<p>Ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset behandlar samtliga extremitets-, rygg- och skallskadefall inom Höglandets sjukvårdsområde. Verksamheten är uppdelad i fyra huvudsakliga enheter; akutmottagning, mottagning, vårdavdelning och operation där läkarna fördelar sin tid mellan de fyra. Under de senaste åren har kliniken haft problem med försämrad tillgänglighet. Detta innebär i sin tur växande vårdköer, till såväl mottagning som operation, samt oförmåga att upprätthålla vårdgarantins mål på specialistvård inom 90 dagar. Syftet med denna rapport är med anledning av ovanstående <em>att ge rekommendationer kring hur ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset kan effektivisera utnyttjandet av resurser för att öka tillgängligheten för sina patienter. </em></p><p>För att besvara nyss nämnda syfte görs en uppgiftsprecisering vilket inkluderar en nedbrytning till konkreta undersökningsområden och frågeställningar. Denna grundar sig dels i en förstudie där ortopedkliniken kartläggs för att få en första inblick i verksamheten och de problem som råder. Dels en referensram där logistiska teorier om bland annat processer och olika former av förbättringsfilosofier behandlas. Flertalet av teorierna är hämtade från den industriella världen och därefter tillämpade på hälso- och sjukvården och de speciella förutsättningar som råder inom området. Förstudien och referensramen leder tillsammans fram till den syntetisering som ger följande fyra undersökningsområden: <em>behov</em>, <em>processer</em>, <em>resursplanering </em>och <em>patientplanering</em>.</p><p>Med utgångspunkt i den information som samlats in och analyserats för respektive undersökningsområde har ett antal problem med tillhörande lösningar presenterats och redogjorts för. Utifrån detta har nedanstående slutsatser kunnat dras:</p><p>Ortopedkliniken bör utveckla riktlinjer kring vilka patienter som bör kallas till återbesök för att på så sätt undvika onödiga återbesök. Detta leder i sin tur till ett minskat antal återbesök vilket ger mer utrymme till nybesök och därmed förbättrad tillgänglighet. I samband med detta konstateras att ett ökat ansvar bör läggas på patienten gällande dennas läkeprocess genom att bland annat uppmana patienten att höra av sig vid behov. Ytterligare ett sätt att involvera patienten är att öka delaktigheten i bokningsprocessen genom användning av ett Internetbaserat system där önskemål angående tid kan lämnas. Detta skulle troligtvis resultera i ett minskat antal ombokningar och ett förenklat arbete för klinikens tidsbokning. Förslagsvis datoriseras även bokningen av telefontiderna då detta skulle ge personalen, inklusive läkare och mottagningssköterskor, en bättre överblick samt underlätta tidsbokningens arbete med dessa. Ännu en åtgärd för att förbättra användandet av telefontider är att schemalägga specifika tider för läkarna att hantera dessa, något som bör resultera i bättre kontinuitet.</p><p>Planeringen på kliniken kan i stort sett delas upp i två delar: resurs- respektive patientplanering. Dessa två bör sammanstråla för att uppnå bästa möjliga resultat. Ett steg i att förbättra resursplaneringen, vilket huvudsakligen innebär schemaläggning av läkare, är att i större utsträckning mäta och analysera de efterfrågemönster som kan utrönas ur klinikens behov. Detta möjliggör en mer preventiv planering där schemaläggningen tar hänsyn till exempelvis den behovstopp som återkommer i oktober varje år. Detta tros dessutom kunna skapa en bättre balans mellan återbesök och nybesök vilket i sin tur kan minska antalet återbesök till jourläkare. Övriga lösningsförslag till ortopedklinikens balansproblem inkluderar en standardisering av besökslängderna, mottagningspass med endast en besökstyp och en form av drop-in mottagning som ökar möjligheten för samarbete mellan läkarna på mottagningen. För att underlätta tidsbokningens arbete och därmed även patientplaneringen föreslås dessutom att remissutseendet förändras för att även inkludera uppgifter om mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel.</p><p>Vid en eventuell implementering av ovanstående lösningar är det viktigt att ortopedkliniken har i åtanke att förbättringsarbete tar tid. Det är dock viktigt att man tar sig tid och faktiskt genomför förändringarna då det dels kan spara tid i framtiden och dels är en förutsättning för att kliniken ska kunna leva upp till såväl efterfrågeökningar och som förhöjda krav. Det föreslås således att ortopedkliniken använder sig av nedanstående rekommendationer för att förbättra den nuvarande situationen och skapa möjligheter inför framtiden. De rekommendationer som getts ortopedkliniken i syfte att dem ska uppnå bättre tillgänglighet är följande:</p><p>1. Utveckla riktlinjer som stöd för när en patient bör kallas till återbesök</p><p>2. Kartlägg behoven i större utsträckning, framför allt när det kommer till de korta återbesöken, och ta