Bakgrund: Antalet katastrofer i världen och Sverige ökar och därmed ökar även behovet av katastrofmedicinsk beredskap. Akutmottagningen utgör ofta den första kontakten med sjukvården och därför har akutsjuksköterskorna en mycket central roll vid en allvarlig händelse. Sjuksköterskor är den största arbetsstyrkan vid en katastrof och sjukvården är helt beroende av deras kompetens. Forskning visar att bristfällig omvårdnad, triagering eller oförmåga till att finna den kritiskt dåliga patienten i ett tidigt skede, ökar mortaliteten. Dock visar forskningen även att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda. Sjuksköterskor som har arbetat i samband med allvarliga händelser beskriver starka och motstridiga känslor. Utbildning, övning och tidigare erfarenheter inom katastrofmedicin har uppgetts förbättra sjuksköterskornas beredskap. Trots vetskapen om sjuksköterskornas nyckelroll är forskningen angående sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen begränsad. Fler studier inom området vore av värde med tanke på att behovet av katastrofmedicinsk beredskap ökar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen på akutmottagningar i Storstockholm. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod och en induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar inom Storstockholm utfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fyra teman kunde urskiljas: ”oro för organisationens begränsningar”, ”behov av struktur”, ”erfarenhet och övning skapar trygghet i nya situationer” samt ”motstridiga känslor och tankar om copingstrategier”. Inom det första temat beskrev deltagarna en stark oro för att akutsjukvården redan är högt belastad och att detta skulle äventyra patientsäkerheten ännu mer vid en allvarlig händelse. I ”behov av struktur” beskrev sjuksköterskorna att de uppfattade sin roll som central vid allvarliga händelser och att de hade behov av en tydlig struktur. Tema nummer tre, ”erfarenhet och övning”, förklarade sjuksköterskornas önskan om mer övning och att erfarenhet gynnar dem i deras arbete. Motstridiga känslor såsom skräck blandad med nyfikenhet inför arbete vid en allvarlig händelse belystes i tema fyra, liksom arbetsgruppens viktiga, stöttande funktion. Slutsats: Den katastrofmedicinska beredskapen behöver förankras bättre i akutsjukvårdens hektiska vardag. Sjuksköterskornas uppfattning var att en allvarlig händelse skulle kunna orsaka ett kaos som fordrar starka copingstrategier. Behov av ett nytt, strukturerat arbetssätt uppdagades. Realistiska övningar skulle kunna kompensera för bristen på erfarenhet från allvarliga händelser. Ett strukturerat arbetssätt och en stark arbetsgrupp är måsten för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid en allvarlig händelse. / Background: As the number of disasters increases in the world the need for an adequate disaster preparedness develops. Registered nurses in emergency departments have a significant role since they often constitute the first encounter with the healthcare after a disaster. Healthcare is dependent on the nurses' ability to effectively respond to an event of disaster. Studies have shown that a deficient triage, nursing and inability to identify a critically ill patient increase patient mortality. However, previous research reveal that nurses don’t feel properly prepared. Registered nurses with experience from disaster response describe strong and conflicting emotions. Experience, education and disaster-related training have been shown to improve registered nurses’ self-reported disaster preparedness. Despite the fact that there is knowledge about registered nurses’ key role in disaster response, research is limited regarding their perceptions of disaster preparedness. Since the need for disaster preparedness increases, more studies within the area would be worthwhile. Aim: The aim was to describe registered nurses’ perceptions of disaster preparedness in emergency departments. Methods: A qualitative interview study was carried out and ten interviews with registered nurses from four emergency departments were performed. During the interviews a semi structured method was used. The interviews were analyzed through content analysis. Results: Four themes emerged: “concern for organizational insufficiency”, “need for structure”, “experience and training create a feeling of security in new situations” and “conflicting emotions and thoughts about coping strategies”. Within the first theme the participants described a strong concern for the already existing high pressure in emergency care and that this could jeopardize patient safety in an event of a disaster. The second theme illustrates the registered nurse’s perception of having a central role and their need for a clear structure while working in an event of disaster. “Experience and training”, theme three, is about the registered nurses’ wish for more disaster-related training and the importance of experience in their work. The thought of disaster response generated conflicting emotions, such as fear mixed with curiosity, was highlighted in theme four, as well as the importance of a supportive work group. Conclusion: The disaster preparedness needs to be better anchored in reality’s crowded care situation within the emergency care. Registered nurses believed a disaster would result in a chaotic work environment with the need for coping strategies. A new and structured way of working was seen as necessary. Realistic disaster-related training might compensate for the lack of experience. To be able to withhold patient safety during a disaster structure and stability within the workforce is essential.

