Denna uppsats behandlar lajv ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med de analytiska ansatserna diskursiv psykologi och narrativ analys. Syftet och frågeställningarna vill belysa vad lajv kan göra för individens identitetsarbete och utveckling i vardagen. Som tidigare forskning ringas fenomenet in genom att delas upp som en social rörelse i sin organisatoriska aspekt och som ett fiktivt berättande i sin berättande, lekande aspekt. De analytiska begreppen kommer från diskursiv psykologi; kategorisering, kategoriskt berättigande, indexikalitet och stake – frågan om vad som står på spel. De används för att synliggöra individens identitetsarbete i ett samtal och visar hur interaktionen spelar stor roll för identitetsarbetet. För att få fatt i denna interaktion samlas det empiriska materialet in genom gruppintervjuer vid två tillfällen. Detta material börjar analyseras redan vid transkriberingen, under analysarbetet kommer flera olika mönster till ytan och till sist väljs de tre mest relevanta och kompletta mönstren ut för att analyseras djupare. Dessa kopplas till Bambergs utvecklade kontextuella modell och får namnen; nivå 1 – att legitimera sitt eget unika lajvande, nivå 2 – den gemensamma lajvvärlden och nivå 3 – resan mellan fantasi och verklighet. Uppsatsen avslutas med en reflektionsdel där det diskuteras om den röda tråden hållits genom textens gång och om frågorna har besvarats.

Vart står vi och vårat förhållande till trovärdighet i en medial värld i ständig utveckling? Hur är det med det digitala inflytandet i en analog värld? Vad händer med upplevelsen och trovärdigheten i dokumentära filmsammanhang när bilden är animerad? Med hjälp utav två informationsmässigt likvärdiga filmer undersöks hur graden av trovärdighet upplevs i en animerad dokumentär kortfilm, i förhållande till en version med fotografisk bild. Ett antal respondenter får se filmerna och svara på tillhörande frågor i en enkätundersökning vars resultat redovisas och diskuteras i en större analys. Med hjälp av undersökningens resultat avgörs huruvida frågeställningen går att besvara samt vad dess slutsats föreslås ha för betydelse i framtida forskning inom ämnet.

This bachelor essay describes Anna Zimmerman’s artistic process between her solo exhibition Dualities and her degree work Perfect Substance. Both works are based on an interdisciplinary balance of natural science, mysticism and poetry. Mainly these works deal with physical and existential issues so large they are almost impossible to solve. Aware of this problem Zimmerman collects existing facts and adds creative writing in an attempt to reach knowledge. Therefor, some passages in this essay can be seen as an actual sample of her artistic work since the essay-format is similar to her finished artworks. The four chapters regards, in chronological order, light, imprints and photography; poetry as a thinking method; researching; time, geology, deep time, alchemy and philosophy. These subjects are supported by subjective experiences and lectures besides works and thoughts by, most prominent, Roland Barthes, Susan Sontag, Cyprien Gaillard and Susann Kriemann.

Med utgångspunkt i den analoga animationsstilen ”rubber hose” från tidigt 1900-tal undersöker den här uppsatsen vilka spår av den mänskliga handen som människor uppfattar i analog respektive digital animation. Hur värdesätter man de två olika sätten att animera och vilken syn har man på rubber hose som animationsstil? Två nygjorda animationer i rubber hose-stilen, skapade analogt respektive digitalt, samt en autentisk animation av karaktären Mickey Mouse är utgångspunkten i en enkätundersökning med följande forskningsfrågor och svar: Hur ser respondenterna på rubber hose-stilen? Rubber hose är fortfarande bekant och uppfattas som relevant men inte nödvändigtvis i analogt animerad form. Vilka eventuella spår av animatören uppfattade respondenterna i den analoga respektive digitala animationen? Skärpa, pennstreck och bakgrundens ”smutsighet” är några exempel på upplevda spår av animatören i de analoga animationerna. Dock har respondenterna svårare att uppfatta spår i den digitala animationen. Hur påverkas respondenternas upplevelse av en animation av om den är analoga eller digital? En majoritet av respondenterna anser att den digitala animationen har högra kvalité men att den analoga har charm och ger nostalgi. En slutsats man kan dra av undersökningen är att rubber hose-stilen fortfarande uppskattas men att animatören genom att åtminstone delvis ta till digitala medel både kan underlätta processen och behålla känslan

