Denna studie är en intervjustudie som presenterar lärares användning av flerformsundervisning (blended teaching), flippat klassrum (flipped classroom) och fjärrundervisning i engelskundervisning. I studien har totalt fem engelsklärare som undervisar i årskurs 4, 5 eller 6 och som använder sig av fjärrundervisning, flippat klassrum och/flerformsundervisning intervjuats. Resultatet har visat att dessa lärare generellt upplever att deras pedagogiska-, ämnes- och tekniska kunskaper inte påverkas om de undervisar med något av det tidigare nämnda eller i en klassrumsundervisningssituation (face-to-face teaching), vilket kan liknas med att undervisning som sker i klassrummet utan tekniska hjälpmedel. I intervjuerna har det även tydliggjorts för vilka tekniska verktyg och pedagogiska metoder som kan användas i flippat klassrum, flerformsundervisning och fjärrundervisning i engelskämnet. Dessutom uttrycker flera av respondenterna att de under utbrottet av covid-19 fått utveckla sina kunskaper om fjärrundervisning och att de dessutom kommer fortsätta med denna undervisningsform när covid-19 är över.

The aim of this study is to investigate how the transition into remote education in Swedish upper-secondary schools due to the COVID-19 pandemic has affected the implementation of communicative tasks during lessons in English as a foreign language, and its consequences on students’ willingness to speak. For this purpose, the following three research questions were posed: 1. In which ways have communicative classroom activities in Swedish upper-secondary schools been affected by remote education according to English as a foreign language learners? 2. According to English as a foreign language learners, in which ways have their willingness to speak English been affected by remote education in Swedish upper-secondary schools? 3. What are some aspects that have influenced English as a foreign language learners’ willingness to speak English during remote education in Swedish upper-secondary schools? A total of 128 students from different upper-secondary schools and regions in Sweden were surveyed, after which three of them were interviewed. The data were then analyzed using a univariate and content analysis method. The results of the study suggest that remote education has entailed an immense impact on the communicative classroom. All studied communicative activities decreased in amount, as did the students’ willingness to speak English. This is a consequence of aspects such as technical complications, difficulties in reading others’ body language, locational restraints, and learning objectives.

Audience Response Systeme (ARS) sind in der Lage, Probleme in der universitären Lehre, wie die fehlende Interaktion zwischen dem Lehrenden und den Studierenden, durch die Benutzung technischer Werkzeuge in der Lehrveranstaltung zu lösen. Der Einsatz solcher Systeme bringt jedoch eigene Probleme mit sich: Der Lehrende muss oftmals sein Lehrkonzept an das jeweilig gewählte System anpassen, da dieses in seinem Funktionsumfang und seinen unterstützten didaktischen Konzepten sehr eingeschränkt ist. Eine Adaption oder gar eine Erweiterung des Funktionsumfangs zur Unterstützung selbst gewählter didaktischer Konzepte wird selten erlaubt, ebenso wie stark kollaborative Szenarien. Diese Arbeit stellt grundlegende Gedanken zur Konzeption und Umsetzung einer Lernumgebung vor, die in der Lage ist, verschiedenste didaktische Abläufe auf Grundlage eines einheitlichen (Meta-)Modells zu modellieren und ihren Funktionsumfang auf den gewählten Anwendungsfall anzupassen. Neben klassischen Anwendungsfällen sollen weitergehende, stark kollaborative Anwendungsfälle unterstützt werden und die Funktionalität einfach erweiterbar sein. Durch den Einsatz in realen Anwendungsszenarien und damit verbundenen Lasttests und Benutzerbefragungen soll das System evaluiert werden.

