I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten. Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats. I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.

Samverkan i Kronobergs län bedrivs mellan försäkringskassa och arbetsförmedling. Verksamheten innebär arbetslivsinriktad rehabilitering för individer. Under 2007 presenterade länet ett mycket gott resultat för verksamheten och låg i topp jämfört med övriga län. Därav finns intresse att studera verksamheten. Studiens syfte är att beskriva det samverkansarbete som sker mellan myndigheterna i verksamheten Samverkan och att generera hypoteser som kan förklara de goda resultatsiffror Kronobergs län har presterat. Studien är utformad som en beskrivande fallstudie med sammansatt design. Det vill säga en studie av ett nutida fenomen som vi i vår forskarroll har haft liten kontroll över, kombinerat med att vi har frågor med ”hur” och ”varför” formulering.  Vi har använt oss utav såväl kvalitativ- som kvantitativ data. För att återge en bred bild har metodtriangulering använts.  Empirisk data har inhämtats genom enkätundersökning samt djupintervjuer. Analys av data har skett genom SPSS (kvantitativ) och Open Code (kvalitativ).   Genom studien framträdde en rad olika faktorer som kan anses mer eller mindre bidragande till länets resultatsiffror. Dessa resulterade i olika konklusioner som kunde kopplas till det presenterade positiva resultatet gällande tydlig och konkret målsättning, ett utvecklat teamarbete och nuvarande ledarstil.

Sammanfattning Åldrandet kan innebära ökade svårigheter att klara det dagliga livet. Kroppen genomgår fysiska förändringar som kan orsaka ökade funktionshinder, bland annat i kommunikationssituationer. Med stigande ålder följer en naturlig degeneration av hörselsystemet och presbyacusis (åldershörselnedsättning) drabbar många äldre. Demens tillhör inte det naturliga åldrandet, men risken att drabbas av Alzheimers sjukdom (den vanligaste demensformen), ökar med stigande ålder. Den kognitiva förmågan påverkas exempelvis genom minnesstörningar och tal- och språksvårigheter, vilket innebär att den drabbade får kommunikationssvårigheter. Syftet med vår uppsats var att undersöka om forskningen funnit samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning, samt om hörselrehabilitering har någon betydelse för den äldre som drabbas av hörselnedsättning och Alzheimers sjukdom. Denna undersökning genomfördes som en litteraturstudie för att ta reda på kunskapsläget. Resultatet uppvisade ett visst biologiskt samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning i det centrala hörselsystemet, men ej i det perifera hörselsystemet. Alzheimerdrabbade patienter med hörselnedsättning blev hjälpta av hörapparatanpassning, vilket upplevdes av både patient och dess omgivning. Denna litteraturstudie uppmuntrar till vidare forskning kring hörselrehabiliteringens betydelse för personer med Alzheimers sjukdom och med hörselnedsättning samt kring samband mellan dessa två diagnoser, då forskning kring dessa frågeställningar var mycket begränsad.

