Filmmusic is often composed specially for a film. When analyzing film-music it seems very common to study the function of the music in a narrative context in order to see how it cooperates or relates to this narration. In the present thesis I am investigating the interaction between film and music as two ingredients on an equal level. In short: what happens when a filmmaker chooses music that has already been composed for another occasion, even in another time and a different cultural context? My aim is twofold: first to examine current film analytic strategies, secondly to find new ways of comprehend pre-composed music in relation to its new setting in a film. My interest, thus, is to seek meaning of music in film rather than function. The study calls for an inter-disciplinary approach using theories and discussions from a wide range of subjects: psychology, music therapy, anthropology, musicology in general and semantics. I am examining two films that are similar in their respect to use music that has been composed and used elsewhere. However, in “2001-a Space Odyssey” Stanley Kubrick uses music from the European art music tradition whereas Woody Allen in “Manhattan” uses music from the popular American music repertoire of the 20s and 30s (The American Songbook). The music, by various composers and in various idioms, in Kubrick´s films, works on a fairly abstract level in a sort of counterpoint to the mythological and visionary contents of the film plot. The meaning of the music on the one hand, and film music on the other operates on a deeper level as a result of this confrontation. In Woody Allen´s film the pieces of music represent a culturally and tecknically much more homogenous group. The implicit texts of the songs ( they are never sung) can be comprehended as a commentary on a deeper level by those familiar with this repertoire. Allen´s choice of subject and enacted dramaturgy for his film is very different from Kubrick´s. The chosen music contributes in an independent way to a reciprocal understanding of film and music as two separate but still independent art entities.

Thesis (doctoral) - Technische Universität, Berlin. / Includes bibliographical references and index.

Syftet med uppsatsen är att analysera hur filmmusiken har använts i Batman: The Movie (1966), Batman (1989) och The Dark Knight (2008). Att se en narrativ användning och beskrivning av Batman samt hur upplevelsen av filmen ändras när man ser den utan musik. Kompositörerna till filmerna är, för Batman: The Movie (1966) Nelson Riddle, till Batman (1989) är det Danny Elfman och till The Dark Knight (2008) är kompositörerna Hans Zimmer och James Newton Howard. Filmerna analyserats från ett multimodalt perspektiv och delar in filmmusiken i filmmusikens berättarfunktioner framtagna av Johnny Wingstedt Scenerna har setts på flera gånger både med och utan musik för att få fram musikens roll och betydelse. En scen per film analyseras. Scenerna är valda på så sätt att de beskriver Batman som karaktär på ett bra sätt. Scenerna beskrivs tydligt och en analys görs innan det avslutas med en konklusion. Scenerna jämförs sedan med varandra för att se likheter och skillnader.

With this essay I identify the challenges that a film music composer may face in his career in the film music industry. I present and discuss this subject in three parts: budget, time and communication, and suggest how to deal with these. The methods I will use are based on theory, interviews with three Swedish active film music composers and analyzes of previous film projects during my education at Royal College of Music in Stockholm (KMH) and Stockholm University of the Arts (SKH). The purpose of the thesis is to understand how to work successful and sustainably with film music composition in today's film industry. The thesis has been written during the spring term of 2021 at KMH/SKH. The movies from the analysed film projects can be found at the end of the text.