Syftet med min uppsats är att undersöka socialarbetares upplevelser av digital teknik i kontakt med klienter och samverkanspartners, för att se vilka förändringar som uppstått när samtalen genomförs digitalt och vilka möjligheter och utmaningar det medför. Detta eftersom jag ville undersöka om socialarbetare upplever att den sociala närvaron förändras när samtalen sker digitalt.   Studien har genomförts med hjälp av sju intervjuer med socialarbetare som är verksamma i en mindre kommun. De arbetar inom myndighetsutövning eller öppenvård på individ- och familjeomsorgen (IFO). Den insamlade datan har analyserats genom en tematisk analys. Resultatet visar att samtliga socialarbetare föredrar fysiska samtal framför digitala samtal. De upplever dock videosamtal som ett bra komplement till fysiska möten, exempelvis med människor som har social fobi eller i möten med andra aktörer som skola och hälso- och sjukvård. Socialarbetarna upplever den digitala tekniken som utmanande eftersom de inte har någon stor vana av att använda videosamtal. Intervjupersonerna upplever vinster när det gäller effektivitet då den digitala tekniken bland annat underlättar samtal med människor på annan ort.  Min slutsats är att socialarbetarna som har deltagit i intervjuerna ser ett värde i att fortsätta ha fysiska samtal eftersom dessa skapar en närhet till klienten som de anser är viktig, vilket de upplever är svårare vid videosamtal. Jag kan även konstatera att digitala metoder skapar nya flexibla möjligheter och ökar tillgängligheten för socialarbetarna att möta individer som inte vill eller kan träffas fysiskt.

The aim of this study was to explore how hospital social workers within emergency hospital care units find the challenges with the therapeutic relation when working online or over the phone. To find out more, we have interviewed seven hospital social workers. They were asked about challenges and advantages in working on a distance, related to the therapeutic relation. We wanted to find out if it is possible to obtain the same level of therapeutic relation when counselling changed from being given face to face to a digital encounter during the Covid 19 pandemic. Empirical data was analyzed with Asplunds theory of social responsiveness.  The study results in two different answers. First, it shows that hospital social workers experience increased flexibility as a relation strengthener and that it attracts patients that wouldn´t normally seek counselling. The second result shows that according to hospital social workers, there is something in the communication pattern that is missing when you are not in the same room as the patient and thus, there is also something in the therapeutic relation that is missing. Hospital social workers confirmed difficulties confirming patients when body language was missing or when technical problems sometimes reduced the understanding of patients' stories and there was a need for repeating in a painful situation. Peoples' different needs have become very clear throughout the study as our result show that it has been positive for the therapeutic relation to offer different counselling opportunities. / Syftet med studien har varit att undersöka hur hälso- och sjukvårdskuratorer inom akutsjukvården upplever den terapeutiska relationen i deras stödjande arbete på distans. För att få veta mer har vi intervjuat sju sjukhuskuratorer inom akutsjukvården och frågat dem om möjligheter och utmaningar med att arbeta på distans kopplat till den terapeutiska relationen. Vi ville veta om det gick att uppnå samma nivå av terapeutisk relation när det stödjande arbetet på sjukhusen styrdes om till att i större utsträckning än tidigare ges på distans. Materialet, vår empiri, har analyserats utifrån en hermeneutisk tolkningstradition och resultatet har analyserats med hjälp av Asplunds teori om social responsivitet.    Studiens resultat visar på två olika svar. Det ena resultatet visar att kuratorer upplever att det är relationsstärkande när patienten själv får välja var och hur man vill ha sitt samtal med kuratorn vid samtal på distans. Det andra resultatet visar att det finns något i kommunikationen, och därmed också i den terapeutiska relationen som går förlorat när samtalet inte sker fysiskt och kuratorn och patienten inte kan ta del av varandra med både verbalt språk och kroppsspråk. Kuratorerna har berättat om svårigheter att bekräfta patienten när man inte ser minspel och kroppsspråk eller när ljudet fungerar dåligt och man kan behöva be patienten upprepa något mitt uppe i en känslosam berättelse. Kuratorerna har också poängterat att de sannolikt kunnat fånga upp fler patienter än vad de annars hade gjort genom att kunna erbjuda samtal på distans och därigenom uppnått en terapeutisk relation, även om kontakten skedde på distans. Människors olika behov har blivit tydligt genom studien och genomsyrar våra resultat som visar på kuratorernas upplevelse av att det har varit relationsstärkande att kunna erbjuda olika samtalsmöjligheter.

