Det här projektet syftade till att studera och införa ett skript för parametriserad modellering av en bro i programmen Rhinoceros och Grasshopper. Skriptet skapades genom visuella programmeringskomponenter och brokonstruktionen som modellerades i detta projekt var en plattrambro. Parametrisk design är ett verktyg som skapar modeller med hjälp av olika förutsättningar kallade parametrar. Dessa parametrar kan ändras direkt i programmen som även ändrar modellen. Detta underlättar redigeringsprocessen av modeller i projekt samt gör det möjligt för flera variationer av samma konstruktionstyp att hanteras i ett och samma skript. I detta projekt användes även Tekla Structures vilket är ett kraftfullt BIM-verktyg som klarar av att modellera och räkna på hus- och anläggningskonstruktioner. Rhinoceros-Grasshopper kopplas till Tekla med programmets eget plug-in, kallad Tekla live-link. Ett flertal intervjuer har genomförts med experter inom området för input om hur programmen används idag, inom de olika byggföretagen, samt hur långt modellering med parametrar har kommit. Resultatet av detta examensarbete visar att parametriserad modellering främst är användbart vid redigeringar av modeller. Den modellerade konstruktionen programmeras på ett sätt där alla dess ingående delar hänger ihop. Då kan redigeringar på specifika delar göras utan att behöva ändra/modellera de resterande delarna på nytt. Detta gör att mindre arbete behöver läggas på redigeringar. Vid projekt med mindre konstruktioner eller enkla geometrier är program som Tekla ett snabbare och smidigare verktyg än Rhinoceros då programmering av skript kan ta mycket tid. Arbetet som har genomförts i detta examensarbete visar dock att det kan vara lämpligt att använda parametriserad modellering vid projekt med större eller mer komplicerade konstruktioner. / The purpose of this thesis was to study and implement a script for a parametric modelling of a bridge in Rhinoceros 3D Grasshopper. The script was done with visualized programming components and the structure was a slab frame bridge. Parametric design is a tool that create models with the use of different prerequisites called parameters. These parameters can be changed directly in the script which in turn changes the model. This makes the editing process of the model easier and allows for greater variations of the same structure to be handled within the same script. In this project, Tekla Structures was used which is a powerful BIM tool that can be used for design and analyses of various structures. Rhinoceros Grasshopper was connected to Tekla Structures with their own plugin, called Tekla live link. Several interviews have been conducted with experts and experienced people in the subject for input on how the programs are used today in the building branch as well as how far parametric design has come. The results of this thesis shows that parametric design is useful mostly when it comes to redactions of an already existing model. The designed structures are programmed in such a way that all their different components are connected. This allows for edits and redactions to be made on one specific component without having to change or redesign the rest. This saves time during the designing part of a project. Although, when it comes to smaller scaled projects or structures with simple geometries,using programs such as Tekla Structures is still faster and easier as opposed to using Rhinoceros Grasshopper. This is because programming and creating a script can take a lot of time and is very complicated at times. However, the result of this thesis shows that it could be wise to use parametric programming when it comes to larger projects and/or more complicated structures.

