Svenska skolans styrdokument genomsyras av inkluderande formuleringar men ändå förkommer och normaliseras exkluderande insatser för elever i behov av stöd. Det första steget för en inkluderande undervisning är arbetet med ledning och stimulans. Denna studies syfte var att kartlägga och jämföra ämneslärares i svenska och specialpedagogers arbete med ledning och stimulans. Genom en kvantitativ ansats med enkät som metod och deskriptiv analys presenteras studiens resultat där det framkom skillnader i hur ämneslärare och specialpedagoger värderade och arbetade med ledning och stimulans. Resultaten kunde tolkas till både bristande skolledning och osäkra arbetsbeskrivningar men även till viss del en negativ attityd till inkluderande klassrumsundervisning.

Syftet med studien är att få syn på hur två skolor arbetar för att skapa en gemensam plattform för att tolka styrdokument utveckla samsyn kring begreppen ledning och stimulans och extra anpassningar. Detta för att skapa inkluderande lärmiljöer som i sin tur leder till, ökad måluppfyllelse hos eleverna då verksamheten utifrån alla tre nivåer organisation-, grupp- och individnivå reflekterar, kritiskt granskar lärande, undervisning och ledarskap. Vår studie baseras på tidigare forskning med utgångspunkt från sociokulturellt-, specialpedagogiskt-, och organisation och ledarskapsperspektiv. Det sociokulturella perspektivet utgår från Vygotskij (2001) tankar kring de sociala faktorernas betydelse för hur vi människor utvecklas socialt och kognitivt. Det specialpedagogiska perspektivet ger olika tolkningar Ahlberg (2007) benämner två riktningar inom detta synsätt som det kategoriska respektive relationella. I det kategoriska perspektivet är det individen som är bärare av problemet medan i det relationella ser man att problematiken finns i lärmiljön. Studien kom att ha sitt främsta fokus på det relationella perspektivet. Organisationsperspektivet hjälper till att se och förstå ledarens roll och påverkan på alla tre nivåerna inom verksamheten. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och icke-deltagande observationer. Studiens resultat visar bland annat på vikten av en tydlig struktur, delaktighet för att skapa en känsla av sammanhang relationellt förhållningssätt.

Studiens syfte är att få ökad kunskap om hur begåvade elever reflekterar över sin matematikundervisning samt hur lärarna beskriver sin undervisning och anpassar denna för begåvade elever. Tanken är att detta kan bli ett möjligt kunskapsbidrag för pedagoger och oss blivande speciallärare i förebyggande arbete för att kunna tillgodose begåvade elevers kunskapsbehov i matematik. I studien valdes en kvalitativ metod genom intervjuer med elever som går i årskurs åtta och deras lärare i två olika kommunala skolor, en utan och en med inriktning på matematik. För att kunna förstå elevernas syn på undervisning intas ett barns perspektiv i studien, elevernas röster blir hörda då de ger uttryck för sina åsikter. Resultatet i studien visade att en elev av fem känner sig helt inkluderade didaktiskt, social och rumsligt. Eleverna kände sig främst socialt exkluderade, främst på skolan utan matematikinriktning där de ville vara mer delaktig i sin läroprocess för att kunna påverka innehållet i undervisningen. Den största skillnaden på hur eleverna upplever sin matematikundervisning var att eleverna på skolan med matematikinriktning, är mer nöjda tack vare att det sker en del anpassningar och att de arbetar med likasinnade. Eleverna på skolan utan inriktning i matematik, ser fler utvecklingsmöjligheter och efterfrågar främst arbete med lärprocessen där deras kommunikation- och resonemangsförmågor prövas och gärna i samverkan med likasinnade och lärare. Båda elevgrupperna uppskattar att arbeta med läromedel som grund som har olika nivåer, men de vill ha mer variation till exempel genom berikning men även acceleration. De intervjuade eleverna tycks ha ett gott självreglerat lärande vilket påverkar deras kunskapsutveckling positivt.  I studien framkom det att lärarna på de två skolorna har olika utgångspunkter för att kunna ge ledning och stimulans för begåvade elever. Tack vare den mer homogena gruppsammansättningen på skolan med specifik matematikinriktning, var det lättare att göra anpassningar i undervisningen, medan skolan utan inriktning främst prioriterar de elever som riskerar att inte nå målen. Uppfattningen är att lärare behöver rätt organisatoriska förutsättningar för att kunna samverka med de begåvade eleverna. Inom skolans verksamhet behöver vi ta på ”rätt glasögon” för att uppmärksamma denna bortglömda grupp och ge dem den ledning och stimulans som de har rätt till såväl juridiskt som moraliskt. De begåvade eleverna behöver känna sig inkluderade i skolans och samhällets gemenskap. Detta förutsätter att lärare ges rätt förutsättningar att i praktiken kunna genomföra det som stipuleras av politiker.