hänsyn till behoven och deras fördelning i resursplaneringen</p><p>3. Datorisera bokningen av telefontiderna samt ge dem en designerad tid i läkarschemat</p><p>4. Ändra remissutseendet så att även mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel inkluderas</p><p>5. Inför mottagningspass med endast en typ av besök</p><p>6. Gör patienterna mer delaktiga bokningen och ta hänsyn till deras önskemål om besöks- och telefontider</p><p>7. Inför ett nytt system för bokningen av FP- och P-remisser som dessutom inkluderar ett kontrollsystem som varnar när vårdgarantin är på väg att överstigas</p> / <p>The orthopedic section at Höglandet Hospital provides health care for all patients within the Höglandet area suffering from problems with their extremities, backs and skulls. The section is divided into four main units; emergency room, clinic, ward and operating room, and the physicians divide their time between these four. During the last few years the orthopedics section has experienced problems with worsened accessibility. This has lead to a growing cue of patients waiting for appointments as well as operations, but also an inability to achieve the goals concerning accessibility set by the Swedish government. This goal states that patients should have to wait no longer than 90 days to get to see a physician within specialised health care. On account of the factors mentioned above, the purpose of this report is <em>to provide recommendations regarding how the orthopedic clinic at Höglandet Hospital can improve their planning and use of resources in order to achieve a better accessibility for their patients. </em></p><p>To help achieve the purpose mentioned above the study is divided into smaller parts, resulting in issues and areas of investigation that are more concretely formulated. This process requires two things, the first being an exploratory study in which the clinic is mapped and current problems and conditions are investigated. The second is conducting a frame of reference in which logistics theories concerning, among other things, processes and improvement philosophies are included. Many of the theories derive from the industrial world, but are also applied in a health care context and to the special condiditions that abide within the area. The exploratory study and the frame of reference together contribute to a synthesis leading to this study's four main areas of investigation: <em>needs</em>, <em>processes</em>, <em>resource planning </em>and <em>patient planning</em>.</p><p>The information that is gathered and analysed within each area leads to a number of problems and subsequent solutions. These are presented and discussed for each area respectively, leading to the following conclusions for the orthopedic clinic as a whole:</p><p>The orthopedic clinic should develop guidelines concerning which patients that ought to be called back for another appointment, leading to the elimination of unnecessary appointments. This leads to a reduced number of returning patients which enables the clinic to increase their number of first time appointments, resulting in a better accessibility. This also leads to the patient taking responsibility of his or her condition, with the patient having to contact the clinic if necessary. Another way of involving the patient is including the patient in the booking process by using an Internet based booking system that allows the patients to give requests concerning the time and day of their appointment. The result of this would be that fewer patients changing the time of their appointments, letting the booking personnel concentrate on other more important tasks. Also, the booking of telephone appointments should be computerized, leading to a better overview over the bookings and an improvement of the booking personnel's processes. Another solution concerning the problem with the booking of phone calls is making telephone appointments a part of the physicians weekly schedule, which leads to better continuity with the patient calls.</p><p>The orthopedic clinic's planning can be divided into two parts: resource planning and patient planning. These two parts must converge to achieve the best result possible. One way of improving the resource planning, which mainly concerns the scheduling of physicians, is to measure the patterns that can be seen in the needs of orthopedic care. This enables the orthopedic section to plan ahead and be prepared for the reoccuring peak of demand, which is in October. This will also lead to a better balance between the first time appointments and the appointments with patients coming back from either emergency treatment or operations. A better balance, in turn, reduces the appointments that today are performed by physicians who are on call, thereby avoiding the long waiting times associated with said appointments. Other solutions to achieving a better balance between the different types of appointments includes standardisation of the length of appointments, use of clinic hours with only one type of appointment and a modified drop-in clinic, which increases the possibilities for physician's to cooperate in treating the patients.