Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad adekvat digital kompetens kan innebära för förskollärare idag, år 2020. I den svenska läroplanen för förskolan (2018) står det skrivet att förskollärare ska skapa möjligheter för barnen på förskolan att utveckla adekvat digital kompetens. Men vad innebär adekvat digital kompetens? Och hur uppfattar förskollärare begreppet adekvat digital kompetens?   I studien har fjorton förskollärare deltagit i en semistrukturerad intervju via en digital enkät med syfte att kartlägga vad adekvat digital kompetens kan innebära för förskollärare. Studien och enkäten bygger på det teoretiska ramverket TPACK som är en teori där teknisk- pedagogisk- och innehållskunskap tillsammans skapar förutsättningar för att utveckla adekvat digital kompetens. Genom att undersöka hur förskollärare använder digitala verktyg, vilka pedagogiska metoder förskollärare använder och vad förskollärare anser krävs för att kunna bedriva undervisning med digitala verktyg undersöks syftet i studien och teorin utforskas. Tidigare forskning visar att digitalisering är ett svårarbetat område eftersom det kräver digital kompetens hos förskollärare, något som många förskollärare anser att de saknar. Resultatet av studien visar att begreppet adekvat digital kompetens tolkas på olika sätt ute på förskolorna. Förskollärarna har en grundläggande teknisk kompetens om hur exempelvis en lärplatta fungerar men har svårigheter att använda lärplattan i undervisningssituationer på förskolan. Resultatet visar att förskollärarna fokuserar på att använda digitala verktyg administrativt men också tillsammans med barnen. Att skapa ett källkritiskt förhållningssätt lyfts fram som en metod att arbeta med. Men precis som tidigare forskning visar så saknar förskollärare fortfarande kompetensutveckling för att få möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Undersökningen visar att adekvat digital kompetens för förskollärare innebär att arbeta med de digitala verktygen som finns tillgängliga både administrativt och pedagogiskt. Barnens bästa ska alltid vara i fokus och ibland kan digitala verktyg underlätta undervisningen på förskolan och ibland inte. Det viktigaste är att utgå från sin egen barngrupp.

Adekvat digital kompetens, vad är det? Syftet med studien var att skapa en förståelse för hur pedagoger i förskolan tolkar och förmedlar adekvat digital kompetens till förskolebarn. Vi ville därtill undersöka om och i så fall hur undervisning om och i digital kompetens skiljer sig åt beroende på vilken tolkning av läroplanen (Skolverket, 2018a) som görs av pedagogerna. I studien medverkade sju pedagoger genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar variation på undervisningsupplägg utifrån pedagogers tolkningar av läroplanen, vad de lägger störst vikt på inom området och vilka resurser som finns att tillgå. Där tillgången av digitala resurser var bredare fick barnen enligt informanterna större möjlighet att tillämpa sig digital kompetens. Resultatet visar också att pedagoger både vill förmedla kunskap om de digitala resursernas påverkan på samhället och ge barn möjlighet att vara delaktiga i sitt eget lärande genom att prova på olika digitala verktyg. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv sker lärandet tillsammans med andra och utifrån undervisningsteori i praktiken innebär det att ett tydligt syfte och mål måste finnas för att föra lärandet framåt. En slutsats som dras i denna studie är att adekvat digital kompetens i förskolan måste ha ett tydligt syfte och mål, och samtidigt är något föränderligt som berör förskolors ledning, förskollärare och barngrupper. En annan slutsats är att det finns många olika sätt att sätt möta barnen i förskolan där de är i sin kunskapsutveckling, för att de ska tillägna sig digital kompetens. En ytterligare slutsats är att resurser och material varierar stort mellan förskolor. Den övergripande slutsatsen som kan dras utav detta är att om förskolans uppdrag att bidra till adekvat digital kompetens ska kunna uppfyllas måste det finnas både digitala resurser och närvarande pedagoger som har tillräckliga kunskaper för att stödja barnens kunskapsutveckling.

