NGO:s roll och inflytande inom folkrätten har ökat de senaste decennierna. De har påverkat  utvecklingen av folkrättsliga regler och normer på ett antal olika sätt. Ett forum för påverkan är internationella domstolar. Men vilka möjlighetr har NGO:s att utöva påverkan på folkrätten genom agerande i internationella domstolar? Kan NGO:s påverka folkrätten i lagskapande riktning genom sitt deltagande i internationella domstolar - och kan denna påverkan ses som lagskapande?

Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka retoriska strategier som används i texter publicerade på djurrättsorganisationen Djurens Rätts respektive människorättsorganisationen Amnestys webbsida, och vilka likheter och skillnader det finns organisationernas argumentation emellan. Vidare bestod metoden av en deskriptiv argumentationsanalys med utgångspunkt i fem olika argumentationstyper. Resultatet påvisade likheter vad gäller förekomsten av orsaks-och konsekvensargument, exempelargument och analogiargument medan märkbara skillnader fanns i anknytning till auktoritetsargument och regelargument. Skillnaderna skulle till viss del kunna förklaras i relation till Djurens Rätts och Amnestys olika arbetsområden samt de kontraster som finns vad gäller social och juridisk status mellan djurs respektive människors rättigheter. Slutligen är det möjligt att likheterna i organisationernas reotrik beror på likartade arbetssätt och syften.

Bakgrund Malnutrition är ett omfattande problem i Sydafrika och är orsaken bakom nästan hälften av dödsfall hos barn under 5 år i Sydafrika. Undernäring ger både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser på individ- och samhällsnivå. Hälsofrämjande och preventivt arbete utgör en viktig del av arbetet med att minska andelen barn som lider av malnutrition. I många fall är icke-statliga organisationers avgörande då arbetet är överväldigande för enbart statliga funktioner. Syfte Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av att arbeta med malnutrition och uppfattningar om dess bakomliggande orsaker hos personer som arbetar på inhemska icke-statliga organisationer i Kapstaden. Metod I studien användes en kvalitativ studiedesign. Resultaten baserades på data från nio semistrukturerade intervjuer med medarbetare på icke-statliga organisationer. En frågeguide användes för datainsamling och datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet sammanställdes och presenterades under huvudkategorierna Organisationernas strategier i arbetet med malnutrition, Behovet av ökad utbildning, Bakomliggande orsaker till malnutrition och hinder för förbättring och Tankar om framtiden. Resultatet visade att samtliga bakomliggande orsaker påverkar varandra negativt, och att tidiga interventioner samt preventivt arbete är avgörande. Den vanligaste strategin bland organisationerna var att öka tillgången till näringsrik mat genom att distribuera råvaror och servera måltider. Resultatet visade även på vikten av fortsatt nutritionsutbildning för att öka kunskapen kring matvanor. Slutsats Det finns flera fungerande strategier som icke-statliga organisationer arbetar med för att motverka malnutrition. Malnutrition är dock ett problem som samspelar med andra samhällsproblem och kan därför inte lösas genom att enbart fokusera på malnutrition. De bakomliggande orsakerna måste tacklas parallellt. Vikten av att sprida kunskap kring nutrition belyses i vårt resultat. Genom ökad kunskap kring malnutrition finns möjlighet för sjuksköterskor att sprida sin kunskap till fler via hälsoutbildning. / Background Malnutrition is a large problem and the cause of almost half of the deaths among children under 5 years in South Africa. Undernourishment causes both short-term and long-term consequences, on both individual and societal levels. Health promotion and preventative work is an important part of reducing the proportion of children with malnutrition. Non-governmental organizations’ work is often crucial because the work is overwhelming for governmental functions to tackle alone. Aim The aim was to describe experiences of working with malnutrition and perceptions of its underlying causes among people working in domestic non-governmental organizations in Cape Town. Method This study used a qualitative design. The results were based on data from nine semi-structured interviews with employees in non-governmental organizations. An interview guide was used to collect data and the data was analyzed through qualitative content analysis. Results The results were compiled and presented under the main categories The organizations strategies in working with malnutrition, The need for increased education, Underlying causes of malnutrition and Thoughts on the future. The results showed that the underlying causes affect each other in a negative way and that early interventions and preventative work is key. The most common strategy among the organizations was to increase access to food through distribution of food and serving meals. The results also showed the need for continued education to increase the knowledge on eating habits. Conclusions There are several effective strategies used by non-governmental organizations to combat malnutrition. Malnutrition is a problem that interacts with other problems and will therefore not be resolved by singularly focusing on malnutrition. The underlying causes must be tackled at the same time. Through increased knowledge about malnutrition among nurses, there is an opportunity to spread knowledge to a larger audience through health education.

