SAMMANFATTNING Bakgrund Transsexualism bedöms idag vara en psykiatrisk diagnos. Diagnosen ställs av en psykiatriker och därefter remitteras individen vidare för att genomgå en könsutredning. För ett juridiskt könsbyte måste en ansökning göras till Rättsliga rådet vilket är en del av Socialstyrelsen. Mellan år 1992 och år 2009 har det totalt inkommit 540 ansökningar om ändrad könsidentitet till Rättsliga rådet. De senaste åren har antalet ansökningar ökat successivt. Tidigare forskning har visat att kunskapsnivån om transsexualism hos hälso- och sjukvårdspersonal är låg samt att bemötandet är bristande. Vidare framkommer att stigmatisering och diskriminering förekommer inom hälso- och sjukvård gentemot transsexuella personer. Syfte Syftet var att beskriva transsexuella personers upplevelse av bemötande inom hälso- och sjukvård. Metod En kvalitativ design användes. Sju personer som idag lever i motsatt kön till det de tilldelades vid födseln intervjuades med semistrukturerad metod. En intervjuguide användes vid samtliga intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys användes vid analysen av all data. Resultat I studien framkom att transsexuella personer bemöts otillfredsställande inom svensk hälso- och sjukvård. Även kunskapen om transsexualism är bristfällig. Ökad kunskap är önskvärt. Vidare framkom att det föreligger skillnader i kunskap och bemötande mellan olika vårdinstanser. Att benämnas med felaktigt pronomen samt utsättas för irrelevanta frågor i vårdsammanhang upplevs som kränkande. Slutsats Studien visade att förbättringar gällande bemötande av transsexuella personer inom svensk hälso- och sjukvård är nödvändigt. Kunskap inom transsexualism visade sig ha ett visst samband med bemötandet.

Bakgrund Humant immunbristvirus (HIV) är en kronisk infektionssjukdom som gör att kroppens immunförsvar bryts ned. Det är en allmänfarlig sjukdom som faller under Smittskyddslagen vilket innebär att patienten måste informera hälso- och sjukvårdspersonal och eventuellt sin sexualpartner om sin sjukdom. Inget botemedel mot HIV har ännu utforsakts men effektiva bromsmediciner gör att patienter med HIV kan leva ett gott liv. Det finns olika fördomar om HIV som bland annat har grundats i att sjukdomen är självförvållad. Diskriminering av patienter som lever med HIV är ett stort problem i världen, då samhällets negativa attityder kan komma att påverka hälso- och sjukvårdspersonalens värderingar och inställningar till mötet av denna patientgrupp. Beroende på hur HIV – positiva patienter upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal läggs en grund för hur vården kommer att utformas och därmed kan HIV – positiva patienters inställningar till vården påverkas. World Health Organization poängterar att alla patienter har rätt till en god vård och att diskriminering av patienter inom vården är förbjudet. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod En litteraturöversikt med kvalitativ ansats har genomförts för att skapa en helhetssyn i hur patienter med HIV upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. I studien användes totalt 17 artiklar för att besvara studiens syfte. Dessa artiklar granskades enligt Sophiahemmets granskningsmall för vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet visade att patienter med HIV både har negativa och positiva erfarenheter och inställningar till hälso- och sjukvården. Beroende på hälso- och sjukvårdspersonalens inställningar till mötet med HIV- positiva patienter upplevs antingen positiva eller negativa attityder. Resultatet pekade även på att rädsla var en återkommande faktor i samband med hälso- och sjukvård. Slutsats Då humant immunbristvirus (HIV) är en smittsam infektionssjukdom som grundar sig på fördomar som kan påverka patientens möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Det är av den anledningen viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal reflekterar över sitt möte med denna patientgrupp så att patienter med HIV kan uppleva ett gott möte med hälso- och sjukvården vilket även kommer att resultera i en bättre personcentrerad vård.

