter och allmänna råd gällande rörlig ersättning i finansiella företag. För att tillgodose de uppdaterade EU-direktiven utformades en uppdaterad version av regelverket, FFFS 2011:1, som är ett bindande regelverk i form av endast föreskrifter. Reaktionerna från finansbranschen har till stora delar varit negativa. Många anser att regleringen är ett spel för galleriet med en väldigt liten reell verkan på att stävja företagens risktagande och öka den finansiella stabiliteten. Politiker, makthavare och allmänheten är dock rörande överens om att förändringar inom företagens rörliga ersättningssystem måste ske för att främja en långsiktigt hållbar utveckling och undvika kostsamma statliga räddningspaket till systemviktiga institutioner i kristider. I denna uppsats redogör vi för teorier bakom de finansiella risker som rörliga ersättningssystem utgör. Vidare beskriver vi bakgrunden till föreskrifterna för rörlig ersättning på både nationell och internationell nivå och redogör för regelverkets utformning. Slutligen presenterar vi tankar från berörda företag som vi intervjuat och analyserar effekterna av regleringen. De totala effekterna av regleringen är än så länge oklara men redan nu kan vi se förändringar i företags ersättningssystem i form av ökad fast ersättning samt förändringar i ersättningspolicys med ett ökat fokus på ickefinansiella kriterier. De praktiska effekterna för branschens arbetssätt är dock ytterst diffusa och vi ställer oss frågande till hur gynnsamma dessa nya regler kommer vara för den svenska marknaden på sikt.

Background: The background explains different financial crises and the effect those crises had on the Swedish acquits regarding variable compensation. The resent discussion regarding variable compensation and the main problems with bonuses is also explained. Our theories for this essay is mainly based on the new directions from Finansinspektionen FFFS 2009:6,7 and stakeholder theory. Other theories used are agency theory, stewardship theory and economic man.Purpose: The purpose of this essay is to analyze the new directions for variable compensation and to investigate if these new directions can lead to a more long-term thinking for managers in banks. Method:We used semi-structured interviews with open questions for our survey. During the survey we conducted three personal interviews and one mail interview, respondents represented the stakeholder groups: stakeholder, stakewatcher and stakekeeper. Conclusion: During our survey we found that the directions from Finansinspektionen are still on an early stage and it has been hard to analyze their effects. But it has been shown that the banks experience some difficulty in identifying their risk takers. In our investigation we have found that the new directions can be a step towards a more long-term thinking but it requires the management to change the point of view regarding bonuses.

Främsta anledningen till att kontant rörlig ersättning existerar är för att motivera ledningen till att arbeta mot aktieägarnas främsta mål, vilket är en ökad avkastning  (Kaplan & Atkinson, 1998). Dock kan en rörlig kontant ersättning resultera i att ledningen endast arbetar efter kortsiktiga mål vilket kan leda till ett högt risktagande och är därmed riskfullt för företaget (Jacobsson, 2010). Den 1 januari år 2010 gav därför Finansinspektionen ut nya regler, FFFS 2009:6, som innebar att för anställda som har inflytande över ett företags risknivå ska minst 60 procent av deras rörliga ersättning betalas ut efter tre år eller mer. Finansinspektionen ger även ut nya regler, CRD III, som är mer preciserad om den rörliga ersättningens form och träder i kraft 1 januari 2011. Vårt syfte med denna uppsats är att bidra med en förståelse om hur Finansinspektionens implementering av FFFS 2009:6 och CRD III påverkar de institutionella aktieägarna till att få ledningen att arbeta mot institutionella aktieägarnas mål om en ökad avkastning. Resultatet visar indikationer på att de nya reglerna från Finansinspektionen leder till att styrningen genom kortsiktig rörlig ersättning begränsas men att det istället uppkommer en ökad kontroll från institutionella aktieägarna. Den ökade kontrollen uppkommer eftersom reglerna bidrar till en ökad transparens och insyn i företagen. Företagen måste även se till att finna nya egna sätt att motivera ledningen och anpassa dessa efter dess företagskultur. Det är även viktigt att ifrågasätta ifall Finansinspektionens nya regler gällande rörlig ersättning verkligen leder till en långsiktig nytta som överstiger de kostnader som uppstår i och med implementering av nya regler.

