Studiens syfte är att undersöka lärarnas förväntningar på Elevhälsan samt att belysa lärarnas upplevelse av stödet från Elevhälsan ur deras perspektiv. Studien är kvalitativ och bygger på fokusgruppsintervjuer där vinjetter var ett stöd till våra ämnesområden. Vi har en hermeneutisk ansats i vårt arbete då vi är intresserade av att tolka och se mönster och innebörder i pedagogernas förväntningar gällande Elevhälsan och stödet därifrån. Vår teori är Antonovskys teori, KASAM vilket innebär att människan har behov av att tillhöra ett sammanhang och känna meningsfullhet i det hon gör. Vi har i fyra fokusgrupper intervjuat 22 lärare på tre olika skolor.   Resultatet visar att lärarna har svårt att uttrycka klara förväntningar på Elevhälsans arbete då de olika rollerna inom teamet är otydliga för dem. Därmed blir det också svårt att tydligt precisera behovet av vilket stöd de behöver. Lärarna på skolorna i vår studie påvisar att organisationen behöver utvecklas och engagera alla på skolan. Elevhälsans arbete ska bygga på hälsofrämjande och förebyggande insatser och inte akuta utryckningar, vilket vi har sett i vår studie och som fortfarande sker.

I denna studie undersöktes samverkan ur elevhälsoteams och pedagogers perspektiv. Syftet med studien var att undersöka hur samverkan organiseras och genomförs enligt elevhälsoteam och pedagoger samt vilka möjligheter och hinder som finns för denna samverkan. För att undersöka forskningsfrågorna valdes en kvalitativ metod. Semistrukturerade gruppintervjuer med elevhälsoteam och pedagoger genomfördes på tre olika skolor, totalt genomfördes sex intervjuer där sammantaget 17 informanter intervjuades. Resultatet sammanställdes och analyserades med hjälp av teorier inom organisation och samverkan. Informanterna beskrev att samverkan organiseras och sker både genom formella och strukturerade möten men även genom informella och spontana möten. Genom studien identifierades olika hinder och möjligheter för samverkan. Som hinder för samverkan identifierades otydlig roll- och ansvarsfördelning, brist på tillgänglighet av elevhälsoteamens professioner men även att skolans personal inte ser elevhälsouppdraget som ett gemensamt ansvar. Hinder identifierades även i form av brist på samsyn och ett gemensamt språk mellan olika professioner. Utifrån informanternas syn på samverkan identifierades tydliga strukturer för möten där elevhälsoteamets tvärprofessionella kompetenser kommer till sin rätt och finns tillgängliga och nära den vardagliga kontexten som möjligheter för lyckade samverkansprocesser.