This master thesis deals with the performance of existing reinforced concrete bridges strengthened with externally bonded carbon fibre reinforced polymers (CFRP). One of the main aims of this work is to understand the functionality of such an external strengthening method applied to a concave surface in a heavy concrete structure such as a bridge. Another important goal is to investigate the bond behavior of this method. To accomplish the aforementioned aims a case study bridge is chosen to be examined. The Essinge bridge located in the central Stockholm, is the selected bridge in which this report will focus on. Externally strengthening an existing bridge is a method used to both preserve as well as improve the existing structure. Some examples justifying the need to use such a technique are: the degradation of materials or changes in the bearing capacity of the structure which might be the result of increased traffic loads. In the case of Essinge bridge, the structure is strengthened with externally bonded CFRP sheets after the extension of the bridge which led to changes in the statical mode of action of the structure. An additional reason which makes this case interesting to study is the ’’concave’’ surface on which the CFRP sheets are applied to. To study the Essinge bridge in detail, both a numerical analysis and a three-dimensional finite element model is used. All the numerical simulations are performed in the Abaqus software. It is important to mention that for the majority of the simulations a two-axle vehicle load of 300kN (per axle) is applied to the structure. Moreover, a quality assurance of the FE model is carried out to verify the functionality of the model. Some of the results coming from these analyses can be compared with measurements from the monitoring system placed on the bridge. Moreover, other simulation results could be compared with results coming from a test loading performed on the bridge on May 2021. From this comparison, a satisfactory agreement could be found in the peak values of normal strain in concrete and CFRP. Due to time limitations, only linear static analyses are performed. Consequently, in order to capture the non-linearity of the concrete, the Extended Finite Element Method (XFEM) available in Abaqus is used to model a possible crack in the concrete. More specifically, the crack is placed in the concrete part of the deck plate where the maximum value of normal stress is obtained. The bond behavior between the concrete and the CFRP sheets is modelled in two different ways. The first way represents a ’’perfect’’ bond between these two materials meanwhile the second one is based on the so-called Cohesive Zone Method (CZM). The fundamental difference between these two methods is that when using the CZM, a possible failure mode in the bond layer can be captured. Moreover, the input data and parameters defined in the CZM have a detrimental role in the obtained results. It can be noted that the results of the case study bridge cannot be generalized. On the other hand, a better understanding about the external strengthening method implemented on the example of Essinge bridge is obtained. By using the CZM, a vehicle load which could initiate damage in the bond layer could be found. / Detta examensarbete handlar om prestandan för befintliga betongarmerade broar som är externt förstärkta med kolfiberväv. Ett av huvudsyftena med detta arbete är att förstå hur en sådan förstärkningsmetod fungerar när den är applicerad på ett konkavt underlag av en tung betongkonstruktion, såsom en bro. Ett annat viktigt mål är att undersöka beteendet av bindningsskiktet som finns mellan betongen och kolfiberväven. För att uppnå de ovannämnda målen, undersöks en fallstudie bro. Bron över Pampaslänken, som ligger i centrala Stockholm, är den utvalda bron som denna rapport kommer att fokusera på. Att förstärka en befintlig bro externt är en metod som använts för att både bibehålla och förbättra den existerande strukturen. Några exempel som motiverar behovet av att använda en sådan metod är nedbrytning av material eller förändringar i konstruktionens bärförmåga som kan vara ett resultat av ökade trafikbelastningar. När det gäller bron över Pampaslänken, applicerades den externa förstärkningen efter breddningen av bron, vilket ledde till förändringar i strukturens statiska verkningssätt. En ytterligare anledning som gör detta fall intressant att studera är den konkava ytan för vilken förstärkningsmetoden används. För att studera bron över Pampaslänken i detalj, används både en numerisk analys samt en tredimensionell finit elementmodell. Alla numeriska simuleringar är utförda i programvaran Abaqus. Det är viktigt att nämna att för de flesta av simuleringarna appliceras en tvåaxlig fordonslast på 300kN (per axel) på konstruktionen. Dessutom genomförs en kvalitetssäkring av FE-modellen för att verifiera modellens funktionalitet. Några av resultaten från dessa analyser kan jämföras med mätningar från systemet med trådtöjningsgivarna som är placerade på bron. Andra simuleringsresultat kan jämföras med resultat som kommer från en provbelastning som utfördes på bron under maj 2021. Från denna jämförelse kan en överenskommelse hittas i de maximala töjningsvärdena i både betongen och kolfiberväven. På grund av tidsbegränsningar utförs endast linjära elastiska analyser. För att kunna fånga betongens olinjära beteende används den så kallade utvidgade finita elementmetoden (XFEM) som finns i Abaqus, för att modellera in en eventuell spricka i betongen. Mer specifikt placeras sprickan på den delen av farbaneplattan där de maximala normalspänningarna erhålls. Bindningsskiktet som finns mellan betongen och kolfibervävarna modelleras på två olika sätt. I det första sättet skapas ett ’’perfekt’’ band/skikt mellan dessa två material medan i det andra baseras modelleringen på den så kallade Cohesive Zone Method (CZM). Den grundläggande skillnaden mellan dessa två metoder är att när man använder CZM kan ett eventuellt vidhäftningsbrott fångas upp i bindningsskiktet. Dessutom har indata samt olika parametrar som är definierade i CZM, en stor påverkan på de erhållna resultaten. Det kan konstateras att resultaten från fallstudiebron inte kan generaliseras. Däremot har man fått en bättre förståelse för den externa förstärkningsmetoden som implementerats i bron över Pampaslänken. Genom att använda CZM hittas en fordonlast som kan orsaka skador i bindningsskiktet.

