Tio procent av alla barn som föds i Sverige vårdas på neonatalavdelning. Där arbetar barnsjuksköterskor med särskild kompetens inom barn- och barnsjukvård med en viktig roll att stärka barns rätt till hälsa och föräldrarnas delaktighet i vården. Hud-mot-hud är en omvårdnadsmetod som har visat sig ge många fördelar för barnen. Samtidigt har utmaningar identifierats kring hur hud-mot-hud kan genomföras på bästa sätt och att barnsjuksköterskors uppfattningar och attityder kan påverka resultatet. Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskors uppfattningar om och attityder till att vårda hud-mot-hud på neonatalavdelning. Sex intervjuer med sjuksköterskor har genomförts via digitala videoverktyg. Resultatet visade att barnsjuksköterskor är positivt inställda till att vårda hud-mot hud. De anser att det är det viktigaste föräldrarna kan göra för sitt barn och ser det som sitt ansvar att göra dem delaktiga i vården och stötta dem så att anknytningen främjas. Diskussion har förts utifrån hur det är att vårda de mycket för tidigt födda och svårast sjuka barnen, vad hud-mot-hud betyder för anknytningen och familjecentrerad vård. Slutsatsen blir att barnsjuksköterskor med sin unika kompetens kan stärka föräldrarna i hud-mot-hud-vården så att barnens hälsa främjas.

Bakgrund: Alla intensivvårdsavdelningar i Sverige ska kunna stabilisera och vårda ett kritiskt sjukt barn upp till 48 timmar. Detta ställer stora krav på personalen och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta och kommunicera med barnet och familjen, hantera teknisk apparatur, prioritera och göra bedömningar av det sjuka barnet. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Intervjuer med en öppen fråga genomfördes och latent innehållsanalys användes i analysen av materialet. Resultat: Resultatet består av tre kategorier, "en ovan situation", "en förebyggande kultur" och "att se hela familjen", vilket tillsammans bildar temat: att vara i en krävande och otrygg situation och att samtidigt kunna ge en professionell och god vård. Slutsats: Resultatet visar att bristande kunskap och erfarenhet skapar en stor stress och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskan. Rädslan och stressen minskar om intensivvårdssjuksköterskan bygger upp erfarenhet, kunskap och får tid till förberedelse. Scenarioövningar, tydliga riktlinjer och mallar, kunna se hela familjen och vilken betydelse familjen har för det kritiskt sjuka barnet beskrivs som viktigt. Samarbete på intensivvårdsavdelningen och med barnkliniken ökar intensivvårdssjuksköterskans trygghet. Ett kliniskt kompetent och vårdande möte med det sjuka barnet och dennes familj ses som betydelsefullt för de inblandades välbefinnande och hälsa i vården av ett sjukt barn på en allmän intensivvårdsavdelning

Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

Inledning: Den svenska hälso-och sjukvården för barn ska bedrivas i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter. I konventionen står att alla barn har rätt till skydd mot fysiskt eller psykiskt våld, vanvård, övergrepp och utnyttjande av förälder eller annan som tar hand om barnet. Vidare är all hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att anmäla misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Dock är frekvensen av anmälan låg inom sjukvården. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes, där åtta stycken sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning i hälso-och sjukvård för barn och ungdomar inkluderades. Resultat: Sjuksköterskans förmåga att uppmärksamma och agera när det föreligger misstanke om att ett barn far illa påverkas av olika faktorer. Rädsla för konsekvenserna av en orosanmälan till socialnämnden leder till uteblivna orosanmälningar. Mötet med ett barn som misstänks fara illa berörde sjuksköterskan och att anta ett professionellt förhållningssätt var en viktig strategi för att kunna hantera situationen på ett adekvat sätt. Stöd från kollegor och erfarenhet av tidigare fall samt kunskap inom området var exempel på faktorer som påverkade sjuksköterskans förmåga att fullfölja sin anmälningsskyldighet. Diskussion: Sjuksköterskan upplevde det problematiskt att tillämpa familjecentrerad vård och samtidigt arbeta utifrån barnkonventionen. Dessa två perspektiv om vad som är barnets bästa visade sig stå i konflikt med varandra i vissa fall där barn far illa. Behovet av kunskap och erfarenhet inom ämnet för en ökad anmälningsbenägenhet har påvisats av tidigare forskning och framgår tydligt även i föreliggande studie. Konklusion: Fortbildning och erfarenhetsutbyte på avdelningsnivå samt ett närmre samarbete mellan socialtjänst och hälso-och sjukvården kan minska de negativt påverkande faktorerna för anmälningsbenägenheten. / Introduction: The Swedish health care for children shall be conducted in accordance with the Childrens Rights Convention. The convention states that all children have the right to be protected against physical or psychological violence and all forms of maltreatment. Furthermore, all healthcare professionals are by law obliged to report any suspected case of child maltreatment, to the social welfare committee. However, healthcare professionals still fail to report all