Syftet med denna studie är att undersöka hur kuratorer inom hälso- och sjukvårdens upplevda arbetssituation ser ut. Studien tar upp olika faktorer som påverkar kuratorn i dennes arbete, bland annat faktorer som stress, arbetsmiljö, delaktighet samt yrkesrollens status för att nämna några. Kuratorn beskrivs som en ensamprofession i ett medicinskt kontext och med den här studien försöker vi få en bild av hur detta kan påverka kuratorerna i deras arbetssituation. Genom en kvalitativ ansats med sex semistrukturerade intervjuer tillsammans med kuratorer från hälso- och sjukvården har vi fått fram vårt resultat. Resultatet har sedan analyserats med hjälp av Grundad teori. Resultatet visar bland annat att flera kuratorer inom hälso- och sjukvården upplever en hierarki mellan de olika professionerna på sin arbetsplats. Respondenterna i studien anser att en yrkeslegitimation skulle kunna göra skillnad för statusen på socionomyrket. Resultaten visar också att både den fysiska och psykiska arbetsmiljön påverkar kuratorerna i deras dagliga arbete. Respondenterna lyfter även fram hur viktigt det är med delaktighet och påverkan, både kring deras egen arbetssituation men också verksamheten i stort.

I många kommuner finns språkklasser. För att bli mottagen till språkklass krävs någon diagnos inom språkstörning. Aktuell forskning gör gällande att språkstörning sällan är en isolerad funktionsnedsättning. Barnets svårigheter kan förklaras utifrån att språkstörning är den mest framträdande funktionsnedsättningen vid en given tidpunkt eller att språkstörningen är en markör på andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar främst i skolålder. Syftet med studien är att få kännedom om beslutsfattares och pedagogers erfarenheter och uppfattningar om begreppet språkstörning och överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar samt hur detta påverkar kriterier och beslut som ligger till grund för mottagande till språkklass. Konkreta frågeställningar är: Hur definierar förvaltningschefer, rektorer och pedagoger begreppet språkstörning? Vilka kriterier finns för språkklass och hur avgränsas och definieras de? Vilka erfarenheter och kunskap finns om språkstörning och överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar? Undersökningen genomfördes som kvalitativ forskningsintervju med nio intervjudeltagare på organisations-, grupp- och individnivå i tre kommuner. Utgångspunkten är en fenomenologisk ansats som ger möjlighet att undersöka och beskriva intervjudeltagarnas erfarenheter och uppfattningar inom ämnet. Resultatet visar att språkstörning uppfattas som ett komplext begrepp och att det finns stora skillnader i hur intervjudeltagarna definierar begreppet språkstörning och vilka termer som används. Det framkommer att språkstörning kan förändras över tid och att andra symptom kan framträda tydligare. I beskrivningarna antas språkstörning ha en särställning till andra diagnoser för att den är kombinerad på så många olika sätt och att den har så många olika grader. Detta medför svårighet att avgränsa och gradera språkstörning i kriterier till språkklasser. Kriterier för mottagande till språkklass ser olika ut i kommunerna. Det framkommer vidare att logopeder har ett stort ansvar vid organisation av språkklasserna till exempel när det gäller att upprätta kriterier och vara med vid beslut om mottagande. Diagnos språkstörning, utrett av logoped, ska enligt intervjudeltagarna alltid ligga som grund inför ett beslut om mottagande. Det visar sig också att föräldrar har en viktig roll men har olika förutsättningar att driva sitt barns sak vid ansökan till språkklass. I resultatet framgår att majoriteten  av barn med språkstörning i skolålder har andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och att det är svårt att förstå vad som är beroende av vad. Många barn med språkstörning har en långsam inlärningstakt och den kommunikativa förmågan är nedsatt. Ofta har eleverna pragmatiska svårigheter som sannolikt kan relateras till såväl språkliga problem som till andra kognitiva problem, exempelvis brister i uppmärksamhet och arbetsminne. Intervjudeltagarna poängterar att språkstörning är en funktionsnedsättning som ofta får sociala och emotionella konsekvenser. De flesta intervjudeltagarna är överens om att ett barn med språkstörning och andra överlappande funktionsnedsättningar skulle kunna tillhöra en språkklass. Samtidigt finns en vilja att kunna avgränsa och vara tydlig med att det ska vara barn med primär språkstörning som går i språkklass. Resultatet visar en saknad av ett gemensamt synsätt i kommunerna kring organisation, rutiner, underlag vid beslut, upprättande av kriterier och arbetssätt i språkklasser. Med detta visar resultatet vikten av att ha ett tvärvetenskapligt synsätt på barn med språkstörning. Olika professioner behöver "bygga broar" och uppföljningar i utredningsteam bör ske under tidig skiolålder.

Syftet med arbetet är att bidra med kunskap om specialpedagogers upplevelse av sin roll i elevhälsoteamet och dess uppdrag. Studien vilar på en kvalitativ ansats där empirin samlats in med hjälp av en intervjuguide för att göra semistrukturerade intervjuer.Sju olika specialpedagoger med olika utbildningar i bakgrunden och en gemensam specialpedagogutbildning ingår i studien. Fyra specialpedagoger från grundskolan och tre från gymnasieskolan. Respondenterna är verksamma i olika kommuner i Skåne och arbetar både i kommunala och fristående skolor.Resultatet av studien visar olika inriktningar. Specialpedagogernas helhetsperspektiv ser olika ut då några skiljer på sin roll i elevhälsoteamet från sin roll som specialpedagog. I elevhälsoteamet arbetar de ofta mer hälsofrämjande och förebyggande och övrig tid mest åtgärdande. Andras helhetsperspektiv är att elevhälsoteamets hälsofrämjande och förebyggande arbete är levande hela tiden under arbetet och det som diskuteras på mötena är det som lever vidare i arbetet under veckan, månaden eller läsåret beroende på vad som diskuterats och beslutats. Något som inte alls kommer fram i samtalen med respondenterna är att de ska hålla sig uppdaterade med den senaste forskningen inom specialpedagogik Detta står i examensförordningen (SFS 2017:1111). Vår studies syfte har varit att öka kunskapen kring våra valda specialpedagogers upplevelse av sin roll i elevhälsoteamet och samverkan med de övriga professionerna i elevhälsoteamet utifrån ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Studiens resultat visar att organisatoriska förutsättningar begränsar möjligheten till kommunikation och samverkan mellan elevhälsoteamets professioner. Organisatoriska förutsättningar kring tid, mötesformer och samsyn behöver utvecklas. Studien visar komplexiteten i skolors organisation samt hur det påverkar möjligheterna till kommunikation och samverkan. Trots att studien inte ger ett generaliserbart resultat så bidrar den till inblick i några specialpedagogers upplevelser av sitt arbete i elevhälsoteam. Hos alla våra respondenter finns en stor vilja att arbeta förebyggande och hälsofrämjande, vilket vi ser som en stor fördel i utvecklingsarbetet framåt.

Förväntat kunskapsbidrag: Genom tidigare forskning och beprövad erfarenhet har arbetet med EHM- modellen visat sig ha positiva effekter på hur skolan kan arbeta med hälsofrämjande och förebyggande insatser. I detta arbete har specialpedagogerna en stor och betydande roll. Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att bidra med kunskap kring hur specialpedagogernas roll kan utveckla skolans hälsofrämjande och förebyggande uppdrag genom att arbeta med elevhälsomöten (EHM). På vilket sätt anser specialpedagogerna att deras kompetens tas till vara genom arbetet med EHM? och på vilket sätt bidrar specialpedagogernas arbete till EHM:s uppdrag att arbeta hälsofrämjande och förebyggande? Teori: I analysen av denna studie, kommer systemteorin att användas som en övergripande teoretisk ram. Enligt Öquist (2018) är systemteorin inriktad på att analysera och förstå komplexa system och de dynamiska relationerna mellan deras olika komponenter. Metod: Studien är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer har använts för att samla in empirin. Urvalet består av sex specialpedagoger från olika delar av Sverige. Resultaten analyseras utifrån tematisk analys. Resultat: I resultatet har det framkommit två huvudteman. Dessa teman är hälsa inom EHM och specialpedagogens roll inom EHM. Inom temat hälsa kom följande rubriker upp: hälsofrämjande och förebyggande arbete, tidsbrist och stress, patogent och salutogent 4 förhållningssätt. Inom specialpedagogernas roll kom följande tema upp; specialpedagogisk kompetens, tvärprofessionella team och samarbete, specialpedagog och speciallärare i verksamheten. När skolor arbetar hälsofrämjande och förebyggande genom EHM är det främst för att gynna elevens och gruppernas utveckling. Det är viktigt att skolorna har en organisation som är så pass anpassad så att inga elever ska behöva känna att det inte fungerar. De flesta av specialpedagogerna beskriver att arbeta förebyggande är att arbeta på ett övergripande plan genom att förbereda eleverna för händelser eller situationer. Det kan vara händelser eller situationer som har hänt tidigare till exempel konflikter. De flesta av specialpedagogerna har med hjälp av EHM-modellen gått från att arbeta utifrån ett patogent förhållningssätt till att arbeta utifrån ett salutogent förhållningssätt. Genom att arbeta med EHM har också fokus ändrats från ett individ- till grupperspektiv. Specialpedagogerna menar att de olika professionerna som ingår i ett EHM bidrar alla med sin kunskap. Professionerna besitter olika kompetenser och genom att se situationer ur olika synvinklar kan de lättare hjälpa varandra och komma fram till olika lösningar. Specialpedagogiska implikationer: Resultatet i studien visar att specialpedagogerna har en betydande roll både i och utanför arbetet med EHM. Specialpedagogernas roll och kompetens påverkar många i skolans värld. Det är därför viktigt att ta vara på specialpedagogernas kompetens genom att hen får rätt förutsättningar för sitt arbete. Många av specialpedagogerna i studien anser att tid är en bristvara i arbetet med EHM och att de har för få tillfällen under terminen att arbeta med EHM. Det är därför en förutsättning för specialpedagogerna att de ges tid av sin rektor att arbeta med EHM och att arbetet på EHM mötet är organiserat och strukturerat. Resultatet visar att det är viktigt med utvärderingar och uppföljningar av arbetet med EHM för att pedagogerna ska kunna förändra det som inte fungerar. Det är också ledningens ansvar att visa att EHM är ett viktigt arbete på skolan. Detta kan göras genom att berätta om EHM arbetet för vårdnadshavare, elever och andra skolor.

Bakgrund: Skolsköterskan är en del i elevhälsoteamet. Elevhälsoteamet har med sin tvärprofessionella kompetens möjlighet att fånga olika perspektiv för att kunna sätta in rätt insatser för elever. Informationsutbytet inom teamet har dock visat sig vara en utmaning för att nå god samverkan. Skolsköterskans arbete innebär en känslig balans mellan att bidra till elevhälsoteamets arbete, att hålla sekretessen och värna om elevens värdighet och integritet. Syfte: Att undersöka skolsköterskors uppfattning om vad sekretessen har för betydelse i arbetet i elevhälsoteamet. Metod: Fenomenografisk metod med induktiv ansats. Åtta informanter deltog genom att besvara kvalitativt utformade frågor via mail. Datan analyserades med fenomenografins analysmetod i sju steg. Resultat: Skolsköterskorna uppfattade att det fanns olika uppfattningar och kunskaper kring sekretessen vilket påverkade informationsutbytet. Sekretessen uppfattades också som en isolerande faktor då skolsköterskorna kände sig ensamma i sin profession. Genom behovet av medgivande uppfattades sekretessen som en fördröjande omständighet i elevärenden. Skolsköterskorna beskrev att sekretessen ökade tilliten från elever och vårdnadshavare och att tilliten var viktig för att få medgivande och därmed eliminera det eventuella hinder som sekretessen kunde orsaka. Konklusion: Med utgångspunkt i ett etiskt förhållningssätt uppfattade skolsköterskorna sekretessen ibland som ett hinder i elevhälsoteamsarbetet men som värdefull i relationen med elev och vårdnadshavare. / Background: The school nurse is part of the student health team. With its interdisciplinary skills, the student health team is able to identify different perspectives in order to put in place the right efforts for pupils. However, the information exchange in the team has proved to be a challenge for achieving good cooperation. The school nurse’s work involves a sensitive balance between contributing to the work of the student health team, keeping confidentiality and protecting student’s dignity and integrity. Purpose: To investigate the school nurse’s perception of the impact of secrecy on the work of the student health team. Method: Phenomenographic method with inductive approach. Eight subjects participated by answering qualitatively formulated questions by mail. The data was analyzed by the methodology of the phenomenon in seven steps. Result: The school nurses perceived that there were different perceptions and understandings about secrecy, which affected the exchange of information. Secrecy was also perceived as an isolating factor when the school nurses felt alone in their profession. Due to the need for consent, confidentiality was perceived as a delayed circumstance in order to help students. School nurses reported that confidentiality increased trust from students and guardians and that trust was important in order to obtain consent, thus eliminate the possible barriers that secrecy could cause. Conclusion: Based on ethical approach, the school nurses perceived confidentiality as an obstacle in student health team work but as valuable in the relationship with student and guardians.

Specialpedagoger har ett ansvar för att samverka med övriga yrkesgrupper i elevhälsan och med pedagogisk personal för att skapa förutsättningar för alla elevers lärande och utveckling. I de uppdragsbeskrivningar och direktiv som finns för elevhälsan och det specialpedagogiska uppdraget understryks nödvändigheten av samverkan. Syftet med denna studie är att närmare undersöka hur specialpedagoger i gymnasieskolan upplever den del av professioner som handlar om samverkan. Vi utgår ifrån en kvalitativ metod och har genomfört intervjuer med specialpedagoger som empiri och har inspirerats av kulturanalysens dimensioner för att kategorisera specialpedagogernas beskrivningar och sätter det som framkommer i relation till yttre ramar för skolans elevhälsoarbete. Teorier om grupptillhörighet och tvärprofessionella team relateras också de till specialpedagogernas uttalanden. Resultatet visar att gymnasieskolan är en komplex verksamhet där verkningsfull samverkan blir en utmaning, då en kultur med flera olika perspektiv blir synlig. Ansvaret för samverkan kring elever i behov av stöd samt för utveckling av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet vilar tungt på det lokala elevhälsoteamen och i specialpedagogernas beskrivningar tonar begreppet samsyn fram som en viktig faktor för att utveckla arbetet med samverkan. Kulturen i förhållande till de yttre ramarna skapar ett frirum för att utveckla det gemensamma elevhälsoarbetet. Aktörsberedskapen framstår som varierande på de olika skolorna, vilket utgör ett dilemma för utvecklingsarbetet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur specialpedagogers förebyggande och främjande arbete i förskolan påverkas av formuleringar i lagar och styrdokument samt hur organisationens förutsättningar påverkar specialpedagogernas förebyggande och främjande arbete. Detta utifrån att det saknas tydliga formuleringar och riktlinjer gällande det specialpedagogiska arbetet i förskolan samt riktlinjer för vem som ansvarar för samordning av stödinsatser för barn i förskoleåldern. I studien har 12 specialpedagoger med anställning mot förskoleverksamhet deltagit i kvalitativa intervjuer gällande specialpedagogiskt förebyggande och främjande arbete i förskolan. Resultaten har bearbetats genom tematisk analys och diskuterats i relation till systemteori. Studien visar att det finns stora variationer i hur det specialpedagogiska arbetet är organiserat i förskolan vilket skapar olika förutsättningar för specialpedagoger att fokusera på den förebyggande och främjande delen av uppdraget. En slutsats är att specialpedagogens arbete i förskolan är viktigt och tycks kunna bidra till det förebyggande och främjande arbetet genom att sprida kunskap till pedagogerna. Studien belyser att specialpedagogens uppdrag i förskolan är komplext och påverkas av flera faktorer på olika nivåer såsom styrdokument, arbetsgivarens syn på uppdraget, organisationens ramar, förväntningar och samverkan med andra yrkesprofessionella. Det framstår som betydelsefullt att det förebyggande och främjande arbetet utgår från en helhetssyn på barnets situation där relationerna och samarbetet mellan alla runt barnet blir centralt.

