Studien undersöker lärares förhållningssätt till läxor i årskurs fem. Studien presenterar Skolverkets defintitioner på olika typer av läxor, en historisk bakgrund av hur läxor har använts i Sverige och tidigare forskning på ämnet. Det sociokulturella perspektivet samt de centrala begreppen proximal utvecklingszon och scaffolding är den grund som studien vilar på. Den insamlade datan är baserad på fyra semistrukturerade intervjuer med lärare från skolor placerade i olika områden i en kommun i Mellansverige. Intervjuerna analyserades tematiskt och är uppdelade i fem kategorier som alla utgår från studiens syfte och frågeställningar: lärares arbetssätt i förhållande till läxor, lärares upplevelser av effekter kring läxor, lärares tankar kring läxhjälp och föräldrarstöd, lärares tankar kring risker med läxor samt faktorer som kan påverka hur lärare arbetar med läxor. Resultatet visar skilda förhållningsätt till läxor hos lärarna, en varierad användning och uppföljning av desamma samt mönster som kan ligga till grund för vidare forskning.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att fördjupa kunskaper om hur lärare i årskurs 1-3 arbetar och tolkar begreppet demokrati. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har lärarna visat en förståelse för begreppet demokrati och kan ge exempel på hur de arbetar med demokratiska arbetsformer. Studiens slutsats är att lärare har en bred kompetens men tydligare mål i läroplanen hade underlättat för lärarna om vilket arbete som bör genomföras.

Syftet med denna uppsats var att undersöka fritidslärares förhållningssätt till lek som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel i fritidshemmet. I uppsatsen intervjuades fritidslärare från tre olika fritidshem som vi författare har en anknytning till. Vi använde kvalitativ metod och semistrukturerad intervjuform när vi intervjuade sex fritidslärare som arbetar med elever från årskurs F-3. I uppsatsen konstateras att det inte finns mycket tidigare forskning men vi har synliggjort en del. Vårt resultat visar att fritidslärarna vi intervjuat anser att leken har en viktig funktion och är väsentlig i elevernas sociala samspel. Men att använda leken som ett pedagogiskt verktyg för att främja socialt samspel för fritidslärarna är alla inte lika eniga om. Vår teoretiska grund vilar på ett sociokulturellt perspektiv, där lärandet och utvecklingen bidrar till kommunikationen och för det sociala samspelet för eleverna, som i grunden baseras på den enskilda elevens erfarenheter oc h kunskaper. Lev S Vygotskij är en av teoretikerna bakom den sociokulturella teorin. Vygotskij anser att lek handlar om att få grepp om sociala regler och normer som eleverna lär sig i leken.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar en likvärdig förskola för alla barn. Vi har utgått från en kvalitativ metod i form utav semistrukturerade intervjuer. Sex förskollärare från tre olika förskolor inom samma verksamhetsområde har intervjuats med syftet att undersöka deras uppfattningar om en likvärdig utbildning, samt hur de beskriver att de arbetar med likvärdighet. Vi har analyserat vårt resultat utifrån Aspelin och Perssons (2011) fyra nivåer av relationell pedagogik. Utefter vårt resultat gavs vi uppfattningen om att likvärdigheten snarare sätts i ett omsorgsperspektiv än i utbildningsyfte.

Bakgrund Långvarig smärta är ett folkhälsoproblem, det skapar lidande och försämrar livskvalitén. Sjuksköterskan har därför ett stort ansvar att vårda dessa patienter. Långvarig smärta är ett komplext tillstånd då smärtan ofta saknar uppenbara fysiologiska tecken. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan har nödvändiga kunskaper i att bemöta patienter med långvarig smärta. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva betydelsen av sjuksköterskans bemötande av patienten men även hennes kunskap om smärta och smärtbehandling så att hälsa kan främjas hos personer med långvarig smärta. Metod Arbetet utformades som en litteraturöversikt. Detta för att sammanställa den forskning som fanns inom ämnet, göra den mer överskådlig samt att belysa de områden där ytterligare forskning efterfrågas. Resultat Resultatet sammanställdes i två teman med underteman. Dessa teman var “Kunskap” och “Mötet med patienten”. I resultatet framkom att kunskaperna om långvarig smärta hos sjuksköterskor, men även hos patienter, var låg. Sjuksköterskans bemötande är en central del och samtidigt en avgörande faktor för hur patienten upplever vården. Det framkom även hur hon påverkas av att vårda patienter med långvarig smärta och att hon behöver verktyg och strategier för att kunna hantera de svårigheter som kan uppkomma vid bemötande och behandling. Slutsats Det råder okunskap kring långvarig smärta och dess konsekvenser för patienten och vidare forskning behövs. Det är även viktigt att ytterligare utbilda sjuksköterskor i smärta för att på så vis optimera vården av dessa patienter och därmed främja deras hälsa.