Förväntat kunskapsbidrag: Min förhoppning är att den här studien bidrar till en fördjupad uppfattning på specialpedagogen i grundskolan. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och analysera rektorers perspektiv på specialpedagogens yrkesroll och uppdrag i grundskolan. Frågeställningar: Vad har rektorerna i grundskolan, F-6, för förväntningar på specialpedagogen? Vad skapas det för möjligheter och svårigheter i den pedagogiska verksamheten utifrån rektorernas reflektioner kring specialpedagogens yrkesroll och uppdrag i grundskolan, F-6?Teori: Uppsatsen förhåller sig till systemteori och ett sociokulturellt perspektiv. Det systemteoretiska perspektivet riktar in sig på hur system fungerar, och hur system förändras. Ett sociokulturellt perspektiv innebär att lärandet ses som en process som sker hos individen i samspel med sin omgivning.Metod: Metoden för den här uppsatsen har utgått från en kvalitativ studie. Intervjuerna genomfördes utifrån Trosts (2010) tankar om intervjuguide. Urvalsgruppen består av fyra rektorer, där samtliga arbetar i kommunala grundskolor, F-6, i sydöstra Sverige. Bearbetningen och analysen kring datainsamlingen görs genom transkribering. Därefter följer en redovisning av datainsamlingens resultat. Presentationen av resultatet har gjorts genom olika teman med förtydligande relevanta citat. Varje tema avslutas med delanalys och tolkning av resultatet utifrån tidigare forskning och teoretiska perspektiv. Resultat: Undersökningens resultat visar att samtliga informanter uppfattar specialpedagogen som en person med en fördjupad kompetens kring arbetet med barn i svårigheter och kring arbetet med tillgängliga lärmiljöer. Det framkommer likaså att specialpedagogen uppfattas som ett handledningsstöd till den pedagogiska skolverksamheten. Samtliga informanter anser att det är väsentligt att specialpedagogen har förmågan att kunna samverka tillsammans med elever, föräldrar, skolpersonal och externa aktörer. Vidare har informanterna arbetslivserfarenheter av att specialpedagogen tillhör den centrala elevhälsan, vilket lyfte fram informanternas önskan om att ha tillgång till varsin specialpedagog knuten till respektive grundskola. Syftet är att informanterna efterfrågar ett rektorsstöd, där tanken är att specialpedagogen, utöver sin handledande och stödjande roll, även bistår rektor i olika arbetsområden samt ansvarar för och samordnar de elevärenden som finns på skolan.Specialpedagogiska implikationer: Genom att specialpedagogen förhåller sig på individ-, grupp- och organisationsnivå synliggörs elevens behov och förutsättningar. Konsekvensen blir när specialpedagogen har en begränsad tid på skolan om denne ingår i den centrala elevhälsan. Det vill säga om specialpedagogen arbetar mot flera grundskolor. En annan konsekvens kan vara att efterfrågan på stödinsatser är bred. Till exempel kan det uppstå att det finns flera undervisande lärare som samtidigt ber om särskild stöd till elever i svårigheter, vilket kan leda till konflikter och missförstånd i dialogen om resurser. Då gäller det för specialpedagogen att kunna möta dessa tankar på ett professionellt sätt, och ställa relevanta frågor som exempelvis vad har eleven för behov och vad för stöd behöver tillgodoses? Vidare kan den specialpedagogiska konsekvensen leda till att medarbetarna inklusive rektor inte har något förtroende för specialpedagogen. Det skulle innebära att arbetet med elever i svårigheter brister och att arbetsfördelningen inte främjar utvecklingen för den pedagogiska skolverksamheten. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv är det betydelsefullt att fundera över vad det får för konsekvenser när elever i svårigheter inte uppfyller de lägsta kunskapsmålen. En reflektion är att skolan behöver aktivt arbeta med inkluderande lärmiljöer, och att stödinsatserna uppnår en tillgänglighet som tillgodoser elevens behov i den utstäckning som det är möjligt. Påföljden kan bli att skolan inte uppfyller en likvärdig skolgång och då blir det bland annat specialpedagogens roll att främja ett gemensamt specialpedagogiskt förhållningssätt. För att det ska lyckas behöver det infinna sig ett förtroendekapital och mandat för specialpedagogens yrkesroll och uppdrag.

