Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka hur personer som är hemlösa och missbrukar blir behandlade i sjukvården. Hur tycker de att de har blivit bemötta och har de fått den hjälp de har efterfrågat? Utifrån detta resultat har jag tittat på vilka förutsättningar vården har att utveckla en bra behandling och bemötande. Jag har intervjuat 25 hemlösa personer med kvalitativ metod. Den innebär att alla har fått samma frågor så att svaren går att jämföra. Samtidigt har det funnits utrymme för egna reflektioner och berättelser. De flesta menar att de blir både bra och dåligt behandlade, men att de sällan får den hjälp de efterfrågar. Inom vården har enskilda sköterskor och läkare fått beröm för sina insatser, men flera intervjupersoner vittnar om att personalen har ont om tid och missar allvarliga diagnoser. Över 80 procent anser att hemlösa och missbrukare behandlas sämre som grupp. Intervjupersonerna berättar om missade diagnoser, att de hamnar efter i kön på akuten och att de får höra nedsättande kommentarer på sjukhusen. De menar att utseende, dagsform och social status spelar in i bemötandet. Utifrån dessa svar har jag intervjuat experter på vård av hemlösa personer och missbrukare. Experterna bekräftar personernas berättelser. De säger att bristerna i bemötande och hjälp kan bero på att personalen har ont om tid och kan för lite om målgruppen. Jag har jämfört resultatet med stämplingsteorin och organisationsteorin. Stämplingsteorin visar att det ofta uppstår en motsättning mellan de som känner sig som avvikare och det etablerade samhället. Organisationsteorin visar att det byggs upp en intern gruppkultur i slutna organisationer som sjukhus och att det sättet att jobba ibland krockar med verkligheten. Den tidigare forskningen visar att det finns mycket att förbättra när det gäller hemlösa personers möte med vården: Överdödligheten är två till sex gånger högre i gruppen. Många dör i behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation. Forskningen bekräftar också personernas ovilja att gå till läkare. Till sist visar forskningen att man kan uppnå betydligt bättre resultat i sjukvården genom andra sätt att jobba.

Detta examensarbete är gjort med syfte att identifiera diskurser i medias framställning av hemlösheten och de hemlösa samt att se om dessa diskurser har någon ideologisk grund. Tidigare forskning har visat på två huvudgrupper av diskurser där individens ansvar respektive samhällets ansvar ställs mot varandra. För detta genomfördes en diskursiv analys av debattartiklar och politiska uttalanden som publicerats i Aftonbladet och Dagens Nyheter. Vi valde att fokusera på dessa två tidningar då de är två av de tidningar som ges ut i störst upplaga i Sverige.  Tre övergripande diskurser kunde skönjas; samhällsperspektivet, individperspektivet samt individ- och samhällsperspektiv. I vårt resultat visade det sig att individperspektivet var den mest utbredda diskursen. Vi kunde inte finna att diskursen hade någon koppling till ideologi utan istället kunde kopplas till regerings- eller oppositionsställning. Yttranden från personer tillhörande partier i regeringsposition tenderade att ha ett individperspektiv på hemlösa och hemlöshet. De i opposition efterfrågade större insatser utifrån ett samhällsperspektiv. / This thesis has been made with the purpose of identifying discourses in the way media choose to portray the situation of the homeless as well as the homeless themselves. The aim is also to investigate whether these discourses have an ideological foundation. Previous research distinguishes two main discourses where the responsibility of the individual and the responsibility of the society are portrayed as being in opposition to each other. Our method has been to perform a discourse analysis of political statements and debate articles which have been published in Aftonbladet and Dagens Nyheter. We chose to focus on these two newspapers since they are two of the Swedish newspapers which sell the most copies. Three general discourses were visible; the perspective of the society, the perspective of the individual, and the third, combined perspective of the society and the individual. Our results showed that the perspective of the individual was the most wide-spread discourse. We did not find ground for any connection to ideology. Instead we found that it could be connected to the ruling government or to the opposing parties. Opinions from people belonging to a ruling political party tended to have the perspective of the individual in mind, whereas the opposing parties demanded greater efforts from society.

No description available.

No description available.

The number of people that are categorized as being homeless in the Swedish society are increasing. This might be an indication that the methods being used today shows not to be working efficient enough. A group of researchers connected to the University of Lund are now in a process to spread new workingmethods against the problems with homelessness in Sweden. Their goal is to completely erase homelessness as a social problem. This new method of working is distinctively different from the one currently beeing used. The main idea is that a person is to be given a place to live before any other efforts and treatments are being given to them. Because of the differences between the models there is a need of inspiering and committed people with knowledge about issues avolving homeless people and the problems that comes with being homeless. In this essay we have chosen to focus on these inspiering people and what their drive to spread social inventions might evolve in. Often there is a strong case of following the path of the work that has always been used wich is familiar. This often leads to a struggle for the policyentrepreneurs in which they have to persuade the public to try a new solution to the problem. The personal connections an entrepreneur has plays an important part in the process of spreading the word about a new policy. Preservation and a set mind is required of an entrepreneur.