Syftet med studien är att få en ökad förståelse för och kunskap i de förändringar en människa genomgår i samband med stressrelaterad ohälsa och gruppbehandling. Fokus kommer ringa in och tydliggöra de processer som människorna erfar efter gruppbehandlingen och därefter analysera lärandet betydelse i dessa processer. Studien utgår från ett kvalitativt perspektiv med livsberättelser som intervjuform. Genom att skildra personernas erfarenheter och hitta beröringspunkter med det transformativa lärandet kan studien bidra till en ökad förståelse för utmattningens och gruppbehandlingens roll i dras utveckling och vidare ge läsaren möjlighet till mer kunskap i deltagarnas lärprocesser. Resultatet visar att utmattningen blir som ett brott i livet som påverkar hur människan ser på sig själv och sitt liv. I och med gruppbehandlingen bryter deltagarna sin isolering och i interaktionen med de andra gruppdeltagarna visar resultaten att det förekommer transformativa processer. Gruppbehandlingen utgör ett meningsfullt sammanhang där deltagarna hittar nya meningsperspektiv, använder sig utav kritiskreflektion, kommunikativt lärande samt att det sker en förändring av identiteten.

Introduktion: Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården utsätts många gånger för det okända, de arbetar i utmanande miljöer och utför avancerad vård prehospitalt. Vid särskild händelse tilldelas första ambulans på plats rollen som sjukvårdsledning. Ofta tilldelas rollen utan möjlighet till förberedelser och med knapphändig information och en oro inför denna uppgift finns. Syfte: Att belysa sjuksköterskan i ambulans upplevelse av att vara i ledningsroll vid en särskild händelse. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Tolv sjuksköterskor verksamma i ambulanssjukvården i västra Sverige intervjuades via semistrukturerade intervjuer.  Innehållsanalys med manifest nivå användes som analysmetod. Resultat: Resultatet resulterade i fem teman: Att bli tilldelad utmaningen, Att ta sig an rollen, När känslorna tar över, Att uppnå kontroll och Erfarenhet skapar lugn. Slutsats: För sjuksköterskorna i studien var det en utmaning att ta sig an ledningsrollen vid särskild händelse. Ledningsrollen kunde leda till känslomässiga reaktioner och upplevdes påfrestande. Det fanns en strävan efter kontroll genom struktur, information och överblick.  Deltagarna i studien önskade att få öva mer och använda sin kunskap på de mindre skadehändelserna

Bakgrund. Denna magisteruppsats från specialistsjuksköterskeprogrammet i akutsjukvård är en pilotstudie som görs på uppdrag av Centrum för Interprofessionell Samverkan och sambruk inom Akut vård (CISA). Allvarlig händelse är en händelse där resurser behöver omfördelas, ledas och användas på ett särskilt sätt. Internationella erfarenheter visar att beredskap inför allvarlig händelse är ett förbättringsområde. Nationella erfarenheter pekar på kommunikation samt introduktion av nyanställda som områden för utveckling. Vid allvarlig händelse engageras flera olika verksamheter som måste samverka, något som tidigare erfarenheter och forskningsresultat har visat vara svårt. Övning kan förbereda personal i att hantera olika händelser, samt förbättra samverkan vid verklig händelse. Digital simuleringsövning bidrar med ett effektivt sätt att lära sig genom att utförandet sker i en säker miljö. Syftet med pilotstudien är att kartlägga genomförandet och upplevelsen av övningar inför allvarlig händelse inom larmkedjan i ett län i södra Sverige. Metod. Den valda designen var tvärsnittsstudie. Datainsamlingen utfördes genom en enkätundersökning. Urvalet skedde med hjälp av CISA:s styrgrupp genom bekvämlighetsurval. Totalt 108 respondenter svarade, av dessa exkluderades nio på grund ut av totalt eller partiellt (>30%) bortfall. Analys av deskriptiv