Enligt Skollagen ska elever som lätt når de mål som ska uppnås ges ledning och stimulans att nå längre och utvecklas i enlighet med sin fulla potential. Syftet med studien var att kartlägga i vilken utsträckning handlingsplaner för särskilt begåvade elever förekommer i Sveriges samtliga kommuner samt att beskriva och analysera innehållet i dessa handlingsplaner. I studien användes mixed method, en kvalitativ forskningsansats med kvantitativa inslag. Studien utfördes genom en totalpopulationsundersökning där Sveriges alla 290 kommuner fick frågan om handlingsplaner för särskilt begåvade elever. Därefter gjordes en textanalys på inkomna handlingsplaner. Studiens kvantitativa resultat visade att 33 av 290 kommuner har en handlingsplan för särskilt begåvade elever. Av dessa var majoriteten vetenskapligtorienterade, medan ungefär en fjärdedel föreföll vara mer populärvetenskapligtorienterade. Resultatet av den kvalitativa delen av studien visar att handlingsplanerna definierar särskild begåvning på varierande sätt, både forskningsbaserat och genom egna definitioner. I flera förstärks definitionerna även med beskrivningar av egenskaper och beteende hos särskilt begåvade elever. Syfte och mål med handlingsplanerna verkar främst vara att sprida kunskap om särskild begåvning och att öka kompetensen hos skolpersonalen.De rekommenderade arbetssätten och insatserna är lika i de flesta kommuner; berikning, acceleration och aktiviteter utanför skolan samt regelbunden kontakt med vårdnadshavare.Studien indikerar att det finns viss kunskap och en begynnande insikt om särskilt begåvade elever och deras behov, men att arbetet med handlingsplaner för denna elevgrupp inte tycks ha kommit igång i alla kommuner. Det förefaller råda en osäkerhet och okunskap kring begreppet särskild begåvning; vad det innebär och hur dessa elever ska bemötas för att utvecklas och må bra i skolan. En implikation till specialpedagoger är att arbeta fram handlingsplaner om de saknas.

Syftet med studien är att belysa och bidra med kunskap om hur pedagogisk personal inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan förstår och arbetar med extra anpassningar i skolvardagen. För att behandla syftet användes följande frågeställningar: - Hur beskriver pedagogisk personal rutinerna kring extra anpassningar i de olika skolformerna, grundskola, grundsärskola och specialskola? - Vilka likheter och skillnader i arbetet med extra anpassningar finns mellan skolformerna? - Hur ser specialpedagogens roll ut vid arbetet med extra anpassningar? Denna studie har stöd i tidigare forskning och vi använde ett systemteoretiskt perspektiv och tre av Ahlbergs (2013) specialpedagogiska perspektiv. Som metod användes semistrukturerade intervjuer. För att se om det finns likheter eller skillnader i arbetet med extra anpassningar valdes informanter från tre olika skolformer: grundskola, grundsärskola och specialskola. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av en fenomenografisk analysmetod där vi har bland annat tittat på informanternas uttalande och grupperat dem i kategorier. Resultatet visar att pedagogisk personal har liknande arbetssätt kring extra anpassningar när det gäller att bedöma en elevs svårigheter utifrån kunskapskraven och kunskapsmålen. Det som skiljer grundskolan från specialskolan och grundsärskolan är hur personalen upplever samverkan och specialpedagogens stöd i detta arbete. En annan slutsats som vi drar är att begreppen “ledning och stimulans” och “extra anpassningar” fortfarande är otydliga förinformanterna som arbetar i grundsärskolan och specialskolan.

