No description available.

Den här uppsatsen handlar om socialsekreterares perspektiv på sitt handlingsutrymme och hur socialsekreterare i sitt arbete samverkar med hälso- och sjukvården när en klient deltar i läkemedelsassisterad behandling. Syftet med studien är att öka kunskapen om handlingsutrymmet för socialsekreterare inom socialtjänsten i samverkan med hälso- och sjukvården kring klienter med läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Vår studie har en induktiv ansats och är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer. Materialet som analyserats består av sex intervjuer med åtta respondenter från socialtjänstens vuxenenhet missbruk. Vi använder oss av tidigare forskning som relaterar till samverkan i välfärdsorganisationen, en vetenskaplig artikel kring sidomissbruk och en vetenskaplig artikel ur en akademisk tidskrift som undersöker skillnader mellan privata och offentliga missbruksbehandlingar i USA. Resultatet har analyserats med hjälp av Lipskys teori om Street-level bureaucrats om handlingsutrymme och Bertalanffys systemteori för att få att förstå samverkan i ett helhetsperspektiv. Studiens resultat visar att socialtjänstens handlingsutrymme och samverkan finns inom den byråkratiska organisationens lagar och riktlinjer. Faktorer som ökar handlingsutrymmet och samverkan för socialsekreteraren är erfarenhet i yrket och allians med klientens motivation. Utmanande faktorer i handlingsutrymmet och samverkan med hälso- och sjukvården är när den byråkratiska organisationens mål med insatsen inte stämmer överens med klientens mål med insatsen. De mest framträdande faktorerna i vårt resultat som försvårar samverkan och begränsar handlingsutrymmet är sidomissbruk och samsjuklighet hos klienten.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samlingsord som täcker både psykiska besvär och psykiatriska diagnoser. Hälso- och sjukvården består av en vårdkedja där primärvård, länssjukvård, regionsjukvård, nationell högspecialiserad vård och hemsjukvård ingår. Sjuksköterskan skall värna socialt utsatta och sårbara grupper i samhället, hen ska ansvara för att patienter och anhöriga får korrekt information på ett för dem förståeligt sätt. Patienter med psykisk ohälsa kan uppleva att deras fysiska hälsoproblem inte tas på allvar vid sjukvårdskontakt. Syfte: Att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod: Studien är en analys av bloggar utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Elva bloggar har utgjort källan för data. Resultat: Det är en vanlig uppfattning från patienter som lider av psykisk ohälsa, att uppleva att de får en stämpel på sig. Väntetiden för att få adekvat psykiatrisk vård är lång. Patienterna upplever att vårdpersonal tagit den enkla vägen ut och skickat hem dem med en burk piller som ska lösa deras problem. Men det finns hopp om en bättre psykiatrisk vård. Konklusion:  Det är sjuksköterskans ansvar att ta dessa patienter på allvar och ge dem den vård de förtjänar, med eller utan psykisk ohälsa. / Background: Mental illness is a collective term that covers both mental disorders and psychiatric diagnoses. The healthcare system consists of a care chain where primary care, county healthcare, regional healthcare, national highly specialized care and homecare are included. The nurse should defend socially vulnerable individuals and groups at risk in society, and is responsible for ensuring that patients and relatives receive correct information in a manner that is comprehensible. Patients with mental illness experience that their physical health problems are not taken seriously by healthcare providers. Purpose: To illuminate how patients with mental illness experience the interaction with healthcare providers. Method: The study is an analysis of blogs based on a qualitative content analysis. Eleven blogs have been used as data source. Result: It is common that patients suffering from mental illness experience being labeled. The waiting time for adequate psychiatric care is long. Patients find that healthcare professionals often take the easy way out and send them home with a pillbox that is expected to solve their problems. However there is hope for a better psychiatric care. Conclusion: It is the nurse's responsibility to take these patients seriously and give them the care they deserve, regardless of mental illness.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem och ungefär 16% av världens befolkning beräknas idag lida av någon form utav psykisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa har ett ökat behov av hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar är att utöva vården med respekt för alla människors lika värde. Tidigare forskning visar att hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården har negativa attityder till denna patientgrupp då de upplever dem som skrämmande, oförutsägbara och tidskrävande. Syfte: Att beskriva vilka attityder patienter med psykisk ohälsa upplever i kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och baseras på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Databassökningar genomfördes i databaserna PsycINFO och Cinahl med sökord som motsvarade syftet. De inkluderade artiklarna var etiskt godkända och resultatet sorterades in i teman samt subteman.  Resultat: Patienter med psykisk ohälsa upplevde stigmatiserande attityder i form utav att de fick en markering i journalen samt att de endast sågs utifrån sin diagnos. Patienterna upplevde även diskriminerande attityder i form av att de blev misstrodda och inte tagna på allvar samt upplevelser av att ses som ett objekt istället för självständiga individer. Slutsats: Attityderna som patienterna med psykisk ohälsa upplevde påverkade dem så pass negativt att de i viss mån undvek att söka vård. Dessa attityder från hälso- och sjukvårdspersonalen uppfyller inte intentionerna för Diskrimineringslagen, Hälso- och sjukvårdslagen eller Patientlagen som anger att alla människor har rätt lika vård och alla människors lika värde ska respekteras. / Background: Mental illness is a growing problem and approximately 16% of the world's population is currently expected to suffer from some form of mental illness. People with mental illness have an increased need for health and medical care and the responsibility of the healthcare staff is to practise care with respect for all people's equal value. Previous research shows that healthcare professionals in the somatic care have negative attitudes to this patient group as they experience them as frightening, unpredictable and time-consuming. Purpose: To describe which attitudes patients with mental illness experience in contact with healthcare professionals in the somatic care. Method: The study was conducted as a literature review and is based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative approach. Database searches were performed in the databases PsycINFO and Cinahl with keywords that corresponded to the purpose. The included articles were ethically approved and the result was sorted into themes and subthemes. Result: Patients with mental illness experienced stigmatizing attitudes in the form of having a mark in the journal and that they were only seen on the basis of their diagnosis. The patients also experienced discriminatory attitudes in the form of being distrusted and not taken seriously, and experiences of being objectified instead of independent individuals. Conclusion: The attitudes experienced by the patients with mental illness affected them so negatively that they to some extent avoided seeking care. These attitudes from the healthcare staff do not meet the intentions of the Discrimination Act, the Health and Medical Care Act or the Patient Act, which states that all people have the right equal care and all people's equal value shall be respected.

