Förskolan i Sverige ska erbjuda en undervisning som inkluderar barn och där undervisningen anpassas efter barns olika behov. Tidigare forskning visar att det förekommer brister i inkluderingsarbetet, både nationellt och internationellt. Forskningen visar att bristerna ligger i förskollärares kunskaper om inkludering samt arbetsmetoder som bidrar till inkludering. För att bidra med mer kunskap om arbetsmetoder för ett fungerande inkluderingsarbete är syftet med denna undersökning att undersöka hur förskollärare arbetar och förhåller sig till begreppet inkludering inom olika pedagogiska inriktningar i förskolan. Som metod för undersökningen valdes en elektronisk enkät för att på bästa sätt nå ut till olika förskollärare som arbetar på förskolor med olika pedagogiska inriktningar geografiskt spridda i landet. 96 förskolechefer kontaktades för att finna förskollärare som hade intresse för att delta i undersökningen. Slutligen kontaktades 29 förskollärare som fick erbjudande att svara på enkäten. Genom en kvalitativ tematisk analys framkom arbetsmetoder som enligt respondenterna i undersökningen bidrar till inkludering. Resultatet visar att anpassning av miljö och aktiviteter efter barns förutsättningar, kommunikativa möjligheter, förhållningssättet gentemot barnet, synen på mångfald och gemenskap samt fortlöpande systematiskt arbete och utveckling av kunskap är relevanta arbetsmetoder för att bidra till inkludering i förskolan. Resultatet som analyserades i relation till de sociokulturella och relationella perspektiven visade att respondenterna upplever svårigheter i inkluderingsarbetet, men endast ett fåtal förskollärare upplever att de behöver mer kunskap om inkludering. / The preschool in Sweden must offer teaching that includes children and where the teaching is adapted to children's different needs. Previous research shows that there are shortcomings in the inclusion work, both nationally and internationally. The research shows that the shortcomings lie in preschool teachers' knowledge of inclusion and working methods that contribute to inclusion. To contribute with more knowledge about working methods for a functioning inclusion work, the purpose of this study is to investigate how preschool teachers work and relate to the concept of inclusion in different pedagogical orientations in preschool. An electronic questionnaire was chosen as the method for the survey in order to best reach different preschool teachers who work at preschools with different pedagogical orientations geographically spread in the country. 96 preschool principals were contacted to find preschool teachers who were interested in participating in the survey. Finally, 29 preschool teachers were contacted who were offered to answer the questionnaire. Through a qualitative thematic analysis, working methods emerged that, according to the respondents in the survey, contribute to inclusion. The results show that adapting the environment and activities to children's conditions, communicative opportunities, the attitude towards the child, the view of diversity and community as well as continuous systematic work and development of knowledge are relevant working methods to contribute to inclusion in preschool. The results that were analyzed in relation to the socio-cultural and relational perspectives showed that the respondents experience difficulties in the inclusion work, but only a few preschool teachers feel that they need more knowledge about inclusion.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolans pedagoger kan arbeta för att utforma en inkluderande undervisning för alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, samt vilka förhållningssätt och stödfunktioner som uttrycks som värdefulla för att kunna möta enskilda barns behov och inkludera dem i undervisningen. För att ta reda på detta har vi genomfört kvalitativa och semistrukturerade gruppintervjuer samt individuella intervjuer på fyra olika förskolor. Sammantaget har tio pedagoger delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser av hur de arbetar med det dubbla uppdraget, det vill säga att kunna bedriva undervisning för alla barn och samtidigt se till att alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, blir inkluderade i undervisningen. De har även delat med sig av vilka utmaningar och dilemman detta dubbla uppdrag kan innebära. Studiens resultat visar på att engagemang för barns intressen, tålamod, mod och flexibilitet är värdefulla förhållningssätt för att kunna inkludera varje enskilt barn i undervisningen. Resultatet visar också att stöd av varandra i arbetslaget och rektorn samt tillgång till specialpedagogisk kompetens är betydelsefullt för pedagogerna i deras arbete med att utforma en undervisning som inkluderar alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov. För att kunna utforma och anpassa en undervisning som inkluderar alla barn visar resultatet att pedagogerna måste dela in barngruppen i mindre grupper vid undervisningen samt att det ska vara en tydlig och genomtänkt struktur på den gruppindelning som görs. Det framkommer även att det finns organisatoriska förutsättningar som kan skapa utmaningar och dilemman för pedagogerna i att kunna utforma och anpassa undervisningen för att den ska inkludera alla barn. Det handlar framförallt om barngruppens storlek, personaltäthet samt tillgången och kvaliteten på den specialpedagogiska kompetensen.

