Southeast Iceland exhibits a granophyre pluton called Reyðarártindur, which has never been described in detail before. The Reyðarártindur magma chamber formed 7.30 ± 0.06 Ma ago (Padilla, 2015). Glacial and coastal erosion expose the pluton, and a river cuts through the pluton roof and walls, revealing interaction between different blob-like structures of magma. The formation of magma chambers can take a very long time, it is therefore likely for several different magmas to interact. Incremental formation of different magma batches give rise to mixing and mingling in magma chambers. To understand when the magma mixing was initiated and the mechanisms controlling it, descriptive analysis were made to obtain textural properties of collected rock samples from the field. The purpose for this thesis study was to examine if there is a frequency size and shape distribution of the magma blobs and if the different magma blobs are systematically distributed across the river. Previous studies have inferred conduit locations and magma mixing processes through similar methods. Extensive field studies have provided all samples for this thesis. Five distinct, magma types were described and found to be interacting. There was one ‘host magma’ which the other four different magma types are exposed as ‘blobs’ within. The statistical analysis involved mapping the blob-like structures from photos taken with an Unmanned Aerial System (URA; drone), using the software Inkscape. The data and measurements for the blobs was collected and summarized in ImageJ. The data was then statistically analyzed in Excel, illustrating the frequency of the magma blob’s size and shape distribution in selected parts of the river. The results of the statistical analysis of the magma blobs showed that ~80 % of the blobs existed in a size interval between 0 – 0.1 m2 . This thesis provides a discussion about the implications of the blob distributions for magma chamber recharge and processes within this section of the magma chamber. The shape distribution analysis showed an indication for all the blobs to be more rounded and equant. This suggest that the magma mixing event probably happened at the same time, during a liquid phase. / På sydöstra Island återfinns en granofyrisk pluton kallad Reyðarártindur. Det är en magmakammare som aldrig tidigare blivit beskriven i detalj. Magmakammaren bildades för 7,30 ± 0,06 Ma sedan (Padilla, 2015). Plutonen har blivit exponerad genom glacial- och fluvial erosion samt att en flod skär igenom plutonens tak och väggar. Den eroderande floden exponerar olika fläckliknande strukturer av magmainteraktioner. Ett gradvist bildande av olika magmasatser har över lång tid gett upphov till en blandning i magmakammaren. För att förstå när magmablandningen initierades och mekanismerna bakom fenomenet, har en beskrivande analys gjorts för att ta reda på texturella egenskaper av insamlade bergartsprover från fält. Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns en storleks- och formdistribuering av magmafläckarna samt om de olika magmafläckarna är systematiskt distribuerade i flodbädden. Tidigare studier har antytt var undersökta magmakanalsystemen kan finnas samt hur blandningsprocesser för magma går till med hjälp av liknande metoder. Redan genomförda fältstudier har samlat in allt råmaterial som ligger till grund för denna studie. Fem olika magmatyper har beskrivits och påvisades interagera. Det fanns en ”värdmagma” som de andra fyra magmatyperna var exponerade som fläckar i. De statistiska analyserna inkluderade kartering av de fläckliknande magmaformerna baserat på foton tagna med hjälp av en drönare. Tre olika mjukvaror användes för att samla in, mäta och analysera data; Inkscape, Image J och Excel. Resultaten från den statistiska analysen visade att ungefär 80 % av alla fläckar existerade inom ett areaintervall mellan 0 – 0,1 m2 . Denna studie innehåller en diskussion om implikationerna av magmafläckarnas distribution med avseende på magmaomladdning och -processer inuti denna sektion av magmakammaren. Den generella formdistributionen visade en indikation för att alla fläckar tenderar att vara mer rundade och kvadratiska. Detta antyder att magmans blandningsförlopp troligtvis inträffade vid ungefär samma tidpunkt, under en flytande fas.