Depression förekommer under 10% av alla graviditeter och medför risker för både den gravida och barnet. Syfte: Studien IKBT för gravida med depression syftar till att bekräfta tidigare studiers resultat av IKBT-behandling samt utvärdera olika besöksmodaliteter, telefonsamtal, videosamtal eller fysiskt besök, för bedömningssamtalet.  Metod: 26 gravida (graviditetsvecka 8–30 vid antagning) med samtidig egentlig depression randomiserades till antingen eget val av besöksmodalitet eller randomiserades till en viss besöksmodalitet för sitt bedömningssamtal. Efteråt tillfrågades deltagarna om sina upplevelser av bedömningssamtalet avseende innehåll, modalitet samt hur Covid-19 pandemin påverkade deras inställning. Resultat: Det förelåg ingen statistisk signifikant skillnad mellan hur de tre besöksmodalitetsgrupperna eller mellan de som fick välja gentemot de som blev tilldelade en besöksmodalitet upplevde bedömningssamtalet. Kvalitativa data pekar mot att deltagarna hade föredragit fysiskt besök men uppskattade andra möjligheter med anledning av Covid-19 pandemin. Slutsats: Deltagarna var generellt lika nöjda med sitt bedömningssamtal oavsett besöksmodalitet och om de själva hade fått välja besöksmodalitet eller ej. Att erbjuda olika besöksmodaliteter ökar tillgängligheten och möjliggör behandling med IKBT för gravida med depression från hela landet. För att validera resultatet krävs vidare forskning med större antal deltagare. / Depression is present during 10% of all pregnancies and leads to risk for both the pregnant and the baby. Objective: The study ICBT towards pregnant with depression aims to confirm earlier studies results of ICBT-treatment and to evaluate different visiting modalities, telephone call, video call or face to face meeting, of the assessment interview.  Method: 26 pregnant women (gestational week 8–30 at intake) currently suffering from major depressive disorder randomized to either free choice of visiting modality or randomized to a certain visiting modality of the assessment interview. Afterwards the participants were asked about their experience of the assessment interview regarding content, modality and how the Covid-19 pandemic affected their attitude. Results: There was no statistically significant difference between how the three visiting modality groups or between the ones who got to choose opposite the ones who was assigned a visiting modality regarding the experience of the assessment interview. Qualitative data indicates that the participants would have preferred a face to face meeting but appreciated other possibilities due to the Covid-19 pandemic. Conclusion: The participants was in general equally satisfied with their assessment interview regardless visiting modality or if they got to choose their visiting modality or not. To offer different visiting modalities increases the availability and enables treatment with ICBT towards pregnant with depression throughout the country. These results need to be replicated in larger trials to validate.

The study is intended to show how the social workers and their clients are experiencing the new meeting structure, its problems and opportunities, as well as thoughts and feelings that arose during 2020-2021 in connection with Covid -19 pandemic. The study is qualitative, with a hermeneutic interpretive approach and has been conducted via semi-structured interviews with eight social workers. The theoretical starting point is Aaron Antonovsky's theory of KASAM, Berger & Luckmann's theory of reality as a social construction, George Herbert Mead´'s of Symbolic Interaction Theory, Johan Asplund's theory of social responsiveness and Grissi & Jeding's highlighting that man's most important stress management strategy is to seek social support from others. Conclusions that can be drawn from this study are that the restructuring of work and meeting structure during the pandemic has highlighted a lack of technology and lack of staff knowledge regarding digital platforms where the employer would have gained efficiency and trust among social workers if they had put a little more resources and time to secure up staff in the area. At the same time, social workers express a curiosity about working more digitally in the future. There is a consensus about which clients do not feel good about having meetings digitally and then a great desire is expressed to maintain the meeting structure face to face. Obstacles to digitalisation appear in the form of the client's lack of resources in the form of financial vulnerability, which also becomes an economic issue for the municipality. Difficulties are expressed in creating secure and trusting relationships at a distance, but there is a curiosity to try to meet the client based on his predictions in a new way. In the event of more difficult assessments, however, it is still considered that there is a need for physical meetings. The study highlights a concern that the employer should take the opportunity to, according to an efficiency thinking, remove self-determination in how and when to meet their clients. At the same time, the study points out that the social services can gain both financial and environmental resources by ensuring that social workers no longer travel many hours by car for follow-up or care planning.