Lebanon has a long history of hosting refugees. The influx of refugees has placed pressure on thecountry’s resources, infrastructure, and economy. With internal and external crises taking place, suchas the economic crises in 2019, Covid-19 pandemic in 2020 and Beirut Port Explosion in 2020, thecountry has endured deepening wounds that continue to escalate. In the aftermath of these disasters, thetension amidst the local residents in Karantina, a socially vulnerable area in Beirut has resurfaced.Factors contributing to the resurgence of tension among local residents include a complex interplay ofeconomic strain, competition for limited resources, and perceived shifts in societal dynamics. Previousresearch has addressed the impact of refugee influxes on various countries with differing capacities;however, there is limited research into how a nation and city grapple with persistent and multiple crisesthat span over a decade, straining their ability to effectively manage challenges as they resurface. Semi-structured interviews were conducted with eight participants and employed a case study methodology.The analysis shows a strong correlation between limited sources and tension. The findings indicate thatcommunities are unique, requiring tailored strategies for success. Advocating for policies that supportdevelopment, resilience, and long-term infrastructure can mitigate tensions and promote socialcohesion. Effective urban planning must be context-specific and community-driven, with directengagement with residents being a key consideration. / Libanon har en lång historia av att vara värd för flyktingar. Inflödet av flyktingar har satt press pålandets resurser, infrastruktur och ekonomi. Med interna och externa kriser som ägt rum, såsom denekonomiska krisen år 2019, Covid-19-pandemin år 2020 och explosionen i Beiruts hamn år 2020, harlandet genomgått fördjupade sår som fortsätter att eskalera. Efter dessa katastrofer har spänningen blandde lokala invånarna i Karantina, ett socialt utsatt område i Beirut, återuppstått. Faktorer som bidrar tillåterkomsten av spänningar bland lokala invånare inkluderar en komplex samverkan av ekonomiskbelastning, konkurrens om begränsade resurser och förändringar i samhälls dynamiken. Tidigareforskning har studerat effekten av flyktingströmmar på olika länder med varierande kapacitet; det finnsdock begränsad forskning om hur en nation och en stad brottas med ihållande och mångfacetteradekriser som sträcker sig över ett årtionde, vilket belastar deras förmåga att effektivt hantera utmaningarnär de återkommer. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta deltagare och en fallstudiemetodologi användes. Analysen visar en stark korrelation mellan begränsade resurser och spänningar.Resultaten indikerar att samhällen är unika och kräver skräddarsydda strategier för framgång. Attförespråka politik som främjar utveckling, motståndskraft och långsiktig infrastruktur kan mildraspänningar och främja social sammanhållning. Effektiv stadsplanering måste vara kontextspecifik ochsamhällsdriven, där direkt engagemang med invånarna är en viktig övervägning.

<p>In order to make development aid more efficient, a large number of donors, including Sweden, signed the so called Paris Declaration in 2005. The Declaration gives the partner countries more responsibility for their own development and aims to make he development aid provided by donor countries more measurable. It has been referred to as a paradigm shift within this policy area due to its far‐reaching goals.</p><p>The Declaration has consequences for all actors in the development aid community, and this thesis aims at outlining and analyzing the effects of the Declaration on the Swedish non‐governmental organisations which hold a frame agreement with the Swedish International Development Agency (SIDA). As an increasing part of evelopment aid is being channelled through NGOs and they hold an important role in the area, they are interesting subjects of study.</p><p>The analysis is conducted from a society‐centred governance perspective, which focuses on how different actors in society shape public policy. The perspective hallenges the view on the state as dominating unilaterally and takes into account the diversity of actors involved in policy‐making, such as NGOs.</p><p>The result of the study is, among other things, that the character of the relationships and interactions between Swedish NGOs and SIDA varies, and can be described as either a more traditional hierarchical model or co‐governing. Furthermore, the Paris Declaration is perceived by the NGOs as being a step in the right direction rather than a paradigm shift at all level.</p><p> </p> / <p>För att göra utvecklingsbistånd effektivare, undertecknade ett stort antal givare, däribland Sverige, den så kallade Parisdeklarationen 2005. Deklarationen ger samarbetsländerna ett större ansvar för sin egen utveckling och syftar till att göra biståndet från givarländerna mer mätbart. Man har kallat detta ett paradigmskifte inom området på grund av sina långtgående mål.</p><p>Deklarationen har konsekvenser för alla aktörer inom området utvecklingsbistånd, och denna uppsats syftar till att beskriva och analysera de effekter som deklarationen har på de svenska icke‐statliga organisationer som har ett ramavtal med SIDA. Eftersom en allt större del av utvecklingsbiståndet kanaliseras genom enskilda organisationer och de innehar en viktig roll i området, är de intressanta att studera.</p><p>Analysen görs utifrån ett samhällsorienterat governance perspektiv som fokuserar på hur olika aktörer i samhället utformar den offentliga politiken. Perspektivet utmaningar uppfattningen om att staten ensidigt dominerar och tar hänsyn till mångfalden av aktörer i det politiska beslutsfattandet, till exempel icke‐statliga organisationer.</p><p>Resultaten av undersökningen är bland annat att karaktären av de relationer och interaktioner mellan svenska icke‐statliga organisationer och SIDA varierar, och kan beskrivas som traditionellt hierarkisk, eller samarbetsbaserad (co‐governing). Vidare uppfattas Parisdeklarationen av icke‐statliga organisationer som ett steg i rätt riktning, snarare än ett paradigmskifte på alla nivåer.</p>

