Abstrakt Syfte Att beskriva upplevelser av avvikelserapportering som del av patientsäkerhetsarbetet på en operationsavdelning utifrån vårdpersonalens perspektiv. Bakgrund Avvikelserapportering inom hälso-sjukvård ger vårdpersonal möjlighet att anmäla avvikande händelser som lett till eller hade kunnat leda till vårdskada samt patientrisker. Syftet med avvikelserapportering är att vårdpersonal ska lära sig av misstag och är därmed en viktig rutin i det kontinuerliga patientsäkerhetsarbetet. Design Kvalitativ design. Metod Djupintervjuer med semi- strukturerade intervjufrågor och tematisk analys. Datainsamling pågick mellan april- juni 2016. Resultat Nio intervjuer på personal på en operationsavdelning utfördes. Två huvudteman identifierades, behov av återkoppling och källa till konflikt. Återkoppling beskrev som ett behov av öppet diskussionsforum och ökat lärande efter en avvikelserapport samt större kommunikativ tillgänglighet. Avvikelserapportering beskrevs som en möjlig källa till konflikt, både inom individen och mellan personal. Slutsats Resultatet visade ett behov av en mer effektiv kommunikationsprocess som möjliggör återkoppling för personalen gällande avvikelsehantering. Studien visade även ett behov av åtgärder som skyddar personalen mot känslor av inre konflikt samt konflikt mellan personal i och med avvikelserapportering.

Bakgrund: I Sverige och många andra länder stiger medellivslängden och andelen äldre av den totala befolkningen ökar. För äldre kan hög ålder medföra tilltagande förekomst av ohälsa vilket ökar deras behov av vård och omsorg. Under ålderdomen mister många sin livspartner, en erfarenhet som anses vara bland det svåraste att gå igenom i livet. Syfte: Att beskriva äldre människors erfarenheter av att ha förlorat sin livspartner. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats och deskriptiv syntes utifrån 12 artiklar. Resultat: Partnerns bortgång var en påfrestande känslomässig upplevelse som förde med sig konsekvenser för identitetsuppfattningen, förlorad känsla av mening och ökad ensamhet. Stöd från familj och vänner och att hålla sig sysselsatt hjälpte dem att finna ny mening i livet och komma framåt i sorgearbetet. Erfarenheten av att förlora sin livspartner ledde för många till en personlig utveckling med etablerande av nya livsmönster och en ny identitetsuppfattning. Slutsats: Förlusten av livspartnern var en omvälvande erfarenhet som innebar lidande och betydande förändringar i de efterlevandes livssituation. Genom sociala relationer och aktiviteter fann de ny mening i livet vilket hjälpte dem i processen mot försoning och upprättandet av ett nytt liv utan partnern

No description available.

Aim: The aim of this study was to describe the impact of debriefing, brief eclectic psychotherapy, cognitive behavioral therapy and EMDR therapy for PTSD and other stress-like reactions in emergency personnel. Background: In 1980, PTSD got a name and a place in the modern psychiatric diagnosis. Interest in the treatment and prevention of PTSD has increased over the past 20 years. Responders (ambulance, police and firefighters) are professionals who often meet human pain and suffering and are thus at risk for developing PTSD. Method: A literature search was made in the databases SocINDEX, PsycINFO, CINAHL and PubMed to identify relevant articles based on the purpose. A total of 556 articles were identified after consideration for inclusion and exclusion criteria and finally, it was 11 articles that were included in the results. Results: The effects of debriefing was found to have no significance in the prevention of PTSD. The effect of pre-traumatic vaccination showed good results in the prevention of PTSD, while the effects of brief eclectic therapy,cognitive behavioral therapy and eye movement desensitization and reprocessing therapy showed good results in the treatment of PTSD. Keyword: PTSD, traumatic event, ambulance, police, firefighter, prevention and treatment. / Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av debriefing, eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi, pre-traumatic vaccination samt eye movement desensitization and reprocessing terapi med avseende på PTSD och andra stress liknande reaktioner hos räddningspersonal. Bakgrund: År 1980 fick PTSD ett namn och en plats i den moderna psykiatriska diagnostiken. Intresset för behandling och förebyggande metoder mot PTSD har ökat de senaste 20 åren. Räddningspersonal (ambulans, polis och brandpersonal) är yrkeskategorier som ofta träffar på mänsklig smärta och lidelse och är därmed riskgrupper för att utveckla PTSD. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna SocINDEX, PsycINFO, CINAHL och PubMed för att identifiera relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt identifierades 556 artiklar efter hänsyn till inklusions och exklusions kriterierna och slutligen var det 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Effekterna av debriefing visade sig inte ha någon betydelse vid förebyggandet av PTSD. Effekten av pre-traumatic vaccination visade goda resultat vid förebyggandet av PTSD medans effekterna av eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi och eye movement desensitization and reprocessing terapi visade goda resultat som behandling av PTSD. Nyckelord: PTSD, traumatisk händelse, ambulans, polis, brandmän, prevention och behandling.

No description available.

