I arbetet med elevhälsan sätts ett team samman bestående av olika professioner. Dessa professioner antas bidra med olika perspektiv utifrån deras respektive kompetenser. Elevhälsoteam ska utifrån de nationella styrdokumenten arbeta både förebyggande och hälsofrämjande. Hur detta arbete bedrivs på skolorna har uppmärksammats och delvis kritiserats av både SPSM och forskare för att vara osystematiskt och reaktivt. Föreliggande studie har undersökt hur elevhälsoteamen på fyra skolor i tre kommuner organiserar och operationaliserar arbetet med elevhälsan. För att inhämta relevant data till studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med deltagarna i elevhälsoteamen. För att ta reda på hur teamen jobbar frågade studien om fördelningen mellan proaktiva och reaktiva insatser, hur de organiserade sig och hur de upplevde relationen mellan styrdokument och praktik. Studiens mest framträdande resultat visade att teamen har en samsyn där de förespråkar ett holistiskt synsätt med strävan mot proaktiva insatser medan det i praktiken visade sig att arbetet till största del var reaktivt. Informanterna ansåg att mötena i elevhälsoteamen till största del behandlade elevärenden där problem redan uppstått. De menade också att det proaktiva arbete som genomfördes, till stor del utfördes i andra former och på andra arenor än inom elevhälsoteamen. Vidare ansåg en av skolornas specialpedagog och skolsköterska att de elevhälsosamtal som genomfördes årligen gav ett gott underlag för planering av proaktiva insatser men att detta underlag inte användes.

Elever med behov av stöd har ökat de senaste åren. Som påföljd har det lett till att skolan som organisation måste ha ett väl fungerande system och rutiner för att få ett flöde i arbetsprocessen. Studien fokuserade på att se från både lärarens och rektorns perspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Studien har också fokuserat på att hitta både styrkor och utmaningar i arbetet i de svenska grundskolorna. Genom kvalitativa intervjuer och bearbetning av data med hjälp av constant comparative method visar resultatet, att det finns flera likheter och olikheter mellan olika skolor kring arbetet med särskilda insatser. Kommunikation, förtroende och tydligt ledarskap är faktorer som visat sig vara viktiga för att arbetet med stödinsatser ska fungera. Det tydligaste, men också den mest oroande slutsatsen, är att kunskapsnivån hos lärare är lägre än förväntad och att många upplever att det behövs mer kompetensutveckling. Även de lärare som nyligen avslutat sin utbildning signalerar att det inte ges tillräckliga kunskaper för att kunna klara av och hantera alla elever i behov av stöd.

Syftet med studien är att utifrån ett systemteoretiskt perspektiv och genusperspektiv undersöka några specialpedagogers föreställningar och kunskaper kring förebyggande och elevhälsofrämjande arbetet med fokus på genus.I skolans styrdokument stipuleras det att skolans verksamhet ska genomsyras av läroplanens värdegrund. I det är här arbetet ingår även elevhälsans uppdrag, där specialpedagogen har en roll att arbeta med exempelvis elevernas arbetsmiljö och skolans värdegrund. I det individuellt inriktade arbetet har elevhälsan, i det här fallet specialpedagogen, därför ett särskilt ansvar för att röja undan hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling (Skolverket, 2021).Resultatet i undersökningen visar att arbetet med skolans förebyggande och elevhälsofrämjande arbete med fokus på genus kan se olika lika ut beroende på vilken kunskapsbild som finns bland de anställda och vilka utvecklingsmål som prioriteras. Några beskrivningar visar att de intervjuade specialpedagogerna uttrycker en medvetenhet kring genusperspektivet i det förebyggande och elevhälsofrämjande arbetet. Vidare uttrycks det i undersökningen att det i arbetet på grupp- och individnivå kan förkomma könsstereotypiska identitetsskrivningar och könsmönster bland skolpersonal. Detta gäller exempelvis hur flickor och pojkars svårigheter uppmärksammas i olika skolkontexter utifrån ett genusperspektiv när det gäller det bedömda behovet av särskilt stöd. Skolornas arbete med grundläggande värderingar där exempelvis genusperspektivet ingår kan inte på ett okomplicerat sätt specificeras i riktlinjerna på nationell nivå, utan behöver översättas och implementeras i lokala skolaktiviteter.