I detta arbete har polerprov framställts för att därefter undersökas med malm- och svepelektronmikroskopi (SEM) med energidispersiv röntgenspektroskopisk analys (EDS). Med dessa metoder har mineralsammansättning, strukturer och texturer identifierats och undersökts. De undersökta proverna kommer från borrkärnor genom malmzonen i Lovisagruvan i Bergslagen, södra Mellansverige. Malmen är en tabulär, silverförande Zn-Pb-sulfidmineralisering.  De kombinerade undersökningarna av polerproven visar att de huvudsakligen består av zinkblände, blyglans, kvarts, mikroklin, granat, amfibol och pyrit, vilka karakteriseras av texturer som visar på omkristallisation, heterogen deformation och lokal remobilisering. De uppvisar småskaliga texturer som sannolikt är direkt relaterade till uppkomsten av s.k. kulmalmstextur. De ingående mineralens inbördes relationer tyder på att blyglans och zinkblände bildades samtidigt och därefter, under regionalmetamorfa förhållanden, tillväxte pyrit och granat som porfyroblaster. Majoriteten av texturerna och strukturerna är sekundära och visar på en kraftig senare överprägling av malmen genom metamorfos och flerfasig deformation under olika tryck- och temperaturförhållanden. / In this project polished sections have been prepared for study by means of ore and scanning electron microscopy (SEM) with energy dispersive x-ray spectroscopy (EDS). The application of these methods allows mineralogy, structures and textures to be characterized. This was done within the EU H2020-funded project X-Mine. The studied samples are from drill cores transecting the ore zone of the Lovisa mine (Lovisagruvan), which is located in Örebro County in the Bergslagen ore province, south central Sweden. Here, a tabular, stratiform silver-bearing Zn-Pb sulphide ore is mined.  Studies of the polished ore sections show that the samples mainly contain sphalerite, galena, quartz, microcline, garnet, amphibole and pyrite, characterized by textures of recrystallisation, heterogeneous deformation and localized remobilization.  The studied samples from the main ore and exhibit textures directly related to the formation off the so-called ball ore. The textural interrelationships of the major minerals indicate that galena and sphalerite formed penecontemporaneously, and then under regional metamorphic conditions, pyrite and garnet formed as porphyroblasts. The majority of the present textures and structures are secondary, representing different stages of metamorphism and deformation under variable P-T-conditions, post-dating original ore formation. / Real-Time Mineral X-Ray Analysis for Efficient and Sustainable Mining, H2020 X-Mine, Projekt-id: 730270

This study aims to unravel the ecological and evolutionary dynamics within the calcareous nannofossil communities at the Eocene/Oligocene (E/O) transition and during the Oligocene time when Cenozoic 'icehouse' conditions were established. The main question this study aims to answer is whether the changes in the nannofossil assemblages were controlled by intrinsic evolutionary trends or if the changes were controlled by environmental factors such as changes in temperature and nutrient availability in the surface water. These questions are addressed with detailed analyses of the taxonomy, biostratigraphy and fluctuations in abundance and diversity of calcareous nannofossil assemblages from a continuous latest Eocene through Oligocene sediment section from the ODP Site 1218 (8°53.38´N, 135°22.00´W), paleo-equatorial Pacific Ocean. An improved nannofossil taxonomy and biostratigraphy has been established. At the E/O transition, changes in the nannofossil preservation mimics changes in calcium carbonate content. A detailed investigation of late Eocene and Oligocene sediments yields age estimates for ten nannofossil bioevents. Morphometric studies of the Reticulofenestra umbilicus-R. hillae show that these cannot be subdivided into two different morphospecies. Based on different morphometry and stratigraphic ranges, the Oligocene Sphenolithus lineage appears to be the result of a combined anagenetic and cladogenetic evolution. A new nannolith species is described: Triquetrorhabdulus longus. High-resolution nannofossil data indicate changes in the composition, abundance and diversity of the mid-Oligocene assemblages. Intervals of high diversity index coincide with Oi-glaciation events. However, visual examination of the variations in abundance of nannofossil taxa do not appear to correlate with changes in either oxygen or carbon isotopes. This presumably indicates that a dynamic equilibrium did not exist between these Oligocene nannoplankton assemblages and changes in surface water temperature or productivity conditions. / Doctoral Thesis in Marine Geoscience at Stockholm University, Sweden 2009