Syftet med min studie är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till informations-­‐ och kommunikationsteknologi (IKT) i förskolan. I denna studie har kvalitativ intervju använts som metod. Min empiri består utav intervjuer med tio pedagoger på två olika förskolor i södra Skåne.Resultatet av min studie visar att pedagogerna anser att IKT är ett hjälpmedel i barns utforskande och lärande. En majoritet använder sig av IKT i verksamheten. Resterande pedagoger anser sig ha blivit mer medvetna om IKT och dess roll i verksamheten.Studiens slutsatser visar att pedagogers förhållande och engagemang påverkar hur IKT används i verksamheten. / The purpose of my study is to examine how teachers relate to information and communications technology (ICT) in the kindergarten. In this study, qualitative interviews have been used as a method. My empirical data consists of interviews with ten educators at two different preschools in southern Skåne.The results of my study show that teachers believe that ICT is a tool in children's exploration and learning. A majority use of ICT in the business. The remaining educators feel they have become more aware of ICT and its role in the business.The study's findings show that the teachers' relationship and commitment affect how ICT is used in business.

No description available.

<p>I inledningen ställs frågan om vilka beröringspunkter som finns mellan skådespelar- och undervisningskonst. Är beröringspunkterna desamma oavsett lärar- och undervisningsstil?Utifrån tidigare forskning belyses falska motsättningar likaväl som nyanserade och fördjupade kopplingar mellan skådespelar- och dramapedagogroll. Användning av olika teatrala och pedagogiska konventioner problematiseras och fördjupas teoretiskt. För att vidga synen på dramapedagogisk praktik fördjupas teoretiska perspektiv på relationen mellan konventioner, kompetenser och inre förhållningssätt.Studien syftar till att undersöka hur man kan analysera komplexiteten i den dramapedagogiska praktiken med estetiskt baserade referensramar ur ett lärarperspektiv. Frågor som ställs är: Med vilka kompetenser och förmågor hanterar och använder dramapedagogen komplexiteten i den interaktiva, teatralt gestaltande och meningsskapande formen av undervisning? Kan detta analyseras och synliggöras med hjälp av teatersemiotisk analys och de teoretiska perspektiven?Undersökningen är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, den vill också pröva teatersemiotik som en estetiskt baserad analysmetod. Datainsamlingen sker genom deltagande observation och ett löpande protokoll. Det som observerats är undervisningslektioner i processdrama för dramapedagogikstudenter. Två sekvenser, en med en instruerande lärarroll och en med "lärare- i-roll", analyseras och jämförs. Resultatet visar exempel på att teatersemiotisk analys kan utifrån sina styrkor och begränsningar vara en hjälpmetod för att synliggöra de konventioner, förmågor och kompetenser som både använder och hanterar komplexitet i den dramapedagogiska praktiken. De teatrala formerna används också i sig som pedagogiska arenor. Skådespelarteori tydliggör att det finns ett avgörande samband mellan kvalitén i det inre förhållningssättet, kompetensutveckling och användningen av yttre konventioner. Det är rimligt att konstatera att det finns anledning att belysa fler möjliga paralleller mellan skådespelar- och undervisningskonst, för att skapa en djupare förståelse för dramapedagogikens praktik.</p>

