Syftet med studien är att utifrån Gérard Genettes begrepp ”paratext” undersöka betydelsen av bokomslaget för åtta gymnasielevers lässtimulans och förväntningar på romaners huvudtexter. Vidare anammas ett intermedialt perspektiv för att belysa hur olika medier samspelar. Första delen i metoden består av att eleverna väljer en av totalt sex böcker. Därefter följer två elevgruppsintervjuer där eleverna motiverar varför de valt en viss bok för att sedan tolka omslagen. Nästa steg i metoden utgörs av fyra paratextanalyser baserat på elevernas val av romaner: Glaskupan av Sylvia Plath (1974), Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (2016), Pojken som kallades det av Dave Pelzer (2016) och Den gröna cirkeln av Stefan Casta (2010). Resultatet visar att eleverna uppmärksammar bildmotivet först, därefter titeln och slutligen läser baksidestexten. Eleverna menar att det är viktigt att handlingen motsvarar förväntningarna de får från omslaget. Avgörande för bokvalet är också genren, men för att de ska välja bok måste baksidestexten locka till läsning. Vidare blir omslagen mer lättillgängliga för tolkning om det finns figurativa fotografier på framsidan samt konkret beskrivande titlar, undertitlar och baksidestexter. Ur ett intermedialt perspektiv drar eleverna också paralleller mellan omslagen och filmmediet. Övergripande visar resultaten av mina analyser att omslagens alla element, bildmotiv, titlar, undertitlar, författarnamn och recensioner et cetera, ger föraningar om romanens handling och genre och blir begriplig först när de ställs i förhållande till varandra. Avslutningsvis kommer jag fram till att paratextanalysen, det vill säga att tolka bokomslag, kan fungera tidsbesparande genom att integrera den med andra moment i undervisningen samtidigt som det är ett instrument för att stimulera och främja elevernas läslust.

I den här uppsatsen studeras hur modrande i relation till psykisk sjukdom och kulturella moderskapsideal gestaltas i Linda Boström Knausgårds roman Oktoberbarn samt Ann Heberleins verk Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Tematiken undersöks med hjälp av feministisk moderskapsforskning som visar hur föreställningar om det ”goda moderskapet” påverkar mödrar i stor grad. Idealen kan tyckas ouppnåeliga och i samband med psykisk sjukdom innebär de en stor press då huvudpersonerna inte bara måste hantera sina egna och andras förväntningar på dem som mödrar, utan även sjukdomens inverkan på sig själva och sin omgivning. Berättarjagen lider av bipolär sjukdom och upplever svår depression, och i berättelserna gestaltas känslor som självhat, dödslängtan och hopplöshet. Att som mor vara drabbad av depression är tabubelagt och psykisk sjukdom innebär i sig en stigmatisering vilket protagonisterna är medvetna om. Skam genomsyrar berättelserna och känslan är knuten till upplevelsen av att vara otillräcklig som mor, men även till hur de erfar att vara ”avvikande” på grund av den psykiska sjukdomen. De litterära gestaltningarna uttrycker en längtan efter ”normalitet” och efter att vara stabila mödrar som de själva och omgivningen kan lita på.

No description available.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur hållbarhetsperspektivet kan inkluderas i svenskämnet, då många ungdomar känner en oro för klimatförändringar och för att hållbarhet är en del av de globala målen och skolans värdegrund. För att kunna undersöka detta har en ekokritisk och didaktisk närläsning genomförts av Mats Strandbergs roman Slutet. Romanen låter läsare följa Simon och Lucinda, två ungdomar som lever i en värld som är på väg att gå under.  Resultaten visar att boken främst har fokus på människan. Människan och hens ansvar gentemot naturen är viktigt, men även människans känslor kring det hemska som ska hända i världen de lever i. Naturen befinner sig i periferin av människan. Närläsningen visar att boken har potential att vara underlag för diskussioner i klassrummet kring existentiella frågor och oroskänslor som ungdomar kan ha inför framtiden.

I Po Tidholms Norrland kan man läsa om Norrlands utveckling från 1990-talet till 2012. Tidholms bok ger insyn i hur tillvaron kan te sig i norrländska samhällen och skildrar en komplex relation till naturen, såväl som till den politik som möjliggjort industrialiseringens framfart som gjort landsändan till hela Sveriges naturresurs. Tidholm har i flera år varit en viktig och tydlig röst för Norrland som belyser Norrlandsfrågan och de konsekvenser den storstadscentrerade politiken haft på landsändan. I Norrland kan man läsa om de stora bolagen, om samerna, de nyinflyttade och om de norrlänningar som bott där sedan generationer tillbaka. Tidholm lyfter i sin bok flera olika perspektiv på naturen där de olika grupperna har sina egna tankar om vad naturen betyder och vad den ska vara. Genom att studera hur Tidholm skildrar den moderna Norrlandsfrågan och hur industrialiseringen har påverkat regionen undersöker uppsatsen hur han framställer frågan om vem som äger naturen, vad den betyder samt hur den ser ut och används i ett modernt samhälle. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är ekokritiken. Uppsatsen har kunnat visa att Tidholm i sin bok framställer hur industrialiseringen medförde att naturens resurser utnyttjades. Förlorarna var, enligt Tidholm, bönderna, samerna och naturen själv. Därtill har den påvisat motsättningar i natursynen mellan de olika grupperna i norr som skildras i hans bok. Tidholm gestaltar dessa genom att belysa olika konflikter mellan de som förespråkar en mer storskalig och exploaterande relation till naturen. Även Tidholms egen natursyn innehåller intressanta motsättningar där han hyllar en romantiserad bild av naturen och kritiserar den i sitt naturliga tillstånd. I Norrland framgår det att naturen har ett instrumentellt värde för det nutida samhället, detta trots inslag av moraliska dilemman och samvetskval.