och analytisk statistik skedde i SPSS version 25. En tematisk innehållsanalys utfördes på fritext svaren. Resultat/Slutsats. Deltagarna som arbetar inom larmkedjan övar i olika omfattning baserat på vilken verksamhet de tillhör samt om de har en ledningsroll eller ej. Verksamheterna samövar inför allvarlig händelse men tenderar att samöva prehospitalt alternativt intrahospitalt. En övervägande majoritet upplever att det övas för sällan. Övningarna upplevs generellt som meningsfulla av deltagarna. Realism, mängdträning samt tid till övning identifieras som förbättringsområden. Mer forskning behövs inom området. Förslagsvis med lika stora grupper av representanter från verksamheterna för att kunna dra säkrare slutsatser kring resultatet samt därmed gynna den enskilda patienten genom att öka samhällets beredskap inför allvarlig händelse. / Background. This master thesis from the nurse specialist program in emergency care is a pilot study conducted on assignment of Center for interprofessional collaboration and artel within emergency care (CISA). Major accidents or disasters are events where resources need to be redistributed, lead, and used in a specific manner. International experience shows that preparedness for major accidents or disaster is an area in need of improvement. National experiences point out communication and introduction of new employees as areas of improvement. A major accident or disaster involves multiple functions, that within this extreme situation need to cooperate, something that past experiences have shown to be difficult. Exercise can prepare personnel in dealing with different situations, as well as improve cooperation in real events. Digital simulation exercises contribute as an effective way to learn in a safe environment. Aim of the study was to map how exercises for major accidents are implemented and experienced within the emergency response system in a county in southern Sweden. Method. The chosen design was a cross-sectional study. The data collection was conducted through a survey study. The sample was collected with the help of CISA’s control group through convenience sample. The study got a total of 108 participants, of these participants nine were excluded because of total or partial (>30%) non-completion. Analysis of descriptive and analytic statistics was carried out in SPSS v.25. A thematic content analysis was conducted on the free text answers. Results/Conclusion The participants that work within the emergency response system exercise to different extents based on which unit within the emergency response system they belong to as well as if they have a management role in case of a major accident or not. The units corporate for major accidents but tend to co-exercise either prehospitally or intrahospitally. A clear majority of the participants agree that they practise too rarely. The exercises are generally seen as meaningful by the participants. Realism, amount of training and time for practice are identified as areas of improvement. More research is needed within the area, as a suggestion with equal sized groups of representatives from the different units, to be able to draw more certain conclusions from the result and thereby favor the individual patient, by increasing the readiness for major accidents or disasters in society. / Projekt Tabletop

<p>I studien har jag ställt frågorna; vad är masskommunikation och hur kan den beskrivas? Vilken väg transporteras en händelse i massmedias infrastruktur? Ambitionen är att undersöka hur masskommunikationen fungerar, därför har tre specifika händelser valts ut för att studeras. Teoretiskt utgår studien ifrån ett mediefilosofiskt synsätt i en postmodern tradition med medieteori av McLuhan, Baudrillard och Bourdieu. Undersökningen har genomförts med kvalitativ fallstudie. Tre händelser har identifierats och kategoriserats i empirisk, definitiv och producerad händelse. 1) Konferensen 1955 förmedlades av pressjournalister till tidningens läsare. 2) Katastrofen 1986 upptäcktes vid avläsning av mätutrustning, där ett radioaktivt utsläpp uppmätts. Experter rapporterade till journalister. 3) Rapporten 2004 förmedlades i ett uttalande i TV av en politisk företrädare och via ett pressmeddelande till redaktionerna. Vid dessa tre händelser så kunde publicering ske i media till användarna av de olika medieartefakterna. In this study these questions are asked; what is mass communication and how can it be described? ow is an event transported through the infrastructure of the mass media? The ambition is to examine some aspects of mass communication. Theoretically the study is oriented towards a postmodern tradition with theories from McLuhan, Baudrillard and Bourdieu. This is connected to the viewpoint of Large Technical System (LTS) and the news office and the mass media, continuing to the news orientation toward events. The method used is qualitative case study. Three different types of events have been classified in the categories empiric, final and produced. 1) The conference 1955 was covered by journalists and delivered to readers of the newspaper. 2) The catastrophe 1986 was revealed by a measuring device that picked up radioactive pollution and experts were reporting to journalists. 3) The report 2004 was communicated in a TV program by a politician and through a press release to news offices. Thus three events were publicized in mass media and thereby made accessible to the users of media artefacts.</p>

I studien har jag ställt frågorna; vad är masskommunikation och hur kan den beskrivas? Vilken väg transporteras en händelse i massmedias infrastruktur? Ambitionen är att undersöka hur masskommunikationen fungerar, därför har tre specifika händelser valts ut för att studeras. Teoretiskt utgår studien ifrån ett mediefilosofiskt synsätt i en postmodern tradition med medieteori av McLuhan, Baudrillard och Bourdieu. Undersökningen har genomförts med kvalitativ fallstudie. Tre händelser har identifierats och kategoriserats i empirisk, definitiv och producerad händelse. 1) Konferensen 1955 förmedlades av pressjournalister till tidningens läsare. 2) Katastrofen 1986 upptäcktes vid avläsning av mätutrustning, där ett radioaktivt utsläpp uppmätts. Experter rapporterade till journalister. 3) Rapporten 2004 förmedlades i ett uttalande i TV av en politisk företrädare och via ett pressmeddelande till redaktionerna. Vid dessa tre händelser så kunde publicering ske i media till användarna av de olika medieartefakterna. In this study these questions are asked; what is mass communication and how can it be described? ow is an event transported through the infrastructure of the mass media? The ambition is to examine some aspects of mass communication. Theoretically the study is oriented towards a postmodern tradition with theories from McLuhan, Baudrillard and Bourdieu. This is connected to the viewpoint of Large Technical System (LTS) and the news office and the mass media, continuing to the news orientation toward events. The method used is qualitative case study. Three different types of events have been classified in the categories empiric, final and produced. 1) The conference 1955 was covered by journalists and delivered to readers of the newspaper. 2) The catastrophe 1986 was revealed by a measuring device that picked up radioactive pollution and experts were reporting to journalists. 3) The report 2004 was communicated in a TV program by a politician and through a press release to news offices. Thus three events were publicized in mass media and thereby made accessible to the users of media artefacts.