Dagens planering och projektering av konstruktioner präglas av ett resursutnyttjande, miljömässigt och ekonomiskt tänk, där resultatet kan medföra brister med avseende på dynamiken. Därmed är det ytterst viktigt att skapa goda förutsättningar för noggranna beräkningsmodeller som i ett projekteringsskede kan representera konstruktionernas dynamiska beteende. I denna rapport utfördes en jämförelseanalys mellan en FE-modell och en fältmätning, där Folke Bernadottes bro har använts som underlag. Syftet är att presentera skillnader och likheter i naturliga frekvenser och modformer baserat på jämförelseanalysen, samt belysa några av de viktigaste faktorerna bakom dessa. Resultatet visade för en kalibrerad FE-modell 11 % genomsnittlig skillnad för de naturliga frekvenserna och 99 % överensstämmelse med avseende på modformerna, där den mest väsentliga parametern i modellen var upplagsvillkoren. / Today's planning and design of constructions is characterized by a resource utilization, environmental and economic thinking, where the result can lead to shortcomings with regard to dynamic behaviour. Thus, it is extremely important to create good conditions for accurate calculation models that in a design phase can represent the dynamic behaviour of the structures. In this report, a comparison analysis was performed between an FE-model and a field measurement, where Folke Bernadotte's bridge has been used as basis. The purpose is to present differences and similarities in natural frequencies and mode shapes based on the comparative analysis, and to highlight some of the most important factors behind these. The result showed for a calibrated FE-model an average difference of 11 % for the natural frequencies and 99 % agreement with respect to the mode shapes, where the most important parameter in the model was the support conditions.

Infrastructures like bridges and tunnels are significant for the economy and growth of countries, however, the risk of failure increases as they getting aged. Therefore, a systematic monitoring scheme is necessary to check the integrity regularly. Among all the defects, cracks are the most common ones that can be observed directly by camera or mapping system. Meanwhile, cracks are capable and reliable indicators. As a result, crack detection is one of the most broadly researched topic. As the limitation of computing resource vanishing, deep learning methods are developing rapidly and used widely. U-net is one of the latest deep learning methods for image classification and has shown overwhelming adaptability and performance in medical images. It is promising to be capable for crack detection.  In this thesis project, a U-net approach is used to automatically detect road and tunnel cracks. An open-source crack detection dataset is used for training. The model is improved by new parameter settings and fine-tuning and transformed onto the data acquired by the mobile mapping system of TACK team. Image processing techniques such as class imbalance handling and center line are also used for improvement. At last, qualitative and quantitative statistics are used to illustrate superiority of the methods.  This thesis project is a sub-project of project TACK, which is an ongoing research project carried out by KTH - Royal Institute of Technology, Sapienza University of Rome and WSP Sweden company under the InfraSweden2030 program funded by Vinnova. The main objective of TACK is developing a methodology for automatic detection and measurement of cracks on tunnel linings or other infrastructures.

When underground openings are constructed, groundwater inflow can occur, which might lead to ground settlements, namely in clay. In these types of construction projects, it is beneficial to be able to quantify risks related to these settlements. A framework developed by Sundell et al. (2019, Risk Analysis, Vol. 39, 105-124) deals with this, in which one part is a statistical settlement model. However, since their model only considers primary compression, a model that accounts for secondary compression (or creep) is necessary to better represent real conditions.In this thesis, an adaptation of Sundell’s et al. (2019) model that includes creep settlement was developed and applied on a focus area of the tunnel project Stockholm Bypass. First, distributions of parameters were created based on data from the project and complementary data from literature. Thereafter, a stochastic model based on an existing creep model was coupled with the Monte Carlo method.A cell where 8 m groundwater drawdown had previously been measured was simulated with the stochastic model. Results from this show wide settlement distribution. Moreover, a scenario with a sudden groundwater drawdown of 6 m was simulated over the entire focus area. Results from the scenario show larger settlements over a larger influence area when creep effects were included compared with simulations without creep effects.The