No description available.

No description available.

Studien undersöker huruvida ett ökat antal lästillfällen kan bidra till en förändrad attityd till läsning av skönlitteratur bland gymnasieelever. Eleverna som utgör respondenter läser Svenska 1 respektive Svenska 3, vilka får läsa 10-15 minuter i en valfri skönlitterär bok i princip varje svensklektion. Undersökningen består av metodkombinationen semistrukturerade fokusgruppsintervjuer och digitala enkäter. Enkäterna besvaras av samtliga elever i klasserna, medan fokusgrupperna består av fyra elever från varje klass. Studien använder Olle Nordbergs definition av attitydbegreppet, vilken både innehåller lust till läsning och synen på den egna läsningen. Av resultatet framkommer att en stor del av eleverna inte själva upplever en förändring i sin attityd till läsning av skönlitteratur, men att det trots detta kan generellt kan utläsas en mer positiv attityd bland eleverna. Detta genom intervju med elevernas lärare och genom de konkreta exempel på fördelar elever nämner att de upplever efter det ökade antal lästillfällen som Evas undervisningsmetod innebär.

Tolkien’s Middle Earth is characterised by the conflict between the forces of good, often represented as guardians of nature juxtaposed to the forces of evil, marked by a voracious edacity for a nature destroying industry. In fact, the second volume of the LotR deals with Saruman’s war against nature. Dickerson and Evans point out that “Saruman sacrifices the values of permanence or sustainability for his grand scheme of domination and ownership” (68). Yet, any previous research of this struggle has drowned out the very voice of nature which industry has sought to silence forever. This project has presented Tolkien’s Legendarium in a new, non-anthropocentric fashion, where nature and its agents, like the Ents and Hobbits possess explicit and implicit voices of dialogic ecocriticism and laughter. Against dialogue, nature, and laughter we have found Tolkien’s take on the nature of evil. Defined in Melkor, Sauron and Saruman by their monologic, ecosadist tyranny. Evil, in Middle Earth does not seek to just squash and burn culture and civilisation but to uproot every forest and dry out every single stream. Ecosadism is plagued by an eternal struggle for a single voice. A quest which Bakhtin arguments and Tolkien’s narrative show that it is impossible. Dialogue is one of fundamental sources of cognition and being, of personhood and oneness with nature while laughter is the primer of wholeness’ found in the world and the subversion of norms and rigid hierarchies. This independent project demonstrates that Professor Tolkien’s work contains ecocritical aspects beyond those of romantic pastoralism and bucolic representations of nature. Instead, through the dialogue present in the very nature of Middle Earth, between trees and Ents, animals and non-human beings and objects, Tolkien achieved a deep ecological subversion of anthropocentric perspectives in literature. This essay shows that, by unshackling his narrative from the constraints of reality, Tolkien’s work through the medium of fantasy allows us to peer through minds and eyes unlike our own. In so doing, through the representation of voices and laughter found in Fangorn, the Shire and Hobbits themselves The Lord of the Rings endows nature with a polyphonic voice independent of human imposition. Thus, achieving the most salient depiction of ecocritical agency and subjectivity, returning the reader to a world where nature is not inert or passive. Where nature is no mere source of resources but an equal in dialogue, existence and meaning as humanity. Finally, by realising Tolkien’s ecocritical dialogue and laughter, his work does not stand as a warning about the loss of an equal in nature but burns bright as a promise for humanity in a living, breathing, and responding world. / <p>Godkänt datum 2021-06-06</p>

I detta arbete undersökte jag fadersgestaltningarna i Åsa Linderborgs Mig äger ingen från 2007 och Alex Schulmans Skynda att älska från 2009. Jag ställde mig frågan vilken roll fädernas kroppar spelar i respektive barns minnesbilder, vilken typ av manlighet som träder fram genom respektive faderskap och om Leif (fadern i Mig äger ingen) och Allan (fadern i Skynda att älska) är representanter för någon särskild maskulinitet. Jag utgick från sociologen Raewyn Connells teori om maskuliniteter men tar därtill också särskild hjälp av Thomas Johanssons diskussion om barns minnesbild av sina fäder. Jag kom fram till att bägge fädernas kroppar spelar en central roll i respektive barns minnesbilder. Kroppen symboliserar trygghet och här särskilt när barnet omfamnas av sin fader. Vidare var det porträtteringen av Leifs kropp som hjälpte mig att konstatera att Leif kan betraktas som en marginaliserad man vars kropp fungerar som en maskin vilken jobbar på uppdrag åt den stora samhällskroppen, här med Michel Foucault och Ulf Mellströms respektive arbeten som utgångspunkter. Vidare kom jag fram till att Allan är en delaktig man eftersom han drar nytta sin patriarkala utdelning när han väljer att forma sitt faderskap på det sätt som gynnar honom själv. Ytterligare en slutsats jag kom fram till är att Leif stundvis drar nytta av denna utdelning och därmed även han blir en del av det hegemoniska projektet. Allans ålderdom och Leifs klasstillhörighet diskuteras i arbetet även om det är maskulinitet och faderskap som är uppsatsens nyckelbegrepp.