Denna studie syftar till att undersöka hur rektorer tolkar den senaste läroplanens tillägg gällande att barnen ska ges förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens. Studien vill också synliggöra rektorers implementeringsarbete av de digitala verktygen och hur de följer upp samt utvärderar undervisningen. Studiens ansats är baserad på semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Empirin baseras på åtta yrkesverksamma rektorers subjektiva uppfattningar kring digitala verktyg. Studien utgick från en utvecklingsekologisk systemteori för att synliggöra rektorernas förutsättningar i implementeringsfasen av digitala verktyg. Genom systemteorin blir det synligt att de olika systemen behöver fungera tillsammans för att det som bestäms inom politiken ska komma att påverka barnens utveckling och lärande i förskolan. Sammanfattningsvis framgick det att rektorer har en övervägande positiv inställning till digitala verktyg i förskolan och att tillägget i den senaste läroplanen var väntad i och med den digitaliserade utvecklingen som sker i samhället. Rektorer tolkar läroplanens skrivelser om digitala verktyg att de ska användas i förskolan som ett komplement med det analoga materialet i undervisningen, också att barns digitala användning i förskolan ska komplettera den användning barnen utvecklar i hemmiljön.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare använder surfplattan i förskolans verksamhet. Genom fem semistrukturerade intervjuer med förskollärare samlades data om deras resonemang om att använda surfplattan, som är det digitala verktyget som används mest i förskolan (Nylander, 2019), i förskolans verksamhet för att besvara studiens undersökningsfråga. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där lärande och utveckling i sociala samspel är centralt. Studiens resultat klargör att de didaktiska frågorna, vad, hur och varför är viktiga att reflektera kring vid användning av surfplattan i förskolan.  Det framgår i vår studie att surfplattan kan användas som ett verktyg för undervisning och dokumentation, där fördelar med pekskärmens funktionen anses fördelaktig för barn. Utifrån intervjuerna framgår det att förskollärarens digitala kompetens är betydelsefull för hur och till vad surfplattan kommer till användning där förskollärarens roll är central. Denna undersökning bidrar med resonemang och ger underlag för reflektion kring hur och till vad surfplattan ska användas i förskolans verksamhet och motiverar varför så att användandet inte bara blir för att det skrivs fram i läroplanen (Skolverket, 2018) att barn ska ges möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogers attityder kring de digitala verktygen i förskolan påverkar deras egen kompetens. Så att de på ett adekvat sätt kan bidra till barnens utveckling och lärande via digitala verktyg. Syftet besvaras utifrån frågeställningarna hur påverkar pedagogers attityder deras arbete med digitala verktyg i förskolan? och hur påverkar pedagogers kompetens i digitala verktyg barnens förutsättningar till adekvat digital kompetens? I studien genomfördes fem kvalitativa intervjuer med pedagoger, alla från olika kommuner i södra Sverige och en större kvantitativ enkät som delades via sociala medier och riktade sig åt verksamma pedagoger. De teoretiska utgångspunkterna vi har använt för att analysera är Lev Vygotskijs sociokulturella teori med fokus på proximala utvecklingszonen och lärandet i samspel, Michel Foucault maktteori där vi utgått från hans perspektiv på makt i relationer. Dessa teoretiska begrepp har vi haft som verktyg för att kunna analysera fram studiens resultat. Studiens resultat visar att pedagogers attityder påverkar i vilken utsträckning de digitala verktygen görs synliga för barnen i verksamheten samt att attityden till de digitala verktygen är minst lika viktig som kompetensen kring dem.

Syftet med studien är att beskriva och diskutera småbarns (1-3 år) digitala teknikanvändning i förskolan, med utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar av vilka digitala resurser som småbarnen erbjuds i undervisning och vilka undervisningsmål som förskollärarna knyter till användnningen av dessa. Studien utgår ifrån sociokulturella perspektivtaganden med vikt vid begrepp såsom stöttning och lärande genom sociala samspel. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuer där alla tre informanter var yrkesverksamma förskollärare i en barngrupp med barn i åldern 1-3 år. Tidigare forskning tar upp kring området digital teknologi och småbarn att det finns möjligheter i användarvänlig teknik för småbarn samt att småbarn har potential att bli såväl konsumenter som producenter med digitala verktyg. I resultatet framträdde fyra teman: "Småbarnen konsumerar digitala verktyg", "Småbarns kunskapsproduktion med digitala verktyg", "Språkstöd, skapande och naturvetenskapligt utforskande" samt "Samspel och stöttning som värde med småbarn och digitala verktyg" dessa relaterar till småbarn och digitala verktyg i förskolans kontext. Resultatet visar att småbarn dels positioneras som konsumenter, dels blir kunskapsproducenter genom bland annat multifunktionell programvara, digitala böcker och dokumentation. Digitala vertyg för småbarn i undervisning har visat sig göra sig särskilt framträdande som resurs i småbarns lärprocesser när det kommer till förbättrade undervisningsmiljöer, naturvetenskapligt utforskande, spåkutveckling och skapande. Detta sker främst i sociala samspel genom digitala resurser såsom digitala böcker via exempelvis Polyglutt, digitala bibliotek och bibliotekshyllor, mikroskopägg, Youtube samt sökmotorn Google.