Bakgrund: I Sverige finns det idag 34 000 hemlösa personer och i Malmö befinner sig 2 400 personer i hemlöshet. Den utbredda hemlösheten förmodas delvis bero på ett pressat läge på bostadsmarknaden, som också bedöms förvärras kommande år. Missbruk och psykisk ohälsa är ofta stora bidragande orsaker till att människor hamnar i hemlöshet. Lungsjukdomar, hudbölder, anemi och luftvägsinfektioner är vanligt förekommande sjukdomar hos hemlösa. Forskning visar också på att hemlösa personer har förhöjd risk att dö i förtid. I Malmö finns olika vårdinsatser som riktar sig till hemlösa och missbrukare, till dessa hör Stadsmissionshälsan och Sprutbytesprogrammet. Sjuksköterskans och vårdteamets roll är att arbeta tillsammans för att ge en säker vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hemlösa personers upplevelser av vårdmöten. Metod: En empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats utgjorde studiens metod och studiedeltagarna bestod av sju informanter. Semi-strukturerade frågor användes för datainsamling och analyserades enligt Burnards (1991) analysmodell, vilken av författarna modifierades. Resultat: Av resultatet framkom att bli behandlad som alla andra var bland det viktigaste för de hemlösa. Resultatet påvisade att det fanns upplevelser av goda vårdmöten där bra bemötande och fördomsfrihet ledde till att informanterna kände sig accepterade. Det framkom även mindre goda vårdupplevelser som karaktäriserades av förutfattade meningar vilket ledde till att informanterna upplevde sig avvisade. Slutsats: Att de hemlösa personerna upplever respekt, fördomsfrihet och omtänksamhet främjar vårdmöten till att bli framgångsrika. Oberoende av bostadssituation bör alla patienter bemötas på lika villkor. / Background: In Sweden, there are 34 000 homeless people and in Malmö there are 2 400 people living in homelessness. The widespread homelessness is expected to be partly due to a tight situation in the housing market, which is also presumed to worsen the next years. Substance abuse and mental illness are often large contributing reasons why people fall into homelessness or have difficulty getting out of the situation. Lung diseases, abscess, anemia and respiratory infections are common occurring diseases among homeless people. Previous research also shows that homeless people have increased risk of dying prematurely. In Malmö, there are various health interventions targeted to homeless people and drug addicts, those measures include Stadsmissionshälsan and Sprutbytet. The nurse and care team's role is to work together to provide safe care. Objective: The aim of this study was to investigate homeless peoples experiences with the health care. Method: An empirical interview study with qualitative approach was used and the study consisted of seven informants. Semi-structured questions were used for data collection and analysed by Burnards (1991) analytical model, which was modified by the authors. Results: The results show that to be treated like any other was among the most important for the homeless. The results showed that the good experiences were characterised by good treatment and open-mindedness, which led to a feeling of acceptance. The less good care encounters were described with feelings that the nurses and health professionals had preconceived ideas which led to a rejected feeling among the informants. Conclusion: To make the health encounters successful, the homeless persons need to experience respect, open-mindedness and thoughtfulness. Regardless of the housing situation, all patients should be treated on equal terms.