The purposes of this research project were to identify the extent to which online courses are available to high school students in Tennessee, to describe the characteristics of current online programs, to identify barriers to the implementation of online courses in school systems that are not currently offering such programs, and to offer recommendations that could facilitate implementation of these programs. The research went in two directions. A study of past and current online educational programs was completed in order to learn the nature of successful programs across the country. Then, a survey was constructed and sent to appropriate technology personnel in Tennessee schools to evaluate both their current online programs and to determine those needed in the state. There are only two school systems in Tennessee that allow students to earn online credits to be used towards high school graduation. One is a larger school system and the other is a medium sized school system; both are in the eastern region of the state. One survey respondent summed it up by saying: I really think the State Department of Education should step up and provide some direction. Florida has a vanguard program; I’d like to see the same type of program implemented in Tennessee. If individual school districts are left to design their own programs, then there is going to be a lot of duplicated effort, a wide range of implementation strategies, and varying degrees of quality. That’s likely to breed confusion and disillusionment.

No description available.

Durante la COVID-19 las clases fueron virtuales para evitar los contagios, ahora han retornado a la presencialidad, pero este cambio ha generado en los estudiantes diversas experiencias tanto positivas como negativas que deben ser investigadas. Objetivo: describir, analizar y comprender las experiencias ante el retorno a la presencialidad en estudiantes de enfermería del II ciclo de una universidad en Chiclayo, 2022. Método: Investigación cualitativa, con una metodología descriptiva exploratoria, en una muestra de 12 estudiantes del II ciclo de la Escuela de Enfermería de la USAT, determinada por saturación y redundancia, el muestreo fue no probabilístico por conveniencia. Para la recolección de datos se utilizó una guía de entrevista semiestructurada, validada por juicios de expertos y ejecutada después de la aprobación por e Comité de Ética en Investigación de la Facultad de Medicina, y se utilizó los criterios éticos de Sgreccia. Para el procesamiento de datos se utilizó la técnica de análisis de contenido. Los resultados fueron representados por tres categorías: a) Experiencias en el desarrollo de las clases teóricas-prácticas y la relación con el docente y compañeros en el retorno a la presencialidad, b) Cambios experimentados en las evaluaciones ante el retorno a la presencialidad. c) Adaptación y reorganización del tiempo para cumplimiento de horarios, actividades académicas, cuidado personal y disminución el estrés. Conclusión: Las experiencias vividas por los estudiantes del II ciclo presentaron grandes retos en cada proceso que vivieron, existiendo diferentes ventajas y desventajas experimentadas ante el retorno a la presencialidad. / During COVID-19, classes were virtual to avoid contagion, now they have returned to face-toface, But this change has generated various positive and negative experiences in students that must Be investigated. Objective: to describe, analyze and understand the experiences before the return to face-to-face Nursing students of the second cycle of a university in Chiclayo, 2022. Method: Qualitative research, with a descriptive exploratory methodology, in a sample of 12 students of the second cycle from the USAT School of Nursing, determined by saturation and redundancy, the sampling was non-probabilistic for convenience. For data collection, a semistructured interview guide was used, validated by expert judgments and executed after approval by the Research Ethics Committee of the Faculty of Medicine, and the ethical criteria of Sgreccia were used. For data processing, the content analysis technique was used. The results were represented by three categories: a) Experiences in the development of theoretical-practical classes and the relationship with the teacher and classmates in the return to face-to-face, b) Changes experienced in the evaluations before the return to face-to-face. c) Adaptation and reorganization of time to comply with schedules, academic activities, personal care and stress reduction. Conclusion: The experiences lived by the students of the II cycle presented great challenges in each process they experienced, with different advantages and disadvantages experienced when returning to face-to-face.