Der Beitrag basiert auf Erfahrungen im Höranalyse-Unterricht unter dem speziellen Aspekt ›Klangfarbe und Instrumentation‹ im Rahmen des Studiengangs Komposition für Film und Medien. Die Klangmischung, modern gesprochen der ›Sound‹ spielt in der Filmmusik eine große Rolle. Das musiktheoretische Interesse ist daher unverändert groß, die Wurzeln dieses Phänomens aufzuspüren und zu erforschen. Wann, wo und wie vollzieht sich der Prozess der ›Emanzipation der Klangfarbe‹, also die Loslösung des Klangs von der kompositorischen Substanz, beginnt die Umkehrung von ›Erscheinung‹ und ›Wesen‹ eines Kunstwerks? Ausgehend von einem Abschnitt über Lohengrin aus Adornos Versuch über Wagner wird zunächst der Versuch einer theoretischen Begründung unternommen, so dann die methodische Umsetzung in der Unterrichtspraxis mit anderen Beispielen aus Wagners späten Opern demonstriert. Im (kürzeren) zweiten Teil meiner Ausführungen soll gezeigt werden, dass Debussy (besonders in seiner einzigen Oper) noch einen Schritt weiter gegangen ist: Klangfarbe wird zum Symbol, zum (bildhaften) Topos. Hier nimmt die Filmmusik ihren Ausgangspunkt, und diese Tendenz hält bis heute an. Beispiele aus aktuellen Filmmusiken sollen dazu die (nicht nur) stimmungsvolle Untermalung liefern. / This article describes experiences in a course on aural-analysis of timbre and instrumentation in the context of the major Composition for Film and Media. After all, the sound experience as a whole plays a central role in film music. Thus the music-theoretical interest in researching the roots of this phenomenon is potentially unlimited. When, where, and how is the process of “emancipation of timbre” implemented—that is, disengagement of sound from the compositional substance? And when, where, and how does an artwork transition from “emerging” to “being”? Based on a section on Lohengrin from Adorno’s Versuch über Wagner, an attempt is made to form a theoretical foundation, followed by a demonstration of the methodological implementation in pedagogical practice using other examples from Wagner’s later operas. The brief second part of this article illustrates that Debussy (particularly in his only opera) went a step further still: timbre becomes a symbol, a metaphorical topos. This is the starting point for film music—a tendency that continues until the present day. Examples from recent film music then provide (not only) the atmospheric accompaniment.

»Schreiben Sie Musik wie Wagner, nur lauter«, soll Samuel Goldwyn, Gründer der Filmproduktionsfirma Metro-Goldwyn-Mayer, einst von einem Filmkomponisten gefordert haben. Die Musik der klassisch-romantischen Epoche diente Filmkomponist_innen seit der frühen Stummfilmära als Fundgrube für ihre Scores, und die Beherrschung verschiedenster Stilistiken gehörte zu ihrem selbstverständlichen Handwerkszeug. Auch der deutsche Filmkomponist Rolf Wilhelm (1927–2013) knüpft in seiner Musik zu den beiden Loriot-Spielfilmen Ödipussi (1988) und Pappa ante portas (1991) an diese Tradition an. Wilhelm reichert seine Filmmusiken mit unzähligen motivischen Zitaten an, vornehmlich aus den Werken Richard Wagners, und setzt vielfältige Stilkopien ein. In diesem Artikel werden Wilhelms Vertonungsstrategien anhand ausgewählter Beispiele vorgestellt und deren charakteristische Wirkung beschrieben. / »Write music like Wagner, only louder,« Samuel Goldwyn, the founder of the film production company Metro-Goldwyn-Mayer, once demanded of a film composer. Film composers have used the music of the classical-romantic era as a quarry for their scores since the early days of silent film. The ability to compose in various styles was one of their basic skills. The German film composer Rolf Wilhelm (1927–2013) also draws on this tradition in his music for the two motion pictures by Loriot, Ödipussi (1988) and Pappa ante portas (1991). Wilhelm enriches his soundtracks with countless motivic quotations, primarily from Richard Wagner’s works, and uses a variety of stylistic copies. This essay presents selected examples of Wilhelm’s compositional strategies and describes their characteristic effects.

The thesis explores the function of musical pauses in the context of film music. What is a musical pause? When and why have they been employed in the history of western classical music? Would there be other or additional reasons for utilizing pauses when applied to film music? Through analysis of select movies the thesis unveils to what extent musical pauses are used in each film, and discusses how these pauses impact the audiences understanding of the movies’ narrative. Pauses are an entity of music not often discussed, not even among musicians. While there exists a body of research that states the importance of pauses in western art music, there seems to be little mention of it in literature on film music. Yet, as will be explored in this thesis, musical pauses have the potential of enhancing as well as altering a films narrative in both efficient and musically meaningful ways. However, for musical pauses to be effective in film music, they need not only to be recognized by the composer, but their function must also be brought to the attention of the films director, editor and sound designer.