Stockholm är en mycket expansiv region med flera större infrastrukturella projekt plane- rade vilket kommer att medföra arbeten i och vid berg. Utan nödvändiga förundersökningar ökar risken för ras i samband med byggnationen och en fara för framtida stabilitet förelig- ger. En ingenjörsgeologisk förundersökning där man kartlägger strukturer i det påtänkta området bör genomföras och som beskriver de bergtekniska parametrar enligt Q- och RMR-systemen för bergkvalitetsklassificering.  Detta arbete fokuserar på ett område norr om Månskärsvägen och söder om Skär- holmsvägen i södra Stockholm där Huddinge kommun planerat anlägga en gång- och cy- kelväg samt en bro. Området, benämnt kvadraten 3 av Huddinge kommun, karterades mellan den 25 – 27 mars och 2 april 2013 då området fortfarande var snötäckt. Kartering- en, efter projicering av sprickdata i Stereo32, visar att det råder fyra dominerande sprick- riktningar i området; en nordväst-sydostlig, en nordost-sydvästligt, en nord-sydlig sprick- riktning och en foliationsparallell sprickgrupp i öst-västlig riktning. Den sistnämnda böjer av ca 15° mot öst vid förflyttning mot den nordöstra delen av området, möjligtvis förklaras detta av en observerad veckomböj. Övriga sprickgruppers strykningar varierar inom ett spann av 40° och stupar ca 50°. Dessa spricksystem i kombination med hållfasthetssän- kande sprickfyllnadsmineral och metertjocka sprickzoner med i stort sett helt krossat berg kommer att utgöra stora risker vid bygget i form av ras och potentiella kilutglidningar. Arbe- ten i detta berg bör göras under stor försiktighet och i kombination med fortsatta geolo- giska undersökningar under det att projektet fortlöper.

Mitt kandidatarbete är en teknikstudie där jag grottat ner mig i keramikens geologiska ursprung. I arbetet har jag utgått ifrån magmatiska och metamorfa bergarter som granit och gnejs. De innehåller kvarts, fältspat och glimmer i perfekta proportioner för att redan vara färdiga keramiska glasyrer. Jag har sedan provat att tillsätta lermineralet kaolin för att göra egna stengodsleror utifrån två äldre recept på parian och porslin. Genom att själv krossa och mala sten vill jag synliggöra alla moment som kan ingå i framställningen av lera samt medvetandegöra den fysiska närheten till materialet. / My work is a technique study with focus on the geological origin of ceramics. I have examined magmatic and metamorphic rocks such as granites and gneiss. They consist of minerals like quartz, feldspar and mica in perfect proportions to already be a “ready-made” ceramic glaze, if grinded down to powder. With an ancient Chinese recipe of how to make porcelain I’ve tried to make my own clay version using granite and gneiss, adding the clay mineral kaolin. Using a technique where I crush and grind the stones into powder by hand, my wish is to visibility all of the different parts that takes place in the making of clay and bring to awareness how physically close we often aren't, but could be, to the origin of the material. / <p>Opponent: Jelena Rundqvist</p>

Deformationsmoduler förklarar hur ett material eller ett område beter sig och deformeras vid olika laster. CRS-försök, komprimerar prover under en konstant deformationshastighet med erhållna moduler såsom: M0 och ML, med hjälp av rutinundersökning. Vid CPT-sondering penetrerar en konisk spets kontinuerligt genom en jordlagerföljd, med erhållen modul: Elasticitets-modul. Metoderna är väldigt olika vad gäller erhållna parametrar, moduler, deformationsgrupper och användning. CRS-försök genomförs laborativt, med prover tagna på vissa specifika djup, medan CPT-sondering genomförs in-situ med information om hela jordlagerföljden som ges. Att jämföra de olika metodernas moduler mellan varandra är inte möjlig, eftersom CONRAD som utvärderar och presenterar CPT resultat, inte utvärderar elasticitets-moduler för lera, utan för friktionsjord. Dem kompletterar varandra väldigt bra, då i områden som i Uppsala som har en med stor mäktighet av lera, visar med CRS-försök att det är lera som är närvarande för att sedan när CPT- sondering börjar registrera Elasticitets-moduler visar på att friktionsjord har påträffats. På så sätt kan deformationsegenskaper för en hel jordlagerföljd erhållas för en borrpunkt. Borrpunkter från Kronåsen och Kungsängen i Uppsala kommun, och Fyrklövern i Upplands