proposed model was also verified against two other creep settlement models. The verification indicates an overestimation in initial settlements, but an underestimation of the excess pore pressure. The proposed model long-term settlement results were within 0.1 m of the compared models. A sensitivity analysis shows that different size of distributions of the permeable parameters and the creep parameters used in the model had low impact on settlement distribution in the presented model. / Undermarksanläggningar kan orsaka grundvattendränering, vilket kan leda till marksättningar. I dessa projekt är det fördelaktigt att kunna kvantifiera riskerna för dessa marksättningar. Ett ramverk utvecklat av Sundell et al. (2019, Risk Analysis, Vol. 39, 105-124) behandlar detta, och inbegriper bland annat en statistisk sättningsmodell. Eftersom modellen endast beaktar primärkonsolidering av jorden, är en modell som även behandlar sekundärkonsolidering (krypning) nödvändig för att bättre representera verkliga förhållanden.I denna uppsats utvecklades och tillämpades en anpassning av Sundells et al. (2019) modell till att inkludera krypsättningar på ett fokusområde i tunnelprojektet Förbifart Stockholm. Först skapades fördelningar av parametrar baserade på data från projektet samt kompletterande data från litteratur. Därefter byggdes en stokastisk modell baserat på en existerande krypmodell kopplat med Monte Carlo-metoden.Med den stokastiska modellen simulerades en punkt där 8 m grundvattensänkning hade skett. Resultatet från denna simulering visar att den beräknade sättningen är varierande. Därutöver simulerades hela fokusområdet för ett scenario med en konstant grundvattensänkning på 6 meter. Resultatet visar större sättningar över ett större påverkansområde när krypeffekter inkluderas jämfört med när de inte gjorde det.Den föreslagna modellen verifierades också mot två andra krypsättningsmodeller. Verifieringen antyder på en överskattning i de initiala sättningarna, men en underskattning av porövertrycket. Den föreslagna modellens långsiktiga sättningar låg inom 0,1 m jämfört med de andra modellernas sättningar. Genom en sensitivitetsanalys erhölls att storleken på variationskoefficienten hos permeabilitetsparametrar samt krypparametrar använda i modellen inte hade någon större påverkan på fördelningen av sättningar i den presenterade modellen.

Background – Infrastructure connects a society through both physical and social structures. For a long time, there has been underinvestment in physical infrastructure, resulting in a significant infrastructure debt. Managing this debt and challenges of aging infrastructure with limited resources, requires well-defined management strategies. Asset management, which involves realizing value from assets through coordinated actions, can help minimize risks and manage costs. Although digital technologies have the potential to improve infrastructure management, they are not yet fully utilized. There is a lack of understanding of which information can be digitized and which tools are useful. Purpose – The study's purpose was to investigate the benefits of a transition to digital and predictive asset management and maintenance methods for complex road tunnels. And also, what it means for a management organization. Method – Asset management and maintenance strategies were analyzed within a management organization for complex road tunnels, conducted as a case study. Twelve respondents were interviewed to answer the study's purpose, supplemented by a document analysis. The case for the study consisted of complex road tunnels such as Norra Länken, Södra Länken, and Förbifart Stockholm. To analyze the results, an analysis model based on ITO (Individual, Technology, and Organization) was used as it was considered suitable for the case and the organization on which the study was conducted. Results/Conclusions – The management organization currently follows a traditional model for asset management with strategic, tactical, and operational levels. Today's methods and maintenance strategies are both time-consuming and labor-intensive but also give rise to human errors and hinder efficient resource allocation. By using digital maintenance methods and predictive maintenance, opportunities are offered to streamline the maintenance process for complex road tunnels. However, this requires extensive change within an organization, both in terms of technical systems and culture. It turns out that several inhibiting factors complicate this type of change; such as budget restrictions, long contracts, and resistance to change. To overcome these barriers, it is important to work in small steps and conduct test and pilot projects while the organization should find a balance between creating a sense of urgency and giving themselves time to learn and adapt to the change. / Bakgrund – Infrastrukturen knyter samman ett samhälle genom både fysiska och sociala strukturer. Under