Förväntat kunskapsbidrag Studien förväntas bidra med kunskap om hur samarbete i elevhälsoteam kan gestaltas och framhålla vilka faktorer som främjar samarbete i elevhälsoteam. Genom ökad kunskap och förståelse kan bättre förutsättningar skapas för att hantera utmaningar och för att utveckla ett fungerande samarbete.   Syfte och frågeställningar Studien syftar till att sammanställa tidigare forskning om elevhälsoteam för att synliggöra på vilket sätt samarbete gestaltas och framhålla de faktorer som främjar samarbete. Centrala frågeställningar i studien är: Hur gestaltas samarbete i elevhälsoteam? Vilka faktorer främjar samarbete i elevhälsoteam?   Teori Resultatet har analyserats ur ett gruppsykologiskt perspektiv med särskilt fokus på grupprocesser då dessa kan ha betydelse för hur samarbete utvecklas. Resultatet har även analyserats ur ett professionsteoretiskt perspektiv när det gäller makt, roller och jurisdiktion utifrån de olika professionerna som ingår i skolans elevhälsoteam.   Metod För studien har en narrativ litteraturstudie valts som metod (Bryman, 2018). Den narrativa litteraturstudien är jämförbar med en allmän litteraturstudie. För att uppnå bättre kvalitet och för att öka studiens trovärdighet har litteraturstudien integrerats med viss systematik som ingår en systematisk litteraturstudie. Totalt ingår åtta empiriska forskningsstudier i litteraturstudien.   Resultat Resultatsammanställningen visar att möteskulturen i elevhälsoteam domineras av ett patogent förhållningssätt där elevrelaterade problem härleds till individer. Det finns också stora skillnader i sättet att tala om och arbeta med elevhälsa. De olika professionerna i elevhälsoteamet har olika perspektiv på begreppet elevhälsa och det saknas metoder och teorier för hur elevhälsoarbetet ska gå till. Att skapa tillfällen för konstruktiv dialog kring olika perspektiv främjar samarbete och skapar en gemensam förståelse och grund för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. Andra faktorer som framhålls främjande för samarbete är att elevhälsans professioner tydliggör sina professionella roller och uppdrag för varandra och att man tar ett gemensamt ansvar för elevhälsoarbetet. Visioner och mål behöver vara tydliga för att skapa förståelse, meningsfullhet och begriplighet för elevhälsoteamets medlemmar i deras arbete (Antonovsky, 2005). Andra faktorer som främjar samarbete är att det skapas goda relationer mellan skolpersonal, föräldrar och elever. Multiprofessionalismen i elevhälsoteamet kan lättare accepteras om de olika professionerna kan se fördelarna med ett sådant samarbete. Det finns ett samband mellan teamtyp och gruppens klimat och effektivitet.   Specialpedagogiska implikationer Resultatsammanställningen visar att otydliga roller och olika förväntningar på varandras professioner i elevhälsoarbetet försvårar samarbete. Det tolkas därför viktigt att specialpedagoger och även andra professioner gör det till en del av sitt arbete och ansvar att förtydliga sina professionella roller och uppdrag för varandra. Ur ett professionsteoretiskt perspektiv är det viktigt att specialpedagogen lyfter fram sin kompetens som en unik kunskap som vilar på vetenskaplig grund för att stärka sin position och professionalisera sitt verksamhetsområde (Nilholm, 2020). På så sätt kan specialpedagogen få legitimitet i sitt arbete och kompetensen kan uppfattas som värdefull och som ett viktigt bidrag i elevhälsoarbetet.

No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av hur elevers behov av stödinsatser i grundskolan kartläggs, samt vilka insatser de erfar att kartläggningen kan leda till. Våra två frågeställningar blev: Hur bedrivs arbetet enligt våra informanter för att ta reda på vilka stödinsatser som en elev behöver för att nå minsta kunskapskrav? Vilket stöd erbjuds elever som riskerar att inte nå kunskapskraven? Vår sociokulturella teori är som Vygotskijuttrycker att samspelet med andra människor är viktigt vid all socialutveckling och lärande.  För att få svar på vårt syfte och frågeställningar intervjuade vi 22 specialpedagoger och speciallärare vid grundskolor utspridda i Sverige. Vi använde oss av en kvalitativ forskningsmetod. I studiens resultat framkom att det finns olika vägar för informationen att nåfram till specialpedagog och speciallärare samt till elevhälsoteamet. Fleraskolor screenar kontinuerligt eleverna i varje årskurs för att upptäcka elever i behov av stöd på olika sätt. Kartläggningsprocessen och stödinsatserna såg olika ut mellan informanternas skolor. Stödet kunde röra sig om att medverka i bildandet av grupper, olika digitala material, intensivkurser för att på kort tid komplettera kunskapsluckor, stöd utanför klassrummet och mindre grupper. Vår slutsats är att det finns en stor variation i vårt lands skolor på hur kartläggningen går till och vilken form av stödåtgärder i och utanför klassrummet som ges till elever som inte når målen.

SammanfattningSyftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar som ges till barn med diagnosen ADHD i skolan, med fokus på skolkuratorernas skolsociala arbete. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie som baserats på sex intervjuer. Resultatet visade att skolpersonalen har många hjälpmedel och anpassningar vilka används till barnen med en ADHD diagnos. Vad det gäller samverkan var det den med föräldrarna som ansågs viktigast. Brister och svårigheter som fanns berodde på stora klasser, bristen av ekonomiska resurser och bristen på kunskap. Resultatet har sedan kopplats till stämplingsteorin som visade att dessa barn stämplas. Det innebär att de bemöts på fel sätt vilket bidrar till att deras avvikande beteende förstärks. Utifrån det salutogena perspektivet visade det sig att skolan arbetar med att se det som fungerar för barnen men att detta synsätt dock inte efterföljs hela tiden eller på alla skolor.