</p><p>When implementing the solutions mentioned above, it is of great importance that the orthopedic clinic is aware of the fact that achieving changes is time consuming. It is however imperative that the orthopedic section finds the necessary time to make these changes. In the end the changes will not only be time saving, but they will also be a prerequisite to be able to handle an increasing demand concerning the needs for orthopedic care and stricter governmental laws and standards. It is thereby recommended that the orthopedic clinic make use of the recommendations below, in order to improve the present situation and create better possibilities for the future.</p><p>In order to achieve a better accessibility the following are recommended to the orthopedic clinic:</p><p>1. Develop guidelines as to which patients that require further appointments</p><p>2. Conduct more useful measurements of the needs, especially when it comes to appointments that must be booked on a short notice, and let the needs guide the resource planning to a greater extent</p><p>3. Computerise the booking of telephone appointments and make them a part of the weekly schedule</p><p>4. Modify the referral appearance to include information regarding mobile number, e-mail address and willingness to come to the clinic in short notice</p><p>5. Use clinic hours that has only one type of appointments</p><p>6. Make the patient more involved in the booking proccess for both clinic and telephone appointments</p><p>7. Establish a new booking system which includes a warning system for when the maximum waiting time is about to be exceeded</p>

<p>Samhällets utveckling i kombination med förändringar inom hälso- och sjukvården ökar risken att drabbas av en allvarlig händelse. Hälso- och sjukvården måste därför anpassas för att kunna hantera situationer med ett stort skadeutfall, i samma utsträckning som en oväntad minskning av tillgänglig kapacitet, till exempel vårdplatsbrist. Genom att hitta svagheter i verksamheten så ökar möjligheterna att åtgärda dessa och därmed förmågan att kunna upprätthålla de ordinarie målen för vård och behandling av patienter vid en allvarlig händelse. Syftet med denna studie var att utveckla och testa en arbetsmetod för att systematiskt kunna analysera och utvärdera katastrofmedicinsk beredskap, samt identifiera, orsaksbestämma, åtgärdsanalysera och mäta förmågan att hantera de för Landstinget i Östergötland (LiÖ) väsentliga områdena av katastrofmedicinskt beredskap. För detta ändamål utvecklades en arbetsmetod genom att kombinera en av Katastrofmedicinskt Centrum skapad strukturmall med den metod som Patientsäkerhetsenheten inom LiÖ använder sig av vid riskanalyser. Strukturmallen utgår ifrån Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2005:13) om vad Hälso- och sjukvården särskilt bör uppmärksamma i relation till vad dess verksamhet skall baseras på. Resultatet visar att strukturmallen i kombination med patientsäkerhetsmetoden ger möjlighet att systematiskt utföra riskanalyser inom de identifierade områdena av katastrofmedicinsk beredskap. Arbetsmetoden bidrog till en samsyn om olika begrepps betydelse, samt identifiering och värdering av för den katastrofmedicinska beredskapen förekommande risker. En fortsatt utveckling av metoden krävs för att kunna analysera och utvärdera effekter av riskminskande åtgärder.</p> / <p>The aim of the study was to develop and test a new methodology for a systematic analysis of disaster preparedness in the County Council of Östergötland. The aim was also to identify, categorise and create measurability of the surge capacity within important fields of the disaster preparedness of the County Council of Östergötland.</p><p>The methodology is based on the use of a template developed by the Centre for Teaching and Research in Disaster Medicine and Traumatology (KMC), in combination with a validated patient risk assessment tool. The KMC template is based on national regulations and guidelines issued by the Swedish National Board of Health and Welfare. The template includes, in accordance with the board, what disaster preparedness should pay particular attention to in the planning process, in relation to the different components of disaster preparedness.</p><p>The results demonstrate that the template in combination with the risk assessment tool made it possible for an expert group to systematically conduct risk analysis within the identified areas of the disaster preparedness. Future development of this methodology will be needed in order to analyse and evaluate the effects of risk mitigation measures.</p>