suspected cases to the social services. Purpose: To illuminate nurses experiences of meeting children exposed to violence or child maltreatment. Method: A qualitative interview study with inductive approach was performed, where eight nurses with or without specialist education in healthcare for children were included. Result: The nurse´s ability to recognize and react on suspicions that a child is being maltreated was greatly affected by various factors. The fear of potential negative consequences of a report to the social welfare services effected the response rate. The encounter with a maltreated child affected the nurse emotionally. Therefore, it was of great importance to adopt a professional approach as a strategy for managing the situation adequately. Support from colleagues and experience in previous cases as well as knowledge in the field were examples of factors that affected the nurse's ability to fulfill his or her reporting obligation. Discussion: The nurse found it problematic to apply family-centered care while also working in accordance to the Children Rights Convention. These two perspectives on the child´s best interest proved to conflict with each other in cases of child-maltreatment. The need for knowledge and experience for increased reporting tendency has been demonstrated by previous research and was clearly evident in this study as well. Conclusion: Continuing education and discussions about lived experiences with colleagues, along with improved cooperation between social services and health care can reduce the negatively influencing factors for nurses reporting abilities.

Barn i behov av sjukhusvård i samband med förlossningen vårdas på en neonatalavdelning. Resurserna för att vårda nyfödda barn med behov av sjukvård varierar mellan olika sjukhus, vården av de minsta och sjukaste barnen är centraliserad till vissa specialiserade neonatala intensivvårdsenheter. Centraliseringen resulterar i att barn behöver överföras till mindre specialiserade enheter när deras tillstånd stabiliserats, för att frigöra platser till barn i behov av mer avancerad sjukvård. Årligen i Sverige överförs cirka 2500 barn mellan neonatala enheter, både planerade och akuta överföringar. Syftet var att belysa föräldrars upplevelser vid planerade överföringar mellan neonatala enheter. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie med totalt 21 inkluderade semistrukturerade intervjuer där föräldrar berättade om sina upplevelser utifrån studiens syfte. Det manifesta studiematerialet analyserades genom deduktiv innehållsanalys utifrån transitionsteori. Resultatet visar att rutinsituation att överföra barn mellan neonatala enheter kan försätta föräldrar i en komplex och känslomässigt påfrestande situation. Föräldrar till nyfödda barn i behov av sjukvård, upplevde maktlöshet och kontrollförlust vid överföring till ny vårdande enhet samt uttryckte brister i planering, förberedelse och given information inför, under och efter överföring till ny vårdande enhet. Slutsatsen blev att föräldrar till nyfödda barn i behov av neonatalvård upplever stor emotionell påfrestning vid överföring till ny vårdande enhet. Föreliggande studie har visat att föräldrar erfarit brister gällande information och framförhållning i samband med överföring. För att ge föräldrar adekvat förberedelse, information samt optimalt stöd behöver överföring till ny vårdande enhet ses i ett helhetsperspektiv, som den process en transition innebär och inte som ett antal händelser separerade från varandra. För att förebygga ohälsosamma transitioner vid överföring till ny vårdande enhet behövs ett nära samarbete mellan berörda vårdenheter, översikt av rutiner och inkludering av föräldrar i planeringen. / Newborns in need of intensive care are treated and cared for in a neonatal care unit. Available recourses to care for infants vary between hospitals. The centralization of neonatal intensive care results in newborns being transferred to less specialized units when their need is stabilized, this in a bid to make more space available for children still in the intensive care stage. Annually about 2500 children are transferred between neonatal care units in Sweden. The aim was to illuminate parent’s experiences of planned transfers between neonatal units. The method was qualitative and the design was an interview study with a total of 21 semi- structured interviews conducted. The parents talked about their experiences within the format of the aim of the study. The manifest content was analyzed by deductive content analysis based on transition theory. The result showed that the practice to transfer infants between neonatal units can put parents in a complex and emotionally situation. Parents experienced a feeling of being powerless and a loss of control when their child was transferred between units. They expressed shortcomings in planning, preparation and information throughout the transfer. The conclusion was that parents of infants in need of neonatal care experienced great emotional strain when being subjected with a transfer to new units. Present study has shown that parents experienced lack of information and readiness in relation to the transfer. There need to be an holistic approach to the whole process of the transfer, not a set of separate events, to give parents optimal preparation, information and support prior to the transfer. To prevent unhealthy transitions in relation to the transfer, caregivers would need to make a revision of routines, include parents in the planning and work for a close relationship between the different care units involved.

