Syftet: Syftet med studien var att undersöka hur implementeringen av och följsamheten till en ny lokal riktlinje, Tidig Upptäckt och Behandling (TUB), upplevdes av TUB-instruktörerna på Akademiska sjukhuset. Metod: Studien hade en kvalitativ, deskriptiv design och baserades på två fokusgruppsintervjuer. Båda intervjuerna var semistrukturerade och bandades. Bearbetningen av analysen utfördes enligt metoden för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av analysen resulterade i tre huvudkategorier. I domänen Implementering av TUB kunde Utbildning och Rutiner urskiljas och i domänen Följsamhet till TUB identifierades Upplevda effekter. Till varje huvudkategori identifierades hjälpare samt barriärer. Slutsats: TUB-instruktörerna upplevde att det behövdes ett ledningsengagemang för implementering av TUB. Andra viktiga faktorer var att innehållet i TUB kunde anpassas till enskilda verksamheters förutsättningar och patientklientel, liksom att det bestod av lagom mängd information. I intervjuerna framkom att följsamheten till TUB upplevdes ha minskat antalet patienter med septisk chock inom en klinik. Vidare antyddes att personalen, inom flera kliniker, mer frekvent förmedlade information på ett strukturerat sätt och att det interprofessionella samarbetet hade ökat. Det som angavs ha varit försvårande för implementering och följsamhet omfattade bl.a. personal- och tidsbrister samt brister i datajournalsystemet. / Aim: The purpose of this study was to investigate how the implementation of and adherence to a new local guideline Early Detection and Treatment (TUB) were experienced by TUB instructors in the Uppsala County Council. Method: The study had a qualitative, descriptive approach and was based on two focus group interviews. Both interviews were semi structured and taped. The processing of the assay was performed according to the method of content analysis. Main results: The result of the analysis resulted in three main categories. For the domain Implementation of TUB could Education and Procedures be identified and for the domain Adherence to TUB were Perceived effects identified. For each broad category were distinguished helpers and barriers.   Conclusion: TUB-instructors experienced the need for a management commitment to the implementation of TUB. Other important factors were that the contents of TUB could be adapted to individual operations´ conditions and clientele, as it consisted of just the right amount of information. The interviews revealed that adherence to TUB were thought to have reduced the numbers of patients with septic shock in a clinic. Furthermore, it was suggested that staff in several departments, more frequently conveyed information in a structured manner and that the inter-professional collaboration had increased. What was stating to have been aggravating for implementation and adherence included the staff and time constraints and weaknesses in the data log system.

Introduktion: Sepsis är en sjukdom med hög dödssiffra och förekomsten fortsätter att öka. År 2004 introducerades Surviving Sepsis Campaign i syfte att förbättra sepsisvården. Följsamheten har dock visat sig vara låg. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjukvårdspersonal identifierar sepsis hos patienter samt att belysa vikten av tidig vård för att minska sjukdomens dödlighet. Metod: Elva artiklar med kvantitativ design analyserades och sammanställdes i form av en litteraturöversikt. Resultat: I resultatet framkom att SSC:s riktlinjer har potential att sänka mortaliteten markant, men att bristfällig följsamhet i användandet av dessa råder. Med hjälp av olika verktyg kunde sepsis upptäckas och behandlas tidigare, vilket var en viktig faktor i arbetet med sepsis. Kunskapsnivån hos hälso- och sjukvårdspersonal vad gäller sepsis, dess symtom, behandling och definitioner var otillräcklig. Diskussion: Vårdsituationen för patienter med sepsis var bristfällig. SSC:s riktlinjer med tillhörande verktyg visades kunna hjälpa personalen att minska mortaliteten. Implementeringen av dessa var dock otillräcklig. Tidig vård var mycket viktigt, men det kan vara svårt att upptäcka sepsis i dess tidigaste skeden varför högre kunskapsnivåer hos personalen erfordrades. Slutsats: Både vårdsituationen och hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap om sepsis var till synes bristfällig, men det finns verktyg och riktlinjer som kan förbättra vården. Vårdpersonal bör bli bättre på att implementera dessa verktyg och riktlinjer.

