The current models that we use in systemic family therapy came out of office/clinic-based practice. To date, there is no model specifically orientated to systemic family therapy in the home. As a systemic family therapist, I argue that non-traditional approaches may need to be considered; and that systemic family therapy models should come closer to reflecting discourses that have shades of global influences. My interest in the area emerged from a position of ignorance – making assumptions that the tools used in the clinic could easily be colonised into a family’s home – but I found that the models often used in the clinic do not necessarily transfer easily into the home. an adaptation of a systematic review was conducted that undermined the notion that therapists are ‘knowing’ with particular skill and competency to work in the home. I ask the question: How do I improve upon my systemic family therapy practice to work in families’ homes? African oral traditional ideas (AOTI) are broadly explored to consider the notion of self and bodily feelings as a source of knowledge. Through the use of AOTI I created an approach known as Seselelame, foregrounding a new practice stemming from ideas that are not home grown within the systemic family therapy perspectives, to support my practice within the home. the inquiry offers the following contribution of new knowledge to family systemic therapy: conceptualization of a method (Seselelame) that incorporates the idea of self in the context of awareness of feelings in the body; a method that incorporates African oral traditional ideas and thus expanded the traditional Western view of family/systemic therapy; contextualization of the significance of home as a source of knowledge; the Seselelame model was used as an analytical tool alongside a systemic constructionist analytical model to compare and contrast the data produced. The findings conclude that the inquiry has implications for the practice and teaching of systemic family therapy, which will eventually be published once the thesis is completed.

Bakgrund Syftet med denna avhandling är att få veta mer om hur elever skapar mening i mötet med innehållet i skolans naturvetenskap. De resultat som presenteras i avhandlingen är resultat som visar hur eleverna uttrycker sig under utvalda interaktioner från naturvetenskaplig undervisning. Elevernas uttryck för meningsskapande jämförs också med vad som tidigare forskning rapporterat som svårt i skolans naturvetenskap. Lärandet betraktas genomgående som en sociokulturell aktivitet. Metoder För att kunna besvara frågan om hur ett meningsskapande uttrycks har elevernas uttalanden under interaktioner karaktäriserats kvalitativt och med objektet för undervisningen i förgrunden. Datainsamlingen har gjorts med ljud- eller videoinspelningar. Ämnesinnehållet i interaktionerna är i fokus och hur eleverna samtalar om genetik, cellandning, blodomlopp eller genomförandet av en laboration är centralt i avhandlingens delstudier. De deltagande eleverna är från grundskolans årskurs fem, årskurs nio och från gymnasiet. Resultat Resultaten visar en variation i hur ofta elever diskuterar och uttrycker någon egen mening om de naturvetenskapliga förklaringsmodellerna. När elever konstruerar begreppskartor med utvalda begrepp uttrycker gruppen sitt meningsskapande på sätt som många gånger närmar sig det vetenskapliga. En undervisningsfilm presenterar många vetenskapliga förklaringsmodeller av blodomloppets funktion, men få av dem används av eleverna i det efterföljande samtalet. I interaktioner under laborationer uttrycker elever inte så ofta ett meningsskapande av de naturvetenskapliga förklaringsmodellerna. Sammanfattning Avhandlingens delstudier ger prov på flera tillfällen när eleverna diskuterar ett meningsskapande av de naturvetenskapliga förklaringsmodellerna. Det finns också exempel när förklaringsmodellerna inte diskuteras, även om de för en skolad naturvetare helt uppenbart presenteras. En viktig faktor för att elevernas naturvetenskapliga meningsskapande ska ske är i studierna om undervisningen uppmärksammar hur naturvetenskapliga förklaringsmodeller knyter samman synliga fenomen med molekylära förklaringar och symboler. En annan faktor är om undervisningen lyfter fram naturvetenskapens sätt att kommunicera. Ytterligare en viktig faktor för att de naturvetenskapliga förklaringsmodellerna ska bli ett verktyg för elevernas meningsskapande är om det nya innehållet knyter an till elevernas tidigare vardagserfarenheter eller erfarenheter från tidigare undervisning.

