Global ETD Search

1	Vascular endothelial growth factor (VEGF) inducerad angiogenes i skelettmuskulatur vid akut och kronisk hypoxi Nilsson, Fredrik January 2011 (has links) No description available. fysiologi skelettmuskulatur hypoxi angiogenes VEGF MEDICINE MEDICIN
2	Hypoxia and hematopoietic stem cell control with the substance Adaptaquin : An evaluation of hematopoietic stem cell’s proliferation and differentiation in artificially induced hypoxia Christiansen, Jens January 2023 (has links) Hematopoietic stem cells (HSCs) have historically been difficult to maintain ex vivo with many attempts to culture them in vitro by mimicking their natural biological environment. Providing a hypoxic environment is one way to achieve this goal and can be performed by using hypoxia stimulating compounds that inhibits the degradation of HIF1a which plays an important role in regulating hypoxia. For each sample 50 murine HSCs were isolated with fluorescence-activated cell sorting (FACS) and cultured with different concentrations of the hypoxia inducible compound Adaptaquin for 13 days followed by analysing with flow cytometry. The results showed an increase in proliferation of treated cells with the highest average total viable cell count for cells treated with 100 nM Adaptaquin of 4,70 ± 1,12 x 105 cells compared to the control which had 2,39 ± 0,76 x 105 cells. The HSC frequency was highest in the control samples with an average of 1,91 ± 0,42 % compared to the 5 mM treated samples with the highest average HSC frequency which was 1,52 ± 0,82 %. The biggest noticeable difference between the control and treated samples was seen when observing the total cell count. The difference in proliferation was on the other hand too small to see significant difference between the samples. The conclusion is that Adaptaquin did not have any significant impact on keeping the cells undifferentiated but could have a potential to be used as a compliment to other factors to maintain HSCs in vitro and to mimic its hypoxic biological environment. / Hematopoetiska stamceller (HSCs) har historiskt sett varit svåra att odla ex vivo och många försök har genomförts in vitro genom att efterlikna deras naturliga biologiska miljö. Att tillhandahålla en hypoxisk miljö är en metod för att uppnå detta och kan göras med användning hypoxi-stimulerande substanser som hämmar nedbrytningen av HIF1a som spelar en viktig roll i regleringen av hypoxi. För varje prov isolerades 50 murina HSCs med fluorescence-activated cell sorting (FACS) och odlades med olika koncentrationer av det hypoxi-inducerande ämnet Adaptaquin under 13 dagar följt av analys med flödescytometri. Resultaten visade en ökning i avseende på proliferationen hos behandlade celler där det högsta genomsnittliga totala antalet levande celler behandlade med 100 nM Adaptaquin som var 4,70 ± 1,12 x 105 celler jämfört med kontrollen som hade 2,39 ± 0,76 x 105 celler. HSC-frekvensen var högst i kontrollproverna med ett genomsnitt på 1,91 ± 0,42 % jämfört med proverna behandlade med 5 mM Adaptaquin som hade den högsta genomsnittliga HSC-frekvensen som låg på 1,52 ± 0,82 %. Den största synliga skillnaden mellan kontroll- och behandlingsprover var synlig när det observerade totala antalet celler jämfördes mellan behandlade prover som i genomsnitt hade fler totala celler. Skillnaden i proliferation var å andra sidan för liten för att se en signifikant skillnad mellan proverna. Slutsatsen är att Adaptaquin inte hade någon signifikant påverkan på att hålla HSCs odifferentierade men kan ha potential att användas som ett komplement till andra faktorer för att odla HSCs in vitro och efterlikna dess hypoxiska biologiska miljö. Adaptaquin Flow cytometry Hematopoietic stem cells Hypoxia Hypoxia inducible factor Prolyl hydroxylase Adaptaquin Flödescytometri Hematopoetiska stamceller Hypoxi Hypoxi inducerande faktor Prolylhydroxylas Hematology Hematologi