Bakgrund: I västvärlden beräknas fyra av fem vuxna individer någon gång i livet få ländryggsmärta. Rygg-och nackproblem tillsammans med psykiatriska diagnoser är det område i Sverige som orsakar mesta sjukfrånvaron. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur individer med ospecifik ländryggssmärta upplevde bemötande av sjukvårdspersonal. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och Amed. Elva vetenskapliga kvalitativa artiklar inkluderades, vilka kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Patienter med ländryggssmärta upplevde att hela deras livssituation påverkades av smärtan och att de inte blev trodda eller tagna på allvar. Orsaken till smärtan var ofta odiagnostiserad, vilket skapade en osäkerhet hos patienten. Brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patient kunde göra att många upplevde ett dåligt bemötande. Diskussion: Då smärta är en subjektiv upplevelse bör det alltid vara patientens upplevelse som styr behandlingen, annars kan patientens autonomi och integritet bli hotad. En god relation gör att patienten känner sig trygg och blir stärkt i sin roll. Slutsats: Större delen av forskningen i nuläget är fokuserad på sjukgymnasters och läkares bemötande av denna patientgrupp. Det behövs vidare forskning för att undersöka sjuksköterskans roll inom området. En ökad förståelse för denna grupp skulle förbättra vården och bemötandet.

Idag lever cirka 6800 personer i Sverige med en positiv HIV-diagnos. Trots en utveckling inom kunskapen kring sjukdomen HIV, och dess smittvägar, finns fördomar och diskriminering kring personer som lever med HIV. Syftet med studien var att beskriva hur personer som lever med HIV i i-länder upplever bemötandet i den icke HIV-specifika vården. I litteraturstudien granskades nio artiklar, både kvalitativa artiklar och artiklar med mixed method. Dessa är granskade enligt Axelssons (2012) beskrivning av tillvägagångssätt vid en litteraturstudie. Resultatet av de nio artiklarna visade att de flesta personer som lever med HIV i i-länder har upplevt någon form av stigmatisering inom vården. Nekad vård, bristande tystnadsplikt, bristande kunskap hos vårdpersonal och beskrivningen av ett skapat vårdlindande hittades i resultatet. Vissa artiklar visade även på positiva upplevelser av mötet med vården och att en viss utveckling i bemötande inom sjukvården fanns. Idag finns kunskapen kring HIV att tillgå och det ligger på vårdpersonalens ansvar att tillgodose sig med korrekt kunskap för att undvika att skapa ett vårdlidande för personer som lever med HIV.

Bakgrund: Cirka 65,3 miljoner människor är på flykt i världen, vilken är den största siffran någonsin. Flyktingar har generellt sämre hälsa än resten av befolkningen i ett land, vilket ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Flyktingarna kommer med många svårigheter till landets hälso- & sjukvård, såsom kommunikationssvårigheter, ett större omvårdnadsbehov och kulturella skillnader. Det är därför viktigt att sjuksköterskor är kulturellt kompetenta och har kunskap om hur det är att bedriva omvårdnad för flyktingar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bedriva omvårdnad för flyktingar inom hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturstudie som baserades på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats har genomförts. Analysen av data gjordes med stöd av Graneheim och Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sammanlagt sju underkategorier. Sjuksköterskorna upplevde flera hinder för en god omvårdnad i mötet med flyktingar. Dessa hinder var att systemet försvårade, det var en bristande kommunikation mellan sjuksköterska och flyktingar och det upplevdes vara flera problem vid användning av tolkar. Vid möten med patienter från andra kulturer upplevde sjuksköterskorna att det fanns flera skillnader mellan olika kulturer samt att flyktingar från en annan kultur kunde uppvisa något som såg som ett annorlunda beteende. Sjuksköterskorna upplevde att arbetet med flyktingar var utmanande och påverkade dem känslomässigt samt att arbetet ställde höga krav på sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskor och hälso- och sjukvården i helhet står inför nya utmaningar, eftersom flyktingströmmen fortsätter. För att kunna möta dessa utmaningar krävs goda kunskaper om andra kulturer, och att vårdpersonalen kan anpassa sig efter patientens behov. Vidare forskning inom området behöver göras.