Bakgrund: Sjuksköterskan är i sin yrkesposition ofta utsatt för traumatiska upplevelser och kritiska händelser i olika omvårdnadssituationer. Olika faktorer påverkar sjuksköterskans möjligheter och förmåga att återhämta sig psykiskt vilket i många fall leder till sjukskrivningar eller att de till och med lämnar yrket. Med den stora bristen av sjuksköterskor som sjukvården brottas med är det viktigt att uppmärksamma det stöd som sjuksköterskan behöver för att utöva sitt yrke på ett patientsäkert sätt och på ett sätt som inte äventyrar den egna hälsan. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors behov av stöd efter traumatiska upplevelser i omvårdnadssituationer. Metod: Litteraturöversikt över 10 artiklar. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor har ett behov av stöd i form av debriefing, praktiskt och emotionellt stöd främst från kollegor, och ett organisatoriskt stöd där vårdledare erbjuder stödinterventioner om så efterfrågas.    Slutsats: För att sjuksköterskor ska trivas och orka arbeta ett helt yrkesliv inom vården är det viktigt att uppmärksamma behovet av stöd efter olika traumatiska händelser. Likaså att vårdledaren arbetar för en god kamratanda i teamet eftersom det kollegiala stödet visade sig vara det viktigaste för sjuksköterskan. / Background: Nurses are in their profession often exposed to traumatic or critical incidents in situations of caring. Different terms affect nurses possibility and ability to recover psychically which in many cases leads to sick leave or that they even leave their profession. With the lack of nurses that health organizations today struggle with it is important to pay attention to the support that nurses need to practise their profession in a patient safe way that not jeopardizes her own health. Aim: To describe nurses need of support after traumatic/critital incidents in situations of care. Method: Literature review of 10 articles. Result: The result shows that nurses has a need of support in terms of debriefing, practical and emotional support mainly from colleagues, and organizational support where managers offers support interventions if needed. Conclusion: For the wellbeing of nurses in their working life in the health care it is important to acknowledge their need of support after traumatic incidents. Likewise, it is important that the nurse manager creates a positive team spirit as collegial support has shown to be the most important for the nurse.

Bakgrund: Personalen är den viktigaste tillgången inom vården och därför är det viktigt att de får det stöd som de behöver för att undvika stress och psykisk utmattning. Personal som arbetar i arbetsmiljöer där kritiska och traumatiska händelser uppstår löper en större risk att drabbas av psykisk ohälsa i form av utbrändhet, depressioner samt stress och även posttraumatisk stressyndrom (PTSD). Personalstöd har visat sig leda till såväl lägre sjukfrånvaro som mindre personalomsättning. Det finns olika former av personalstöd, ute i verksamheterna används oftast kamratstöd, avlastningssamtal och debriefing. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka förekomst av riktlinjer samt att beskriva dess innehåll för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser på ett antal anestesiavdelningar i Sverige. Metod: Metoden som användes var av kvantitativ och kvalitativ ansats och analysen genomfördes med manifest innehållsanalys. Resultat: 28 frågeformulär skickades ut, av dessa erhölls fjorton svar och sju utav dessa hade avdelningsspecifika riktlinjer för personalstöd. Riktlinjerna granskades och tre kategorier urskiljdes; syfte och mål med riktlinjerna, förebygga och stödja samt arbetsmiljö. De stödåtgärder som framkom var avlastningssamtal, debriefing, krisstöd, enskilt krisstöd, ceremonier samt emotionellt stöd och eftersnack. Avlastningssamtal var den vanligaste stödåtgärden. Slutsats: Ungefär hälften av de anestesiavdelningarna som erhöll frågeformulär valde att inte medverka i studien. Endast sju anestesiavdelningar av de som medverkade hade riktlinjer trots att lagar och föreskrifter säger att arbetsgivaren ska tillhandahålla riktlinjer för personalstöd. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att denna studie ska vara ett stöd för verksamheter vid utformning av riktlinjer samt vid uppdatering av befintliga riktlinjer för personalstöd efter kritiska och traumatiska händelser. / Background: The personnel are the most important asset in health care and it is therefore important that they receive the support they need to avoid stress and mental fatigue. Personnel which works in environments where critical and traumatic events occur is at a higher risk of mental illness in form of burnout, depression, stress and also post-traumatic stress disorder (PTSD). Support to personnel has been found to contribute both to lower absenteeism as well as a lower personnel turnover. There are various forms of personnel support, the most commonly used types within operations are co-worker support, relief conversations and debriefing. Aim: The aim of this survey was to investigate the presence of guidelines and its contents for personnel support after critical and traumatic events in a number of anesthesia departments in Sweden Method: The method used was quantitative and qualitative approach, and the analysis was performed with manifest content analyze. Result: 28 questionnaires were sent out, of these were fourteen responses received and seven of these had guidelines for personnel support. The guidelines were reviewed and three categories were distinguished; purpose and goals of the guidelines, prevention and support, and work environment. Support methods that emerged was relief conversations, debriefing, crisis support, individual crisis support, ceremonies, emotional support and after talk. Relief conversations were found to be the most common method. Conclusion: Approximately half of the anesthesia departments that received questionnaires decided to don’t participate in the study. Only seven anesthesia departments of those who participated had guidelines, despite the fact that laws and regulations say that the employer shall provide guidelines for personnel support. Clinical significance: It is wished that this study will provide support for activities when developing guidelines, and also when updating already existing guidelines for personnel support after critical and traumatic events.