Den här rapporten syftar till att undersöka hur upphovspersoner som sysselsätter sig med produktionsmusik identifierar sig med sitt komponerande och arbete, detta med hjälp av de organisationerna som de försörjer sig genom. De två organisationerna är STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, eller Epidemic Sound. Skillnaden mellan de två organisationerna är huvudsakligen att hos STIM upplåter upphovspersonerna sitt verk till organisationen och de i sin tur får ansvaret att förvalta verket och samla in ersättning för upphovspersonens räkning, hos Epidemic Sound överlåter upphovspersonerna sitt verk för en engångsersättning. Epidemic Sound äger sedan verket och kan hyra ut musiken till olika produktionsbolag som vill ha musiken i sina produktioner. Till undersökningen har fyra kompositörer från STIM och fyra kompositörer från Epidemic Sound, samt en förläggare och en representant från STIM intervjuats. I rapporten framgår det att de som var anslutna till STIM har jobbat med musik länge, det är nästintill ett “kall” för dem, de ser verken som konstverk mer än som hantverk, de värdesätter upphovsrätten högt och ser ersättningen som en sekundär anledning till varför de sysselsätter sig med komponerandet. De från Epidemic Sound däremot ser sina verk mer som ett hantverk och den mer säkra lönen som går att få av Epidemic Sound är en stor anledning till varför de valt denna organisation. Med hjälp av organisations-, motivations och identitetsteorier har samband funnits mellan teorierna och val av ersättningsmodell. Denna studie påvisar att det skett en förändring på den svenska marknaden för produktionsmusik efter det att Epidemic Sound kom till år 2009. En förändring har skett gällande det institutionaliserade tillvägagångssättet att traditionellt licensera ut sin musik till produktionsbolag. Denna förändring har gett en ny typ av upphovspersoner med en annan arbetsidentitet en möjlighet att kunna försörja sig på sin musik. Detta har kunnat påvisas genom att studera hur upphovspersonerna identifierar sig med sitt arbete och komponerande beroende på vilken av modellerna de använder. / This essay aims to examine how composers who specializes in production music identify themselves with their composing and work, this with help from the organisations that they support themselves through. The two organisations are STIM, The Swedish Composers International Musicbureu, or Epidemic Sound. The difference between the two are mainly that with STIM the composers let them manage the administration and to collect their income with Epidemic Sound is that they sell their righs to Epidemic Sound for a flat-fee. Because of this transaction the composition is now owned by the company and they can rent it out to other production companies who would like to have the music in their productions. To the study four composers from STIM, four composers from Epidemic Sound, one publisher and one representative from STIM have been interviewed. In the report it emerges that the composers that are from STIM have worked with music for a long time, the work is almost like their destiny, they see their compositions as artwork than as a craftmanship, they put big value to the copyright law, and the commission is a secondary reason to why they do what they do. The composers for Epidemic Sound on the other hand see their work more like craftmanship and the more secure salary are the reason why the composers choose Epidemic Sound. With the help from organizational-, motivational- and identitybased theories connections has been made between the theories and revenue model. This study shows that there’s been a change within the swedish market for production music since Epidemic Sound was founded in 2009. A change has occurd regarding the institutionalized approach to traditionally license music to production companies. This change has given a new type of composers with another work identity an opportunity to provide themselves on their music. This has been detected by studying how the composers identify themselves with their work and their composing depending on what revenue model they choose.