3	The Acute Metabolic Response of Intermittent Hypoxic Resistance Exercise : A Cross-Over RCT Falgin Hultgren, Jonas January 2019 (has links) Aim The aim for this present study was to investigate the acute metabolic response from intermittent resistance exercise during hypoxia, with the following research questions: (1) Are blood levels of lactate and glucose different between hypoxia and normoxia? (2) Does hypoxia induce higher lactate accumulation and pH reduction in the human skeletal muscle? (3) Is there a relationship between plasma-, blood- and muscle lactate? Method Eight healthy males (30 ± 2 years) performed 6 sets of unilateral leg extension on each leg (75% of 1RM) with randomized normoxic (20,9% inspired 𝑂2) and normobaric hypoxic (12% inspired 𝑂2) conditions. A total of 5 muscle biopsies was extracted from m. Vastus Lateralis (pre-, post exercise, 90-, 180min and 24h post exercise) during both normoxia and hypoxia trials, separated by one week for all participants. Blood samples were repeatedly taken with 20 min intervals. Heart Rate (HR) and saturation (𝑆𝑝𝑂2) were measured by a pulsoximeter during resistance exercise. Results No significant main effect was observed for blood lactate and glucose levels as well as the muscle lactate accumulation and pH between normoxia and hypoxia. However, pH in muscle showed a trend between the conditions post exercise where hypoxia reached lower levels in total (P=0.08). Significant correlations were observed for blood- and plasma lactate, where hypoxia showed a stronger relationship than normoxia (r=0.98 compared to r=0.87). Equal findings for the correlation of muscle- and plasma lactate showed an even greater coefficient value for hypoxia compared to normoxia (r=0.860 compared to r=0.59). Conclusion Summarized data indicated that no significant difference between hypoxia and normoxia was evident. Nonetheless, tendencies illustrate that hypoxia may alter the metabolic response slightly. However, further research is needed to draw a conclusion between the conditions. / Syftet med denna studie är att undersöka kroppens akuta metabola svar från intermittent styrketräning under hypoxi, med följande frågeställningar: (1) Skiljer sig nivåerna av laktat och glukos i blodet mellan hypoxi och normoxi? (2) Skapar hypoxi större laktatansamling och pH reduktion i människoskelettmuskeln? (3) Finns det en relation mellan plasma-, blod- och muskellaktat? Metod Åtta friska män (30 ± 2 år) deltog där deltagarna utförde 6 set unilateral benextension för varje ben (75% 1RM). Intermittent styrketräning randomiserades med hypoxi som utfördes med 12% syrgas och normoxi som bibehöll normal syrgasnivå (20,9% syrgas). Under två testdagar togs 5 muskelbiopsier från m. Vastus Lateralis (före-, efter träning, 90-, 180min och 24h efter träning) på vartannat ben per testdag. Hjärtfrekvensen och 𝑆𝑝𝑂2 mättes via pulsoximeter under träningen. Resultat Ingen signifikant huvudeffekt påvisades mellan hypoxi och normoxi för blodlaktat samt glukos, såväl som laktatackumulationen och pH värdet i muskeln. Muskel pH visade en trend där hypoxi efter styrketräning nådde lägre totalnivå än normoxi (P=0,08). Vidare observerades hypoxi att ha starka relationer mellan blod- och plasmalaktat jämfört med normoxi (r=0,98 vs. r=0,87). Större skillnad framgick för korrelationen mellan muskel- och plasmalaktat där hypoxi-försöket utgav starkare koefficient jämfört med normoxi (r=0,86 vs. r=0,59). Konklusion Sammanfattad data visar att hypoxi inte skapar större metabolisk respons vid intermittent styrketräning. Trots detta framkom tendenser som illustrerar att hypoxi kan påverka den metabola stressen under styrketräning. Däremot krävs vidare forskning för att kunna säkerställa effekten av hypoxi på kroppens metabola svar. / Ingår i Marcus Mobergs projekt: ”Resistance exercise under hypoxia and the acute molecular effects in human skeletal muscle lactate accumulation cross-over RCT RCT Random Controlled Trial healthy men blood plasma styrketräning hypoxi normoxi saturation laktat ansamling ph blod plasma tung styrketräning metabolisk respons randomiserad kontrollerad experiment friska unga män skelettmuskulatur Sport and Fitness Sciences Idrottsvetenskap
4	Six weeks of high intensity interval training with hyperoxia or normoxia in trained cyclists : A polarized and periodized training approach / Sex veckors högintensiv intervallträning med hyperoxi eller normoxi för tränade cyklister : En polariserad och periodiserad träningsmodell Manselin, Tom, Södergård, Olof January 2015 (has links) Aim The main aim of this study was to investigate the longitudinal effects on cycling performance using a polarized and periodized scheme that was highly supervised and controlled. The second aim was to investigate the effect of using Hyperoxia. The questions used to address the aim were: (1) How does overall performance change after a six-week training intervention? (2) What is the time-course and pattern of performance changes