Bakgrund: Att kommunicera är ett sätt att förmedla information men också att ta emot information. För sjuksköterskan och annan hälso- sjukvårdspersonal är kommunikation nyckeln till att både utföra en personcentrerad omvårdnad men också för att tillgodose varje enskild individs önskemål. För personer med demens leder sjukdomen till att de kognitiva förmågorna som att kommunicera och minnas påverkas negativt, vilket försvårar tillvaron och möjligheten till att utrycka sig. En sammanställning av metoder som främjar kommunikation med personer med demens är därför angeläget då denna kunskap kan bidra till att personer med demens ska få möjlighet till bättre kommunikation.  Syfte: Beskriva metoder som används av hälso- och sjukvårdspersonalen för att främja kommunikationen med personer med demens. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar som redogör för studier genomförda med en kvalitativ ansats. Data analyserades utifrån Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: Musikterapi, Dans och uppvisning samt Bilder och berättelser. Resultatet visar att dessa metoder främjar kommunikationen med personer med demens och leder till en ökad kommunikationsförmåga, utryck av känslor och tankar, väcker minnen och ger hälso- sjukvårdspersonal möjligheten att tillgodose en personcentrerad omvårdnad. Slutsats: Bilder, sång, musik, berättelser, uppvisning och dans kan vara metoder som kan underlätta kommunikationen och samtidigt förhöja välmående hos personer med demens. Nyckelord: Demens, hälso- och sjukvårdspersonal, kommunikation, kvalitativ, litteraturstudie, sjuksköterska

Bakgrund: Samhällets   äldre befolkning ökar. Många behåller sina egna tänder långt upp i åren och då   äldre drabbas av funktionsnedsättningar och sjukdomar riskerar munvården att   bli eftersatt. Detta kan få stora konsekvenser för såväl munhälsan som den   allmänna hälsan då oral hälsa är sammankopplad med systemisk hälsa. Orala   problem kan till exempel leda till smärta, nutritionsproblem och infektioner.   Munhälsa är också kopplat till välbefinnande och har stor betydelse för   människors självbild och sociala självförtroende. Att utföra munvård är en   basal omvårdnadsuppgift som sjuksköterskan har huvudansvaret för. Syfte: Att   beskriva hälso-och sjukvårdspersonals uppfattningar och attityder kring munvård för äldre. Metod: En litteraturöversikt   som grundas på nio vetenskapliga artiklar. Resultatartiklarna genomlästes   flera gånger och fynd som svarade på syftet identifierades och märktes ut.   Artiklarnas resultatdelar översattes därefter till svenska och genom   färgkodningsanalys skapades sex kategorier där resultatet presenteras. Resultat: Av resultatet framkom   att hälso-och sjukvårdspersonal ofta är medvetna om vikten av munvård men att   omvårdnadsuppgiften i praktiken nedprioriteras eller inte hinns med. Uppfattningar   och attityder som framkom av studien presenteras i resultatets följande sex   kategorier: Uppfattningar   om prioritering av munvård, Uppfattningar av respekt för integritet,   Uppfattningar av kunskap om munvård, Otydligt ansvar bland hälso-och   sjukvårdspersonal, Uppfattningar och attityder kring munhälsans betydelse för   patienten och Attityder till   munvård. Diskussion: Resultatet diskuterades   med koppling till Jean Watsons teori om den transpersonella omvårdnadsrelationen.   Att respekt för patientens integritet kan utgöra ett hinder i utförandet av   munvård framkom av resultatet. Det är därför viktigt för sjuksköterskan såväl   som övrig hälso-och sjukvårdspersonal att känna till metoder som kan   inspirera till en förbättrad vårdrelation mellan personal och patient. Med   hjälp av Watsons teori kan hälso-och sjukvårdspersonal bemöta   patienter i den intima och utsatta situationen som munvård kan innebära på   ett personligare och mer givande sätt. På så vis kan båda parter gynnas då   vårdrelationen utvecklas och stärks.

Hälsa är ett aktuellt ämne i dagens samhälle och det talas mycket om hälsofrågor i olika sammanhang. Hälsa i skolan har sedan Lpf 94 infördes givits ett större utrymme och då framförallt i ämnet idrott och hälsa, medan idrottsämnet tidigare var ett rent fysiskt ämne som fokuserade på prestationen. För att uppnå hälsa krävs enligt läroplanen ett fysiskt, psykiskt och socialt välmående. Studiens syfte är att studera hur lärare i idrott och hälsa på gymnasiet uppmärksammar hälso- och livsstilsfrågor i sin undervisning. Detta görs genom en kvalitativ intervjumetod där sex verksamma idrottslärare i varierande ålder och kön har intervjuats. Resultaten från intervjuerna har tolkats utifrån en hermeneutisk vetenskapsansats och analyserats med hjälp av Aaron Antonovskys hälsoteori – KASAM. Vad som framkom under studien var att lärarna hade svårt att definiera begreppet hälsa, men det visade sig att den fysiska delen av hälsan var den dominerande i undervisningen. De hälso- och livsstilsfrågor som främst uppmärksammas är kost och fysisk aktivitet. För att nå ut till eleverna med hälsoundervisningen försöker lärarna väva in teori i den praktiska undervisningen, detta för att eleverna ska förstå sambandet mellan teorin och praktiken. Hälsans främsta betydelse för ämnet och eleverna enligt lärarna är samhällets utveckling mot allt mer stillasittande och ohälsosamma livsstilar.