A film can attract all kinds of emotions and moods of the audience through its audiovisual communications and cinematic expression, in which music plays a significant role in both understanding and interpretation of film content. It is interesting to explore the musical significance and the emotional aspect of the film out of a media and communications perspective and visual communications perspective because it’s a subject that belongs to the communications of scientific discipline as film is a media text which is working both as communicative and as audio-visual medium with its expressive aspects. The purpose of this bachelor’s paper is to increase and deepen the understanding of music's function and significant role in context with its reinforcing sense of visual expression in film. More specifically, it aims to explore the musical value of the expressive aspect of the media text in form of film musical Les Misérables (2012), which has been transmedialised from the novel of the same name, referring to the sound, music and song in relation to the film's visual expression. The research questions are at the core of the essay study: "how is music used to reinforce the cinematic visual expression?" and "how can music signify the narrative and highlight the emotional aspect of the film?" The theoretical framework is based on some of the key scholars assumptions such as Michel Chion (1994) and Claudia Gorbman (1987), who share the same theoretical views that the soundtrack seems powerful when it expresses its participation in a scene’s emotional moods as the music follows the scene’s rhythm, the image’s flow and contributes emotional and musical codes of emotions and expressions. According to Chion sound and image interact together to tell a story where sound enrich the image with expressive and informative values. Other important researchers in the field and their theoretical frameworks are included in the theory chapter. As in whole, aspects of musical communication and sound emotionalisation are seen by the previous research as a form of expression, where visual communication in the film is considered as important as the aural and musical for the narrative storytelling, and where the musical aspect with the interaction of the cinematic visual expression highlights the characters emotions and moods. The results of the empirical work is presented in about twenty pages qualitative content analysis together with its analytical perspectives that focus on the close reading of the narrative, visual and musical elements and their abstract narratives (emotional moods) in the media text’s seven selected film–song sequences. In performing of the analysis and interpretation of the media text content, the regard was taken to these before mentioned elements to answer the research questions and emphasize the purpose of the study as relevant as possible. The conclusion is based on the empirical work analysis and results, and the scholars previous theoretical assumptions in connection with my observations. Keywords:  musical  film  les miserables  soundtrack  emotions  moods narrative audio           visual expression  communication musicology / En film kan locka fram alla slags känslor och stämningar hos publiken genom sin audiovisuella kommunikation och filmiska uttryck, där musiken har en betydande roll i både förståelsen och tolkningen av filmmediet.        Det är intressant att utforska den musikaliska gestaltningen och den känslomässiga aspekten i film utifrån ett medie- och kommunikationsperspektiv samt visuell kommunikationsperspektiv därför att det är ett ämne som hör till den kommunikationsvetenskapliga disciplinen eftersom film är en medietext, som fungerar både som ett kommunikativt och ett audiovisuellt medium med uttrycksmässiga aspekter. Syftet med den här uppsatsen är att är att öka och fördjupa förståelsen för musikens funktion och gestaltning i sammanhang med dess förstärkande känsla i visuell gestaltning i film. Mer konkret är syftet att utforska det musikaliska värdet i den uttrycksmässiga aspekten i medietexten i form av musikalfilmen Les Misérables (2012), som har transmedialiserats från roman med samma namn, berörande ljud, musik och sång i relation till filmens visuella uttryck. Dem frågeställningar som utgör kärnan för uppsatsens ämne är: ”hur används musik för att förstärka det filmiska visuella uttrycket?” samt ”hur kan musiken gestalta det narrativa och belysa den känslomässiga aspekten i film?”  Det teoretiska ramverket baseras på några av framstående forskares antaganden så som Michel Chion (1994), och Claudia Gorbman (1987) som delar likadana teoretiska uppfattningar och anser att filmmusiken verkar kraftfullt genom att den uttrycker sitt deltagande i en scens känslostämning eftersom musiken följer scenens rytm, bildernas flöde och bidrar med emotionella och musikaliska koder för känslor och uttryck. Enligt Chion verkar ljud och bild i samspel för att tillsammans berätta en historia där ljud berikar bilden med uttrycksfulla och informativa värden. Även andra viktiga forskare inom området och deras teoretiska ramverk tas upp i teori-kapitlet. I sin helhet ses aspekter av musikalisk kommunikation och ljudets emotionalisering av den tidigare forskningen som en form av uttryck, där den visuella kommunikationen i film anses lika viktig som den ljudmässiga och musikaliska för det narrativa historieberättandet och där den musikaliska aspekten i samspel med det filmiska visuella uttrycket belyser rollkaraktärers känslo- och sinnesstämningar. Resultatet av det empiriska arbetet presenterar cirka tjugo sidors kvalitativ innehållsanalys tillsammans med dess textanalytiska perspektiv som fokuserar på närläsningen av dem narrativa, visuella och musikaliska elementen samt dem abstrakta narrativerna (känslomässiga sinnesstämningar) i medietextens sju utvalda film-sångsekvenser. I utförandet av analysen och tolkningen av medietextens innehåll, togs hänsyn till dessa omnämnda element för att kunna besvara frågeställningarna och understryka syftet så relevant som möjligt. Slutsatsen baseras på det empiriska arbetets dataanalys och närläsning samt resultat och forskarnas tidigare teoretiska antaganden i koppling till mina observationer. Nyckelord:  musikalfilm  les miserables  filmmusik  ljudspår  känslor  stämningar  narrativ  audio visuell  uttryck  kommunikation  musikologi

<p>Medverkande: Erik Wallin, Violin och Albert Dahllöf, Piano</p><p>Korngolds Violinkonsert i D-Dur op.35 sats 1, Moderato Nobile</p>