Väsby kommun har undersökts med avseende på deformationsegenskaper och resultatet visar på stora skillnader i deras deformationsmoduler sinsemellan. / Deformation modules explains how a material or an area behave or deform when different amount of stresses act on it. CRS-testing, which compresses samples with a constant deformation rate, gives us modules like M0 and ML, with the help of routine examinations. CPT-probing, on the other hand, penetrate a conical tip through stratigraphy and gives us the elasticity module. These methods are very different in many ways, like what parameters, modules, deformation groups and use, are given. CRS-testing is conducted in a laboratory, with samples taken from specific depths, while CPT-probing is conducted in the field, with information about the whole stratigraphy is given. To directly compare these two methods modules are not possible. Due to CONRAD that evaluates and present CPT-probing results, does not evaluate elasticity modules for clay, but only for frictional soils. They complement each other very well due to in areas like Uppsala, which has a great depth of clay, shows with CRS-testing that clay is present but when CPT starts to register elasticity modules, shows that we moved in to frictional soil. With this, deformation properties can be shown for the whole stratigraphy in a drill point. Drill points from Kronåsen and Kungsängen in Uppsala municipality, and in Fyrklövern from Upplands Väsby municipality has been evaluated with respect to deformation properties and the results shows great differences in the deformation modules between themselves.

Loess is a well sorted, fine grained, windblown (aeolian) sediment and deposits as a blanket over large areas, reaching from a few centimetres to several hundreds of meters in height and can drape large landscapes in form of mountains. During a more humid and warmer climate, redox conditions are changed in the loess deposits, with greater seasonal moisture creating greater soil formation (pedogenesis), i.e. palaeosol.  The Chinese Loess Plateau is dominated by the East Asian monsoon climate, and consists of an alternating Loess-palaeosol Formation, spanning back to at least the whole Quaternary period and late Pliocene (~2.8 Ma), and overlays a Red Clay Formation ranging into at least Miocene. This deposit covers therefore the onset of the latest Quaternary Ice Age. The Magnetic Susceptibility (MS) is used to investigate the magnetism of a rock which is inferred to be driven by the pedogenetic activity changes, i.e. during a stronger pedogenesis a higher amount of magnetic minerals forms. In turn the MS measurements becomes as a good indicator of the intensity and duration of the East Monsoon climate. In present study, a newly applied technique in palaeoenvironment is used to investigate the reasons for the out-of-phase response by the MS measurements. The study shows that this is due to viscous relaxation. Thus, the ultrafine superparamagnetic mineral magnetite is giving rise to the out-of-phase response and no other mechanisms. / Lössjord är ett välsorterad, finkornigt, vindblåst (eolisk) sediment som avsätts som ett täcke över stora områden, och kan variera från några centimeter till flera hundra meter i höjd och drapera stora landskap i form av berg. Under ett mer fuktigt och varmare klimat förändras de redoxa förhållandena i lössjordarna, då större säsongsfuktighet skapar en större paleosol-bildning, under en så kallad pedogenes. Den Kinesiska Lössjordsplatån domineras av det östasiatiska monsunklimatet och består av en alternerande Lössjord-paleosol Formation, som sträcker sig tillbaka till åtminstone hela kvartära perioden men även sena Pliocen (~ 2,8 Ma), och överlagrar en Rödlera Formation som sträcker sig minst tillbaka till Miocen. Dessa avlagringar täcker därför övergången till början på den kvartära istiden. Den magnetiska susceptibiliteten (MS) används för att undersöka de magnetiska egenskaperna hos avlagringarna som drivs av de pedogenetiska aktiviteterna, dvs under en starkare pedogenes bildas en högre mängd magnetiska mineraler. I sin tur blir därför MS-mätningarna en bra indikator på intensiteten och varaktigheten av östasiatiska monsunklimatet. I denna studie används en nyligen tillämpad teknik inom paleo-miljö för att undersöka orsakerna bakom ur-fas responsen som fås genom MS-mätningar på avlagringarna. Studien visar att detta beror på viskös relaxation. Således är det ultrafina superparamagnetiska mineralet magnetit som ger upphov till ur-fas responsen och inga andra mekanismer.