Bakgrund: Tobaksrökning är den största och vanligaste orsaken till sjukdom. Över en miljon svenskar röker. Behandling med rökavvänjning har visat sig vara den mest effektiva metoden för att uppnå ett rökfritt liv. Syfte: Att undersöka hur personer som deltar i rökavvänjningskurser inom primärvården uppfattar dessa kurser. Ett ytterligare syfte var att undersöka om det finns skillnader i uppnådd rökfrihet mellan personer som får rådgivning individuellt respektive i grupp. Metod: Studien är en deskriptiv enkätstudie med 27 deltagaresom deltar/ deltagit i rökavvänjning i syfte att sluta röka. Resultat: Den främsta anledningen till att deltagarna slutade röka var för att de ville, det var deras beslut. Stöd i grupp och i allmänhet var bra med kursen och det var viktigt att vara starkt motiverad för att lyckas sluta. Det fanns ett stort intresse för att utföra lungfunktionstest. Få personer träffade, och ville träffa, andra yrkeskategorier än sjuksköterska/distriktssköterska. Bästa tiden för rådgivningvar på eftermiddagen. Det fanns ingen skillnad i rökfrihet mellan dem som deltagit i grupp respektive individuell rådgivning då alla deltagarna har blivit rökfria under kursen. Slutsats: Gruppstöd, god information, den egna viljan samt stark motivation och hjälp till motivation ansågs vara en förutsättning för lyckad rådgivning. Det kunde ej utrönas huruvida individuell rådgivning eller rådgivning i grupp påverkade rökfrihet. Då rådgivningen i hela Uppsala län baseras på samma underlag och inga tidigare utvärderingar finns bör ytterligare studier göras som utvärderar insatsen. / Abstract: Smoking tobacco is the greatest and most common cause of disease. More than a million Swedes smoke. Treatment with smoking cessation courses has proved to be the most efficient method to attain a life without smoking. Aim/purpose: To study how people who participate in smoking cessation courses provided by primary care perceived the courses. A secondary aim was to investigate whether there were any differences in attaining a nonsmoking life between participants in smoking cessation courses given individually or in groups. Method: The study is a descriptive survey study with 27 participants whose goal in participating in smoking cessation courses was to quit smoking. Results: The main reason for participants to quit smoking was that they wanted this themselves, it was their decision. Support from the group and in general was a positive aspect of smoking cessation courses and a strong motivation was considered important in order to succeed. An ample interest in performing pulmonary function tests was noted. Few participants met, or had interest in meeting, professionals other than nurse/district nurse. The ideal time to attend smoking cessation courses was during the afternoons. No difference was noted in success to quit smoking between courses given individually or in group, as all participants had quit smoking. Conclusion: Group support, good information, own will/motivation and help to be motivated were considered to be the makings of a successful course. It was not possible to conclude whether smoking cessation courses held individually or in group affected success in quitting to smoke. As all smoking cessation courses in Uppsala County are based on the same material and no prior evaluation has been made, further research in this field is recommended.

Syfte – Syftet med denna studie är att undersöka hur lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning kan effektiviseras. Metod och genomförande – Den valda strategin för att uppfylla studiens syfte omfattades av att genomföra en fallstudie i samarbete med Hjälpmedelscentralen på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Empiri från fallstudien har erhållits genom intervjuer och dokumentationsstudier. Insamlad data har analyserats gentemot det teoretiska ramverket och därmed genererat studiens resultat. Resultat – Studiens resultat visar inledningsvis på att rörlighet, volymvärde och kritiskhet är viktiga aspekter att beakta vid lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning. Rörlighet och volymvärde har utgjort kriterier för en sortimentsövergripande ABC-klassificering, vilket resulterade i tre segment. Ett av dessa segment, kundorder, har så pass låg rörlighet att det ansågs lämpligt att endast beställa dessa reservdelar då behov uppstår. För de övriga segmenten bör lagerstyrningen utföras med beställningspunktsystem, dock med en viss skillnad när det gäller styrningens intensitet. Vidare anses det lämpligt att, för enskilda reservdelar, göra kvalitativa bedömningar avseende kritiskhet. Detta ska säkerställa att kritiska reservdelar får en mer uppmärksammad styrning för att därmed, i större utsträckning, undvika bristsituationer. Implikationer – I denna studie har det fastställts hur lagerstyrning av reservdelar inom hjälpmedelsförsörjning kan effektiviseras. För verksamheter som vill åstadkomma detta är det dock nödvändigt att identifiera de aspekter som, för verksamheten i fråga, är mest väsentliga. Vidare krävs det att tillgång till nödvändigt dataunderlag säkerställs. Begränsningar – Fallstudiedesignen utgjordes av en enfallsstudie där endast en analysenhet undersöktes. I och med att olika verksamheter har olika förutsättningar för lagerstyrning hade det varit lämpligt att inkludera fler fallverksamheter i undersökningen. Detta hade resulterat i en högre grad av generaliserbarhet. / Purpose – The purpose of this study is to investigate how to achieve efficient inventory management of spare parts in the health care sector. Methodology – To meet the purpose of the study a case study has been conducted in collaboration with Hjälpmedelscentralen at Länssjukhuset Ryhov in Jönköping. The empirical data have been obtained by methods such as interviews and documentation studies. By analysing empirical data in comparison with the theoretical framework the findings of the study was generated. Findings – Initially, the findings of the study implies that aspects such as usage frequency, annual dollar volume and criticality are important to consider in inventory management of spare parts in the health care sector. Usage frequency and annual dollar volume have been used as criteria for an assortment wide ABC-classification which resulted in three segments. One of these segments, customer order, has a very low usage frequency. Therefore it was considered appropriate to only order these spare parts when an actual need has occurred. The inventory management of the remaining segments should be carried out with a reorder point system. However, there is a certain difference regarding the intensity of the management between the two segments. Furthermore, it’s appropriate to conduct a classification based on criticality. This should ensure that critical spare parts get more attention and hence decreasing the risk of shortage. Implications – In this study, it has been determined how to achieve efficient inventory management of spare parts in the health care sector. For those who aim to do this it’s necessary to identify the aspects that are most important for the particular business. Furthermore, it’s important that these businesses ensure the availability of necessary data. Research limitations – The conducted case study was designed as a holistic single case study. Since businesses differ from each other it would have been appropriate to conduct a multiple case study. As a result of this, a higher degree of generalisation could have been achieved.