This research is primarily concerned with the on-going development of the secondary mathematics curriculum in The Bahamas. In order to determine whether pupils assimilated mathematical ideas into a schematic structure, and could retrieve and use them as final behaviours outlined in the syllabuses, data from two diagnostic tests administered to pupils of 13+ and 15+ years respectively, were analysed. For the former age range, 377 pupils completed an Objective Test containing 50 items and for the latter age range 241 pupils attempted a Choice-Type Test with the instruction to choose any 10 of the total of 14 questions [continued]…

Thomas S. Kuhn claimed that the meanings of scientific terms change in theory changes or in scientific revolutions. In philosophy, meaning change has been taken as the source of a group of problems, such as untranslatability, incommensurability, and referential variance. For this reason, the majority of analytic philosophers have sought to deny that there can be meaning change by focusing on developing a theory of reference that would guarantee referential stability. A number of philosophers have also claimed that Kuhn’s view can be explained by the fact that he accepted and further developed many central tenets of logical empiricism. I maintain that the genesis of Kuhn’s meaning theorising lies in his historical approach and that his view of meaning change is justified. Later in his career he attempted to advance a theory of meaning and can be said to have had limited success in it. What is more, recent cognitive science has unexpectedly managed to shed light on Kuhn’s insights on the organisation of information in the mind, concept learning, and concept definition. Furthermore, although Kuhn’s critique of Putnam’s causal theory of reference has often been dismissed as irrelevant, he has a serious point to address. Kuhn thought that the causal theory that works so well with proper names cannot work with scientific terms. He held that conceptual categories are formed by similarity and dissimilarity relations; therefore, several features and not only one single property are needed for determination of extension. In addition, the causal theory requires universal substances as points of reference of scientific terms. Kuhn was a conceptualist, who held that universals do not exist as mind-independent entities and that mind-dependent family resemblance concepts serve the role of universals. Further, at the beginning of his career, Kuhn was interested in the question of what concepts or ideas are and how they change in their historical context. Although he did not develop his theorising on this issue, I demonstrate that this is a genuine problem in the philosophy of history. Finally, Kuhn argued that scientists cannot have access to truth in history because we cannot transcend our historical niche, and as a consequence, the truth of a belief cannot be a reason for theory choice. Instead of truth, we can rely on justification. I also discuss Kuhn’s idea that problem-solving is the main aim of science and show that this view can be incorporated into coherentist epistemology.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka föreställningar kring socialsekreterare som svensk dagspress reproducerar. Det empiriska materialet för studien består av 120 artiklar publicerade i morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mellan år 2015 och 2016. Metoden för studien är kvalitativ idé- och innehållsanalys och det analytiska ramverket som används är format av idéer och dimensioner som framkommit ur tidigare forskning. Analysen utgår i huvudsak från fyra idealtyper av socialsekreterare som media beskriver. I resultatet framgår det att socialsekreterare i huvudsak framställs som offer i sin yrkesroll på grund av problem i system och struktur. Beskrivningar av socialsekreterare som hjälpsamma och inkompetenta är i många fall relaterade till rollen som offer. Föreställningen om socialsekreterare som ovilliga och elaka förekommer i mindre utsträckning än andra roller och är begränsad till specifika områden av den mediala rapporteringen. / The aim of this study was to give understanding to the representations of social workers in the daily press in Sweden. The empirical material of this study consists of 120 articles published in the morning newspapers Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet in the years of 2015 and 2016. The method used were qualitative analysis of ideas and content analysis and the analytical framework used is based on ideas about social workers that has been identified in previous research. The analysis is based mainly on four ideas of social workers as the media describes the profession. From the results it appears that socials workers are mainly described as victims due to systematic and structural shortages. The descriptions of social workers as helpers and incompetent are often linked to the description of them as victims. The description of social workers as cruel and malicious are fewer than the other categories and are limited to specific areas presented in the news.