Regeringen har tagit fram en digitaliseringsstrategi med syfte att utveckla den digitala undervisningen i förskolan och reducera den rådande digitala klyftan i samhället. Det framgår att förskolan är en viktig utgångspunkt för barns adekvata digitala kompetens. Digitalisering har i och med den reviderade läroplanen för förskolan fått en mer framträdande roll i undervisningen. Eftersom digitaliseringen i förskolan är ett relativt nytt arbetsområde har det uppmärksammats att det finns bristande kunskaper hos förskollärarna om hur den digitala undervisningen ska genomföras. I och med att förskollärarna har huvudansvaret för den undervisningen som bedrivs är det viktigt att de håller sina kunskaper och metoder uppdaterade. För att barn ska kunna möta de behov som finns i samhället måste förskolan skapa förutsättningar för dem att utveckla nya kompetenser. Barnen växer upp i en digitaliserad värld och behöver därmed få förutsättningar att utveckla specifika förmågor för att kunna möta 2000- talets utmaningar. Förskollärarnas erfarenheter och konstruktioner av den digitala undervisningen är därmed av stor relevans. Studien har som syfte att beskriva och diskutera hur förskolläraren i sin undervisning konstruerar adekvat digital kompetens i arbetet med barnen och hur den uppfattas av barnen. I studien användes en kvalitativ metod med sex stycken semistrukturerade intervjuer varav tre förskollärare och tre förskolebarn från tre olika kommuner. Barnens del i studien är att påvisa validiteten i förskollärarnas svar samt vilka digitala kompetenser barnen fått förutsättningar att utveckla. Det har varit framträdande i studiens resultat att förskollärares erfarenheter samt syn på barn och digital teknik har varit aspekter som påverkat deras konstruktioner. I och med att det inte framgår i läroplanen hur arbetet med digitaliseringen specifikt ska bedrivas framkommer förskollärares varierade kunskaper och erfarenheter vara påverkansfaktorer. Men hur kan förskolan skapa en likvärdig utbildning när förskollärarnas konstruktioner av den digitala undervisningen skiljs åt? I diskussionsdelen ställs därmed förskollärarnas förutsättningar samt inställning till att bedriva den digitala undervisningen i relation till barns utveckling av en adekvat digital kompetens. / The government has developed a digitalisation strategy with the aim of developing digital teaching in preschools and reducing the prevailing digital divide in society. They show that preschool is an important starting point for children's adequate digital competence. Digitization has thus, with the revised curriculum for preschool Lpfö 18, been given a more prominent role in teaching. As digitalisation in preschool is a relatively new area of work, it has been noted that there is a lack of knowledge among preschool teachers about how digital teaching should be implemented. As preschool teachers have the main responsibility for the teaching that is conducted, it is important that they keep their knowledge and methods up to date. In order for children to be able to meet the needs that exist in society, the preschool must create conditions for them to develop new skills. Children grow up in a digitalized world and thus need the conditions to develop specific abilities to be able to meet the challenges of the 21st century. The preschool teachers' experiences and constructions of digital teaching are thus of great relevance. The purpose of the study is to describe and discuss how the preschool teacher’s construct adequate digital competence in the work with the children and how it is perceived by the children. The study used a qualitative method with six semi-structured interviews, of which three were preschool teachers and three were preschool children from three different communities. The children's part of the study is to investigate the validity of the preschool teachers' answers and what digital skills the children have been given the conditions to develop. It has been prominent in the results of the study that preschool teachers' experiences and views on children and digital technology have been aspects that have influenced their constructions. As it does not appear in the curriculum how the work with digitalisation is to be conducted specifically, the preschool teachers' varied knowledge and experiences appear to be influencing factors. But how can the preschool create an equivalent education when the preschool teachers' constructions of the digital teaching are separated? The discussion section thus sets out the preschool teachers' prerequisites and attitude towards conducting digital teaching in relation to children's development of adequate digital competence.

The starting point for this essay is two self-perceived dilemma situations in preschools where children have end up in conflicts. These two dilemmas have given us the understanding that children can be treated in completely different ways by preschool teachers when they on one hand are excluded and ignored and on the other hand are confirmed and heard. The aim of this essay is to open a dialogue among educators about a sustainable work approach. It is a treatment we believe works long-term and provides room for strong feelings like love and aggression. Sustainable development is widely discussed in preschools in ecological and economic terms, but there is no awareness about how it addresses the social aspects of children’s development. We want to focus on the social aspects in our essay. In this essay, we will investigate the following questions: What skills do educators need in today's preschool? What meaning do feelings such as love and aggression play in preschool? How can a socially-focused sustainable approach be created and developed in the preschool? We start from a sociocultural perspective looking at people as individuals influenced by society and culture. In order to approach our sub-questions, we take a knowledge perspective where we use Sheridan, Sandberg & Williams's research on the preschool teacher`s competence, an emotional perspective where we use Winnicott, van Manen and Montessori to seek out the emotional life and an educational perspective in which the authors and lecturers Svedberg and Persson lead us towards a sustainable work approach. Our essay shows that the whole child as well as her/his feelings and interests seem to have been removed from focus in the preschool. Instead, the new revised curriculum requires a subject-oriented approach that makes it difficult for preschool teachers to include continuous reflection work focusing on social sustainability. We, as prospective preschool teachers, have a great responsibility to take a ‘whole child’ view by allowing continuous reflection focusing on sustainable work and processes. Only then can every child be his or her best self. / Utgångspunkten för den här essän är två självupplevda dilemmasituationer inom förskolan där barn hamnar i konflikt. Dessa två dilemman gör oss medvetna om att barn kan bemötas på helt olika sätt av pedagoger när de å ena sidan exkluderas och ignoreras och å andra sidan blir bekräftade och hörda. Med den här essän vill vi skapa en dialog kring begreppet ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Det är ett bemötande som vi tror fungerar långsiktigt och ger utrymme för starka känslor som kärlek och aggression. Hållbar utveckling diskuteras flitigt inom förskolan men vi anser att det saknas en medvetenhet om att denna utveckling inte bara behandlar ekologiska och ekonomiska aspekter utan också sociala aspekter. Det är de sociala aspekterna vi vill lyfta med vår essä. I essän undersöker vi följande frågor: Vilka kompetenser behöver pedagoger i dagens förskola? Vilken betydelse har aggression och kärlek i förskolan? Och hur kan ett hållbart förhållningssätt med avseende på den sociala nivån av hållbar utveckling skapas och se ut i förskolan? Vi utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där man ser på människan som individ som påverkas av samhället och kultur. För att närma oss våra delfrågor intar vi ett kunskapsperspektiv där vi använder oss av Sheridan, Sandberg & Williams forskning kring förskollärarens kompetens, ett känslomässigt perspektiv där vi med hjälp av Winnicott, van Manen och Montessori försöker få syn på känslolivet samt ett pedagogiskt perspektiv där författarna och föreläsarna Svedberg och Persson leder oss mot ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Vår undersökning visar att hela barnet samt dess känslor och intressen verkar ha hamnat ur fokus i förskolan. Istället kräver en ny reviderad läroplan ett ämnesorienterat arbetssätt som gör det svårt för förskollärarna att inkludera ett kontinuerligt reflektionsarbete kring ett hållbart förhållningssätt. Vi som blivande förskollärare har ett stort ansvar att rikta blicken tillbaka mot hela barnet genom att möjliggöra kontinuerliga reflektioner kring ett hållbart arbets- och förhållningssätt. Först då kan varje barn bli sitt bästa jag.