Studiens syfte är att lyfta fram och analysera hur rektorer kan uppfatta studie- och yrkesvägledares kompetens och profession i arbeten kring elevhälsoteamet i grundskolans senare år. Vårt mål med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledares roll kan få mer status och bli mer stabil om studie- och yrkesvägledare har samma villkor som de övriga professionerna i elevhälsoteamet. Frågorna vi utgått från är: Hur kan rektor uppfatta innehållet i studie- och yrkesvägledarens profession? och Hur kan rektor synliggöra studie- och yrkesvägledarens yrkeskompetens i elevhälsoteamet? Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie och använde oss av semistrukturerade intervjuer som metod för att samla in data. Våra respondenter som vi intervjuade valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Resultatet vi kom fram till är att rektorer tycker det är av stor vikt att ha en studie- och yrkesvägledare på skolan. Respondenterna ansåg att studie- och yrkesvägledares viktigaste uppdrag är att ge elever och föräldrar gymnasieinformation samt att ordna prao. Ett elevhälsoteam bör arbeta mot samma mål och respondenterna ansåg att studie- och yrkesvägledare har en naturlig roll i elevhälsoteamet. Samtliga respondenter ansåg att rektor har en avgörande betydelse för studie- och yrkesvägledarens deltagande i elevhälsoteamet.

Syftet med studien är att få syn på hur två skolor arbetar för att skapa en gemensam plattform för att tolka styrdokument utveckla samsyn kring begreppen ledning och stimulans och extra anpassningar. Detta för att skapa inkluderande lärmiljöer som i sin tur leder till, ökad måluppfyllelse hos eleverna då verksamheten utifrån alla tre nivåer organisation-, grupp- och individnivå reflekterar, kritiskt granskar lärande, undervisning och ledarskap. Vår studie baseras på tidigare forskning med utgångspunkt från sociokulturellt-, specialpedagogiskt-, och organisation och ledarskapsperspektiv. Det sociokulturella perspektivet utgår från Vygotskij (2001) tankar kring de sociala faktorernas betydelse för hur vi människor utvecklas socialt och kognitivt. Det specialpedagogiska perspektivet ger olika tolkningar Ahlberg (2007) benämner två riktningar inom detta synsätt som det kategoriska respektive relationella. I det kategoriska perspektivet är det individen som är bärare av problemet medan i det relationella ser man att problematiken finns i lärmiljön. Studien kom att ha sitt främsta fokus på det relationella perspektivet. Organisationsperspektivet hjälper till att se och förstå ledarens roll och påverkan på alla tre nivåerna inom verksamheten. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och icke-deltagande observationer. Studiens resultat visar bland annat på vikten av en tydlig struktur, delaktighet för att skapa en känsla av sammanhang relationellt förhållningssätt.

Enligt svensk skollag ska alla elever ha tillgång till ett elevhälsoteam. Det anges i lagen vilka professioner teamet ska omfatta, men hur dessa elevhälsoteam ska organiseras och i vilken omfattning de olika professionerna ska ingå anges inte. Det är därför upp till varje huvudman att välja organisationsform.I denna studie görs en jämförelse mellan två kommuners sätt att organisera elevhälsa. Vi undersöker också vilken organisationsform som föredras av rektorer och specialpedagoger och vilka arbetsuppgifter specialpedagogerna har i de två kommunerna.Intervjuer med kommunala tjänstemän och en enkätundersökning med rektorer och specialpedagoger ligger till grund för denna studie och vi har valt situationsteori och systemteori som teoretiska utgångspunkter.Flera intressanta resultat framkom. Den ena kommunen i vår studie har en, i huvudsak, decentraliserad elevhälsa. Denna organisationsform upplevs positivt av rektorerna i båda kommunerna, de vill ha chefskapet över den specialpedagogiska kompetensen i elevhälsoteamet.En centralt samlad elevhälsa, vilket finns i den andra av våra två undersökta kommuner, är den form som huvudsakligen föredras av specialpedagogerna.Vilka arbetsuppgifter specialpedagogerna mestadels ägnar sig åt skiljer sig i de två studerade kommunerna, även om samtliga specialpedagoger i undersökningen har samma syn på vad de bör arbeta med.Resultaten visar på att specialpedagogens arbetsuppgifter påverkas av den organisationsform de är anställda i. Ytterligare forskning krävs för att utröna om det är specialpedagogens uppdrag som behöver tydliggöras eller om samtliga huvudmän bör se över elevhälsans organisationsform.