Denna rapport är ett examensarbete för högskoleingenjör, teknisk design –Produktutveckling vid Luleå Tekniska Universitet. Den omfattar 10 arbetsveckorsarbete på 15 högskolepoäng utfört mellan 2016-10-10 och 2016-12-16. Uppdragsgivaren för detta projekt är företaget Zone Systems som tillverkar bådedigitala och analoga skyltar för in- och utomhusbruk. Målet med projektet är attskapa en produktserie för drive-in. I denna produktserie skall det ingå ramar tillprofilen Infinity som uppdragsgivaren redan tagit fram och som finns i olikastorlekar. Även en half-gate skall tas fram, vilket är det första som syns vid endrive-in och talar om för föraren vilken höjd fordonet max får ha. Dennaproduktserie skall gå att anpassa efter kundens önskemål, vara lättillverkad ochmöjliggöra att skylten går att snurra på. Materialval skall göras som klarar avutomhusmiljö samt ser till att produkterna är stabila. För att åstadkomma detta har relevant teori samlats in så som material,produktutveckling, färglära och kommunikation. En projektplan har också gjortssom har följts noga under hela projektet. Därefter påbörjades idéutvecklingen som bestod av olika idégenereringsmetodersom brainstorming, idéskiftmetoden, katalogmetoden, kategorisering och enworkshop bestående av sju personer. De idéer som genererats från dessa metodersamlades sedan ihop och en gallring av dem gjordes. Fyra koncept valdes ut vidgallringen- Det var koncepten Rör-ram, H-balk, Istappen och Ljuslådan. Ett koncept vidareutvecklades och konstruktionsförslag togs fram på detta. Ävenmock-ups och datormodelleringar togs fram för att sedan resultera i slutkonceptetBright. Därefter skissades en half-gate fram med designaspekt baserad påslutkonceptet. Denna modellerades även upp i CAD-programmet Siemens NX10.0 och verklighetstrogna bilder renderades på hela produktserien i LuxionKeyshot 5. Slutresultatet på produktserien låter kunden själv välja färg för att passa derasföretag. Skylten går även att snurra på och det material som användes är bockadstålplåt för att klara av utomhusmiljön och skapa en stabil grund. Även akrylplastanvänds för tätning och ljusutsläpp. Det är en moderniserad och nytänkandelösning för en produktserie till en drive-in samt tidlös tack vare dess smakfulladesign.

The present DPhil research attempts to develop an appropriate method for the historiography of ideas by taking into consideration cultural, linguistic and socio-political limitations and obstacles to free thinking in a predominantly closed society like Qajar Iran. By applying such a method the study then investigates the history of the idea of freedom in Iran during one of the most important periods in the evolution of this concept. The research method is grounded in a hermeneutical interpretation of Collingwood's logic of question and answer. It also employs MacCallum's meta-theoretical frame of analysis which states that freedom is always of something (an agent or agents), from something (conditions), to do something (actions). Using this methodological framework, the research shows how most locutions about freedom uttered in the last century of the Qajar period were formed within the horizon of the question of decline and were somehow related to remedy such situations. It then explores how late Qajar interpretations of the three variables of freedom manifest themselves in the socio-political life of early 20th century Iran. During the first constitutional period (August 1906-June 1908), the major concern of the first majlis was to establish the rule of law. In legislating the constitution and its supplement, the majority of the majlis believed that the main obstacle to freedom was arbitrary rule. Therefore, they endeavoured to restrain the government’s illegal and arbitrary interferences in the people's freedom. However, they did not develop a rational criterion for identifying legitimate and justifiable legal interferences. During the second constitutional period (July 1909– February 1921), the main concern of the second majlis was to restrain chaos and to strengthen the central government in order to put an end to domestic insecurity and foreign threats. To rectify such a situation, the majlis empowered the government to interfere even in the freedoms guaranteed by the constitution. As a result, the situation began to turn from chaos towards arbitrary rule. The research also argues that in most of their interpretations of the aim of freedom, constitutionalists considered an action permissible only if it was compatible with public interest as well as the material and spiritual progress of individuals and society. Theoretically, the aim of freedom could not have been the doing of an action that harmed another person or violated his/her freedom. Furthermore, 'the right to be wrong,' even if it harmed no one, was never defended. Nonetheless, in practice, freedom turned into chaos and licence in both the first and in the second constitutional periods. Finally, this study investigates how the Iranian pioneers of the freedom-seeking movement responded to the question of the eligibility of the agent of freedom, and the question of the equality of agents in having freedom. Iranian society was taking its first steps in experiencing the rule of law and had a long way to go to rectify its discriminatory culture and to establish equal rights. In such conditions, accepting a set of equal fundamental rights for all Iranians should be considered a great achievement for the constitutional movement.

O texto procura relatar a trajetória de dois economistas que viveram ativamente as intensas transformações da segunda metade do século XX. As interpretações econômicas de Edmar Bacha e Pedro Malan sobre a realidade brasileira, publicadas do final dos anos 1960 aos anos 1980, estão imersas no contexto de uma Alta Modernidade periférica, caracterizada por expectativas de grandes transformações sociais, que seriam levadas a cabo por uma política governamental cientificamente informada e procuravam alçar a nação a patamares sociais estabelecidos pela realidade dos países desenvolvidos e pelos seus discursos. A partir de uma simbiose entre influências intelectuais regionais e internacionais isto é, autores latino-americanos e brasileiros e autores estrangeiros, principalmente norte-americanos as interepretações de ambos procurarão desvendar os caminhos para a superação do subdesenvolvimento, em um contexto nacional de autoritarismo que acaba por condicionar posturas e propostas. Considerados economistas de esquerda até praticamente os anos 1990, Bacha e Malan serão os mais experientes do grupo de economistas da PUC-Rio, testemunhas e personagens ativas do episódio de queda precipitada da Alta Modernidade brasileira, compelida e estimulada pelas diversas faces do fenômeno da globalização. / This text seeks to report the trajectory of two economists who actively lived the intense transformations of the second half of the twentieth century. The economic interpretations of Edmar Bacha and Pedro Malan on the Brazilian reality, published from the late 1960s to the early 1980s, are immersed in the context of a peripheral High Modernity, characterized by expectations of major social transformations that would be carried out by a government policy scientifically informed and sought to raise the nation to social levels established by the reality of developed countries and their speeches. From a symbiosis between regional and international intellectual influences - that is, Latin American and Brazilian authors and foreign authors, mainly North American authors - the interjections of both will seek to unravel the ways to overcome underdevelopment, in a national context of authoritarianism that ends up conditioning postures and proposals. Considered left-wing economists until the 1990s, Bacha and Malan will be the most experienced of PUC-Rio\'s group of economists, witnesses and active characters of the \"precipitate\" fall of the Brazilian High Modernity, compelled and stimulated by the various faces of the phenomenon of globalization.

Lektionssalen i skolämnet bild är bildsalen. Bildsalen är nära sammankopplad med själva bildämnets födelse och utveckling ur det som tidigare var teckningsämnet.          Teckningsämnet var under ett sekel ett inarbetat ämne i den svenska skolan. Läroplanen för grundskolan 1980, Lgr 80 innebar stora förändringar. Den fastslog att teckningsämnet skulle byta namn till bild och ta formen av ett mer allsidigt och kommunikativt bildämne.            Själva bildsalens anor härleds till slutet av 1800-talet men så som vi känner igen den idag är det i samband med den fysiska planering som tillkom under ”Det fria skapandets era” på 1950-talet som ställde stora krav på såväl variationer av teknik som redskap samt material.[1]                    För att upprätthålla bildsalarnas funktionalitet fanns fram till 1980-talet inspektörer anställda av bland annat Stockholms stad, vilka hade till uppgift att inspektera skolors bildsalar ifråga om bestånd och tillämpning. Sedan 1981 har ingen offentlig rekommendation utfärdats för hur en bildsal skall utformas.[2]  I min studie har jag valt att ta reda på vad en bildsal är för lärare och elever på de skolor jag har besökt. Det här mot bakgrund av att allt fler skolor bedriver sin bildundervisning utan en anpassad bildsal. Genom fältstudieinspirerade studier på fyra väldigt olika skolor med klassrumsobservation genomförde jag studier med fokus på bildsal-och redskapsanvändning. Besöken avslutades med att lärare såväl som elever fick fylla i enkäter om redskapens och bildsalens roll. I min studie har jag använt mig av läroplansteorins diskussioner om hur en nationell läroplan realiseras i praktiken.[3] Läroplanens förverkligande kräver en fysisk planering för att den skall kunna genomföras. Bildämnet är nära förbundet med sina material och sina redskap. Jag har bland annat använt mig av tidigare års examensarbeten från Konstfacks bildlärarutbildning som grund för min egen studie. De har båda studerat förändringar inom själva bildlärarutbildningen sedan slutet av 60-talet. Fokus har de lagt på olika saker men båda kommit fram till att utvecklingen av bildlärarutbildningen har gått mot en mer teoretiskt betonad utbildning, samtidigt som de nämner att lektionsuppläggen inom ämnet bild inte ändrats nämnvärt ute på skolorna.[4] Mitt huvudsakliga resultat är att bildsalen är en plats planerad för skolämnet bild. Lärare såväl som elever förväntar sig att bildsalen skall vara [1] Pettersson, S. & Åsén, G (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: HLS Förlag. [2] Skolöverstyrelsen (1981). Bildlokaler för grundskolan: ett servicematerial. [3] Hanses, E. En konservativ massaker på bildämnet. Konstfack, Institutionen för bildpedagogik. 2016. [4] Nordin, M. Teckningsrevolt. Konstfack, Institutionen för bild och slöjdpedagogik. 2018.