Large Igneous Provinces (LIPs) form during short-lived pulses of extensive magmatic activity. LIPs are known for their ability to affect global climate as well as for their Ni-Cu-PGE ore potential. A key factor that controls the intensity of the climate impact of a LIP and its ore potential is the assimilation of volatile-rich sedimentary host rocks. Magmas of the High Arctic Large Igneous Province (HALIP), exposed in the Arctic, intruded volatile-rich black shales, carbonates and evaporites in the Canadian Arctic Islands, offering a great opportunity for studying magma-sediment interaction. The purpose of this study is to test whether assimilation of sedimentary sulphide can promote sulphide immiscibility in magma and thus aid formation of Ni-Cu-PGE ore bodies. This is done by analysing sulphur isotopes in pyrite grains hosted in a HALIP dolerite sill, which was emplaced into black shale, by using Secondary Ion Mass Spectrometry (SIMS). Four dolerite samples are analysed; two coming from the lower contact margin of the sill, one from 60 cm into the sill and one sample from a basaltic vein at the upper contact margin of the sill. A total of 14 pyrite grains (n = 246 individual SIMS spot analyses) were analysed for their sulphur isotope ratios. The results of the SIMS analyses show that all analysed sulphides have highly negative δ34S values ranging from -19.5 to -5.7‰ (average δ34S = -8.2 ± 0.83‰, 2SD), which therefore differ largely from that of the primitive mantle (0 ± 1.8‰). In order to put our four analysed dolerite samples into a broader context, δ34S data of our sulphides are compared with whole-rock δ34S and δ18O data from Hare Fiord shale and dolerite samples. The δ34S values of the sulphide samples from the sill typically trend toward the negative sulphur isotope composition of the sulphides in the surrounding shale, and the shale surrounding the sill experiences a loss of 32S near the contact of the sill. This indicates that sedimentary light sulphur (32S) has been locally incorporated into the sill by the surrounding shale, resulting in negative δ34S values in the magmatic sulphides. Since sulphide immiscibility in the Hare Fiord sill was triggered by assimilation of sulphur from host rock shale, the igneous rocks of the HALIP may be prospective for Ni-Cu-PGE mineralization, though more studies are needed. Furthermore, our results suggest that incorporation of crustal sulphur increased the volatile budget of HALIP magmas, which therefore could have contributed to a deterioration of the environmental conditions during the emplacement of the HALIP. / Stora magmatiska provinser (på engelska Large Igneous Provinces, LIPs) är vulkaniska event då enorma mängder magma avsätts över en väldigt stor yta under ett, i ett geologiskt perspektiv, kort tidsspann. Dessa stora vulkaniska utbrott har väckt stort intresse då de är samtida med flera av de största massutdöendena i jordens historia, men också för att en viss typ av sulfidmalm rik på nickel, koppar och platinametaller (Ni-Cu-PGE malmer) ofta förekommer i provinsernas magmagångar och magmakammare. En viktig faktor som till stor del avgör en magmatisk provins påverkan på klimatet och potentiella malmförekomster är inkorporering av sedimentära bergarter till magman som, när de hettas upp, kan frigöra gaser rika på svavel och kol. I Kanadas arktiska öar trängde magma tillhörande den högarktiska magmatiska provinsen (HALIP) in i svart skiffer, karbonater och evaporiter, som är sedimentära bergarter rika på flyktiga ämnen. Denna magmatiska provins erbjuder därför stora möjligheter till att studera interaktionen mellan magma och sedimentära bergarter. Syftet med denna studie är att testa om inkorporering av sedimentärt svavel kan främja bildandet av sulfidsmälta i magma och därigenom bidra till bildandet av sulfidmalmer. Detta görs genom att analysera svavelisotoper i sulfidmineral i prover från en magmagång, som trängde in i en skifferformation, tillhörande den högarktiska magmatiska provinsen i norra Kanada. Genom att analysera svavelisotopkvoten (δ34S) i sulfidmineral kan man få information om huruvida svavlet i mineralen är av sedimentärt ursprung (där skiffer generellt har negativa δ34S värden) eller om svavlet har δ34S värden liknande de från manteln (som har δ34S värden runt 0‰), vilket i så fall skulle