<p>Bakgrund</p><p>Under 90-talet har den svenska hälso- och sjukvården upplevt stora tekniska framsteg samtidigt som den ekonomiska utvecklingen inte har varit lika ljus. För att förbättra situationen infördes organisatoriska reformer samt modeller med det övergripande syftet att öka effektiviteten. Vår studie behandlar en annan av dessa modeller, balanserat styrkort. Att använda balanserat styrkort som är en metod från den privata sektorn inom hälso- och sjukvården innebär svårigheter vad gäller det övergripande resultatmålet och definition av vem som är kund. Till dessa kommer det allmänna problemet med hälso- och sjukvårdens komplexa karaktäristik där verksamheten utförs av professionella och styrs övergripande av politiker.</p><p>Syfte</p><p>Vårt syfte är att undersöka hur balanserat styrkort används inom hälso- och sjukvården samt specificera och utvärdera vad som krävs för att kunna styra effektivt med styrkortet inom hälso- och sjukvården.</p><p>Metod</p><p>För att uppnå uppsatsens syfte har en fallstudie med två undersökningsobjekt inom den svenska hälso- och sjukvården använts. Datainsamlingen utfördes genom en litteraturstudie och intervjuer med sammanlagt tio personer.</p><p>Resultat</p><p>Den svenska hälso- och sjukvården har anpassat den balanserade styrkortsmodellen genom att förändra flera av grundtankarna i modellen. Styrkortet har hittills framförallt använts som ett mätsystem och ett underlag för diskussion där styrkortets effekter går att hänföra till ökad tydlighet och förändrad inställning men där kvantifierbara resultat fortfarande lyser med sin frånvaro. För att hälso- och sjukvården ska kunna använda styrkortet på ett effektivt sätt krävs en väl utbyggd styrmiljö där styrkortet är en del av en större helhet. Vidare krävs det även att ledningens engagemang är tydligt och att styrkortet är förankrat i organisationen genom bland annat utbildning.</p> / <p>Background</p><p>During the 1990s, Swedish health care has experienced a vast technological progress while the financial situation has been challenging. To improve the situation at hand several organisational reforms and models have been implemented with the purpose of increased efficiency. This study focuses one of these methods, Balanced Scorecard. The Balanced Scorecard was originally developed for the private sector which causes problems when applying it in a health care setting where there is no overall financial objective and where the customer is hard to define. Beyond that, the health care organisations are complex with professionals making the day-to-day decisions while governed on an overall basis by politicians.</p><p>Purpose</p><p>The purpose of this thesis is to examine the use of the Balanced Scorecard in a Swedish health care setting and to specify and evaluate the prerequisites for the Balanced Scorecard to accommodate efficient management control in health care organisations.</p><p>Research method</p><p>To be able to fulfil the purpose a case study was conducted at two Swedish public health care organisations. The data was collected by interviews with ten health care managers and a literature survey on the subject.</p><p>Results</p><p>The Swedish health care has adapted the Balance Scorecard by changing several of its foundations. Until now, the Balanced Scorecard has been used primarily as a measurement system and a system for supporting discussion and the results of the scorecard can be attributed to an increased clarity and an improved attitude but where the quantifiable results are yet to come. For the Balanced Scorecard to work effectively there is a need for a well established control environment. Finally, management need to show their commitment to the model and give their employees proper training as a mean to increase the acceptance of the scorecard.</p>

<p>Sjuksköterskeyrket är det äldsta traditionellt, professionella kvinnliga yrket inom vården. Sjuksköterskan kan bidra till en bra samverkan genom sin omvårdnadskunskap och yrkeskompetens. Syftet med studien var att belysa faktorer av betydelse för samarbetet mellan sjuksköterska och läkare som kan inverka på en välfungerande samverkan mellan de båda professionerna. Metoden är utförd som en litteraturstudie där sammanställning av forskning inom aktuellt område har genomförts genom systematiska sökningar i olika databaser. I resultatet framkom fem kategorier av viktiga faktorer för samverkan mellan läkare och sjuksköterskor, dessa var traditionella hierarkiska strukturer, respekt och jämställdhet, kunskap, kommunikation, samt strategier för förbättrad samverkan. Sjuksköterskor upplevde sig underordnade under läkare beroende på ojämlikheter som uppstår genom bristande respekt och dåliga kunskaper om andra professioners ansvarsområden. Kommunikation framhölls som en avgörande faktor för en positiv samverkan mellan sjuksköterskor och läkare. Sjuksköterskans kunskaper i att informera, planera, organisera och kommunicera verbalt och skriftligt visade sig ha stor betydelse för hur relationen utvecklade sig mellan olika professioner. Grunden för en bra relation mellan sjuksköterska och läkare är att kunna kommunicera och använda sig av olika strategier för att främja samverkan positivt. Sjuksköterskan kan bidra till att förbättra olika faktorer i samverkan professionerna.