BAKGRUND: Intrahospitala transporter (IHT) är en viktig del av vårdkedjan för att kunna ställa diagnoser och utföra behandlingar som inte kan göras på en akutmottagning. Sjuksköterskan har en viktig roll vid IHT, för att säkerställa att en god omvårdnad upprätthålls under transporten och se till att patientens värdighet och respekt bevaras. IHT av den kritiskt sjuka patienten är ett farligt moment på grund av patientens kan uppvisa sviktande vitala funktioner och de logistiska utmaningar som kan uppstå. SYFTE: Var att beskriva faktorer som påverkar patientsäkerheten vid intrahospitala transporter av kritiskt sjuk patient. METOD: Metoden som användes var en litteraturöversikt med systematisk datainhämtning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. RESULTAT: Utifrån 17 vetenskapliga artiklar som analyserats identifierades faktorer som delades upp i fem kategorier. Dessa kategorier är; teamarbete och kommunikation under IHT, utrustning vid IHT, den transporterande vårdmiljön, organisationens påverkan på IHT, samt kompetens och utbildning inför IHT. Teamarbete och kommunikation har visat sig vara både en framgångsfaktor och en riskfaktor vid IHT. Arbetsmiljön under IHT lyftes som en riskfaktor av flertalet studier, där den transporterande miljön upplevdes som utsatt, ensam och fysisk tung. Vidare beskrevs att förflyttningar av patienter där utrustningen inte var anpassad för IHT bidrog till svårigheter att transportera sig i sjukhusets olika miljöer. Patientsäkerheten påverkades även negativt när det saknades övergripande rutiner, eller om dessa inte efterföljdes. SLUTSATS: Slutsats som kan dras utifrån litteraturöversikten var att de faktorer som påverkar patientsäkerheten vid IHT kan både främja och riskera patientsäkerheten. För att kunna bedriva en säker vård med god omvårdnad behövs det vissa färdigheter samt att verksamheten tar det övergripande ansvaret för kompetens och vidareutveckling hos hälsooch sjukvårdspersonalen. Författarna anser att föreliggande studie kan förenkla arbetet med att utföra en säker IHT av den kritisk sjuka patienten, mot bakgrund av de faktorer som redovisats, exempelvis genom specifika IHT-team, men ytterligare forskning behövs för att utveckla säker IHT av den kritiskt sjuka patienten. / BACKGROUND: Intrahospital transport (IHT) is an important part of healthcare, to be able to diagnose and perform treatments that cannot be done at an emergency department. The nurse plays an important role at IHT to ensure that good nursing is maintained during the transport and to make sure that the patient’s dignity and respect are kept. IHT of the critically ill patient is a dangerous moment because of the patient can show physiological instability and the logistical challenges that may arise. AIM: Was to describe factors that are affecting patient safety in intrahospital transport of critically ill patients. METHODS: The method that were used was a literature review with systematic data collection of both qualitative and quantitative articles. RESULT: Based on the 17 scientific articles that were analyzed, factors were identified and divided into five categories. These categories are: teamwork and communication during IHT, equipment at IHT, the transporting care environment, the organizations impact on IHT and skills and education for IHT. Teamwork and communication have been shown to be a success- and risk factor at IHT. The work environment during IHT is lifted as a risk factor by several studies, where the transporting environment perceived as vulnerable, alone, and physically heavy. Furthermore, it is described that transports of patients where equipment’s wasn't adapted for IHT contributed to difficulties during transport inside the hospital’s different environment. The patient safety was also affected negatively when lack of routines was shown or when those are not followed. CONCLUSION: The Conclusion that can be drawn from the literature review was that the factors affecting patient safety at IHT can promote or risk the patient safety, to be able to manage a safe care with good nursing, are specific skills needed and the organization has to take the overall responsibility for competence and further development of the healthcare staff. The authors believe that the present study can simplify the work of performing a safe IHT of the critically ill patient, against the background of the factors that have been reported, for instance specific IHT- team, but further research is needed to develop safe IHT of the critically ill patient.