innebära att magman inte har inkorporerat sedimentärt svavel. Genom att använda masspektrometri av typen SIMS analyseras totalt 14 sulfidmineralkorn (n = 246 individuella SIMS punkter) för deras svavelisotopkvoter. Resultatet av studien visar att alla analyserade sulfidmineral har mycket negativa δ34S värden mellan -19.5 och -5.7‰ (med ett δ34S medelvärde på -8.2 ± 0.83‰, två standardavvikelser). Genom att jämföra våra δ34S värden med δ34S och δ18O värden för andra prover från både magmagången och den omgivande skiffern kunde vi se att δ34S värdena för sulfidmineralen i de yttre delarna av magmagången har liknande negativa värden som den omgivande skiffern, och att δ34S värdena för skiffern närmast magmagången är mer positiva. Detta tyder på att sedimentärt svavel i kontakten mellan magmagången och skiffern har blivit inkorporerat i magman från den omgivande skiffern. Våra resultat tyder därför på att sulfidmineralen i våra prover från magmagången bildades genom assimilering av svavel från den omgivande skiffern. Detta innebär i sin tur att den kanadensiska högarktiska magma provinsen potentiellt kan vara en källa för sulfidmalm, även om ytterligare studier behövs. Dessutom visar våra resultat att inkorporering av sedimentärt svavel förmodligen ökade de vulkaniska gaserna i magman, vilket kan ha bidragit till klimatförändringar relaterade till den vulkaniska aktiviteten av den högarktiska magmatiska provinsen.

Skanskas bergtäkt, Vikan kross, i Göteborg producerar ett ersättningsmaterial till naturgruset i form av helkrossad betongballast. Utvinningen av naturgrus ska fasas ut eftersom det utvinns från grusåsar vilket är negativt för naturen då grusåsarna renar vatten och fungerar som naturliga vattenreservoarer. Historiskt sett har naturgruset använts till betongtillverkning under en väldigt lång tid och år 2013 investerade Vikan kross i en anläggning för att kunna producera helkrossad betongballast och på så vis fasa ut naturgruset från deras betongtillverkning. År 2014 stod anläggningen klar för att börja tillverka helkrossad betongballast. En lång uppstartsperiod där många tester utfördes för att få den helkrossade betongballasten att efterlikna naturgruset i form och egenskaper. I dagsläget producerar Vikan kross en bra ersättningsprodukt till naturgruset men produktionsledning har kommit underfund med att fuktkvoten på det ingående materialet till vindsikten har en stor påverkan på slutprodukten. Skanska gav mig i uppdrag att undersöka hur vindsiktens inställningar bör justeras beroende på vilken fuktkvot det ingående materialet har för att kunna bibehålla en acceptabel kornstorleksfördelning. Skanska har även önskemål att mängden filler (ballastkorn mindre än 63 μm) i slutprodukten skall öka från den mängd som finns i slutprodukten i dagsläget. En provtagningsplan baserad på tidigare tester och erfarenheter upprättades för att på så vis kunna följa vägen fram till ett bra resultat. Metoden som använts är provtagning av det ingående materialet samt det utgående materialet från vindsikten. Materialen har analyserats med hjälp av siktanalyser där kornstorleksfördelning har tagits fram. Vindsiktens inställningar har sedan varierats och ytterligare provtagning samt analyser har genomförts. När vindsikten ansågs producera helkrossad betongballast med så bra kornstorleksfördelning som möjligt bevattnades det ingående materialet till vindsikten. Vatten tillfördes för att höja fuktkvoten och på så vis förstå hur vindsiktens inställningar bör justeras för att behålla kornstorleksfördelningen inom de gränsvärden som finns. Resultatet visar att om det ingående materialet till vindsikten har en avvikande fuktkvot (&gt; 1 vikt-%) är det möjligt att erhålla en kornstorleksfördelning som efterliknar den kornstorleksfördelning som erhålls när materialet har en normal fuktkvot (&lt; 1 vikt-%). Mängden filler har inte ökat i slutprodukten eftersom att den ingående mängden filler till vindsikten redan är så låg att den inte går att justera med hjälp av enbart vindsikten. Orsaken till att mängden filler är lägre än vad som tidigare observerats kopplas till bergets geologi. Det berg som krossats under testperioden var väldigt hårt och där med produceras en mindre mängd filler. För en ökad mängd filler i slutprodukten krävs en förändring i krossprocessen före vindsikten. / Skanska Asfalt