Denna studie tar sin grund i det sociokulturella perspektivet och fokuserar på digital kompetens hos de yngsta barnen utifrån ett förskollärarperspektiv. Det ansågs som intressant att ta reda på hur förskolan arbetar med digitalisering med 1- och 2-åringar på ett sätt som lägger grunden för det livslånga lärandet och ger förutsättningar för individen som en aktiv deltagare i det digitala samhället. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar föll valet på att intervjua verksamma förskollärare som arbetar på avdelningar för yngre barn.  Tillgång till digitala verktyg och utforskande både självständigt och tillsammans med andra framhävs i denna studie som centralt. Förskollärare har lite olika perspektiv på arbetssätt och på vad som är viktigt för de yngsta barnen att lära sig när det gäller digital teknik och kompetens. Förskollärarens eget engagemang och kompetens påverkar hur undervisningen ser ut. Det är viktigt att kunna balansera mellan att ge barnen möjligheter att utforska tillsammans och självständigt samtidigt som läraren finns tillgänglig och närvarande för att vid behov kunna erbjuda stöd samt ta vara på lärandetillfällen. En närvarande och kompetent pedagog har möjligheten att få mycket information kring barnens digitala kompetens samt dem intressen de har. De flesta verksamheterna hade ingen tydlig planering eller strategi för digitalisering utan digital teknik blev ett ständigt närvarande redskap som används kontinuerligt och kompletterar andra områden inom undervisning och lek. Digitala verktyg utvidgar lärmiljön och skapar nya rumsliga dimensioner.

Vi lever idag i ett digitalt samhälle som ständigt utvecklas inom digitaliseringen, ett mål i läroplanen för förskolan är att ge barnen möjlighet att utveckla förståelse för den digitalisering som barnen möter i vardagen. Syftet med denna studie är att undersöka vilket förhållningssätt förskollärare har till sitt användande av digitala verktyg. Studien utgår från TPACKs ramverk där de tre kunskapsområdena teknisk kunskap, pedagogisk kunskap och innehålls kunskap behöver samverka för att skapa bästa möjliga förutsättning för att integrera teknik i undervisningen på ett meningsfullt sätt. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat visar att samtliga förskollärare jobbar med digitala verktyg inom verksamheten, men att detta sker i olika utsträckningar på grund av tillgängligt digitala resurser. Även tid för utveckling och utbildning gör att användandet av digitala verktyg i undervisningen ser olika ut. Förskollärare lyfter betydelsen av att vara en närvarande pedagog i användandet av digitala verktyg tillsammans med barnen. De uttrycker även vikten av att ha ett kritiskt förhållningssätt kring digitalisering. Resultatet diskuteras i förhållande till tidigare forskning. Denna studie är ett bidrag till en ökad kunskap om hur förskollärare förhåller sig till användandet av digitala verktyg och hur användningen och förutsättningar till användandet kan skilja sig åt på olika förskolor.

Syftet med studien är att synliggöra vårdnadshavares uppfattning av fenomenet digitala verktyg i förskolan. Studien utgår från en fenomenografisk ståndpunkt, där deltagarnas individuella uppfattningar och erfarenheter står i fokus. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av inter-vjuer där vårdnadshavarna fick dela med sig av sina upplevelser, åsikter och erfarenheter av digitala verktyg i förskolan. Studien utgår från tre vårdnadshavare som har barn i förskolan idag. Studien tar upp olika perspektiv på hur digitala verktyg kan användas i förskolan och olika syften för dessa i en förskolemiljö. Vidare diskuteras yngre barns (1–5 år) digitala kom-petensutveckling och hur den relaterar till det samhälle barnen växer upp i. Studien bygger på vårdnadshavarnas erfarenheter i relation till dessa aspekter. Resultatet av studien är att vård-nadshavarna har en överlag negativ syn på användningen av digitala verktyg i förskolan. Del-tagarna i studien menar att barnen kommer själva utveckla digital kompetens i och med det digitala samhälle de växer upp i. De menar att med tanke på barnens unga ålder är digital kom-petens inget förskolan bör lägga vikt vid. Vårdnadshavarna ser dock vissa möjligheter med användningen av digitala verktyg i förskolan och menar även på att en bra kommunikation med pedagogerna kan förändra synen på de digitala verktygen positivt då syftet med användningen delges dem.

Syftet med denna studie var att, med utgångspunkt i Medieverkstan som case, undersöka betydelsen av digitalt riktade fortbildnings- och experimentcenter för barns lärande och pedagogers undervisning samt dess möjligheter och utmaningar när det gäller förskollärares digitala kompetensutveckling. Studien utgick från pragmatismen och den kvalitativa metoden där semistrukturerade intervjuer med förskollärare använts som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att Medieverkstan påverkat om omformat förskollärarnas sätt att interagera digitala verktyg i undervisningen. Resultatet belyser även komplexiteten inom förskolläraryrket och visar på behovet av anpassning och kontinuerlig kompetensutveckling för att möta kraven på adekvat digital kompetens hos barn i dagens samhälle. Slutsatserna överensstämmer med tidigare forskning, vilket betonar barns behov av digital kompetens och förskollärares kontinuerliga krav på kompetensutveckling för att framgångsrikt stödja barnens lärande i det digitala landskapet. Denna studie bidrar således till förståelsen av hur Medieverkstan kan vara en resurs för förskollärare i att främja barns digitala utveckling i undervisningen.