Hemlösa personer har sämre hälsa och ett större vårdbehov än befolkningen i allmänhet. Vårdpersonal kan uppleva vård av hemlösa personer som utmanandeoch frustrerande och tidigare forskning har visat att vårdpersonal har fördomar om hemlösa personer och deras livsstil. Syftet var att beskriva vuxna hemlösa personers upplevelse av bemötande inom hälso- och sjukvården. En litteraturstudie med 14 kvalitativa studier viaPubMed och CINAHL. Dataanalyserades medinnehållsanalys och fyrakategorier identifierandes: Sociala roller,Möten utan medkänsla,Likvärdiga mötenoch Positiva upplevelser. De hemlösa personerna upplevde att vårdpersonal bemötte dem på ett bristfälligt sätt. Bemötandet upplevdes vara oempatiskt, respektlöst och diskriminerande. Det fanns även enstaka exempel på bemötande där personalen upplevdes vara omtänksam, förstående och behandlade dem som individer. Ett bristfälligt bemötande skapade misstro mot vårdpersonal hos de hemlösa personerna och ledde till en ovilja att söka vård i framtiden. Resultatet visade att erfarenheter av bristfälligt bemötande kan utgöra en barriär för att söka vård för hemlösa personer. Vidare visade resultatet på ett behov av att öka den etiska medvetenheten och kompetensen inom vården samt vikten av att det finns tillräckligt med resurser inom vården för att personalen skall ha ork och tid att etablera positiva vårdmöten.

ABSTRACT Introduction: Endometriosis is a chronic disease affecting about 10% of fertile women. Endometriosis is an underdiagnosed disease which means many of the women suffering from symptoms do not get the treatment and help they need. It is common that women who experience symptoms of endometriosis have to wait a long time before they get a diagnosis. This implies deficiencies in the encounters between the healthcare professionals and the patients. It is essential that these women get efficient treatment as soon as possible to prevent long term pain and infertility.  Purpose: The purpose of this study is to examine the experiences women with diagnosed endometriosis have from health care encounters. Method: Literature study of qualitative original articles, published between 2005 and 2021.  Results: Nine studies were chosen after examination. Six themes emerged from the collected data as important in the patients experience of health care. Normalization of symptoms, information, communication, knowledge of health care professionals, patient participation in treatment and delay in diagnosis were the categories identified from the material. The negative experiences were characterized with a lack of knowledge, lack of information and communication as well as normalization of symptoms, a lack of patient participation and delay in diagnosis. Positive experiences included feeling seen, being informed about different treatment options, socially competent personnel and a sense of being in control.  Conclusion: The results show a number of deficiencies in the health care encounters that patients with endometriosis experience. The experiences describe how a negative health care encounter is, believed by the patient, the leading cause to delay in diagnosis and suffering. This shows that there are possible improvements to be made in the encounter between health care professionals and patients with endometriosis.

Bakgrund: Ungefär en av tio kvinnor i fertil ålder drabbas av endometrios. Vanliga symtom är svår mensvärk, kraftiga blödningar och samlagssmärtor. Hälso- och sjukvårdspersonal upplever det svårt att bedöma vad som är normal mensrelaterad smärta och det tar ofta många år till fastställd diagnos. Teoretisk referensram för studien var Halldórsdóttirs teori om vårdande och icke-vårdande möten med sjuksköterskan. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård vid endometrios. Metod: Metoden var en integrativ litteraturstudie. Strukturerad databassökning gjordes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Vetenskapliga artiklar kopplade till syftet lästes. Tretton artiklar genomgick kvalitetsgranskning. Elva artiklar inkluderades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom två teman med tre subteman vardera. Temat Negativa erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av misstro’’, “Konsekvenser av ignorans’’ och “Känna sig utlämnad’’. Temat Positiva erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av kompetens och god kommunikation”, “Vikten av information” och “Behovet av kontinuitet och stöttning”. Slutsats: Kvinnors erfarenheter återspeglar vårdande och icke-vårdande möten med hälso- och sjukvård. Kompetensutveckling hos sjuksköterskor i form av fördjupad kunskap om endometrios är därför en motiverad åtgärd för att kunna erbjuda bättre stöttning och patientutbildning.