Objectif de l’étude : Identifier les modifications des critères de décision des médecins généralistes et des médecins spécialistes du cancer concernant la prise en charge des personnes âgées atteintes de cancer (Lorraine, France), après mise en place sur une année de mesures correctives des pratiques de soin. Matériel et Méthode : En 2014, 2925 questionnaires évaluant ces critères de décision ont été envoyés par voie postale à l’ensemble des médecins généralistes et des spécialistes du cancer de la région Lorraine. Pendant l’année suivante, ont été mises en place des mesures d’amélioration consistant principalement en des séances de formation et d’information et en la distribution d’outils spécifiques (création d’un guide des idées reçues cancer et personnes âgées). En 2015, 2987 questionnaires ont été envoyés à la même population pour réévaluation. Cette étude quantitative a été complétée par une étude qualitative en 2016 par entretiens semi-dirigés auprès de 56 patients âgés atteints de cancer et 36 médecins généralistes lorrains portant sur leur ressenti concernant le parcours de soins. Résultats : 535 réponses ont été colligées en 2014, et 480 réponses en 2015. On observe une différence significative concernant l’ensemble des critères de décision entre les deux périodes de l’enquête. Pour la plupart de leurs critères de décision listés en 2014, les médecins les considèrent moins important après la période de formation. Les principales difficultés rapportées sont d’ordre organisationnel. L’étude qualitative confirme ces données, avec en particulier un besoin de formation. Les patients expriment une satisfaction importante de leur parcours de soin. Conclusion : Les médecins généralistes et les spécialistes du cancer se rejoignent sur les difficultés rencontrées, plus qu’ils ne s’opposent sur les modalités de prise en charge. La formation des professionnels est un levier majeur d’amélioration des pratiques, notamment par rapport à la perception de la maladie cancéreuse / Objective : To identify changes in the decision-making criteria of general ractitioners and oncologists concerning the care of elderly cancer patients after one year of corrective measures for care practices in the Lorraine region, France. Methods : In 2014, a postal mail questionnaire was sent to all GPs and oncologists in the Lorraine region. This questionnaire was designed to identify physicians decision-making criteria. It was based on the results of a literature review and on existing guidelines. During one year, corrective measures were implemented to improve practices, especially training sessions for physicians and production of specific tools including a guide to the accepted ideas in geriatric oncology. In 2015, the same questionnaire was resent to the same medical population to compare the answers. We also performed a complementary qualitative study of general practitioners and elderly people in charge of oncogeriatric consultation. Results : In 2014, 535 questionnaires were returned out of 2925 sent and in 2015, 480 were returned out of 2987 sent. Our results show for the first time that there exists a significant difference in the overall decision criteria between the two survey periods. Physicians tend to consider the principal decision criteria to be less important after the training period. GPs and oncologists express the importance of the interval before care begins. The qualitative study confirms this data, with a need for training. Patients express significant satisfaction with their care pathway. Conclusion : Training and information sessions for physicians remain the most important tool for improving care practices. The analysis of our data makes it possible to further integrate the patient into the care path, which remains a public health issue in terms of cost and organization