Quality improvement (QI) has become an important issue in healthcare settings. A central question for many healthcare systems is how to manage improvement initiatives adequately. All county councils and regions managing healthcare in Sweden have started to work with QI at an organizational system level, to varied extents. The Kalmar county council improvement initiative constitutes the empirical basis of this thesis. The aim of the thesis is to provide knowledge about different aspects of a county-wide improvement initiative, and a broader understanding of factors and strategies that affect participation, management and outcomes. The overall study design is based on a case study. The first two studies illuminate the practice-based (micro level), bottom-up perspective. Inductively five different areas (categories) were identified. Factors influencing participation in improvement initiatives provided the basis for the next study. The result showed that different staff categories were attracted by different initiatives. The next two studies illuminate the top-down (macro/meso) management perspective. Managers’ views of how patients can participate were investigated and a content analysis of the written answers was made. Four main areas (categories) were identified. A survey study investigated all of the county council managers’ experiences of the whole improvement initiative. Overall the managers thought that the improvement work was worth the effort. To evaluate the Breakthrough Collaborative program, a survey was developed and tested. This survey was used to investigate process and outcome of the BC program. The majority of the respondents were satisfied with their work, but wanted more time for teams to meet and work. To find out if an improvement program can affect outcome and contribute to sustainable changes, interviews were made with project applicants (n=202). Almost half (48%) of the projects were funded, and of those 51% were sustained. Of the rejected (not funded) projects, 28% were accomplished and sustained anyway. The results in this thesis cannot show that the “golden mean” exists, or that a single best way to manage changes and improvements in a healthcare organization has been found, but the way QI initiatives are organized does affect participation and outcomes. The intention, from the management topdown system level, encouraging staff and units and letting practice-based ideas develop at all system levels, can stimulate and facilitate improvement work. / Kvalitetsutveckling och förbättringsarbete har blivit en viktig del av hälso- och sjukvården. En viktig fråga för landsting och regioner är hur kvalitetsutveckling skall drivas och styras. Syftet med detta arbete är att bidra till ökad kunskap om kvalitetsarbete i en hälso- och sjukvårdsorganisation, hur förbättringsinitiativ kan bedrivas och ledas, samt vilka faktorer som bidrar till ett framgångsrikt förbättringsarbete. Arbetet utgår empiriskt från en satsning på kvalitet och förbättringsarbete i landstinget i Kalmar län och är genomförd som en fallstudie (case). Resultatet speglar vad ett landstings satsning på förbättringsarbete utifrån mikro-, macro- och mesonivå kan ge. De första två delstudierna speglar det praktikbaserade förbättringsarbetet utifrån ett praktikbaserat perspektiv. En innehållsanalys av projekten som ansökt om ekonomisk ersättning gjordes. Fem kategorier utformades, och projekten betonade områden som patientsäkerhet, förbättrad tillgänglighet och effektivitet. Studie II kartlade deltagande i förbättringsarbete utifrån två olika initiativ. Resultatet visade att de olika initiativen attraherade olika personalkategorier, men kunde samtidigt utesluta andra grupper. Chefernas åsikter om och erfarenheter av landstingets satsning undersöktes i studie III och IV. Cheferna var överlag positiva och nöjda med arbetet. Förbättringsprogrammen följdes med frågeformuläret Swedish Improvement Measurement Questionnaire (SIMQ) som testats och utvärderats. Resultatet visade att deltagarna är nöjda med arbetet med sin förbättringsidé, men att metodiken kan upplevas som svår. Dessutom efterlyste deltagarna mer tid för förbättringsarbete i vardagen. Till sist analyserades de projekt som sökt pengar för att driva förbättringsarbete. Nästan hälften av alla projekt (48%) hade fått ekonomisk ersättning, och av dessa hade fler än hälften (51%) uppnått sitt mål och infört en bestående förbättring. Den här avhandlingen påvisar vikten av att ledningen uppmärksammar, möjliggör och stimulerar förbättringsarbete. Genom att erbjuda flera olika sätt att bedriva förbättringsarbete ökar möjligheten för allas medverkan.

Ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset behandlar samtliga extremitets-, rygg- och skallskadefall inom Höglandets sjukvårdsområde. Verksamheten är uppdelad i fyra huvudsakliga enheter; akutmottagning, mottagning, vårdavdelning och operation där läkarna fördelar sin tid mellan de fyra. Under de senaste åren har kliniken haft problem med försämrad tillgänglighet. Detta innebär i sin tur växande vårdköer, till såväl mottagning som operation, samt oförmåga att upprätthålla vårdgarantins mål på specialistvård inom 90 dagar. Syftet med denna rapport är med anledning av ovanstående att ge rekommendationer kring hur ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset kan effektivisera utnyttjandet av resurser för att öka tillgängligheten för sina patienter. För att besvara nyss nämnda syfte görs en uppgiftsprecisering vilket inkluderar en nedbrytning till konkreta undersökningsområden och frågeställningar. Denna grundar sig dels i en förstudie där ortopedkliniken kartläggs för att få en första inblick i verksamheten och de problem som råder. Dels en referensram där logistiska teorier om bland annat processer och olika former av förbättringsfilosofier behandlas. Flertalet av teorierna är hämtade från den industriella världen och därefter tillämpade på hälso- och sjukvården och de speciella förutsättningar som råder inom området. Förstudien och referensramen leder tillsammans fram till den syntetisering som ger följande fyra undersökningsområden: behov, processer, resursplanering och patientplanering. Med utgångspunkt i den information som samlats in och analyserats för respektive undersökningsområde har ett antal problem med tillhörande lösningar presenterats och redogjorts för. Utifrån detta har nedanstående slutsatser kunnat dras: Ortopedkliniken bör utveckla riktlinjer kring vilka patienter som bör kallas till återbesök för att på så sätt undvika onödiga återbesök. Detta leder i sin tur till ett minskat antal återbesök vilket ger mer utrymme till nybesök och därmed förbättrad tillgänglighet. I samband med detta konstateras att ett ökat ansvar bör läggas på patienten gällande dennas läkeprocess genom att bland annat uppmana patienten att höra av sig vid behov. Ytterligare ett sätt att involvera patienten är att öka delaktigheten i bokningsprocessen genom användning av ett Internetbaserat system där önskemål angående tid kan lämnas. Detta skulle troligtvis resultera i ett minskat antal ombokningar och ett förenklat arbete för klinikens tidsbokning. Förslagsvis datoriseras även bokningen av telefontiderna då detta skulle ge personalen, inklusive läkare och mottagningssköterskor, en bättre överblick samt underlätta tidsbokningens arbete med dessa. Ännu en åtgärd för att förbättra användandet av telefontider är att schemalägga specifika tider för läkarna att hantera dessa, något som bör resultera i bättre kontinuitet. Planeringen på kliniken kan i stort sett delas upp i två delar: resurs- respektive patientplanering. Dessa två bör sammanstråla för att uppnå bästa möjliga resultat. Ett steg i att förbättra resursplaneringen, vilket huvudsakligen innebär schemaläggning av läkare, är att i större utsträckning mäta och analysera de efterfrågemönster som kan utrönas ur klinikens behov. Detta möjliggör en mer preventiv planering där schemaläggningen tar hänsyn till exempelvis den behovstopp som återkommer i oktober varje år. Detta tros dessutom kunna skapa en bättre balans mellan återbesök och nybesök vilket i sin tur kan minska antalet återbesök till jourläkare. Övriga lösningsförslag till ortopedklinikens balansproblem inkluderar en standardisering av besökslängderna, mottagningspass med endast en besökstyp och en form av drop-in mottagning som ökar möjligheten för samarbete mellan läkarna på mottagningen. För att underlätta tidsbokningens arbete och därmed även patientplaneringen föreslås dessutom att remissutseendet förändras för att även inkludera uppgifter om mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel. Vid en eventuell implementering av ovanstående lösningar är det viktigt att ortopedkliniken har i åtanke att förbättringsarbete tar tid. Det är dock viktigt att man tar sig tid och faktiskt genomför förändringarna då det dels kan spara tid i framtiden och dels är en förutsättning för att kliniken ska kunna leva upp till såväl efterfrågeökningar och som förhöjda krav. Det föreslås således att ortopedkliniken använder sig av nedanstående rekommendationer för att förbättra den nuvarande situationen och skapa möjligheter inför framtiden. De rekommendationer som getts ortopedkliniken i syfte att dem ska uppnå bättre tillgänglighet är följande: 1. Utveckla riktlinjer som stöd för när en patient bör kallas till återbesök 2. Kartlägg behoven i större utsträckning, framför allt när det kommer till de korta återbesöken, och ta hänsyn till behoven och deras fördelning i resursplaneringen 3. Datorisera bokningen av telefontiderna samt ge dem en designerad tid i läkarschemat 4. Ändra remissutseendet så att även mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel inkluderas 5. Inför mottagningspass med endast en typ av besök 6. Gör patienterna mer delaktiga bokningen och ta hänsyn till deras önskemål om besöks- och telefontider 7. Inför ett nytt system för bokningen av FP- och P-remisser som dessutom inkluderar ett kontrollsystem som varnar när vårdgarantin är på väg att överstigas / The orthopedic section at Höglandet Hospital provides health care for all patients within the Höglandet area suffering from problems with their extremities, backs and skulls. The section is divided into four main units; emergency room, clinic, ward and operating room, and the physicians divide their time between these four. During the last few years the orthopedics section has experienced problems with worsened accessibility. This has lead to a growing cue of patients waiting for appointments as well as operations, but also an inability to achieve the goals concerning accessibility set by the Swedish government. This goal states that patients should have to wait no longer than 90 days to get to see a physician within specialised health care. On account of the factors mentioned above, the purpose of this report is to provide recommendations regarding how the orthopedic clinic at Höglandet Hospital can improve their planning and use of resources in order to achieve a better accessibility for their patients. To help achieve the purpose mentioned above the study is divided into smaller parts, resulting in issues and areas of investigation that are more concretely formulated. This process requires two things, the first being an exploratory study in which the clinic is mapped and current problems and conditions are investigated. The second is conducting a frame of reference in which logistics theories concerning, among other things, processes and improvement philosophies are included. Many of the theories derive from the industrial world, but are also applied in a health care context and to the special condiditions that abide within the area. The exploratory study and the frame of reference together contribute to a synthesis leading to this study's four main areas of investigation: needs, processes, resource planning and patient planning. The information that is gathered and analysed within each area leads to a number of problems and subsequent solutions. These are presented and discussed for each area respectively, leading to the following conclusions for the orthopedic clinic as a whole: The orthopedic clinic should develop guidelines concerning which patients that ought to be called back for another appointment, leading to the elimination of unnecessary appointments. This leads to a reduced number of returning patients which enables the clinic to increase their number of first time appointments, resulting in a better accessibility. This also leads to the patient taking responsibility of his or her condition, with the patient having to contact the clinic if necessary. Another way of involving the patient is including the patient in the booking process by using an Internet based booking system that allows the patients to give requests concerning the time and day of their appointment. The result of this would be that fewer patients changing the time of their appointments, letting the booking personnel concentrate on other more important tasks. Also, the booking of telephone appointments should be computerized, leading to a better overview over the bookings and an improvement of the booking personnel's processes. Another solution concerning the problem with the booking of phone calls is making telephone appointments a part of the physicians weekly schedule, which leads to better continuity with the patient calls. The orthopedic clinic's planning can be divided into two parts: resource planning and patient planning. These two parts must converge to achieve the best result possible. One way of improving the resource planning, which mainly concerns the scheduling of physicians, is to measure the patterns that can be seen in the needs of orthopedic care. This enables the orthopedic section to plan ahead and be prepared for the reoccuring peak of demand, which is in October. This will also lead to a better balance between the first time appointments and the appointments with patients coming back from either emergency treatment or operations. A better balance, in turn, reduces the appointments that today are performed by physicians who are on call, thereby avoiding the long waiting times associated with said appointments. Other solutions to achieving a better balance between the different types of appointments includes standardisation of the length of appointments, use of clinic hours with only one type of appointment and a modified drop-in clinic, which increases the possibilities for physician's to cooperate in treating the patients. When implementing the solutions mentioned above, it is of great importance that the orthopedic clinic is aware of the fact that achieving changes is time consuming. It is however imperative that the orthopedic section finds the necessary time to make these changes. In the end the changes will not only be time saving, but they will also be a prerequisite to be able to handle an increasing demand concerning the needs for orthopedic care and stricter governmental laws and standards. It is thereby recommended that the orthopedic clinic make use of the recommendations below, in order to improve the present situation and create better possibilities for the future. In order to achieve a better accessibility the following are recommended to the orthopedic clinic: 1. Develop guidelines as to which patients that require further appointments 2. Conduct more useful measurements of the needs, especially when it comes to appointments that must be booked on a short notice, and let the needs guide the resource planning to a greater extent 3. Computerise the booking of telephone appointments and make them a part of the weekly schedule 4. Modify the referral appearance to include information regarding mobile number, e-mail address and willingness to come to the clinic in short notice 5. Use clinic hours that has only one type of appointments 6. Make the patient more involved in the booking proccess for both clinic and telephone appointments 7. Establish a new booking system which includes a warning system for when the maximum waiting time is about to be exceeded

Sjukvårdsrådgivningen via telefon är väl förankrat hos Sveriges befolkning då det varje år rings många samtal dit. Avsaknaden av visuell kontakt och den begränsade tillgången till problemet gör att triage och rådgivning försvåras. Telefonsjuksköterskan kan inte ta del av den icke verbala kommunikationen såsom exempelvis ansiktsuttryck, kroppshållning eller sjukdomstecken på kroppen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som har betydelse för telefonsjuksköterskans triage och rådgivning i kontakt med den vårdsökande. I litteraturstudien som grund för resultatet har metoden varit att granska fjorton artiklar med kvalitativ ansats ur ett sjuksköterskeperspektiv. Resultatet visar att telefonsjuksköterskans triage och rådgivning påverkas av olika faktorer som är relaterade till den vårdsökande, telefonsjuksköterskans egna färdigheter och erfarenheter samt faktorer relaterade till organisation. Samtalen som telefonsjuksköterskorna tar emot är varierande till innehåll. Detta ställer krav på telefonsjuksköterskans professionella kompetens. Tidigare klinisk erfarenhet, bred kunskap och en god kommunikativ förmåga är viktiga egenskaper för telefonsjuksköterskan. Omvårdnadssituationen är komplex och för att kompensera för detta använder hon sig av olika strategier. Organisatoriska faktorer som påverkar triage och rådgivning via telefon är tillgången till beslutsstöd och tillgängligheten i vården. Framtida forskning som belyser hur telefonsjuksköterskan kan hantera stress och konfliktsituationer kan underlätta för telefonsjuksköterskan i hennes utsatta arbetssituation. Specialistutbildning till telefonsjuksköterska skulle göra vården säkrare för uppringaren men även förbereda telefonsjuksköterskan inför hennes yrkesroll.

Idag brottas Sveriges hälso- och sjukvårdsorganisationer med en ökande kostnadsbörda avseende läkemedel. Ökningen kan till stor del förklaras av introduktionen av nya dyra läkemedel. Dessa kan många gånger trots sitt höga pris vara vinstgivande för såväl patient som samhälle. Till följd av kostnadsökningen efterfrågas ett strukturerat introducerande av nya dyra preparat och metoder som ser till en säkerställd patientnytta. Flera landsting runt om i Sverige har de senaste åren infört modeller för att kontrollera nya läkemedels introduktion, men också för att nya läkemedels användning ska styras av sjukvårdshuvudmannen. Att införa ett ekonomistyrningsverktyg som direkt berör läkares val av ordination bör enligt teorin vara en svårighet då professionen generellt antas vara motvillig till förändring. Speciellt förändring av ekonomistyrningskaraktär, vilken beskrivs som ett hot mot läkares grundläggande värderingar.   Denna uppsats syfte har varit att studera hur ett ekonomistyrningsverktyg används i hälso- och sjukvårdsorganisationer. Mitt val av empirisk miljö blev Västra Götalandsregionen och det studerade styrverktyget i fråga blev processen vid namn ”ordnat införande”. Min vilja var också att ta reda på hur läkarkåren relaterar till ett mer styrt arbetssätt och hur styrningen har etablerats i läkarkåren. Jag genomförde mina första intervjuer tämligen tidigt i processen vilket gav mig hjälp att komma vidare i studien. Dessa intervjupersoner representerade ägarperspektivet inom organisationen. De följande tre intervjuerna var med läkare som respresenterar utförarperspektivet i uppsatsen. Jag läste in mig på teorier från strategi till den relativt smala grenen som beskriver läkares olika synsätt på ekonomistyrning. Mitt val att göra en så pass snäv studie har begränsat mig då lämplig teori att luta empirin emot har varit svår att finna och att tyda. Min teoretiska referensram har bestått av böcker och artiklar inom ämnesområden från strategi till styrning inom hälso- och sjukvård. Jag har haft som mål att använda nya studier och helst med bas i ett sjukhusperspektiv. Det finns risk för att styrverktyget ordnat införande som jag studerat inte har varit helt jämförbart med de studier jag har använt i referensramen. Detta eftersom referensramen bygger på ekonomistyrning i traditionell bemärkelse, medan ordnat införande påverkar läkarens yrkesroll i val av behandlingsmetod. Slutsatsen i denna fallstudie har visat att acceptansen för ordnat införande kan bero på att processens målsättning stämmer överens med professionens grundläggande värderingar. Evidensbaserad vård och patientnytta är krav läkarkåren kan relatera till. Med sjukvårdens begränsade resurser finns förståelse för prioritering för patientnytta. Ordnat införande är en del i att skapa mer gemensam handling i Västra Götalandsregionen, även om det finns utrymme för att skapa större medvetenhet i professionen om processens arbetssätt. Det bör finnas lyhördhet för läkarkårens åsikter och ihållande kommunikation för att skapa varaktig delaktighet och användande av styrning inom hälso- och sjukvård.

Syfte: Att beskriva följsamheten av handhygien hos hälso- och sjukvårdspersonal och hur följsamheten av handhygien hos sjuksköterskor kan ökas. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Data samlades in från databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet baserades på 12 artiklar. Resultat: Den generella följsamheten av handhygien hos hälso- och sjukvårdspersonal var låg men sjuksköterskor tenderade att ha en något högre följsamhet än övrig personal. Hälso- och sjukvårdspersonal hade generellt en något högre följsamhet av handhygien efter patientkontakt än före och detta var främst i syfte att skydda sig själva från patientens bakterier. Interventioner hade en positiv påverkan på sjuksköterskors följsamhet av handhygien. Bäst resultat gav interventioner för sjuksköterskor som innehöll praktiskt träning av handdesinfektion kombinerat med information och feedback. Slutsats: Det finns brister i den praktiska tillämpningen av handhygien i den dagliga arbetsrutinen trots att hälso- och sjukvårdspersonal har kunskap om handhygien och varför det är viktigt. Interventioner är gynnsamma för följsamheten av handhygien och kontinuerlig uppdatering av kunskap med information kombinerat med praktisk träning av handhygien kan användas för att minska förekomst av vårdrelaterade infektioner och därmed höja kvaliteten på omvårdnaden.