Uppsatsen undersöker Statens informationsstyrelses fyra sammanställningar av folkberedskapens orts- och länsombuds årliga rapporter 1941-1944. Syftet är att ta reda på mer om vilken roll icke-statliga organisationer hade för roll i det kulturella folkberedskapsarbetet på lokal nivå runt omkring i Sverige under beredskapstiden. Genom kvalitativ textanalys lyfter studien fram vilka kopplingar Folkberedskapen (SIS) hade till icke-statliga organisationer och vilken verksamhet av folkberedskapskaraktär dessa organisationer bedrev. Resultatet visar att de redan etablerade icke-statliga organisationerna hade en mycket omfattande och tämligen autonom roll i arbetet.

No description available.

In order to make development aid more efficient, a large number of donors, including Sweden, signed the so called Paris Declaration in 2005. The Declaration gives the partner countries more responsibility for their own development and aims to make he development aid provided by donor countries more measurable. It has been referred to as a paradigm shift within this policy area due to its far‐reaching goals. The Declaration has consequences for all actors in the development aid community, and this thesis aims at outlining and analyzing the effects of the Declaration on the Swedish non‐governmental organisations which hold a frame agreement with the Swedish International Development Agency (SIDA). As an increasing part of evelopment aid is being channelled through NGOs and they hold an important role in the area, they are interesting subjects of study. The analysis is conducted from a society‐centred governance perspective, which focuses on how different actors in society shape public policy. The perspective hallenges the view on the state as dominating unilaterally and takes into account the diversity of actors involved in policy‐making, such as NGOs. The result of the study is, among other things, that the character of the relationships and interactions between Swedish NGOs and SIDA varies, and can be described as either a more traditional hierarchical model or co‐governing. Furthermore, the Paris Declaration is perceived by the NGOs as being a step in the right direction rather than a paradigm shift at all level. / För att göra utvecklingsbistånd effektivare, undertecknade ett stort antal givare, däribland Sverige, den så kallade Parisdeklarationen 2005. Deklarationen ger samarbetsländerna ett större ansvar för sin egen utveckling och syftar till att göra biståndet från givarländerna mer mätbart. Man har kallat detta ett paradigmskifte inom området på grund av sina långtgående mål. Deklarationen har konsekvenser för alla aktörer inom området utvecklingsbistånd, och denna uppsats syftar till att beskriva och analysera de effekter som deklarationen har på de svenska icke‐statliga organisationer som har ett ramavtal med SIDA. Eftersom en allt större del av utvecklingsbiståndet kanaliseras genom enskilda organisationer och de innehar en viktig roll i området, är de intressanta att studera. Analysen görs utifrån ett samhällsorienterat governance perspektiv som fokuserar på hur olika aktörer i samhället utformar den offentliga politiken. Perspektivet utmaningar uppfattningen om att staten ensidigt dominerar och tar hänsyn till mångfalden av aktörer i det politiska beslutsfattandet, till exempel icke‐statliga organisationer. Resultaten av undersökningen är bland annat att karaktären av de relationer och interaktioner mellan svenska icke‐statliga organisationer och SIDA varierar, och kan beskrivas som traditionellt hierarkisk, eller samarbetsbaserad (co‐governing). Vidare uppfattas Parisdeklarationen av icke‐statliga organisationer som ett steg i rätt riktning, snarare än ett paradigmskifte på alla nivåer.

No description available.

This bachelor thesis is a qualitative case study of whether the Olof Palme International Center’s (OPC) model of foreign aid, as a Swedish non-governmental organisation (NGO), is understood by leading figures of the three types of participants involved in the model; the OPC, Swedish member organisations, and, in this case, South African partner organisations, as taking either a solidarity- or charity-approach to foreign aid, in both theory and practise. The theories of Mutual Aid and International Solidarity are used to construct two opposing “solidarity” and “charity” models of foreign aid, against which the OPC model is compared. These two approaches are selected as they are most often associated with NGO foreign aid providers. The criticisms of, and suggestions for improvements to foreign aid practises are collected from aid experts and leading scholars in the field, such as Pearson (1970), the OECD/DAC, and the UN. These suggestions and criticisms are compared against both models and sorted accordingly as indicators in the analytical framework, whereby a preference among aid scholars and experts for the solidarity model is revealed. Empirical data is collected through semi-structured interviews with the involved parties and analysed through qualitative content analysis. By analysing which of the indicators in the analytical framework, belonging to the “solidarity-model” or “charity-model” were affirmed by a majority of the interviewees, it was found that both the OPC’s model and the way it is implemented, is understood by all involved parties as a solidarity model.