</p> / <p>Nursing profession is the oldest traditional female occupation in medical care. The nurse can contribute to a good collaboration by her nursing knowledge and professional competence. The aim of this study was to illuminate factors of meaning between nurse and physician that has impact on collaboration between those professions. The method was a literature study where research was compiled within the topical area and conducted by systematical searches in different databases. The result shows different categories that appeared to be important factors for collaboration between nurses and physicians. Categories shown were traditional hierarchical structures, respect and equality, knowledge, communication and different strategies for improved collaboration. Several nurses experienced that subordination of nurses depended on inequalities that comes from lack of respect and bad knowledge about each others professional occupations. Communication was pointed out as a conclusive factor that contributed to a positive collaboration between the nurse and the physician. Nurses knowledge about informing, planning, organizing, and communicating both in oral and in writing was of importance for developing collaboration between different professions. The foundation for a good relationship between nurse and physician is to be able to communicate and to use different strategies in order to promote collaboration in a positive manner. Nurses have the ability to improve different factors of collaboration between the professions.</p>

<p>The purpose of the study was to describe how women with deliberate self-harm behaviour experience they have been treated when conducting health care. The study has a qualitative and descriptive approach and data was collected with snowball sampling. Data was analysed with content analysis and ended up in three theme “Feeling of violation of integrity and autonomy”, “health care staff don´t have the courage to step in and take responsibility” and “ Personal confirmation and validation of feelings”. The results showed that many women with deliberate self-harm behavior feel that they have been badly treated when they conducting health care. Furthermore, the women in this study have experienced that their integrity and autonomy have been violated. In their opinion it was difficult to get adequate treatment. The women also felt that the health care staff had difficulties taking responsibility. On the occasions the women with deliberate self-harm felt that they have been treated satisfactorily, they experienced personal confirmation and a validation of feelings. In other words they felt respectfully treated and in their opinion the health care staff took time to listen. The women in this study consider adequate treatment of proffesionell personell of importance. The conclusion is that many of the women who cut themselves, get unsatisfactorily treated when they conduct health care and that the health care staff need knowledge concerning how to treat women with deliberate self-harm. In addition this study showed that more research is needed regarding how women with deliberate self-harm experience they are treated when conducting health care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Studien var kvalitativ med deskriptiv design. Materialet till studien samlades in via nominerat urval. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkom vid innehållsanalysen var ”Känsla av kränkning av integritet och autonomi”, ” Personal vågar ej kliva in och ta ansvar”, och ” Personlig bekräftelse samt validering av känslor”. Resultatet visade att många kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Kvinnorna hade en upplevelse av kränkning av integritet och autonomi. De ansåg att det var svårt att få adekvat vård. Kvinnorna upplevde att hälso- och sjukvårdens personal inte vågade kliva in och ta ansvar. Vid de tillfällen som kvinnorna med självskadebeteende upplevde att de blev bra bemötta, upplevde de en personlig bekräftelse samt validering av sina känslor. Att de blev respektfullt bemötta och att hälso- och sjukvårdens personal tog sig tid att lyssna. Att få adekvat hjälp av professionell personal ansågs viktigt. Slutsatser från föreliggande studie är att många av de kvinnor som skär sig själva, blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Att hälso- och sjukvårdens personal behöver kunskaper i bemötande av kvinnor med självskadebeteende, samt att mer forskning på hur självskadande kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal behövs.</p>

No description available.