I samband med att den senaste Skollagen reviderades 2010 blev elevhälsan ett centralt begrepp och elevvården lämnades. Den nya Skollagen (2010:800) lyfter fram organisatoriska förutsättningar för elevhälsoarbetet samt dess samarbete professioner emellan. Forskning visar att angivna delar i Skollagen ses som en viktig förutsättning för ett fungerande team, ett team som tillsammans skall stödja elevers utveckling mot målen. Forskning pekar på att det finns förväntningar gällande professioners funktioner, arbetsområde och arbetsuppgifter, vilket härleds till akademisk utbildning, professionsområde och organisationens förutsättningar. Dessa förväntningar påverkar hur professioners arbete formas och gestaltas i praktiken. Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra med kunskap om grundskolors lokala elevhälsoarbete som föregår särskilt stöd, från det att ansökan om stöd inkommer tills dess att beslut om särskilt stöd tas. Den systemteoretiska teorin tillika den systemteoretiska professionsteorin med dess perspektiv ger oss möjligheter att avgränsa arbetet som föregår särskilt stöd till ett eget system, vari professioner skall samverka. Studien belyser hur denna samverkan, med dess relationer, kring organisationens delar leder till hur professionersfunktion och arbetsuppgifter formas och förhandlas. Genom intervjuer och en kvalitativ analys visar resultatet att professioner, gällande arbetet som föregår särskilt stöd, gör anspråk på vissa arbetsuppgifter. Resultatet visar hur alla professioner har en högre grad avjurisdiktion inom sitt professionsområde. Graden av jurisdiktion varierar däremot i hög utsträckning när det handlar om arbetet som föregår särskilt stöd, då vissa professionsområden inte upplevs hamna inom elevhälsans specialpedagogiska uppdrag. Professioners jurisdiktion påverkas även av förväntningar inom och utanför elevhälsoteamet samt hur organisationen organiserar och följer ärendegången kring uppmärksammade skolsvårigheter.

No description available.

Inledning: Inom ätstörningsbehandling arbetar man ofta i tvärprofessionella team, olika professioner med olika teoretisk kunskap och inriktning. Finns det egentligen någon gemensam bas dem emellan och vad skulle den kunna vara? Syfte: Syftet med studien är att undersöka om det finns en gemensam bas mellan professioner i arbetet med ätstörningspatienter. Frågeställningar: Finns det någon gemensam bas olika professioner emellan inom ätstörningsvården? Om, hur skulle den kunna tas till vara? Metod: Studien är kvalitativ. Fem personer med olika professioner inom ätstörningsvården intervjuades; en arbetsterapeut, sjuksköterska, dietist, psykolog/psykoterapeut och en sjukgymnast. Resultaten: Resultatet i denna studie visar att det hos terapeuterna finns en samsyn i relation till ätstörningsproblematik, dess uppkomst, vård och behandling, baserat på affekternas roll. En del av problematiken hos den ätstörda handlar om känslor och affekter som behöver hitta rätt känslomässiga uttryck istället för att ta sig uttryck genom maten. Den egna viljan och motivationen till att bli frisk finns med i mötet med patienten i form av motivationsarbete oavsett profession. Slutsats: För att ätstörningsbehandlingen ska nå framgång är det viktigt att det hos patienten finns en motivation till att bli frisk, att patienten får förtroende för behandlingen och lär sig att känna igen känslor och affekter. / Introduction: In the eating disorder treatment you work most often in interdisciplinary teams, different professions with different theoretical knowledge and specialization. Is there really any common ground between them, and what would it be? Purpose: The purpose of this qualitative study is to investigate if there is a common ground between professions in the process of eating disorder patients. Questions: Is there any common ground between various professions within the eating disorder treatment. If, how could it be utilized? Method: Five people with different professions within the eating disorder treatment were interviewed, an occupational therapist, nurse, nutritionist, psychologist / psychotherapist and physiotherapist. Results: The results of this study show that the therapists there is a consensus in relation to the eating disorder problems, des emergence, care and treatment. Their willingness and motivation to get healthy is with the meeting with the patient in the form of motivational work regardless of profession. A conclusion of the study is that the base between professions and what unites the different professional groups are thoughts about the affect of the role in terms of development and treatment. To deal with the issue of the eating disorders is about feelings and emotions that need to find the right emotional expression instead of being expressed through food. Conclusion: For eating disorder treatment to achieve success, it is important that the patient´s motivation to be healthy, the patient gain confidence in reading and learn to recognize feelings and emotion.