Sammanfattning/Abstract Bovin, Emma och Möller, Marta (2023). ”Skola är något vi gör tillsammans”. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag De förväntade kunskaper vår studie bidrar med är fördjupad förståelse för hur arbetet med stödinsatser bedrivs på några gymnasieskolor, och hur arbetet med stödinsatser kan påverka elevers möjligheter att uppnå en gymnasieexamen. Utöver det bidrar studien med specialpedagogers reflektioner kring vilka möjligheter och utmaningar som kan uppstå i samverkan mellan specialpedagoger och undervisande lärare på gymnasiet. Syfte och frågeställningar Studien syftar till att undersöka hur specialpedagoger på gymnasiet uppfattar organisatoriska faktorer och samverkansmöjligheter mellan specialpedagogen och undervisande lärare när det gäller stödinsatser för måluppfyllelse. Mot bakgrund av syftet formuleras följande preciserade frågeställningar: Vilka stödinsatser beskrivs som vanligt förekommande i syfte att stödja eleverna att nå målen och hur motiveras de? Vad beskriver specialpedagogerna som viktiga förutsättningar vid samverkansmöjligheter mellan specialpedagogen och undervisande lärare när det gäller arbetet med stödinsatser? Teori Studiens teoretiska referensram grundar sig i systemteori och organisationsperspektiv, samt de specialpedagogiska perspektiven: kategoriskt, punktuellt och relationellt perspektiv. Metod En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer. Sex specialpedagoger intervjuades och deras svar utgör empirin., För att bearbeta intervjumaterialet användes en tematisk analys där empirin också speglades mot studiens teoretiska begrepp.  Resultat Resultatet visar att det finns ett flertal olika faktorer som påverkar både hur arbetet med stödinsatser på gymnasiet ser ut och vilka förutsättningar specialpedagoger beskriver som viktiga när det kommer till samverkan mellan specialpedagoger och undervisande lärare.   Specialpedagogerna beskriver olika typer av stödinsatser, och det verkar finnas en tendens till att olika typer av extra anpassningar eller särskilt stöd utgår från ett individperspektiv hos elever som syftar till att elever ska nå kunskapsmålen. Studiens resultat synliggör även reflektioner kring hur rektor och organisationen fungerar för att skapa förutsättningar för det specialpedagogiska arbetet. Slutligen framgår det av resultatet att specialpedagogerna har höga förväntningar på god samverkan med de undervisande lärarna. De ser betydelsen av att samarbetet fungerar för att det specialpedagogiska arbetet ska gå framåt. Förutsättningar som efterfrågas är ömsesidig förståelse, ökad delaktighet, ödmjukhet och transparens. Det krävs att både specialpedagogen och de undervisande lärarna deltar i dessa processer för att samverkan ska fungera på ett sätt som gynnar elevers möjligheter att få sina behov mötta. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogiska implikationer som lyfts i studien är att det fortfarande finns en hel del kvar att göra när det gäller exempelvis specialpedagogens uppdrag och samverkansmöjligheter mellan undervisande lärare och specialpedagoger. I studie framkommer det även att arbetet med att tidigt uppmärksamma stödbehov också har sina brister.

No description available.

Enligt läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr11 2019) är skolans uppdrag att ge alla elever det stöd och de anpassningar som krävs för att eleven ska utvecklas och ges förutsättningar för fortsatt lärande. I arbetet med att forma skoldagen för elever i behov av stöd möter skolpersonal olika begrepp i styrdokumenten som ska tolkas och sedan realiseras i verksamheten. Syftet med studien var att undersöka hur personer i skolan tolkar och omsätter dessa tolkningar i mötet med eleverna. Vidare var även syftet att undersöka hur dessa tolkningar och hur de realiseras påverkar elevens rätt till en likvärdig utbildning (SFS nr: 2010:800).   I studien intervjuades två lärare, två specialpedagoger och två rektorer för att undersöka hur de tolkade begrepp som ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd samt andra begrepp kopplade till dessa stödnivåer. I intervjuerna ombads respondenterna även att beskriva gränsdragning mellan begreppen samt om och hur de samverkar med andra på skolan i dessa frågor. Slutligen fick respondenterna ge sin bild av hur tolkningsutrymmet i styrdokumenten påverkar rätten till en likvärdig utbildning. Resultatet analyserades utifrån läroplansteorin och ramfaktorteorin.   Resultatet av studien visade att det finns ett stort tolkningsutrymme när det kommer till begrepp och skrivelser som står i styrdokumenten samt att respondenterna tyckte att det var svårt att göra en tydlig gränsdragning. I intervjuerna framkom även att flera av respondenterna inte upplevde att det var tillräckligt tydligt eller att det fanns ett fullgott stöd i styrdokumenten hur dessa begrepp ska tolkas och omsättas i verksamheten. Alla respondenterna var överens som att det finns en överhängande risk för att likvärdigheten brister när det finns ett stort tolkningsutrymme i styrdokumenten vilket leder till att elever i behov av stöd inte får det stöd som de har rätt till. Samverkan och kollegialt lärande kring detta arbete, såväl lokalt som nationellt, lyftes fram som framgångsfaktorer.

Syftet med studien är att med hjälp av semistrukturerade interjuver jämföra hur förskollärare i förskolan arbetar med att uppmärksamma, utforma stöd samt bemöta de barn som behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan. Utifrån studiens syfte utformades två frågeställningar: Hur uppmärksammar och bemöter förskollärare barn som är i behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan? Samt vilket stöd ges till barn i förskolan med behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan?   Studien byggde på en kvalitativansats och använde sig av semistrukturerade intervjuer för insamlandet av data. Den insamlade empirin analyserades med hjälp av en abduktiv analys och i förhållande till ett teoretiskt ramverk bestående av tre bemötandeperspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet.   Studiens resultat visar att förskollärare, oberoende av bemötandeperspektiv, uppmärksammar barn i behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd utifrån funktionella aspekter där sociokulturella förutsättningarna och miljön som barnet är en del utav, kan påverka barnets behov. Barn uppmärksammas sedan när de här faktorerna gör så att någonting inte fungerar i vardagen. Stödet som barnen erbjöds var även det oberoende av vilket bemötandeperspektiv förskollärarna hade, med anpassning av miljön, barngruppensstorlek och extra material för att underlätta undervisningen framkom. Däremot visade resultatet att förskollärares bemötandeperspektiv och förhållningssätt påverkade hur de bemötte barnen och deras olikheter samt hur stödets utformades och implementerades i verksamheten.

Studiens syfte är att undersöka hur åtta lärare i mellanSverige berättar om hur de ändrar sitt arbetssätt utifrån en elevs NPF-utredning (neuropsykiatriska funktionsnedsättning). I intervjustudien berättar lärarna om sina erfarenheter om undervisning av elever med NPF. Lärarna som intervjuas arbetar i kommunala skolor och undervisar i årskurserna 4-6 i svenska grundskolan.   Av studiens resultat framgår att lärarna berättar att utredningen inte är viktig för lärarens arbetssätt utan diagnosen är mer till för elevens förståelse av sig själv. Det framgår även att det saknas utbildning kring NPF-diagnoser och att lärarna önskar mer av detta. Därutöver framkommer lärarnas önskan om att skapa goda relationer till eleven för att få ett gynnsamt arbetssätt. En slutsats som kan dras av studien är att lärarna anser att NPF-utredningens rekommendationer inte bidrar med ny lärdom för lärarna. Ytterligare en slutsats är att en utredning sägs göras för elevens kännedom om sig själv.