Bakgrund: Idag lever uppskattningsvis 200 miljoner kvinnor som har utsatts för könsstympning. Till följd av migration från länder där ingreppet praktiseras kommer den västerländska sjukvården att möta könsstympade kvinnor, vilket kan innebära nya utmaningar för vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva könsstympade kvinnors upplevelser av mötet med västerländsk sjukvård. Metod: Allmän litteraturstudie med 12 originalartiklar av kvalitativ ansats. Studiernaanalyserades och utifrån teman kunde syftet besvaras. Resultat: Fyra teman framkom; “Könsstympade kvinnor i en främmande kontext”, “Oro och rädsla i mötet med västerländsk sjukvård”, “Kommunikationsbarriärer” samt “Positiva upplevelser i mötet med västerländsk sjukvård”. Resultaten visade att kvinnor upplever känslor av att vara annorlunda, kränkande behandling i form av kommentarer och blickar samt oro och rädsla vad gäller personalens kunskap och kompetens. Vidare beskrevs positiva upplevelser när personal bemötte kvinnorna med respekt samt hade ett professionellt förhållningssätt gentemot dem. Slutsats: Könsstympade kvinnor upplevde många gånger ett negativt bemötande vid kontakt med västerländsk sjukvård. Vårdpersonalens kunskap om ingreppet, samt förståelse och respekt för kvinnornas bakgrund var viktig för deras upplevelse av mötet. Det finns behov av mer forskning i ämnet då den västerländska vården i större utsträckning kommer att möta kvinnor som utsatts för könsstympning, till följd av ökad migration. / Background: It is estimated that 200 million women today are living with female genital mutilation. As a result of migration from countries where the procedure is practiced, Western health care will meet women who have been genital mutilated, which can pose new challenges for healthcare professionals. Aim: To describe genital mutilated women's experience of meetings with Western health care. Method: Literature review with 12 original articles of qualitative approach. The studies were analyzed and, based on themes, the purpose could be answered. Result: Four themes emerged; "Genital mutilated women in a foreign context", “Concern and fear in the meeting with Western health care”, "Communication barriers" and "Positive experiences in the meeting with Western health care". Results showed that women experienced feelings of being different, offensive treatment in the form of comments and looks, and concerns and fears regarding the staff's knowledge and competence. Furthermore, positive experiences were described when staff responded to the women with respect and had a professional attitude towards them. Conclusion: Genital mutilated women often experienced poor treatment in the contact with Western health care. Knowledge of the intervention, as well as understanding and respect for the women's background, were important to their experience of the meeting. There is a need for more research into this subject, as the immigration from countries where genital mutilation is common, are increasing.

No description available.

Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.