Att arbeta inom ambulanssjukvård är emellanåt mycket psykiskt påfrestande. Den verklighet man agerar i är fri från all censur och förskönande omskrivningar. Med all sannolikhet påverkar dessa händelser vårdaren, men exakt vad är det som påverkar och hur hanterar ambulanspersonalen dessa känslor?Syftet med studien är att undersöka hur ”särskilda händelser” påverkar privatlivet och det fortsatta vårdandet. Metoden för att besvara detta är kvalitativ intervju med utgångspunkt i informantens livsvärld. Åtta personer som arbetar inom ambulanssjukvården deltog i studien. För att finna ny kunskap inom området fick informanterna berätta om en särskild händelse som påverkat dem, istället för att de styrdes att berätta om kategorier såsom barnolycksfall, trauma etc.Oförutsägbarhet, kontrollförlust och overklighet utmärkte sig och fick stor plats i intervjuerna. Att inte kunna ”greppa” en situation ledde till frustration och maktlöshet. Händelser förblev ibland obearbetade då individen inte kunde få ett avslut på händelsen. Informanter beskrev att de blivit mer distanserade och avtrubbade, men även positiva effekter såsom ödmjukhet och tillfredsställelse framkom. Det tydligaste och mest anmärkningsvärda var dock att informanterna värderade det kollegiala stödet högst. De upplevde att bearbetningen av händelser enkom skedde med kollegor och att närstående inte hade förmågan att förstå vad yrket innebar. Dock hade närstående en stor funktion som fundament i individens grundtrygghet.Resultatet visar att det är högst personligt vad som påverkar personalen i arbetet. Detta kan ofta förbises när man inriktar forskningen på ett alldeles för smalt område. Vidare tror vi att det är viktigt att medvetandegöra för ambulanspersonal att hantering av känslor är mycket betydelsefullt. Oavsett om arbetsgivaren ger möjlighet till detta eller inte, så måste individen själv lyfta dessa frågor för att bevara sin egen psykiska hälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Ambulanssjuksköterskor är sårbara när det gäller både kortvarig och långvarig stress då de efter en traumatisk händelse ligger i riskzonen för att utveckla en akut stressreaktion. Stressreaktioner kan ses som en normal reaktion för den som varit med om en traumatisk upplevelse. Många har lärt sig att hantera detta i sin arbetsvardag, men för en del utvecklas denna stressreaktion till att bli långvarig. Det är betydelsefullt för ambulanssjuksköterskor att ha strategier för att kunna hantera upplevelsen efter traumatiska händelser och därmed kunna förebygga långvariga stressproblem. Vårt syfte var därför att undersöka hur ambulanssjuksköterskor hanterar upplevelsen efter en traumatisk händelse. I studien har en fenomenlogisk metod med ett livsvärldsperspektiv använts. Vi gjorde sex djupintervjuer med ambulanssjuksköterskor på en utvald station. I resultatet framkom sex innebördselement; att samtala, att använda sig av känslor, att använda sig av kognitivt tänkande, att ha möjlighet till uppföljning, att få möjlighet till en paus och att använda sig av humor. Essensen visar att ambulanssjuksköterskor använder sig av strategier som är anpassade och beroende av hur de aktuella omständigheterna ser ut. Att samtala med kollegan sågs som ett första steg i hanteringen och var betydande för hur den fortsatta hanteringen skulle gå till. Det som framkom tydligt i studien och som skulle vara önskvärt var regelbunden professionell handledning och patientuppföljning för att kunna hantera en traumatisk händelse på ett bra sätt. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Informanterna beskrev i huvudsak det organisatoriska stödet och den utveckling som varit som positiv. Denna utveckling, med mindre machokultur tros ha kunnat vara en bidragande orsak till att stödet är mer accepterat och efterfrågas i större grad än tidigare. Vidare framgick vikten av återkoppling till händelsen. Den familjära gemenskapen med kollegan utgjorde ett stort, indirekt organisatoriskt stöd. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Arbetet inom ambulanssjukvården innebär en daglig risk för svåra och traumatiska situationer. Att som personal ställas inför dessa situationer kan medföra olika psykiska, fysiska och emotionella reaktioner. Vid svåra och traumatiska situationer är det viktigt att ambulanspersonalen känner stöd från kollegor och ambulanschefen. Stödet är en viktig del till en god bearbetning av en traumatisk händelse. Syftet med studien är att undersöka ambulanspersonalens upplevelser av att hantera svåra och traumatiska situationer. Kvalitativ intervju valdes som metod för datainsamlingen och kvalitativ innehållsanalys med induktiv inriktning valdes som analysmetod. Ett selektivt urval av deltagare gjordes från tre ambulansverksamheter i södra Sverige. Sammanlagt intervjuades sex personer, fem män och en kvinna. Intervjuerna inleddes med en öppen fråga och därefter följdfrågor utifrån informantens berättelse. I resultatet framkommer fyra faktorer som påverkar hanteringen av de svåra och traumatiska situationer som ambulanspersonalen ställs inför. Dessa faktorer är stödjande samtal, otillräckliga resurser, vårdarnas osäkra strategier och individuella förutsättningar. Det allra viktigaste för att skapa ett så bra stöd som möjligt var att ha förtroende för sina kollegor för att skapa en bra och öppen dialog. Det är även viktigt med en lyhörd chef som kan uppmärksamma om personalen mår dåligt. Chefen ska vara tydlig i sina beslut om att ta ambulanser ur drift eller om extrapersonal ska kallas in. Under organisationsfaktorn framkommer det att tids- och resursbrist är en bidragande del till att ambulanspersonalen inte hinner samtala och bearbeta en svår situation. Redan när ambulanspersonalen går in i sin yrkesroll förbereder de sig på att ställas inför svåra situationer, som ett steg i bearbetningen. Beroende på individuella förutsättningar reagerar och hanterar varje individ situationer på olika sätt, detta bör tas hänsyn till vid krishantering. Det förefaller som att hanteringen av krissituationer har försämrats och att det råder tids- och resursbrist i ambulansorganisationerna, vilket kan vara en viktig orsak till bristfällig bearbetning av svåra händelser. Slutsatsen är att det ibland saknas klara och tydliga rutiner för hur krishanteringen ska implementeras i verksamheten vilket kan leda till försämrat krisstöd för personalen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård