<p>Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.</p>

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.

To identify children at risk of developing a language disability, the majority of Swedish Child Health Centers (CHCs) have since the early 90’s conducted language screening with 3-year olds using Westerlund’s method or with 2,5-year olds using Miniscalco’s method. The National Board of Health and Welfare has published a new national child healthcare program (Socialstyrelsen, 2014b) in which the language screening in Uppsala municipality needs to resituate to when the child is 2,5 years old. This is due to the fact that a team evaluation is going to be performed when the child is 3 years old. The study aimed to evaluate the process and screened 70 children in 4 CHCs with a revised version of Westerlund’s method. That method was chosen because of the fact that nurses at CHC’s in Uppsala already use it on 3-year olds. Out of the 70 children, 16 failed and were followed up at 3 years of age. By then 9/16 failed again. This gives the screening 44% false positive results, which means that 44% of the children that screened positive are not actually at risk of developing a language disability. The same number for Westerlund’s original method is 4,5% (2/44) and Miniscalco’s is 48% (12/25). The later is interesting in comparison with this study due to the fact that they involve children of the same age. When conducting a clinical evaluation for Westerlund’s revised method involving 2,5-year olds, important factors to look further at are true/false positives and outcome per screening section. If the patterns found in this study are somewhat alike the patterns shown when screening a larger study population, the referential criteria might need a re-evaluation. The nurses involved in this study believe the screening works well with younger children, but they wish for more contact with a speech language pathologist to discuss difficult cases. Keywords: language screening, child healthcare program, CHC, language disability, Westerlund’s method / Sedan början av 90-talet har det på Sveriges barnavårdscentraler (BVC) utförts undersökning av barns språk – språkscreening – med syfte att identifiera barn som riskerar att få problem med sin språkutveckling. Merparten av alla BVC har använt antingen Westerlunds metod när barnen är 3 år eller Miniscalcos metod när de är 2,5 år. Socialstyrelsen inleder nu ett nationellt barnhälsovårdsprogram och föreslår i sin Vägledning för barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014b) att språkscreeningen ska göras vid 2,5 - 3 års ålder samt att ett teambesök med läkare och sjuksköterska ska göras vid 3 års ålder. Detta innebär i praktiken att språkscreeningen i Uppsala län flyttas från 3 år till 2,5 år. Syftet med föreliggande studie var att göra en inledande utvärdering kring huruvida Westerlunds metod kan användas på 2,5-åringar. Utvärdering av tidigareläggande av Westerlunds metod gjordes bland annat eftersom sjuksköterskorna på BVC i Uppsala under många år använd denna metod på 3-åringar, vilket gör att förfarandet är väl inarbetat. Fyra BVC deltog i en utprövning där totalt 70 barn screenades, av vilka 16 fick positivt utfall och följdes upp igen vid 3 år. I nio av fallen blev resultatet fortsatt positivt medan övriga sju barn klarade uppföljningen utan anmärkning. Det betyder att 44 % (7/16) av barnen fick positivt resultat fast de inte riskerar att få problem i sin språkutveckling – de screenades falskt positivt. Samma siffra för Westerlunds ursprungliga metod är 4,5 % (2/44) och för Miniscalcos metod 48 % (12/25). Det senare är intressant jämfört med denna studie då de omfattar barn i samma ålder. Vid en klinisk validering av Westerlunds metod på 2,5-åringar blir det viktigt att undersöka och jämföra såväl sant/falskt positiva som utfall per delmoment metoderna emellan. Om mönster liknande de i denna studie återfinns med en större studiepopulation kan remisskriterierna behöva ses över. Sjuksköterskorna som deltog i utprövningen anser att screeningen fungerar väl med 2,5-åringar, men de önskar bland annat mer logopedkontakt för handledning samt en lathund med varningssignaler att vara uppmärksam på gällande barns språkutveckling. Nyckelord: språkscreening, barnhälsovårdsprogram, barnavårdscentral, språkstörning, Westerlunds metod

Eklund, Louise (2020). Hur ska vi göra nu då? - En studie om åtgärdsprogram för elever med grav språkstörning i specialskolan. Speciallärarprogrammet grav språkstörning, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte: Enligt tidigare forskning har elever med grav språkstörning svårare än jämnåriga att nå skolframgång. Detta kan förklaras av diskrepansen mellan de stora variationerna av språksvårigheter som elever med språkstörning upplever, och de specifika språkförmågor läroplanen ställer krav på. Den här studien avser därför att undersöka hur behov och åtgärder beskrivs och relaterar till varandra såväl som till aktuell forskning kring målgruppen. Förväntat kunskapsbidrag: Genom att öka insikten om hur behov, åtgärder och elever beskrivs i åtgärdsprogram för elever med grav språkstörning i specialskolan kan denna studie bidra med en ökad medvetenhet i utarbetandet och formuleringarna av framtida åtgärdsprogram. Metod: Totalt fyrtiotvå åtgärdsprogram för elever med grav språkstörning samlades in från en specialskola med inriktning mot målgruppen. Kvalitativ textanalys användes för att bearbeta insamlade data och identifiera trender. Empirin analyserades utifrån specialpedagogiska perspektiv och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten visar att beskrivningar av behov och åtgärder i åtgärdsprogram för elever med språkstörning generellt saknar tydlighet och endast delvis innehåller en tydlig koppling mellan behoven och åtgärderna såväl som mellan åtgärderna och aktuell forskning. Slutsatser och implikationer: Det föreligger ett stort behov inom specialskolan att fortsätta utveckla hur man i åtgärdsprogram beskriver behov och åtgärder för målgruppen, såväl som hur man tydliggör kopplingen mellan åtgärder och aktuell forskning. Risken med att inte ha tydligt beskrivna behov och åtgärder grundade i aktuell forskning är att elever löper risk att inte få sina behov tillgodosedda och därmed också löper en ökad risk att inte få tillgång till den utbildning som de har rätt till. / Eklund, Louise (2020). So what’s the plan? - A study of IEP’s for pupils with SLI within the special schools. Department of School Development and Leadership (SOL), Malmö University, 90 hp. Purpose: Pupils with SLI have a harder time than their peers in reaching academic achievement according to current research, which can be explained by the discrepancies between the diverse language difficulties that children with SLI experience and the specific linguistic skills required by the curriculum. Therefore, this paper aims to examine how needs and interventions are described and correlate to each other as well as to current research regarding pupils with SLI. Contribution to knowledge: By increasing the insight into how needs, interventions and pupils are described in IEP’s for children with language impairment in special schools, this study can contribute to a more conscious approach regarding the phrasing and establishing of IEP’s. Method: A total of forty-two IEP’s for children with SLI were collected from a special school for the target group. Qualitative content analysis was used to process the data and determine trends which were then analyzed using special educational perspectives and Bronfenbrenners ecological systems theory as a framework. Results: Results show that descriptions of needs and interventions in IEP’s for pupils with SLI are generally not clearly defined and only partly contain a clear connection between needs and interventions as well as interventions and current research. Conclusions and implications: There is a dire need within the special school to further improve on how needs and interventions are described for the target group in IEP’s as well as clarify the interventions connection to current research in the field. The risk that follows with needs and interventions that aren’t clearly defined and anchored in current research, is that the pupils are put at risk of not having their needs met and thereby also an enhanced risk that the pupils won’t receive access to the education that they are entitled to.

No description available.