Världen över begår cirka 800,000 personer suicid per år, vilket motsvarar ett suicid var fyrtionde sekund. Den vanligaste underliggande orsaken vid suicid är depression. Stödjande nätverk samt omsorg om sina närstående kan vara exempel på skyddande faktorer. Hälso- och sjukvårdspersonal ansågs ha en roll i omvårdnaden av patienter med suicidrisk. Resultatet redovisades utifrån tre kategorier: rädsla för felbedömningar, kunskap och kompetens samt vårdrelation. Vidare framkom subkategorierna: förmåga att tolka suicidalt beteende, magkänsla, farhågor, hälso- och sjukvårdspersonalens tvivel på sin kompetens, utbildning, förutsättningar och utmaningar, hopp och hopplöshet samt autonomi. Relationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kunde väcka känslor som sorg, ångest och ilska samtidigt som relationen beskrevs som avgörande i omvårdnaden. Att använda sig av magkänsla som hälso- och sjukvårdspersonal kunde förekomma i samband med bedömningen av patienter med suicidrisk. Vidare framkom svårigheter att stödja patientens autonomi. Hopplöshet hos patienter med suicidrisk var också framträdande i studiens resultat. Huvudsakliga fynd i denna studie indikerade att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde en rädsla för att göra felbedömningar som kunde leda till att patienten suiciderar. Specifik utbildning relaterat till att vårda patienter med suicidrisk efterfrågades.

Bakgrund: Transpersoner har funnits lida av psykisk ohälsa i större utsträckning än personer som intehar en könsöverskridande identitet. För att motverka denna ojämlikhet i hälsa behöver transpersonerges adekvat hälso- och sjukvård. Nuvarande kunskapsläge visar på att det finns sjuksköterskor somupplever svårigheter i att möta transpersoner som patientgrupp. Detta kan vara problematiskt då encentral aspekt av sjuksköterskeprofessionen är att tillämpa personcentrerad omvårdnad med ettholistiskt förhållningssätt i mötet med alla patientgrupper.Syfte: Att beskriva transpersoners upplevelser av bemötandet inom hälso- och sjukvården.Metod: Litteraturöversikt med en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Bristande förutsättningar och Respektfullt vårdande. UnderBristande förutsättningar framträdde fyra subkategorier: Kunskapsbrist, Bristande kommunikation,Fördomsfullt bemötande och Nonchalant bemötande. Inom Respektfullt vårdande framkom tvåsubkategorier: Empatiskt bemötande och Professionellt bemötande.Slutsats: Transpersoner upplevde både negativa och positiva bemötanden inom vården.Vårdkvaliteten påverkades av vårdpersonalens kunskapsnivå och attityder om könsidentitet ochkönsbekräftelse. För att förbättra vården behöver vårdpersonalen fördjupa sina kunskaper omtranspersoners behov samt aktivt arbeta för att motverka heteronormativa förväntningar inom hälso-och sjukvården.Fortsatt forskning: Ett förslag för framtida forskning kan vara att utforska sjuksköterskors erfarenheterav att vårda transpersoner. Genom att utforska sjuksköterskors erfarenheter, utmaningar och attityder ivården av transpersoner, kan en djupare förståelse för hur vårdpraxis bör utformas för att vara merinkluderande och känslig för transpersoners unika behov.