Militär och polis har vid en hastig överblick en gemensam nämnare, nämligen legal våldsanvändning som en väg att lösa sina respektive uppgifter. Vad ställer detta för krav i fråga om etik och moral på respektive yrkesgrupp? Finns det fler likheter och vad finns det för skillnader, ur ett etiskt och moraliskt perspektiv? Syftet med denna uppsats är att identifiera vilka likheter och skillnader i krav på etik och moral det finns mellan officerare och poliser. Detta sker genom att beskriva vilka krav som ställs på en officer för att sedan beskriva vilka krav som ställs på en polis. Därefter sker en jämförelse och en analys i syfte att tydliggöra de likheter och skillnader som identifierats.  Uppsatsen visar att likheter förekommer i fråga om krav på att behålla sin etik i perioder då den inte sätts på prov och efter långa tider av passivitet i verksamheten. Likheter har även identifierats i respektive myndighets värdegrund då dessa ställer tydliga krav på sina anställda i fråga om människosyn och normer. Skillnaderna som har identifierats handlar bland annat om agerandet innan vapenanvändning. En officer har i uppgift att leda underställda i strid och blir tagen i anspråk när inga andra metoder har fungerat. En polis däremot, förväntas kunna ta till mindre våldsamma metoder för att lösa sin uppgift, innan han använder sitt vapen. Detta ställer högre krav på en polis. Ytterligare en skillnad som identifierats är förhållandet mellan befäl och underställd personal. Resultatet i detta fall visar att det ställs högre krav på en officer då dennes underställda har en lägre ålder, kortare utbildning och mindre livserfarenhet än polisbefälets underställda. / A quick overview tells us that legal use of force is the lowest common denominator between military officers and police officers. Which demands does this legal use of force make on the two categories, in terms of ethics and moral? Are there more similarities and what differences in an ethical perspective are there? The purpose of this essay is to identify the similarities and differences between military officers and police officers in terms of demands in an ethical and moral perspective. This is made by describing the demands on a military officer followed by a description of the demands on a police officer. Thereafter, a comparison and an analysis is made in purpose to clarify the similarities and differences which have been identified. The essay shows that similarities occur in question of keeping your ethics in times when it is not tested and after long periods of passivity in the daily activities. Similarities have also been identified in each authority’s declaration of values. The declarations of values are making demands in terms of human value and norms. The differences that have been identified are mainly about the behavior before use of violence. A police officer is expected to use other methods, in order to solve his assignment, before he uses his weapon. A military officer, on the other hand, is trained to lead subordinates in combat and is assigned when all other methods has failed. The demands on a police officer are therefore considered higher, in that very case. Another difference that has been identified is the relation between the commander and his subordinates. The result in this case shows that the demands on a military officer are higher due to the subordinates’ younger age, shorter training and lesser life experience, compared to the police officers subordinates.

Att genomföra större förändringar i en organisation är svårt och förändringsarbete i Försvarsmakten har visat sig vara mycket svårt. Uppsatsen vill besvara problemformuleringen:Hur kan förutsättningar till förändring i Försvarsmakten analyseras och beskrivas?För att få en bredd på angreppssättet kommer en systemperspektiv ansats att antas och tre olika teoretiska perspektiv kommer att användas för att analysera och beskriva förutsättningar för förändring i FM. För att få ytterligare djup i förståelsen för förändringsproblematiken kommer en teoritriangulering att genomföras. De olika perspektiven erbjuder olika möjligheter till förståelse och resultatet visar tydligt att förutsättningar för förändring i Försvarsmakten både kan beskrivas och analyseras. De befintliga strukturerna i FM är synliga och medger att organisationen, dess strukturer och individer kan analyseras för att beskriva det som föreligger idag och det som kan planeras och skapas inför förändringsarbeten. Varje perspektiv bidrar med sin unika del och de gemensamma beröringspunkterna bidrar till att skapa ett helhetsperspektiv för förståelse. De skilda vetenskapliga skolorna befruktar varandra med insiktsfulla vinklingar. Teoritrianguleringen indikerar att tid är viktigt vid analys eller planering av ett förändringsarbete och att perspektivens giltighet beror på när i en förändringsprocess de appliceras. Under olika faser i ett planerat förändringsarbete kan perspektiven bidra på olika sätt och samtliga perspektiv tillför kunskap i en förändringsprocess. Teoritrianguleringen visar vikten av att kunna förhålla sig till flera verktyg (perspektiv) och flera skolor vid genomförandet av en förändring i en organisation.  Försvarsmakten är en komplex organisation och samtliga perspektiv beskriver problem sammanknippade med förändringsarbete. De beskrivna problemen skiljer sig i omfattning och art vilket indikerar att enbart ett perspektiv inte kan erbjuda en heltäckande förklaring. Försvarsmakten har stora utmaningar framför sig då det gäller förändringsarbete, oavsett ur vilket perspektiv organisationen väljer att se det.