to the training scheme? (3) How does the performance change within the groups? Method Nineteen male and female cyclists started the study (13 male and 6 female), however only 12 completed it (8 male and 4 female). The characteristics for the 12 subjects were: age (year) 33.6 ± 6.8, height (cm) 177 ± 9.1, body mass (kg) 73.4 ± 8.8. Using a randomized, double blind design, the test subjects were divided in to hyperoxia (HOT) (n = 6) and normoxia (NOT) (n = 6) training groups. Over a six week period the subjects followed a controlled polarized periodization that included 15 high intensity interval training (HIIT) sessions (3 x 8 min, 3 x 8 + 4 min, 4 x 8 min & 4 x 4 min) on maximal sustainable intensity (isoeffort) on a cycle ergometer. The dosage of oxygen was administered intermittently by the oxelerate device. A 20 min all out test was performed as pre- and post test. Results The whole group (n = 12) increased mean power output (W) by 6.4 % (P = 0.002). The relative power output (W/kg) increased significantly 8.2 % (P = 0.0011). The HOT group (n = 6) increased their power output by 8.3 % (P = 0.028) and their relative power output increased by 9.4 % (P=0.011). The whole group (P = 12) significantly increased their VO2mean by 4.1 % (P = 0.03) and in the relative value by 5.4 % (P = 0.01) on the 20 min all out test. The whole group also had a significant increase in VO2peak of 3.7 % (P = 0.04). A very strong correlation could be found between the training data and the performance test. Conclusions The training intervention was favourable for increasing performance and VO2peak in cycling. Usage of hyperoxia during the training intervention increases the performance. / Syfte och frågeställningar Huvudsyftet med denna studie var att undersöka de longitudinella effekter på prestation i cykling med hjälp av ett polariserat och periodiserat träningsupplägg som var väl övervakat och kontrollerat. Det andra syftet var att undersöka effekten av att använda hyperoxi. De frågeställningar som hjälpte att besvara syftet var: (1) Hur förändras prestationen efter en sex veckors träningsintervention? (2) Hur anpassar sig försökspersonerna till träningsschemat över tid? (3) Hur förändras prestationen inom grupperna? Metod 19 manliga och kvinnliga cyklister deltog i studien (13 manliga och 6 kvinnliga), 12 fullföljde hela studien (8 manliga och 4 kvinnliga). Karaktäristiken för de 12 försökspersonerna var: ålder (år) 33.6 ± 6.8, längd (cm) 177 ± 9.1, vikt (kg) 73.4 ± 8.8. Försökspersonerna delades in i hyperoxi (HOT) (n = 6) och normoxi (NOT) (n = 6), studien var dubbelblind. Under sex veckor följde försökspersonerna en kontrollerad polariserad periodisering som inkluderade 15 högintensiva intervallträningspass (HIIT) (3 x 8 min, 3 x 8 + 4 min, 4 x 8 min & 4 x 4 min) på högsta genomförbara intensitet (isoeffort) på cykelergometer. Doseringen av syre administrerades intermittent genom Oxelerate-enheten. Ett 20 min all-out test utfördes som för- och eftertest. Resultat Hela gruppen (n = 12) ökade signifikant på prestationstestet (W) med 6.4 % (P = 0.002). Den relativa effekten (W/kg) ökade signifikant med 8.2% (P = 0.0011). HOT (n = 6) ökade signifikant på prestationstestet med 8.3% (P = 0.028) och den relativa effekten ökade med 9.4% (P = 0.011). Hela gruppen (n = 12) ökade signifikant i VO2medel under prestationstestet med 4.1 % (P = 0.03) och i det relativa värdet med 5.4 % (P = 0.01). Hela gruppen hade också en signifikant ökning av VO2peak med 3.7 % (P = 0.04). En mycket stark korrelation hittades mellan träningspassdata och prestationstestet. Slutsats Träningsupplägget är gynnsamt för ökning av prestation och VO2peak i cykling. Användning av hyperoxi under träningsupplägget ökar prestationen. hyperoxia running cycling VO2max interval training HIIT HIT polarized periodized normoxia oxelerate O2 oxygen lactate glucose performance monark SRM power output watt isoeffort VO2peak lactate treshold saturation SaO2 TRIMP training load RPE Bannister oxygen uptake ventilation oxygen supplementation GIH Karolinska Institutet hypoxia high intensity interval training periodization hyperoxi löpning cykling intervallträning högintensiv intervallträning polariserat periodiserat normoxi laktat glukos prestation prestationstest laktattröskel träningsbelastning syreupptag syretillförsel hypoxi höghöjdsträning Sport and Fitness Sciences Idrottsvetenskap Physiology Fysiologi

1

Page generated in 0.0192 seconds