Familjecentrerad vård har visat sig leda till bättre hälsoresultat och tillfredsställelse hos patienten och dess familj. Inom familjecentrerad vård ska familjen ses som en helhet och där barnet, familjen och sjukvårdsteamet bildar ett partnerskap där alla parter ska känna sig respekterade och arbeta tillsammans. Många familjer ser det som deras rätt att vara närvarande vid återupplivning och invasiva procedurer. Därför behöver sjuksköterskor vara förberedda på att stödja familjen i dessa akuta situationer. Syftet var att beskriva vilken betydelse familjecentrerad vård har för vårdkvaliteten inom akutsjukvården för barn. En litteraturstudie med en strukturerad litteratursökning utfördes som metod. Studier som belyste familjecentrerad vård inom akutsjukvård för barn inkluderades med avsikt att svara på syftet. Studier med kvalitativ och kvantitativ ansats samt med mixad metod som integrerar både kvalitativ och kvantitativ data inkluderades. Datainsamlingen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL och dataanalysen gjordes utifrån Whittemore och Knafls (2005) integrativa översiktsmetod. I denna studie identifierades två teman, partnerskap samt familjenärvaro. Delaktighet i vården och respekt för familjen utformades som underkategorier till partnerskap. Påverkan på vården skapades som underkategori till familjenärvaro. Resultatet i föreliggande studie visar på att familjemedlemmars delaktighet i barnets vård är en viktig faktor för familjecentrerad vård. Detta genom att familjemedlemmarna deltar aktivt, närvarar vid invasiva procedurer och återupplivning, är med och planerar och utför omvårdnad samt bidrar med information om barnet. Inom familjecentrerad vård är sjuksköterskans roll att finnas där och lyssna till familjen. Familjecentrerad vård kan vara en strategi för att förbättra akutsjukvården för barn. Denna studie visar på att ett partnerskap mellan sjukvårdspersonal och familjemedlemmar och familjenärvaro vid invasiva procedurer och återupplivning är betydelsefulla faktorer för familjecentrerad vård. Familjemedlemmars delaktighet i barnets vård och att familjen är närvarande i alla situationer och finns där för sitt barn hjälper både dem och barnet i dess akuta tillstånd. Sjuksköterskors inställning om att föräldrar har rätt att finnas där och att tid finns för sjuksköterskorna att stötta familjen spelar också roll inom den familjecentrerade vården. / Family-centered care has been shown to lead to better health results and satisfaction for the patient and their family. In family-centered care the family is seen as a whole unit and where the child, the family and the health care team form a partnership where all parties feel respected and work together. Many families see it as their right to be present during resuscitation and invasive procedures. Therefore nurses should be prepared to support the family in these acute situations. The aim was to describe which importance family-centered care has for the quality of care in the emergency care for children. A literature review with a structured literature research was conducted as a method. Studies which elucidated family-centered care in emergency care for children were included with the intention to answer the aim. Studies using qualitative and quantitative approach and the mixed method that integrates both qualitative and quantitative data were included. The data was collected in the databases PubMed and CINAHL, and the data analysis was based on Whittemore and Knafls (2005) integrative review method. In this study two themes, partnership and family presence were identified. Participation in the care and respect for the family were conceived as subcategories of partnership. Impact on health care was created as a subcategory of family presence. The results of the present study show that family members’ involvement in the child’s care is an important element of family-centered care. This is achieved by the family members being participating actively, being present during invasive procedures and resuscitation, being involved in planning and nursing and contributing with information about the child. In family-centered care the nurse’s role is to be there and listen to the family. Family-centered care can be a strategy to improve emergency care for children. This study shows that a partnership between medical staff and family members and family presence during invasive procedures and resuscitation are significant factors for family-centered care. Family members’ involvement in the child’s care and that the family is present in all situations and are there for their children helps both them and the child in its acute condition. Nurses’ attitude that parents have the right to be there and that time is available for the nurses to support the family also plays a role in family-centered care.