<p>I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten.</p><p>Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats.</p><p>I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Åldrandet kan innebära ökade svårigheter att klara det dagliga livet. Kroppen genomgår fysiska förändringar som kan orsaka ökade funktionshinder, bland annat i kommunikationssituationer. Med stigande ålder följer en naturlig degeneration av hörselsystemet och presbyacusis (åldershörselnedsättning) drabbar många äldre. Demens tillhör inte det naturliga åldrandet, men risken att drabbas av Alzheimers sjukdom (den vanligaste demensformen), ökar med stigande ålder. Den kognitiva förmågan påverkas exempelvis genom minnesstörningar och tal- och språksvårigheter, vilket innebär att den drabbade får kommunikationssvårigheter. Syftet med vår uppsats var att undersöka om forskningen funnit samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning, samt om hörselrehabilitering har någon betydelse för den äldre som drabbas av hörselnedsättning och Alzheimers sjukdom. Denna undersökning genomfördes som en litteraturstudie för att ta reda på kunskapsläget. Resultatet uppvisade ett visst biologiskt samband mellan Alzheimers sjukdom och hörselnedsättning i det centrala hörselsystemet, men ej i det perifera hörselsystemet. Alzheimerdrabbade patienter med hörselnedsättning blev hjälpta av hörapparatanpassning, vilket upplevdes av både patient och dess omgivning. Denna litteraturstudie uppmuntrar till vidare forskning kring hörselrehabiliteringens betydelse för personer med Alzheimers sjukdom och med hörselnedsättning samt kring samband mellan dessa två diagnoser, då forskning kring dessa frågeställningar var mycket begränsad.</p>

<p>I ett audionomperspektiv gjordes en litteraturstudie av transponering av frekvenser som teknik i hörapparater. Relevant information från vetenskapliga artiklar valdes för att beskriva när det kan vara aktuellt med denna anpassning och vilka ljudsituationer som kan förbättras. Vid frekvenstransponering flyttas inkommande frekvenser från ett frekvensområde till ett annat frekvensområde vid utsignal. Flera tidigare studier har gjorts med olika anpassningar av denna teknik och de flesta av dem visade på problematik, t ex ett alltför onaturligt ljud. Senare studier visade på att tekniken kan passa för personer med svåra diskantnedsättningar där förstärkning inte räcker till, men att det var viktigt att anpassa tekniken individuellt och att träna på användandet. Individuell anpassning innebär att transponering börjar vid en startfrekvens som motsvaras av en persons döda regioner i innerörat. Studier visade att lyssnings-situationer som fågelkvitter och musik var de situationer där personer först ansåg sig uppleva nytta med tekniken. Efter träning kunde tekniken upplevas som fördelaktig även vid tal. En hörapparat med frekvenstransponering kan vara motiverad där fungerande hörsel endast finns i basområdet. Den kan vara ett icke operativt alternativ till cochleaimplantat (CI) för vissa personer och även ett alternativ vid öppen anpassning för de med svår diskantnedsättning.</p>

<p>Bakgrund: I slutet av 1900-talet hade det gjorts väldigt stora framsteg inom teknologin samtidigt som ekonomin inom den svenska hälso- och sjukvården hade försämrats. På grund av denna upp – och nedgång har olika metoder tagits fram i syfte att förbättra effektiviteten. I vår undersökning har vi studerat Balanced Scorecard (BSC) som är en av dessa metoder. BSC har alltid ansetts som en speciell modell som är skräddarsydd för privata företag och har därför varit svår att tillämpa på offentliga företag, såsom hälso- och sjukvården.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att genom en fallstudie undersöka hur BSC effektiviserat ekonomistyrningen inom hälso- och sjukvården. Vilka resultat har styrningsmodellen gett Karolinska Universitetssjukhusets labb – och akutdivision? På vilket sätt har den varit positiv då den anses vara en relativ nyanvänd modell?</p><p>Metod: För att uppnå vårt syfte har vi kontaktat två personer från Karolinska Universitetssjukhuset; en controller som ansvarar för BSC på labbdivisionen i Solna och annan som arbetar på akutdivisionen i Huddinge. Detta för en kvalitativ datainsamling, där vi genom att ha genomfört djupgående intervjuer har fått detaljrik information. Vidare har vi gjort en kvantitativ datainsamling då vi har delat ut enkäter som består av både strukturerade – och öppna frågor till de anställda på divisionerna.</p><p>Resultat: För att kunna använda BSC på divisionerna har personalen anpassat modellen till sin egen verksamhet. Förändringar har gjorts och vissa punkter har lagts till. Både ledningen och medarbetarna är nöjda men tycker dock att den har vissa brister och kombineras därför med andra metoder. Däremot har BSC bidragit med många fördelar som har lett till att divisionerna har fått en bättre balans i arbetet, det vill säga, att det inte enbart fokuseras på ekonomin utan att det även tas hänsyn till andra bidragande faktorer som till exempel ökad samsyn. Dock har både labb – och akutdivisionen haft lite problem med uppföljning och</p><p>aktiviteter som är anknutna till BSC.</p>