I inledningen ställs frågan om vilka beröringspunkter som finns mellan skådespelar- och undervisningskonst. Är beröringspunkterna desamma oavsett lärar- och undervisningsstil?Utifrån tidigare forskning belyses falska motsättningar likaväl som nyanserade och fördjupade kopplingar mellan skådespelar- och dramapedagogroll. Användning av olika teatrala och pedagogiska konventioner problematiseras och fördjupas teoretiskt. För att vidga synen på dramapedagogisk praktik fördjupas teoretiska perspektiv på relationen mellan konventioner, kompetenser och inre förhållningssätt.Studien syftar till att undersöka hur man kan analysera komplexiteten i den dramapedagogiska praktiken med estetiskt baserade referensramar ur ett lärarperspektiv. Frågor som ställs är: Med vilka kompetenser och förmågor hanterar och använder dramapedagogen komplexiteten i den interaktiva, teatralt gestaltande och meningsskapande formen av undervisning? Kan detta analyseras och synliggöras med hjälp av teatersemiotisk analys och de teoretiska perspektiven?Undersökningen är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, den vill också pröva teatersemiotik som en estetiskt baserad analysmetod. Datainsamlingen sker genom deltagande observation och ett löpande protokoll. Det som observerats är undervisningslektioner i processdrama för dramapedagogikstudenter. Två sekvenser, en med en instruerande lärarroll och en med "lärare- i-roll", analyseras och jämförs. Resultatet visar exempel på att teatersemiotisk analys kan utifrån sina styrkor och begränsningar vara en hjälpmetod för att synliggöra de konventioner, förmågor och kompetenser som både använder och hanterar komplexitet i den dramapedagogiska praktiken. De teatrala formerna används också i sig som pedagogiska arenor. Skådespelarteori tydliggör att det finns ett avgörande samband mellan kvalitén i det inre förhållningssättet, kompetensutveckling och användningen av yttre konventioner. Det är rimligt att konstatera att det finns anledning att belysa fler möjliga paralleller mellan skådespelar- och undervisningskonst, för att skapa en djupare förståelse för dramapedagogikens praktik.

I studien undersöks och analyseras hur lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning. Studiens empiriska material har samlats in genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med fem respondenter, samtliga praktiserande lärare i skolor med ett mångkulturellt elevunderlag. Studien tar teoretiskt sett avstamp i ett postkolonialt och poststrukturalistiskt forskningsfält där språket anses betydande för människans sätt att skapa och reproducera kulturella identiteter och hierarkier. Bärande är det sätt som språket struktureras kring binära oppositioner, exempelvis man/kvinna, sant/falskt eller som i studiens fall, ett ”vi” och ”de Andra” (Eriksson, Baaz &amp; Thörn 1999, s. 17-18; Von Brömssen 2003, s. 29). Huvudsakliga teorier som använts för att analysera det sätt som lärare hanterar Sveriges kulturella mångfald i sin undervisning är Halls representationsteori, vilken kortfattat går ut på att människan konstruerar och förmedlar mening genom sitt språk (Hall 2013, s. 11), samt Kumashiros modell för analys av antiförtryckande undervisningspraktiker, vilken består av fyra undervisningsmodeller. I resultatdelen presenteras respondenternas uppfattningar av begreppen ”kultur” och ”kulturell mångfald”, och lärarnas erfarenheter av en kulturell mångfald i skolan. Lärarna ser både fördelar och utmaningar med kulturell mångfald i skolan, nämnda utmaningar är framförallt kommunikationsrelaterade. Lärarna problematiserar hur det som representant för en svensk kulturellt homogen lärarkår är utmanande att undervisa om och för en kulturell mångfald. Slutligen presenteras de undervisningsstrategier som lärarna givit uttryck för att använda för att ge elever en ökad förståelse för den kulturella mångfalden. Slutsatser: En avsaknad av ett gemensamt språk kan inte som ensam variabel tillåtas sammanfatta skolans mångkulturella utmaningar. En eventuellt kulturellt homogen lärarkår och en vad det verkar rådande diskursiv åtskillnad i samhället mellan ett kulturellt ”vi och de Andra” bör även problematiseras. Lärare bör i relation till resultaten förhålla sig kritisk mot stereotypa föreställningar om den egna och ”de Andras” kulturella bakgrund (Coelho 1998, s, 198). Jag konstaterar vikten av att lärarutbildningar och obligatorisk fortbildning säkerställer att hela den svenska lärarkåren ska besitta erfarenhet av ett normkritiskt didaktiskt förhållningsätt.