På sjukhus vårdas många barn med långvarig sjukdom och ett flertal av dessa barn har ett eller flera syskon. Syskon kan uppleva många känslomässiga intryck och somatiska besvär som kan påverka de grundläggande behoven och relationen inom familjen när ett barn drabbas av långvarig sjukdom. I en sjukhusmiljö ligger fokus ofta på barnet med långvarig sjukdom och syskonen får inte den uppmärksamhet som de behöver. Barnkonventionen stärker barns rättigheter och för att som barnsjuksköterska arbeta familjecentrerat behöver hela familjen inkluderas i vården. Syftet var därför att belysa erfarenheter hos syskon till barn med långvarig sjukdom som vårdas på sjukhus. För att besvara syftet genomfördes en systematisk litteraturöversikt. Artikelsökningar utfördes i Cinahl och Pubmed och resulterade i att 13 artiklar inkluderades i dataanalysen. Dataanalysen genomfördes systematiskt enligt Whittemore och Knafls innehållsanalys och ledde fram till ett resultat med fyra huvudteman; Betydelsen av information och kunskap, Syskons delaktighet i vården, Känslor och stöd samt En förändrad vardag med tillhörande subteman. Huvudfynden visade att syskon till långvarigt sjuka barn önskar att få information, att vara delaktig på sjukhus och att hänsyn behöver tas till deras tankar och åsikter. Erfarenheter och känslor av längtan efter det sjuka barnet, föräldrarna och en normal vardag framkommer. Genom att uppmärksamma och synliggöra syskon på sjukhus kan barns rättigheter stärkas. Hänsyn bör tas till varje enskilt syskons erfarenheter för att kunna möjliggöra delaktighet och ge syskon en positiv upplevelse av sjukhusvistelsen och besöket hos sitt långvarigt sjuka syskon.

Världshälsoorganisationen deklarerade i mars 2020 COVID-19 till en pandemi. Sjukvårdsavdelningar över hela världen vidtog åtgärder för att minska smittspridningen och besöksrestriktioner inom vården var en av dem. På BIVA i Sverige innebar besöksrestriktionerna att endast en förälder åt gången fick vara hos det sjuka barnet. Syskon var inte välkomna utan enbart vid speciella tillfällen som vård i livets slutskede. När ett barn drabbas av ett livshotande tillstånd finns en stor risk att syskonen glöms bort. Personalen och andra vuxna fokuserar på det sjuka barnet och på föräldrarna. Syskon kan därför uppleva en känsla av ensamhet och de saknar någon att dela sina tankar med. Studien utformades som en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptivt förhållningssätt. Syftet med studien var att utifrån sjuksköterskans perspektiv, undersöka hur syskons delaktighet i vården till kritiskt sjuka barn på barnintensiven under COVID-19 pandemin påverkats. En webbenkät användes som insamlingsmetod och populationen var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på två av Sveriges fyra BIVA. Totalt skickades 98 enkäter ut och svarsfrekvensen var 52%. Enkäten syftade till att samla in information från sjuksköterskor om syskons delaktighet i vården av kritiskt sjuka barn på BIVA. I resultatet anger 50% av respondenterna att det fanns riktlinjer för syskons delaktighet på enheten innan pandemin start. Lite mer än hälften anger också att riktlinjerna förändrades efter pandemins start. Skillnader ses mellan enhet A och enhet B där mer än hälften på enhet A svarar att de inte känner till riktlinjerna. Motsvarande på enhet B svarar 20 % att de inte känner till riktlinjerna. Vidare anger respondenterna att besöksrestriktionerna har påverkat syskons delaktighet i vården av det sjuka barnet i hög utsträckning. De erbjöd syskonen kontinuerlig information om det sjuka barnet i låg utsträckning. Möjligheten att besöka det sjuka barnet erbjöds i låg utsträckning. Frågan om digital kontakt erbjöds till syskonen med det sjuka barnet visade svaren stor spridning. Spridningen var också stor på frågan om föräldrar hade uttryckt att syskonen mådde dåligt av att inte träffa det sjuka syskonet.