Inom arbetet på en akutmottagning utsätts sjuksköterskor regelbundet för traumatiska händelser. Detta kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan negativt samt även påverka kvalitén på vården. Psykosociala arbetsmiljöbelastningar förekommer i hög grad och sjuksköterskor inom akutsjukvård är högrepresenterade inom sjukskrivningsstatistiken i Sverige. Att arbeta nära svårt sjuka patienter som genomgår svåra psykiska trauman kan påverka sjuksköterskan negativt och en akut sekundär stress kan uppstå. Sekundär traumatisk stress (STS) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är två former av ångestsyndrom som kan uppkomma efter att individer upplever, deltar eller bevittnar en emotionell traumatisk händelse. Forskning visas på förekomsten av både STS och PTSD-symtom hos sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar vilket skulle kunna vara relaterat till prevalensen av traumatiska händelser. Avlastande samtal och psykologisk debriefing är exempel på två former av strukturerade samtal som visat sig effektivt som stöd efter traumatiska händelser för sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors psykologiska reaktioner och behov efter traumatisk händelse i arbete på akutmottagning. Detta med inriktning på avlastande samtal och psykologisk debriefing och vilka hinder som finns för genomförande i verksamheten. Metoden som använts var av kvalitativ design. Datainsamlingen skedde via fysiska, semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som var yrkesverksamma på två akutmottagningar i Mellansverige. Resultatet analyserades genom latent innehållsanalys. Resultatet presenterades i tre teman med åtta underteman. De teman som framkom var: Individen, Behov och Organisation. Den personliga och professionella erfarenheten upplevdes ha betydelse för hur sjuksköterskor reagerar på samt hanterar traumatiska händelser. Detta påverkade i sin tur det upplevda behovet av stöd. Även socialt stöd i form av kollegor och vänner var komponenter som påverkade upplevelsen av behovet. Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde ett behov av strukturerat samtal så som avlastande samtal efter traumatisk händelse, främst med inriktning på fakta och bekräftelse kring händelsen. Organisatoriska hinder försvårade möjligheten till avlastande samtal och psykologisk debriefing. Slutsatsen var att behovet av stöd i form av avlastande samtal och psykologisk debriefing efter traumatisk händelse på akutmottagning var en individuell upplevelse som påverkades av en rad olika faktorer. Sjuksköterskan som individ har olika behov av samtalsstöd efter traumatisk händelse baserat på tidigare privata och professionella erfarenheter. Fakta och bekräftelse kring händelsen framträdde som viktiga för att lättare kunna hantera och bearbeta traumatiska händelser. De flesta informanter upplevde ett behov av strukturerat samtal efter en traumatisk händelse och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde att det generella behovet av samtal efter en svår händelse var stort. Strukturen i avlastande samtal tilltalade informanterna mer jämfört med strukturen i psykologisk debriefing som upplevdes för komplex. Studien belyser ett behov hos sjuksköterskorna som organisationen inte möjliggör då det förekommer brister i form av tid, resurser, ledarskap och rutiner. / In the work at an emergency department, nurses are regularly exposed to traumatic events. This can adversely affect both mental and physical health and affect the quality of care. Psychosocial work environment loads occur to a large extent, and nurses in emergency health care are highly represented in the sick leave statistics in Sweden. Working close to severely ill patients who undergo severe psychological trauma can adversely affect the nurse and an acute secondary stress can occur. Secondary traumatic stress (STS) and post-traumatic stress disorder (PTSD) are two forms of anxiety disorder that can occur after individuals experience, participate or witness an emotional traumatic event. Research is shown on the presence of both STS and PTSD symptoms in nurses working at emergency clinics which could be related to the prevalence of traumatic events. Defusing and psychological debriefing are examples of two forms of structured conversation that’s been proved effective as support for traumatic events for nurses. The aim of the study was to investigate the emergency department nurses' psychological reactions and needs after a traumatic event. This with a focus on defusing and psychological debriefing and what barriers that may exist for implementation in the working environment. The method used was of qualitative design. The data was collected through physical, semi-structured interviews with nine nurses who were working at two emergency departments in central Sweden. The data was analyzed by latent content analysis. The result was presented in three themes with eight sub-themes. The emerged themes were: The Individual, Needs and Organization. The personal and professional experience felt to be of importance for how nurses react to and handle traumatic events. This affected the perceived need for support. Also, social support such as colleagues and friends were components that influenced the experienced need. Most of the nurses experienced a need for structured conversations such as defusing after a traumatic event, mainly focusing on facts and confirmation of the event. Organizational barriers obstructed the possibility of defusing and psychological debriefing. The conclusion was that the need for support such as defusing and psychological debriefing after traumatic event in work at emergency department was an individual experience impacted by numerous various factors. The nurse as individual has various needs of support conversations after a traumatic event based on earlier private and professional experiences. Facts and confirmations about the event appeared to be important in order to be able to handle and process traumatic events more easily. Most of the nurses experienced that the general need for conversations after a traumatic event was substantial. The structure of defusing was more appealing to the informants compared to the structure of psychological debriefing, as it was regarded as too complex. The study illustrates a need of the nurses that the organization fail to meet. Deficiencies in time, resources, leadership and routines emerge.

Bakgrund: Efter en särskild händelse, som till exempel barnhjärtstopp eller oväntade dödsfall, kan sjuksköterskor uppleva en negativ påverkan på sitt emotionella välbefinnande och sin yrkesmässiga förmåga. För att mildra de påfrestningar sjuksköterskan utsätts för i arbetet visar forskning att någon form av stöd är viktigt, men det saknas konsensus om vilket som är det optimala stödet efter en särskild händelse. Forskning indikerar att bristande välmående hos sjuksköterskor kan ge empatitrötthet, vilket kan ge en negativ påverkan på patientvården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser efter en särskild händelse på akutmottagning. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige. Urvalet var ändamålsenligt och resulterade i tolv informanter. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera och sortera data i gemensamma kategorier.   Resultat: Det övergripande temat var mänsklig sårbarhet och stödets inverkan, vilket framkom i den latenta analysen. Den bygger på den manifesta analysen där tre kategorier framkom; Känslomässig påverkan; Behovet av stöd och avlastning och Utmaningen i att få adekvat stöd. Slutsats: Slutsatsen är att det är viktigt att sjuksköterskor får tillgång till direkt avlastning och stöd för att mildra de känslomässiga påfrestningar som kommer efter en särskild händelse. / Background: After a critical incident, such as pediatric cardiac arrest or unexpected death, nurses may experience a negative impact on their emotional well-being and professional ability. Research indicates that some form of support is important to mitigate the stress that nurses experience at work, but there is no consensus on what the optimal support after such an event is. Research suggests that nurses' poor well-being can lead to compassion fatigue, which can negatively affect patient care. Aim: To describe nurses' experiences after a critical incident in the emergency department. Method: A qualitative method with an inductive approach was used and conducted through semi-structured interviews with nurses at an emergency department in the southern region of Sweden. A purposive sampling method was selected and resulted in twelve participants. Graneheim and Lundman's content analysis was used to analyze and sort data into common categories. Results: The overarching theme was human vulnerability and the impact of support, which emerged in the latent analysis. It is based on the manifest analysis where three categories emerged: Emotional impact; Need for support and relief; and Challenges of obtaining adequate support. Conclusion: The conclusion shows the importance of providing nurses access to immediate counseling and support to mitigate the emotional stress that follows a critical incident.