<p>One must consider cost effectiveness when deciding how resources within the health sector should be distributed. Quality adjusted life years (QALYs) are used to measure the value of different medical treatments. QALY is based on utility maximization theory, which suggests that a QALY is always a QALY regardless of who receives it. Therefore, a produced QALY is worth the same regardless of the age or the initial health of the patient. Previous research has shown that these assumptions do not seem to fit the real preferences of individuals. Further, there are different methods of acquiring QALYs that give different outcomes. Two of these methods are Time Trade Off (TTO), in which respondents are confronted with a valuation of health change in time, and Person Trade Off (PTO), where respondents are confronted with a valuation in persons. Arguably, PTO is the preferred method that takes greater account of how individuals wish to allocate the resources of the society. From a distribution perspective focusing on age and initial health status, this paper aims to empirically identify the differences between TTO and PTO considering the measurement of preferences for life quality. The aim is also to examine whether the results obtained are consistent with the theoretical assumptions that are required for the preference to be accepted as a cardinal utility. A quantitative survey was carried out with 58 medical and 61 economics students. Half of the students received PTO and the other half TTO questions. The data collected was analyzed comparing the methods, the two student groups and men against women.</p><p>The results from the survey show that, both with TTO and PTO, respondents on average believe that patients who are at a lower initial health level should be given priority over patients who are at a higher initial health level, and younger patients should be given priority over older patients. No significant differences were seen between PTO and TTO when it came to the age of the patient. Conversely, there was a significant difference between the methods for the valuation based on initial health status of patients. Measured with PTO a treatment for patients who are at a lower initial level is valued 28% higher than a treatment for those patients who are at a higher initial level, while the corresponding figure for TTO was 8%. Between medical students and economic students, there were significant differences in the question of age in the PTO. Between men and women differences were found in both methods.</p> / <p>Kostnadseffektivitet är en av faktorerna som ska tas i beaktande vid beslut om hur resurser inom hälso- och sjukvården ska fördelas. Kvalitetsjusterade levnadsår (QALY) används för att mäta effekten av olika insatser. Måttet baseras på nyttomaximeringsteori vilket leder till att en QALY alltid är en QALY oavsett vem den tillfaller - med andra ord är en QALY som produceras hos en patient lika mycket värd oavsett exempelvis patientens ålder eller initiala tillstånd. Dessa antaganden har i tidigare undersökningar visat sig stämma dåligt med individers preferenser men olika metoder för att ta fram QALY verkar ta olika mycket hänsyn till dem. Två av flera metoder är Time Trade Off (TTO), där respondenter ställs inför en värdering av hälsoförändringar i tid och Person Trade Off (PTO) där respondenter ställs inför en värdering i personer. PTO har påståtts vara en mer rättvisande metod som tar större hänsyn till hur individer vill att samhälleliga resurser ska fördelas. Denna uppsats syftar till att, utifrån ett fördelningsperspektiv med fokus på ålder och initialt hälsotillstånd, empiriskt kartlägga förekomsten av skillnader i preferenser för livskvalitet mätt med PTO respektive TTO, samt att undersöka om de erhållna resultaten överensstämmer med de teoretiska grundantagandena som krävs för att preferenser ska accepteras som kardinala nyttor. För att svara mot syftet utfördes en kvantitativ undersökning på 58 läkar- samt 61 ekonomistudenter. Hälften av studenterna fick PTO-frågor och den andra hälften TTO-frågor. En statistisk bearbetning av insamlad data har gjorts där svaren har jämförts mellan metoderna samt mellan läkar- och ekonomistudenter och kvinnor och män.</p><p>Resultaten från undersökningen visar att både med TTO och PTO anser respondenterna att patienter som befinner sig på en lägre initial nivå ska prioriteras framför patienter som befinner sig på en högre initial nivå samt yngre patienter ska prioriteras framför äldre patienter. Vad gäller hänsyn till patienters ålder uppmättes inga signifikanta skillnader mellan PTO och TTO. Däremot uppmättes en signifikant skillnad mellan metoderna vad gäller hänsyn till initialt hälsotillstånd hos patienter. Mätt med PTO värderas en behandling för de patienter som befinner sig på en lägre initial nivå 28 % högre än en behandling för de patienter som befinner sig på en högre initial nivå medan motsvarande siffra för TTO var 8%. Mellan läkare och ekonomer fanns signifikanta skillnader i frågan gällande ålder i PTO och mellan kvinnor och män återfanns skillnader i båda metoder.</p>