Background: When a child is diagnosed with cancer, parents are very affected. This requires nurses to consider the needs of the entire family. A good understanding of parents’ experiences in this situation can help nurses support them through this tough period. Aim: The purpose of this study was to describe parents’ experiences when their child was diagnosed with cancer. Method: The method used is an integrated summary of qualitative research inspired by metasynthesis (Friberg, 2022a). The analysis of ten scientific articles resulted in three themes and eleven subthemes. Results: The three themes were; An emotional roller coaster, A new reality, The significance of support. The result indicates that parents are significantly affected when their child is diagnosed with cancer. The emotions that arose were many and varied, which made support from others necessary. Conclusion: The nurse have a crucial role for the parents and can contribute in a variety of ways to ease the situation and enhance well-being. It is important to involve the parents and see the family as a unit through family-centered care. A strong relationship between the nurse, child and parents contributes to ease the parents' experience during their child's time of illness. / Cancer omfattar olika sjukdomar som orsakats av okontrollerad celldelning- och tillväxt. Barncancer är en cancerform som drabbar cirka 350 barn om året i Sverige. Examensarbetet beskriver föräldrars erfarenheter när barnet drabbats av cancer. Det framkom att föräldrarna påverkades i stor utsträckning och att känslorna var många och varierande.  I resultatet framkom att det kan kännas svårt att se ljuset i livet och att påträngande känslor av oro ständigt existerade. Den känsla som beskrevs mest utmanande var rädslan att förlora sitt barn. Lidande i olika former var framträdande genom hela sjukdomstiden och yttrade sig genom att föräldrar kände hjälplöshet, otillräcklighet och känslor av skuld. Föräldrarna poängterade vikten av att få individualiserad och adekvat information från vårdpersonalen då brist på information bidrog till ökad osäkerhet. Att som sjuksköterska kunna möta både barn och föräldrar var något som framkom som en viktig aspekt. Vikten av ett gott bemötande och stöd genomsyrade resultatet vilket styrker vikten av att tillgodose hela familjens behov. Det framkom att engagerade sjuksköterskor som visade empati var värdefullt och kontinuitet av samma sjuksköterska var uppskattat. Barnets sjukdomstid var en stor påfrestning och kunde ses som ett hot för familjens trygga vardag. Detta kunde upplevas som en splittring av familjen då de många gånger var tvungna att leva åtskilda. Den psykiska påfrestningen hos föräldrarna kunde också medföra olika aspekter som påverkade familjens vardag. Vissa familjer kunde uppleva stärkta relationer och tiden tillsammans sågs som värdefull. Det framkom även nya prioriteringar och värderingar om vad som ansågs vara viktigast i livet, liksom upprätthållande av hälsa. Det blev lättare att se lyckan i små saker i livet. Slutsatser som kan dras är att sjuksköterskan har en viktig roll och kan göra mycket för att öka välbefinnandet hos föräldrarna under den tuffa tiden. Familjecentrerad vård kan vara en god grund för att involvera hela familjen i vårdprocessen.