och Betong AB is the owner of the quarry Vikan kross in Gothenburg. They produce manufactured sand as a replacement product for the natural sand that is used in todays fin aggregates for concrete production. The Swedish government is limiting the extraction of natural sand because of environmental reasons. In 2013 Vikan kross invested in a plant to produce manufactured sand thus phasing out the natural sand from their concrete production. In 2014 the plant was ready to start producing manufactured sand. Through a long start-up period, many tests were done to get the manufactured sand to mimic the natural sand as much as possible. Today Vikan kross is producing a good replacement product for the natural sand, but the production team has come to the conclusion that the moisture content in the input material to the air classifier has a major impact on the final product. Skanska assigned me to investigate how the air classifiers settings should be adjusted depending on the moister content of the input material in order to maintain an acceptable particle size distribution. Skanska also wished that the amount of fines (particles smaller than 63 μm) in the manufactured sand should increase from the amount present today. A plan based on previous tests and experiences was set up in order to reach a good result. The method used was to take tests of the input materials as well as the output materials from the air classifier. The materials have been analyzed by using sieving methods to determinate the particle size distribution. The settings of the air classifier were then adjusted and further tests and analysis was done. When the air classifier was producing manufactured sand with a particle size distribution as good as possible, the input material was watered. Water was added to raise the moisture content to understand how the settings of the air classifier should be adjusted to maintain a particle size distribution within the limit values. The result shows that if the input material to the air classifier has a deviating moisture content (&gt; 1 wt-%) it is possible to obtain a particle size distribution that mimics the particle size distribution obtained when the material has a normal moisture content (&lt;1 wt-%). The amount of fines has not increased in the manufactured sand because the amount of fines in the input material is already so low that it can’t be adjusted by only changing the settings of the air classifier. The reason for the amount of fines being lower than previously observed is linked to the geology of the material. The material that had been crushed during this test period was very hard and thus produced a small amount of fines. For an increased amount of fines in the manufactured sand, a change is necessary in the process prior to the air classifier.

The aim of this study was to map the prevalence of aeolian sand dunes in Västerbotten, northern Sweden to find dunes formed during earlier deglaciation phases, which was then preserved in cold-based conditions during the youngest stadial of the Weichselian glaciation. These preserved dunes were expected to be covered by a layer of till and have a rather faint morphology compared to dunes formed during the Holocene. Consequently, high resolution LIDAR-derived images from the Swedish mapping, cadastral and land registration authority (Lantmäteriet) was used to detect the dunes throughout an area covering most of Västerbotten, above the highest coastline and below the mountain range. The analysis resulted in several new findings of aeolian dunes compared to the findings in the quaternary soil map created by the Geological Survey of Sweden. Despite the fact some of the dunes at the LIDAR-derived image had a strange faint appearance, it was quickly evident during the fieldwork that the aeolian sand was not covered by till on any of the dunes visited. The common view during the last decades has been that cold-based ice will not erode or alter the morphology of the landscape beneath the ice. However, this study suggests that hypothesis may not be entirely correct, and therefore it can be hard to use geomorphological implications to reconstruct past glacial environments. Thus, it can be concluded that even under cold-based conditions, preservation of aeolian sand dunes in Västerbotten is probably not very common.