The aim of this study was to investigate how the North Westrobothnian dialect "skelleftebondskan" has been transferred between three generations within two family groups and what the dialect means for these individuals. The data was collected from semi-structured interviews where six people with a family connection to Skellefteå participated. The analysis of the data showed that dialectal knowledge and positive attitudes of the dialect had transferred from the oldest participants to the youngest participants within the family groups. Despite two participants in one family group not having lived in Skellefteå for as long as the participants in the other family group, the knowledge and meaning of the dialect was quite similar between them. And despite the oldest participants having more knowledge of the dialect and more frequently used it, the younger participants still thought the dialect was important. The data showed that the dialect was part of the participants’ identity and heritage as well as their linguistic repertoire.

This compilation thesis engages with practices that in some way place stakes in the social existence of Övdalsk (also älvdalska, Elfdalian, Övdalian), a marginal form of Scandinavian used mainly in Sweden’s Älvdalen municipality. The practices at hand range from early 20th century descriptive dialectology and contemporary lay-linguistics to language advocacy and language political debate. The four studies focus on the logic by which such practices operate, on the historically produced visions that they bring into play, as well as on the symbolic effects that they have produced. Study I provides a zoomed-out account of the ordering of Övdalsk in Sweden’s linguistic market. Focusing on a relatively recent debate over the institutional regimentation of Övdalsk, it analyses the forms of agreement upon which the exchange in question has come to rest. The contention has mainly developed over the classification of Övdalsk, percolating in the question of whether Övdalsk ‘is’ a ‘language’ or a ‘dialect’. Analysing this debate, the study takes interest in the relationship between state power and metapragmatic exchange. Study II deals with the history of linguistic thought and research on Övdalsk. It analyses the genesis of some durable visions of the relationship between Övdalsk and linguistic authenticity, focusing on the research practice of the Swedish dialectologist Lars Levander (1883–1950), whose work on Övdalsk commands representative authority to this day. By engaging with Levander’s techniques of scholarly objectivation, as well as with their language theoretical fundaments, the study seeks to create some perspectives on, and distance to, the canonical representations of Övdalsk that have precipitated from Levander’s research. Study III looks into the reuse and reordering of such representations. It provides an ethnographic account of a metapragmatically saturated exchange over Övdalsk grammar, in which descriptivist artefacts play an important part. Through an analysis of texts, in situ interaction, and interviews, the study seeks to grasp the ways in which textual renditions of grammar interrelate with practically sustained, socially recognized models of language and language use (i.e. registers). Study IV tracks the ways in which such visions of authenticity have been drawn into institutionally and politically invested metapragmatic exchanges. It looks into a process of naming of roads in Älvdalen, in which ideas about the contrast between Swedish and Övdalsk played a central part. In all studies, various visions of Övdalsk authenticity and authentic Övdalsk constitute a central theme. The thesis maintains that such visions must be understood in relation to the practices in which they hold currency. Following Silverstein, this epistemological stance entails an engagement with the dialectic between historical formations and situated exchange. Through this analytical orientation, the studies seek to account for the visions of authenticity that have been at the forefront of various symbolic struggles over Övdalsk. Thus, in addition to their respective analytical accounts, the separate studies seek to add shifting temporal horizons to the superordinate heuristic, combining a deep historical backdrop with accounts of protracted institutional processes and analyses of situated linguistic interaction. Ultimately, this mode of analysis provides an in-depth understanding of the object of inquiry. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted.</p>