No description available.

Elevhälsoteam ges skilda förutsättningar och organiseras olika skolor emellan, trots skollagens bestämmelse att utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform oavsett var i landet den anordnas. Med hjälp av dokumentstudier och fokusgrupper som metod syftar denna studie till att undersöka vad skollag, andra nationella föreskrifter och Skolverkets allmänna råd fastslår kring organisationen av tillgänglighet till elevhälsan samt studie- och yrkesvägledares delaktighet i elevhälsoteam (teori). Studien syftar även till att undersöka hur elevhälsoteam på två grundskolor med olika huvudmän i Norrköping organiserar en tillgänglig elevhälsa och huruvida man ser på frågan om studie- och yrkesvägledare bör vara delaktig i elevhälsoteam eller ej (praktik). Studiens teoretiska ansats är dels konstruktivism, dels rationalistisk organisationsteori. Resultatet visar på en vaghet i styrdokumenten vilket leder till möjlighet för huvudman och rektor att tolka och prioritera organisationen kring elevhälsa olika. Det råder en problematisk diskrepans mellan nationell-, huvudmanna- och skolnivå samt mellan formulerings- och realiseringsarenan.

Studiens syfte var att undersöka specialpedagogers uppfattningar gällande närvarofrämjande arbete på några högstadieskolor samt vilka framgångsfaktorer och utmaningar de upplevde. Undersökningen intog en kvalitativ ansats där metoden var digital enkät och intervju. Studien vilar på Bronfenbrenners systemteori vilken förklarar elevers utveckling som social och kulturell. Slutsatser som gick utläsa från resultatet var vikten av tidig upptäckt och tidiga insatser då högstadieskolorna ofta arbetade åtgärdande och att insatser gjordes när den problematiska frånvaron väl uppstått. Förutsättningarna för att främja närvaro såg olika ut och påverkades framförallt av politiska beslut. Samtidigt visade såväl tidigare forskning som studiens resultat på många goda exempel, hur skolor kan arbeta närvarofrämjande. Områden vilka uppmärksammades som extra viktiga var systematiskt arbete, samverkan, lärmiljöer och elevhälsoteam. En skolutveckling behöver ske och specialpedagogen är central i arbetet.

I samband med att den senaste Skollagen reviderades 2010 blev elevhälsan ett centralt begrepp och elevvården lämnades. Den nya Skollagen (2010:800) lyfter fram organisatoriska förutsättningar för elevhälsoarbetet samt dess samarbete professioner emellan. Forskning visar att angivna delar i Skollagen ses som en viktig förutsättning för ett fungerande team, ett team som tillsammans skall stödja elevers utveckling mot målen. Forskning pekar på att det finns förväntningar gällande professioners funktioner, arbetsområde och arbetsuppgifter, vilket härleds till akademisk utbildning, professionsområde och organisationens förutsättningar. Dessa förväntningar påverkar hur professioners arbete formas och gestaltas i praktiken. Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra med kunskap om grundskolors lokala elevhälsoarbete som föregår särskilt stöd, från det att ansökan om stöd inkommer tills dess att beslut om särskilt stöd tas. Den systemteoretiska teorin tillika den systemteoretiska professionsteorin med dess perspektiv ger oss möjligheter att avgränsa arbetet som föregår särskilt stöd till ett eget system, vari professioner skall samverka. Studien belyser hur denna samverkan, med dess relationer, kring organisationens delar leder till hur professionersfunktion och arbetsuppgifter formas och förhandlas. Genom intervjuer och en kvalitativ analys visar resultatet att professioner, gällande arbetet som föregår särskilt stöd, gör anspråk på vissa arbetsuppgifter. Resultatet visar hur alla professioner har en högre grad avjurisdiktion inom sitt professionsområde. Graden av jurisdiktion varierar däremot i hög utsträckning när det handlar om arbetet som föregår särskilt stöd, då vissa professionsområden inte upplevs hamna inom elevhälsans specialpedagogiska uppdrag. Professioners jurisdiktion påverkas även av förväntningar inom och utanför elevhälsoteamet samt hur organisationen organiserar och följer ärendegången kring uppmärksammade skolsvårigheter.