One must consider cost effectiveness when deciding how resources within the health sector should be distributed. Quality adjusted life years (QALYs) are used to measure the value of different medical treatments. QALY is based on utility maximization theory, which suggests that a QALY is always a QALY regardless of who receives it. Therefore, a produced QALY is worth the same regardless of the age or the initial health of the patient. Previous research has shown that these assumptions do not seem to fit the real preferences of individuals. Further, there are different methods of acquiring QALYs that give different outcomes. Two of these methods are Time Trade Off (TTO), in which respondents are confronted with a valuation of health change in time, and Person Trade Off (PTO), where respondents are confronted with a valuation in persons. Arguably, PTO is the preferred method that takes greater account of how individuals wish to allocate the resources of the society. From a distribution perspective focusing on age and initial health status, this paper aims to empirically identify the differences between TTO and PTO considering the measurement of preferences for life quality. The aim is also to examine whether the results obtained are consistent with the theoretical assumptions that are required for the preference to be accepted as a cardinal utility. A quantitative survey was carried out with 58 medical and 61 economics students. Half of the students received PTO and the other half TTO questions. The data collected was analyzed comparing the methods, the two student groups and men against women. The results from the survey show that, both with TTO and PTO, respondents on average believe that patients who are at a lower initial health level should be given priority over patients who are at a higher initial health level, and younger patients should be given priority over older patients. No significant differences were seen between PTO and TTO when it came to the age of the patient. Conversely, there was a significant difference between the methods for the valuation based on initial health status of patients. Measured with PTO a treatment for patients who are at a lower initial level is valued 28% higher than a treatment for those patients who are at a higher initial level, while the corresponding figure for TTO was 8%. Between medical students and economic students, there were significant differences in the question of age in the PTO. Between men and women differences were found in both methods. / Kostnadseffektivitet är en av faktorerna som ska tas i beaktande vid beslut om hur resurser inom hälso- och sjukvården ska fördelas. Kvalitetsjusterade levnadsår (QALY) används för att mäta effekten av olika insatser. Måttet baseras på nyttomaximeringsteori vilket leder till att en QALY alltid är en QALY oavsett vem den tillfaller - med andra ord är en QALY som produceras hos en patient lika mycket värd oavsett exempelvis patientens ålder eller initiala tillstånd. Dessa antaganden har i tidigare undersökningar visat sig stämma dåligt med individers preferenser men olika metoder för att ta fram QALY verkar ta olika mycket hänsyn till dem. Två av flera metoder är Time Trade Off (TTO), där respondenter ställs inför en värdering av hälsoförändringar i tid och Person Trade Off (PTO) där respondenter ställs inför en värdering i personer. PTO har påståtts vara en mer rättvisande metod som tar större hänsyn till hur individer vill att samhälleliga resurser ska fördelas. Denna uppsats syftar till att, utifrån ett fördelningsperspektiv med fokus på ålder och initialt hälsotillstånd, empiriskt kartlägga förekomsten av skillnader i preferenser för livskvalitet mätt med PTO respektive TTO, samt att undersöka om de erhållna resultaten överensstämmer med de teoretiska grundantagandena som krävs för att preferenser ska accepteras som kardinala nyttor. För att svara mot syftet utfördes en kvantitativ undersökning på 58 läkar- samt 61 ekonomistudenter. Hälften av studenterna fick PTO-frågor och den andra hälften TTO-frågor. En statistisk bearbetning av insamlad data har gjorts där svaren har jämförts mellan metoderna samt mellan läkar- och ekonomistudenter och kvinnor och män. Resultaten från undersökningen visar att både med TTO och PTO anser respondenterna att patienter som befinner sig på en lägre initial nivå ska prioriteras framför patienter som befinner sig på en högre initial nivå samt yngre patienter ska prioriteras framför äldre patienter. Vad gäller hänsyn till patienters ålder uppmättes inga signifikanta skillnader mellan PTO och TTO. Däremot uppmättes en signifikant skillnad mellan metoderna vad gäller hänsyn till initialt hälsotillstånd hos patienter. Mätt med PTO värderas en behandling för de patienter som befinner sig på en lägre initial nivå 28 % högre än en behandling för de patienter som befinner sig på en högre initial nivå medan motsvarande siffra för TTO var 8%. Mellan läkare och ekonomer fanns signifikanta skillnader i frågan gällande ålder i PTO och mellan kvinnor och män återfanns skillnader i båda metoder.