Efter finanskrisen år 2008 började kvalitén av den interna styrningen i kreditinstitut att ifrågasättas mer än under tidigare år. Banker gick i konkurs och intressenters förtroende för kreditinstitut sjönk. Efter finanskrisen undersökte CEBS hur implementeringen av deras riktlinjer på området av intern styrning fungerade, och kom fram till att implementeringen av riktlinjerna var bristfälliga. CEBS kom fram till att den bristande interna styrningen var en bakomliggande faktor till finanskrisen, bland annat så behövdes proceduren för tillsyn förbättras i kreditinstituten. EBA övertog år 2011 CEBS:s uppgifter och uppdaterade CEBS:s riktlinjer, i form av GL 44. I GL 44 fokuseras det på den interna styrningen i kredit- och värdepappersinstitut och riktlinjerna i GL 44 kommer att ersätta råden i FFFS 2005:15, som kreditinstitut i Sverige bör ha följt sedan år 2005. Frågeställningen i uppsatsen är hur det befintliga svenska regelverket och kreditinstituten kommer att påverkas av de nya riktlinjerna i GL 44, jämfört med de nuvarande råden i FFFS 2005:1. Fokus i uppsatsen ligger på regleringen av ledningsarbetet. Riktlinjerna i GL 44 är mycket mer omfattande och specifika i sin utformning än vad råden i FFFS 2005:1 är. Råden i FFFS 2005:1 riktas till flera sorts företag under Finansinspektionens tillsyn, utöver kredit- och värdepappersinstitut som riktlinjerna i GL 44 riktas till, till exempel försäkringsbolag. De olika sorters institut som råden i FFFS 2005:1 riktas till, resulterar i att råden ej kan vara lika specifika som riktlinjerna i GL 44 är. I uppsatsen fokuseras dock på kreditinstituten. Fokuseringen på den interna styrningen syns väl i GL 44, till exempel finns det ett eget omfattande avsnitt som endast behandlar ledningsorgan, vilket någon motsvarighet ej finns för i FFFS 2005:1. Interna riktlinjer är även något som i GL 44 anses vara viktigt att ha i institut, och det uttalas på flera ställen i GL 44 att interna riktlinjer bör finnas på olika områden, som till exempel för ledningsorganets etiska och professionella uppträdande och ledningsorganets sammansättning. De interna kontrollorganen får även genom riktlinjerna i GL 44 ett större ansvar, genom till exempel att kontrollorganen bör ha det yttersta ansvaret för riskhanteringen i den dagliga verksamheten. I GL 44 har man även lagt stor vikt vid att öka insynen i institut samt på att instituten har adekvata informationssystem. Riktlinjerna i GL 44 riktas till hela unionen, istället för till endast företag under Finansinspektionens tillsyn, såsom det görs i råden i FFFS 2005:1. Detta är ett steg i riktningen mot en enhetligare reglering inom unionen, som är ett av målen med riktlinjerna i GL 44. I GL 44 ges sammanfattningsvis genom sin tydligare och specifikare utformning en bättre förståelse för kreditinstituten, för både kreditinstitutens medarbetare och intressenter, i jämförelse med FFFS 2005:1.

Social ångeststörning (SAD) är ett ångestsyndrom som orsakar stor funktionsnedsättning och försämrad livskvalitet. I föreliggande studie presenteras förklaringsmodeller till SAD med fokus på temperamentsforskning och reinforcement sensitivity theory (RST). Syftet var att genom explorativ faktoranalys identifiera latenta variabler i frågeformuläret ”Hur man var som barn” (HMVSB), som administrerats i en klinisk population (n= 100) och i en kontrollgrupp (n= 246). Faktoranalysen extraherade två faktorer som döptes till beteendeinhibering (BI) respektive beteendeaktivering (BA). Ett andra syfte var att jämföra den kliniska populationen med kontrollgruppen avseende de extraherade faktorerna. Resultaten visade att HMVSB uppvisade god intern konsistens och tillfredsställande instrumentell reliabilitet. Vissa signifikanta korrelationer mellan HMVSB och jämförda skattningsformulär vid SAD erhölls. Gruppjämförelserna visade att den kliniska gruppen var signifikant mer beteendeinhiberad och mer beteendeaktiverad som barn. En subgrupp med generaliserad SAD var både signifikant mer beteendeaktiverad och beteendeinhiberad som barn. Subgruppen med specifik SAD skilde sig ej signifikant från kontrollgruppen. Studien manar till att beakta temperamentala faktorer vid SAD där kombinationen hög BI och hög BA skulle kunna korrelera med allvarligare klinisk bild.