Studien fokuserar kommunikation mellan vuxna personer med grav förvärvad hjärnskada och deras närstående. Syftet är att med utgångspunkt från de närståendes berättelser beskriva hur kommunikationen manifesteras, samt att ge en teoretisk beskrivning av vilka faktorer som understödjer respektive motverkar kommunikationen. Elva gravt hjärnskadade personer ingår i studien. Orsaken till hjärnskadan är stroke, traumatisk hjärnskada eller syrebristskada. Personernas ålder varierar från 16 till 64 år vid skadetillfället. Samtliga har som en följd av hjärnskadan grava språkstörningar och kognitiva funktionshinder. Datamaterialet baseras på intervjuer och videofilm. Den teoretiska utgångspunkten är symbolisk interaktionism och den metod som används är grundad teori. Resultatet presenteras i en empiriskt grundad teoretisk modell för hur kommunikation hos studiens aktörer manifesteras. Kommunikationsmodellen innehåller kärnprocessen, kommunikationsnycklar. De öppnande nycklarna består av inledande och vidmakthållande faktorer, samt av den betryggande faktorn. Den senare får stor betydelse, utan den kommer inte kommunikationen till stånd. Resultatet diskuteras i förhållande till sociala kommunikationsteorier och begreppet kommunikativ kompetens. Teorin förväntas ge de närstående stöd i hur de förhåller sig i mötet med en person som har ett kommunikativt funktionshinder. / This study focuses on communication between adults with severe acquired brain damage and persons close to them. The purpose of the study is to describe, on the basis of accounts given by caregivers, the caregivers are referred to as relatives and personnel, how communication is manifested and to provide a theoretical description of the factors that facilitate or hinder communication. Eleven persons with severe brain damage are included in the study along with their caregivers. The brain damage has been caused by stroke, traumatic brain injury or lack of oxygen and in all cases has resulted in severe language impairment and cognitive disabilities. Age at time of injury varies from 16 to 64 years. The empirical material consists of interviews and video film. The theoretical framework applied is Symbolic Interactionism and the method used is Grounded Theory. The results are presented in the form of an empirically grounded theoretical model of how communication is manifested in the context of the study. This model comprises the core process and the communication keys. The keys are the introductory and maintaining factors as well as the confidence factor. The confidence factor has great significance; without it, communication cannot be established. The results are discussed in relation to theories of social communication and the term communicative ability. It is expected that application of the theory can make it easier for caregivers to interact with persons with severe communicative disability.

This thesis presents a micro-archaeological analysis of the osteological material from theunmarked communal grave L1977:6727, in Sigsarve, Gotland. The grave was found during the ploughing of a field and excavated in 1911. Documentation of the grave was poor; hencethe aim of this thesis was to investigate who the individuals in this grave were through their skeletal remains. The number of individuals, their age, and sex was determined, andpathological or activity-related changes were examined. A discussion on who these individuals were, whether their health could imply anything about their life, and how the grave might have been used, was based on these osteological results. The grave was likely a family grave used by a farming group. The elements displayed a fair amount of physical strain, particularly in a few individuals. The osteological material from the same grave waspreviously examined in 1912 by Carl M. Fürst. To examine the relevance of re-analysing osteological material analysed during the earlier 20th century a comparative analysis of Fürst’s and the new results was made. Although there were similarities, the older analysis provided very limited information in comparison to this analysis. / Denna avhandling är en mikroarkeologisk analys av det osteologiska materialet från flatmarksgraven L1977:6727, i Sigsarve, Gotland. Graven plogades upp och grävdes ut 1911. Då dokumentation om graven var minimal blev uppsatsens syfte att undersöka vilka individerna i graven kan ha varit genom det osteologiska materialet. Antalet individer, deras ålder och kön bedömdes, och eventuella patologiska eller aktivitetsrelaterade förändringar undersöktes. Utifrån resultaten diskuterades individernas liv, hälsa samt gravens bruk. Det kunde konstateras att graven troligen var en familjegrav som brukats av bönder snarare än jägare/samlare. Benen påvisade fysisk påfrestning, i synnerhet hos ett fåtal individer. Det osteologiska materialet undersöktes tidigare år 1912 av Carl M. Fürst. För att utreda relevansen av att åter-analysera osteologiskt material som analyserats under det tidigare 1900-talet gjordes en jämförande analys av Fürsts och de nya resultaten. Medan det fanns likheter i resultaten gav den äldre analysen mycket begränsad information i jämförelse med denna analys. / Gotland in the 3rd ML BCE