Skolverket har slagit fast att alla som arbetar i skolan ska samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande. För många elever innebär skoldagen mer än den obligatoriska undervisningen i klassrummet eftersom de spenderar många timmar på fritidshemmet. För att fritidslärarna ska ha möjlighet att ge eleverna goda förutsättningar för att utveckling och lärande kan samverkan med elevhälsan vara av yttersta vikt. Med vår studie vill vi undersöka hur samverkan kan se ut på olika skolor i syfte att hitta fungerande arbetssätt eller modeller för samverkan. Syftet med denna studie är att undersöka hur elevhälsan och fritidshemmet kan samverka för att se och stötta eleverna under hela skoldagen. Fokus för studien är att ta reda på vilka metoder och arbetssätt som finns etablerade på olika enheter och hur de faller ut i verksamheten. Metoden som använts i studien är semistrukturerade enskilda intervjuer med fritidslärare och representant från elevhälsan. Fenomenografisk analysmetod har använts för analys av resultatet. Resultatet är uppdelat i fem kategorier som framkom under analysarbetet. Arbetsmodeller, yrkesrollen, hinder, möjligheter och utveckling samt ansvar. Vi har i studien identifierat några olika metoder för samverkan mellan fritidshem och elevhälsoteam, vissa mer utvecklade än andra. Informanterna har också identifierat hinder som försvårar en tillfredsställande samverkan mellan professionerna. Det finns också flera olika möjligheter till utveckling av denna samverkan där rektor men också de olika yrkesrollerna inom skolans verksamhet identifierar som ansvariga för att skapa förutsättningar för detta.