Syftet med denna studie är att undersöka hur bilden av hemlösa/hemlöshet konstrueras i självbiografier som är författade av före detta hemlösa. Avsikten är att undersöka vad författarna uttrycker när de talar om hemlöshet genom att undersöka vilka mönster vi kan hitta i deras berättelser. För att analysera detta fenomen använder vi diskursanalys och det socialkonstruktivistiska perspektivet eftersom de lämpar sig väl när man vill studera diskurser utifrån textmaterial. Vår studie grundas i fyra självbiografier som är författade av före detta hemlösa. I vår studie har vi funnit tre framträdande diskurser som beskriver tre möjliga konstruktioner av hemlöshet och även vilka konsekvenser konstruktionen får för individen. Diskurserna är utestängning, maktlöshet och beroende. Diskurserna företräder den styrande ordningen utifrån vilken hemlöshet kan förstås och är därmed ett sätt att uppfatta verkligheten. Slutsatser som vi kan dra utifrån denna studie är att hemlösa konstrueras som avvikande subjekt som inte tillåts att vara en del av innanförskapet i samhället. Vår studie beskriver också en annan sida av hemlösheten kopplat till frihet från ansvar men även maktlöshet och beroende kopplat till individens utsatthet gentemot myndigheter och organisationer. Vår önskan är att studien ska bidra till en ökad reflektion inom det sociala arbetet i syfte att stärka klientens självbestämmande och delaktighet. Vi är också glada om vi kan bidra till en allmän tankeställare kring hur vi bemöter människor i vår vardag, speciellt de socialt utsatta som ofta möts av förakt och avsky. I vår studie kunde vi se ett ökat våld gentemot de hemlösa vilket visar på att vårt samhälle blir allt tuffare att leva i och att det finns ett ökat behov av att utöka empatin. Vårt resultat kan också vara användbart för de professionella i mötet med de som står utan bostad och som har en bakgrund liknande författarna till självbiografierna. / The purpose of this study is to investigate how the image of homeless/ homelessness is constructed in autobiographies written by former homeless people. The intention is to examine what the authors express when they talk about homelessness by examining patterns found in their stories. To analyze this phenomenon, we use discourse analysis and the theory of social construction because they are well suited for studying discourses based on textual material. Our study is based on four autobiographies written by people who have been former homeless. In our study, we found three prominent discourses describing three possible constructions of homelessness, also we found construction consequences for the individual. The discourses are exclusion, powerlessness and dependence. The discourses represent the governing order of which homelessness can be understood and is thus a way of perceiving reality. Conclusions that we can draw from this study are that homeless people are constructed as deviating subjects that are not allowed to be part of the inner society of the community. Our study also describes another side of homelessness linked to being free from responsibility but also powerlessness and dependence linked to the individual´s vulnerability to authorities and organizations. The wish is for this study to contribute to an increased reflection in social work in order to strengthen the client´s self-determination and participation. Also, it would please us if we could contribute to a general mindset about how we deal with people in our everyday lives, especially those socially vulnerable who are often met by contempt and disgust. In our study we could see increased violence against the homeless, which shows that our society is getting harder to live and that there is an increased need to expand the empathy among citizens. Our result can also be useful for professionals in the meeting with those who are without housing and who have a background resembling the authors of the autobiographies.

This study aims to find out how the way out of homelessness can look and be experienced and in what way persons with experience of being homeless might think about our society´s different solutions to this problem. The study is based on five half-structured qualitative interviews with persons who have experience of being homeless. The theoretical perspectives used to analyze the empirism are “Stages of Change” and “The Process of Role Exit”, both dealing with changing processes. Our results show that the way out of homelessness can be long and very hard to achieve, and the change in housing situation can be either a process towards a more and more stable housing or through an opportunity that suddenly appears. Another result shows that people with the experience of being homeless can be negative to the solutions offered by our society but be positive to the idea of Housing First. One conclusion is that a housing of your own can mean more for the individual than just somewhere to sleep. To have a housing of your own can lead to personal development such as trying to get rid of one´s addiction or get better relations with one´s family.

Our main aim with this study is to shed a light over the social workers opinions about what they believe will be the consequences of introducing Housing First in the city of Stockholm. We wanted to examine the social workers perceptions about how Housing First could change their client’s autonomy and justice. Therefor we accomplished five qualitative interviews with social workers. We analyzed our empirical material with the theoretical terms; justice, autonomy and intern role-conflict. The results and analysis showed that the social workers considered that their client’s autonomy and justice increases by the Housing First model. We also found that Housing First seems to reduce the social workers intern role-conflict. We found that the reason might be that they do not have to choose between different expectations in the same extent as when they work with the continuum of care model. The result also showed that the social workers believed that the more independent the clients are towards the social services and the social workers demands, the more dependent the clients become towards the social workers, by the means of motivation work.

The purpose of this study is to analyze the social services' guidance document for assistance to residents in the city of Malmö and its impact for the social work with homelessness in Malmö. The study based its empirical data on a qualitative content analysis of the social services' guidance document for assistance to residents in the city of Malmö. In the analysis, the guidance document was encoded and thematized according to a code frame. Through this we saw how homelessness was constructed in the document. We found similarities and differences in how the document constructed homelessness and how previous research described the phenomenon. By applying organizational theory and social constructivism to these differences, possible consequences for the practical social work with homelessness in Malmö appeared. Our main results show that the guidance document seen as an act of instrumental rationality can lead to social workers ending up further away from the clients problems and closer to the organization's way of working. Furthermore, the social services' use of compelling categories can lead to the social work with homelessness creating power structures and maintaining unequal conditions in society. Finally, the social work is at risk becoming a normative practice where the social services maintain assumptions and interpretations about the concept of a home as something linked to a fixed geographical point. As a result of this, homelessness could be perceived as something deviating in relation to this concept and the social services are involved in maintaining this perception.