Introduktion: Våld i nära relationer är ett globalt fenomen och utgör ettåterkommande inslag i arbetet inom hälso- och sjukvården, polismyndigheten ochsocialtjänsten. Våld i nära relationer förekommer i alla samhällsklasser, åldrar,oavsett sexuell läggning och är inte relaterad till vare sig etnicitet, kulturell ellerreligiös bakgrund. Det finns flertal myndigheter som ger skydd och stöd tillvåldsutsatta. För att säkerställa ett professionellt omhändertagande av denvåldsutsatta måste de olika myndigheterna samverka. Forskning visar dock attsamverkan ofta brister vilket kan resultera i ett försämrat omhändertagande av dendrabbade individen.Syfte: Att undersöka vilka faktorer som är av betydelse för myndigheterssamverkan vid vuxnas utsatthet för våld i nära relationer, utifrån hälso- ochsjukvårdens, polismyndighetens, och socialtjänstens perspektiv.Metod: Studien är en integrativ litteraturstudie. Litteratursökningarna eftervetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna Cinahl, Pubmed, Criminal justiceabstracts, Social services abstracts, Psycinfo och Social science premium collection.De för studien relevanta artiklarna har kvalitetsgranskats, kodats, kategoriserats ochanalyserats enligt gällande metod.Resultat: Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar och visar att det finns ettflertal faktorer som har betydelse för myndigheters samverkan vid våld i närarelationer. Faktorer som kunskap, organisation, kommunikation och kultur har idenna studie visat sig vara särskilt utmärkande. Dessa faktorer kan verka bådehämmande och främjande beroende på rådande omständigheter inom respektivemyndighetSlutsats: Samverkan mellan myndigheter är en absolut förutsättning för ett adekvatomhändertagande av den individ som utsatts för våld i en nära relation. Fenomenetmedför en komplex problematik. Det finns ett uppenbart utbildningsbehov för flerayrkeskategorier, främst gällande identifikation och bemötande av den våldsutsattasamt klargörande kring de olika myndigheternas olika ansvarsområden ochbefogenheter. Arbetet bör i framtiden organiseras utifrån den drabbades behov avolika hjälpinsatser istället för att som idag utgå från de olika myndigheternasrespektive kompetensområde.

Patientregistret är en av våra viktigaste källor till sekundärdata och används till forskning, epidemiologiska studier och till andra analyser av sjukvården, så som ekonomisk uppföljning och fördelning. Säkerställande av att korrekt data rapporteras in till registret är väsentlig utifrån dess breda användningsområde. Frågeställningen för studien var att kartlägga förekomst av felregistreringar till patientregistret inom psykiatrisk öppenvård genom att titta på överensstämmelsen i faktiska registreringar i förhållande till journaldokumentationen. Studien är retrospektiv och beskrivande, med kvantitativ ansats. Urvalet skedde stratifierat med indelning i fyra grupper där grupperna bestod av mottagningar med likartad behandlingsproblematik. Kartläggningen gjordes genom en journalgranskning där de första 30 vårdkontaktsregistreringarna per grupp genomförda under vecka 47, år 2012 (n=152) inkluderades. Registreringarna jämfördes med patientjournaler i syfte att verifiera om genomförda registreringar kunde styrkas i journaltexten. En granskningsmall specifik för studien utformades som stöd för bedömningarna. Kartläggningen visade att en stor del av de registreringar som görs innehåller fel, då 47,4 % av de granskade registreringarna i denna studie fanns innehålla fel. Felen är av olika grad och förekommer bland alla grupper. Slutsatser som kan dras utifrån detta är att både kunskap och attityder till registreringen som arbetsuppgift måste lyftas upp och behandlas ytterligare för att lösningar skall kunna tas fram. Att använda sig av motivationen hos personerna som genomför registreringarna kan då vara ett viktigt verktyg i förbättringsarbetet. / Program: Fristående kurs

Enligt statistik från svenska palliativregistret får patienter som är i ett palliativt skede inte optimal vård, det kan innebära ett ökat lidande för både patienter och närstående. Man kan tydligt se att flera av de tolv kvalitetsindikatorer som mäts, har låg eller mycket låg måluppfyllelse. Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse svenska palliativregistret har för sjuksköterskor i mötet med patienter i behov av palliativ vård. Vi valde att intervjua sjuksköterskor, verksamma i kommunal hälso- och sjukvård. En kvalitativ metod har använts med en induktiv ansats eftersom denna metod ansågs mest lämpad för att undersöka om sjuksköterskorna upplevde svenska palliativregistret som betydelsefullt i den palliativa vården. Resultatet redovisas i kategorier enligt följande: att öka trygghet i palliativt vårdande genom arbete med svenska palliativregistret, att dokumentera smärtskattning enligt svenska palliativregistret, att utveckla arbetssätt för ökad måluppfyllelse i svenska palliativregistret samt att driva processarbetet med svenska palliativregistret. I intervjuerna framkom att sjuksköterskorna är mycket engagerade i den palliativa vården och månar om att etablera god kontakt genom att skapa trygghet både till patient och närstående. Sjuksköterskorna uttryckte över lag att arbetet med svenska palliativregistret förbättrar den palliativa vårdens kvalitet och vårdinnehåll, som t.ex. symtomlindring, brytpunktssamtal, munhälsa men även teamarbete förbättras. Smärtlindring är enligt sjuksköterskorna det mest prioriterade området, trots det saknas rutiner för dokumenterad validerad skattning med smärtskattningsskalor, vilket krävs för att kunna göra korrekta registreringar av kvalitetsindikatorerna i svenska palliativregistret. Det har framkommit i intervjuerna att kompetensutveckling i de egna verksamheterna har skett med fokus på svenska palliativregistrets kvalitetsindikatorer, detta har bidragit till att täckningsgraden i svenska palliativregistret ökat. Det är indikatorer på att vårdens kvalitet och vårdinnehåll i livets slutskede förbättrats i kommunal hälso- och sjukvård. / Program: Fristående kurs