Aim: The aim of this study is to examine roma women´s experiences of health professionals’ attitudes towards them in Swedish health care. Method: Exploratory qualitative study with individual interviews was used. Semi-structured interviews were conducted with eight women of Roma origin. Data were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Many of the Roma women have experienced a good response when they were in contact with the Swedish health care. A good response involves commitment and respect for the individual and the cultural group. However, half of respondents have experienced prejudiced behavior from health professionals. These women associate this behavior by health professionals with their traditional clothes. When health professionals do not possess enough knowledge it is esay to experiance irritation and misunderstanding say several of the women. Conclusion: Half of the Roma women have experienced a good response from professionals in the Swedish health care. Women dressed in traditional clothes felt that they been treated worse and more discriminated against than women without these clothes.

Bakgrund Suicid är idag en av de vanligaste dödsorsakerna för både män och kvinnor i Sverige. Efter ett suicidförsök där patienten söker sjukvård blir det initiala mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen en viktig del i processen att återgå till en meningsfull tillvaro. Patient och närstående står inför att tackla det stigma som ett suicidförsök innebär. Många känner skam, rädsla och känsla av misslyckande och behöver ofta professionellt stöd. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande är i dessa fall betydande för hur de drabbade hanterar situationen och kan gå vidare.  Syfte Att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens attityd vid arbete med suicidnära patienter.  Metod För att besvara syftet utfördes en litteraturstudie. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Totalt inkluderades 13 artiklar; 12 från databassökningarna och en artikel efter att manuella sökningar utförts. Artiklarna som inkluderades är originalartiklar och peer reviewed.  Resultat Överlag hade hälso- och sjukvårdspersonal positiva attityder mot de suicidnära patienterna. De kände sympati för patienter och en hög vilja att vårda patientgruppen. Faktorer som kan påverkade attityderna var kön, ålder, utbildningsnivå, yrkeskategori och arbetsmiljö.  Slutsats Trots generellt positiva attityder efterfrågar hälso- och sjukvårdspersonal i flera studier mer kunskap för att förbättra attityder och förhållningssätt till patienter som försökt begå suicid. Sannolikt är att utbildning är nyckeln till bättre attityder hos personalen, med mer respektfullt bemötande och acceptans för denna patientgrupp. Vidare forskning behövs dock kring vilken utbildningsform som ger bäst resultat samt vad utbildningen skall innehålla.

HIV är en virusinfektion som påverkar hela patientens hälsa, både fysiskt, psykiskt och socialt. Patienter med HIV möter precis som alla andra, olika instanser inom hälso- och sjukvården. För att främja hälsa och lindra lidande utgör den vårdande relationen grunden i dessa vårdmöten. Det finns fördomar och rädslor kring HIV och personer som lever med sjukdomen, vilket avspeglar sig inom hälso- och sjukvården. Detta kan i ett vårdmöte leda till att patienter med HIV behandlas annorlunda, vilket kan förstärka känslor av skuld och skam, samt orsaka onödigt lidande. Synliggörs dessa patienters upplevelser, kan framtida vårdmöten förbättras. Syftet med studien är att beskriva hur patienter med HIV upplever vårdmötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Som metod har litteraturöversikt använts. Resultatet baseras på åtta artiklar som visar att patienter har olika upplevelser från vårdmötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Patienter har genom hälso- och sjukvårdspersonalens verbala kommunikation och förhållningssätt upplevt avståndstagande, att onödiga skyddsåtgärder vidtagits och att opassande frågor ställs. Samtidigt har patienter även upplevt stöd från hälso- och sjukvårdspersonal som resulterat i tillit och trygghet. Anledningen till att patienter har skiftande upplevelser från vårdmötet, kan beror på olika faktorer. Det som patienter upplever viktigt i den vårdande relationen kan behöva ges tid att bygga. Detta utrymme ges inte alltid i den verbala kommunikationen och ett förhållningssätt, som riskerar påverkas av fördomar. Utbildning och erfarenhet hos hälso- och sjukvårdspersonal påverkar hur patienter upplever vården. De patienter som vårdats av hälso- och sjukvårdspersonal med mer erfarenhet och kunskap om HIV, upplever att de fått bättre vård.

Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom med en prevalens på upp till 15 procent. Den uppstår när vävnad som liknar livmoderslemhinnan fäster utanför livmodern och orsakar inflammation. Det främsta symtomet är smärta i bäcken och buk. Symtomen kan vara diffusa. Den säkraste metoden för att ställa diagnos är laparoskopi. Det är svårt att ställa diagnos enbart med ultraljud. Differentialdiagnoser är gynekologiska sjukdomar som orsakar smärta och menstruationssmärta. Symtomen behandlas med hormonpreparat, smärtlindring och kirurgi. Upp till 50 procent har nedsatt fertilitet till följd av sjukdomen. Endometrios kan påverka kvinnorna negativt, både fysiskt och psykiskt. Att få diagnos kan ta flera år, delvis på grund av okunskap inom hälso- och sjukvården, men även bland allmänheten och kvinnorna själva. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnor upplever bemötande från hälso- och sjukvårdpersonal i samband med vårdbesök före och efter att de erhållit diagnosen endometrios. Metod En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Åtta intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Kvinnorna upplevde att deras smärtor inte blev tagna på allvar då de avfärdades som normala menstruationssmärtor eller att smärtan var psykosomatisk. Bristande kompetens var ett återkommande problem då det bland annat resulterade i fördröjd diagnos och att kvinnorna fick fel eller bristfällig information och behandling. Kvinnorna upplevde att uppföljning och tillgänglighet var ett problem efter diagnos. Tidsbrist och ett okänsligt bemötande påverkade vårdkontakten negativt. De kvinnor som hade barnlängtan upplevde att de fick snabb hjälp med att få kontakt med en fertilitetsklinik. En önskan om att få psykologiskt stöd samt utbildning om hur det är att leva med en kronisk sjukdom uttrycktes. Genom att vårdpersonalen visade förståelse för kvinnans problem eller bekräftade symtomen genom att undersökningar gjordes, upplevdes bemötandet bra trots inadekvat behandling.Slutsats Det framkom att det inte var själva bemötandet som var dåligt utan omständigheterna kring mötet. I studien belyses bristen på kompetens bland vårdpersonalen som den omständighet som främst inverkade på hur bemötandet upplevdes. Även personliga förutsättningar hos kvinnorna påverkade upplevelsen av bemötandet. De kvinnor i studien som upplevt ett positivt bemötande menar att det främst berodde på att vårdpersonalen besatt kunskap om ämnet samt kunde förmedla och tillämpa den på ett professionellt och empatiskt sätt.

En kombination av fyra friska levnadsvanor såsom att vara rök- och alkoholfri, fysiskt aktiv samt ha en hälsosam kosthållning minskar risken för dödlighet med 66 procent. Medarbetare inom hälso- och sjukvården ska idag lägga större vikt vid patienternas levnadsvanor då Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder tillkommit. Kompetens inom samtalsteknik och levnadsvanorna krävs för att rekommendationerna ska utföras.Under hösten 2012 och våren 2013 har 22 personer deltagit i utbildningen ”Att arbeta med sjukdomsförebyggande metoder i praktiken”. Syftet med denna studie var att undersöka deltagarnas upplevelse av uppdragsutbildningen, på vilket sätt kunskapen kommit till användning samt hur implementeringsprocessen på vårdcentralerna fungerat. Både kvantitativ och kvalitativ metod har använts i form av en enkät med slutna och öppna frågor.Deltagarnas förväntningar inför utbildningen var främst att få ökad kunskap vilket har uppfyllts ganska bra. De flesta har fått tillräckligt med stöd från chef/arbetsledare. Det största hindret vid införandet av riktlinjerna är tidsbrist. Motiverande samtal är den kunskap som deltagarna haft mest nytta av och det används mer idag än före utbildningen. Utbildningen har bidragit till en liten ökad säkerhet i arbetet kring levnadsvanorna. Det som saknas i utbildningen är främst kunskap kring stress och sömn och det behövs mer fördjupning inom levnadsvanorna.