Förväntat kunskapsbidrag:Tidigare forskning kring elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete är begränsad. Skollagen (SFS 2010:800) skriver fram detta arbete som elevhälsans främsta uppdrag, varför det är intressant att studera huruvida detta återspeglas i elevhälsoteamets gemensamma verksamhet.Syfte och frågeställningar:Studien har för avsikt att utreda hur arbetet med förebyggande och hälsofrämjande arbete/insatser kommer till uttryck vid elevhälsomöten och elevhälsoteamens gemensamma arbete genom att undersöka verksamheten i en gymnasieskola.Teori:Systemteori (Öquist, 2014) används för att förstå hur olika faktorer får konsekvenser för elevhälsoteamets arbete i relation till förebyggande och hälsofrämjande arbete. Tidigare forskning kring tvärprofessionellt samarbete samt förutsättningar för förebyggande och hälsofrämjande arbete, i både skolans kontext samt i vården, presenteras.Metod:Triangulering har använts för att belysa fenomenet ur olika perspektiv. Observationer av två EHT-möten, intervjuer med fem elevhälsopersonal samt det lokala styrdokumentet för elevhälsans arbete vid den studerade skolan utgör studiens empiri. Empirin tolkas med hermeneutisk-fenomenologisk ansats (Bryman, 2011).Resultat:Studien visar att förebyggande och hälsofrämjande arbete får stå tillbaka vid EHT-möten till förmån för enskilda individärenden av åtgärdande karaktär. Studien visar att otydliga lokala styrdokument, bristande samsyn kring mötenas syfte och struktur samt ledarskapet vid mötena får avgörande konsekvenser för avsaknaden av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i mötesforumet.Specialpedagogiska implikationer:Specialpedagogen, om än inte given aktör i elevhälsoteamet utifrån gällande lagstiftning (SFS 2010:800), är genom sin utbildning förberedd att kartlägga och analysera skolverksamheten på organisations-, grupp- och individnivå, en kvalificerad samtalspartner och som utbildad lagarbetare väl förberedd att vara del av elevhälsoteamets förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Sammanfattning/abstraktPook, Gunilla (2017). Extra anpassningar - Röster från ett elevhälsoteam Additional Adjustments - Voices from a Student Health Team. Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö Högskola.Förväntat kunskapsbidragFörhoppningsvis kommer studien bidra till ett förtydligande kring olika aspekter av frasen ”extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen”, i hopp om att vidga den något snäva betydelse som orden i frasen eventuellt förmedlar vid en första anblick.SyfteSyftet med studien är att synliggöra hur uppdraget kring ”extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen” kan tolkas och se ut idag.Frågeställningar Vilka tankar har de olika professionerna kring VAD extra anpassningarna kan bestå av? Vad är deras upplevelser kring HUR dessa extra anpassningar kan genomföras? Hur ser de på VEM som kan utföra dessa extra anpassningar? Vilka tankar har de kring VARFÖR frasen infördes i Skollagen och vad som blev EFFEKTERNA av detta.TeoriStudiens teoretiska förankring ligger i systemteorin och KASAM (känsla av sammanhang), vilka förhoppningsvis kommer tydliggöra och bearbeta olika aspekter och dilemman kopplat till professionernas tankar kring arbetet med extra anpassningar.MetodMetoden består av en fallstudie baserad på bl.a. semistrukturerade intervjuer av sex professionsröster från ett praktiskt gymnasium. Presentationen av intervjuerna består av axplock från den insamlade rådatan varvat med berättande information från intervjusamtalens kontext. I slutet av respektive tema och temapar följer delanalyser, vilka består av ett hermeneutiskt skikt som är kopplat till information från inledningen, tolkningar utifrån de tidigare presenterade teorierna och forskningen kring inkludering.4ResultatDe flesta informanter målar upp en bred bild av uppdraget kring VAD extra anpassningar kan vara, HUR de kan skapas och VEM som kan utföra dem, vilket matchar Skolverkets (2014) stödmaterial. Däremot finns det även motsatser till denna breda tolkning som förmodas grunda sig i frasens slutord ”inom ramen för den ordinarie undervisningen” och därmed upplevs låsta till att associeras med enbart läraren och klassrummet.Sammantaget finns dock en gemensam bild från professionerna av att läraren är den tydligaste aktören för utförandet av extra anpassningar, vilket skulle kunna peka på ett behov för lärarna av att få fortbildning. En del av datan visar även på att det vore bra om kringliggande professioner kunde vara rörliga till storleken t.ex. genom att viktas efter elevunderlagets stödbehov från läsår till läsår. Bland annat skulle då det som Skolverket (2014) nämner i sitt stödmaterial kunna minska, dvs. att dilemman läggs i klassrummet på den enskilda läraren under en allt för lång tid.Ytterligare data i resultatet skulle kunna tolkas mot att det vore bra med ett kompletterande mätinstrument till betygen, för att på så sätt möjligen synliggöra det komplexa arbetet kring extra anpassningar för elever som har mycket av det oavsett om de går på ett teoretiskt eller praktiskt gymnasium.ImplikationerAv data från studien framgår att det skulle kunna finnas ett behov av att omformulera frasen för att tydligare spegla den helhet av de viktiga delarna som frasen är tänkt att förmedla. Möjligen borde frasen istället omformuleras och utgöras av orden; ”Extra anpassningar inom ramen för skolans organisation och professioner”. Genom detta synliggörs förhoppningsvis systemteorin, vilket därmed även kan antas minska risken för den mer låsta associationen till den enskilda läraren och klassrummet.För den specialpedagogiska professionen skulle det efter införandet av extra anpassningar kunna ha uppstått ett större behov jämfört med innan frasens tillägg i skollagen av att ”vara nära läraren”. Denna närhet skulle kunna skapas genom att skolor bl.a. organisatoriskt försöker synliggöra EHT:s och specialpedagogens arbete mer, för att på så sätt förhoppningsvis visa att detta arbete gör skillnad för lärarna i deras vardag, ett lärararbete som efter tillägget av extra anpassningar kan tänkas ha blivit allt mer komplext.Nyckelord Elevhälsoteam, extra anpassningar, kollegiala samtal, känsla av sammanhang, stöd och särskilt stöd.