This thesis analyses one of the less explored areas of Swedish politics: the political appointees in the ministerial staffs of the Swedish core executive. The study draws attention to the everyday life of the ministerial staff in order to give an idea of their function: What do the political appointees do? How is the work of the ministerial staffs organized? How is policy coordinated at the political level? The main empirical focus of this thesis is the 2002-2006 term of office. The study contributes to an understanding of the role of political advisers in steering and policy making, and, in the light of this, their potential influence on the policy capacity of the government is considered. Political advisers occupy an ambiguous place within the political system. They play a vital political role, but their presence also challenges the traditional relationship between ministers and public servants. The study shows that political advisers certainly have a leeway to participate in the steering of the ministry's civil servants: they can be said to have a number of steering functions. At the same time, it is made clear that this does not mean that the political advisers are in the position to influence government policy to any great extent. In conclusion, it is suggested that the ministerial staffs do have importance for the government's policy capacity in the sense that they reduce the work load of both the minister and the state secretary and thereby make space for them to govern. The research questions are answered by means of empirical material gathered through a combination of methods, providing data with a range as well as depth and context rarely found in studies of core executives: a survey, participatory observations, focus groups and a series of interviews. The dissertation demonstrates that the ethnographic method is a useful tool for anyone who seeks to highlight and explain the relationships within political organizations. / Avhandlingen analyserar en av de mer outforskade delarna av svensk politik: de politiskt anställda i Regeringskansliets politiska staber. Regeringskansliet betraktas i studien som en politisk organisation, snarare än som enbart en politiskt styrd organisation. Avhandlingen utgör ett bidrag till The Core Executive Approach, som definierar exekutiven i termer av funktion och ställer frågor om vem som gör vad i exekutiven. Studien uppmärksammar vardagslivet i de politiska staberna för att ge en bild av deras funktion: Vad gör de politiskt anställda? Hur är arbetet i de politiska staberna organiserat? Hur samordnas politiken på politisk nivå i Regeringskansliet? Ansatsen är organisationsteoretisk och de olika aktörernas funktion och plats i organisationen står i centrum. Studien bidrar även till förståelse av de politiskt sakkunnigas roll i policyskapande och i styrning av departementen. I ljuset av detta, diskuteras de politiskt sakkunnigas betydelse för regeringens styrningskapacitet. De politiskt sakkunniga spelar en betydande roll för statsrådets politiska och personliga stöd, men deras närvaro i Regeringskansliet utmanar även det traditionella förhållandet mellan statsråd och tjänstemän. Eftersom de politiskt sakkunniga inte ingår i departementens linjeorganisation ingår de inte i den parlamentariska styrningskedjan som helhet, d.v.s. de kan inte utkrävas ansvar av riksdagen. Ur ett demokratiskt perspektiv är det därför angeläget att analysera denna grupps deltagande i skapandet av politiken. Därutöver studeras empiriskt hur de politiskt anställda själva resonerar om styrning och vilka styrningsstrategier de lyfter fram. Avhandlingens huvudsakliga empiriska fokus är begränsat till mandatperioden 2002-2006. Studiens tillvägagångssätt utgörs av en kombination av metoder som ger material med såväl bredd som djup och kontext, vilket är ovanligt i studier av regeringskanslier: en enkätundersökning, deltagande observation, fokusgrupper och kvalitativa intervjuer. Avhandlingens etnografiska inslag är särskilt tydliga i de dagboksutdrag som kompletterar analysen. Avhandlingen visar att etnografisk metod är ett användbart verktyg för den som vill belysa och förklara relationer inom politiska organisationer. Den empiriska undersökningen visar att statssekreterare, planeringschefer och pressekreterare har olika funktioner, som inte överlappar varandra i större utsträckning. De kan snarare sägas komplettera varandra. De politiskt sakkunniga har å andra sidan en bredare funktion, som överlappar de övriga politiskt anställdas funktioner i förhållandevis stor grad. De kan påverka policyprocesser, och i egenskap av statsrådets nära medarbetare, även statsrådets inställning. Studien visar också att politiskt sakkunniga deltar i styrningen av departementen: de kan sägas ha en rad olika styrningsfunktioner. Samtidigt innebär inte detta att de politiskt sakkunniga har möjlighet att påverka regeringens politik i större utsträckning. Styrning från de politiskt sakkunniga betraktas endast som legitimt när den överensstämmer med och kan härledas till statsrådets eller statssekreterarens styrning.  Närhet och möjligheten att ta reda på statsrådets åsikt är en viktig förutsättning för att detta ska fungera. Om de politiska staberna är för stora finns en risk att de politiskt anställdas förmåga att agera i enighet med statsrådets vilja minskar. Sammanfattningsvis föreslås att de politiska staberna har betydelse för regeringens styrningskapacitet i den meningen att de avlastar såväl statsrådet från statssekreteraren, och därigenom skapar utrymme för dem att styra. / Regeringskansliet och samhällets organisering (Reko)