en lång tid har det underinvesterats i den fysiska infrastrukturen vilket resulterat i en betydande infrastrukturskuld. För att hantera denna skuld och utmaningar med en åldrande infrastruktur med begränsade resurser, krävs väldefinierade förvaltningsstrategier. Tillgångsförvaltning, som innebär att realisera värde från tillgångar genom koordinerade åtgärder, kan bidra till att minimera risker och hantera kostnader. Även om digitala tekniker har potential att förbättra förvaltningen av infrastruktur, används de ännu inte fullt ut. Det finns en bristande förståelse för vilken information som kan digitaliseras och vilka verktyg som är användbara. Syfte – Studiens syfte var därav att undersöka vad en övergång till digitala så väl som prediktiva tillgångsförvaltnings- och underhållsmetoder för komplexa vägtunnlar har för fördelar. Samt även vad det innebär för en förvaltningsorganisation. Metod – Tillgångsförvaltnings- och underhållsstrategierna analyserades hos en förvaltningsorganisation för komplexa vägtunnlar och detta utfördes som en fallstudie. Tolv respondenter intervjuades för att kunna besvara studiens syfte och dessa intervjuer kompletterades med dokumentanalyser. Fallet för studien utgjordes av verkliga komplexa vägtunnlar såsom Norra Länken, Södra Länken och Förbifart Stockholm. För att analysera resultatet användes en analysmodell baserad på ITO (Individ, Teknologi och Organisation) då denna modell ansågs passande för fallet och organisationen som studien utfördes på. Resultat/Slutsatser – Förvaltningsorganisationen följer idag en traditionell modell för tillgångsförvaltning med strategiska, taktiska och operativa nivåer. Dagens metoder och underhållsstrategier är både tidskrävande och arbetsintensiva, men ger även upphov till mänskliga misstag och hindrar en effektiv resursallokering. Genom användandet av digitala underhållsmetoder och prediktivt underhåll erbjuds möjligheter för att effektivisera underhållsprocessen för komplexa vägtunnlar. Dock kräver detta en omfattande förändring inom en organisation, både sett till tekniska system och kultur. Studien visar på att flertalet hindrande faktorer försvårar för denna typ av förändring; såsom budgetrestriktioner, långa kontrakt och motstånd mot förändring. För att övervinna dessa hinder är det viktigt att jobba i små steg och utföra test- och pilotprojekt samtidigt som organisationen bör hitta en balans mellan att skapa en känsla av brådska men också ge sig själva tiden för att lära sig och anpassa sig till förändringen.

I Sverige har vi en trend med ökande axellaster på våra järnvägar, där den mest utsatta sträckan är Malmbanan mellan Luleå och Riksgränsen. Ökade axellaster leder i regel även till ett ökat slitage och nedbrytning av de ingående konstruktionsdelarna i anläggningen. För stålbroar innebär högre axellaster att utmattningsspänningarna ökar, med följden att den teoretiska utmattningslivslängden minskar. Vid byggandet av en ny bro med ett bärverk i stål kan utmattningsverifieringen antingen utföras med den enklare λ-metoden eller den mer omfattande Palmgren-Miners delskadehypotes. I detta examensarbete har det studerats hur valet av modell påverkar resultatet av utmattningsverifieringen. Fokus har legat på en fallstudie av järnvägsbron över Rörströmsälven där utmattningen kontrollerats med Palmgren-Miners delskadehypotes och λ-metoden. Bron har kontrollerats för både övrig järnvägstrafik samt för tung massgodstrafik, som Malmbanan, för att se hur metoderna skiljer sig åt vid olika trafikförutsättningar.   Den faktor som påverkar utmattningen mest är ökad axellast på grund av det icke linjära förhållandet mellan den förväntande utmattningslivslängden och spänningsvidden i stålet. Antalet cykler har också en stor påverkan på utmattningslivslängden men det är inte lika starkt påverkande på grund av ett linjärt förhållande mellan utmattningslivslängden och antalet cykler. En skillnad mellan den enklare λ-metoden och Palmgren-Miners delskadehypotes är att den bygger på en enda trafiklastmodell (LM71), samt att metoden bygger på λ-faktorer som beaktar spännvidd, trafikmängd, livslängd samt trafik på flera spår. Den mer omfattande Palmgren-Miners delskadehypotes bygger i stället på delskador som orsakas av varje enskild tågtyp som passerar bron under dess livslängd. De olika tågtyperna definieras enligt SS-EN 1991–2 och trafiksammansättningarna med tillhörande trafikmängd definieras av Trafikverket. Denna metod kan därför anpassas mer till den faktiska trafiken som bron utsätts för under sin livslängd. Resultatet från detta examensarbete indikerar på att den enklare λ-metoden inte är tillräckligt konservativ för att tillämpa i alla situationer. Där broar dimensioneras för övrig trafik kan λ-metoden tillämpas på säker sida, medan för broar som dimensioneras för tung massgodstrafik så visar det sig att λ-metoden inte är tillräckligt konservativ och därmed på osäker sida, i jämförelse med en beräkning av delskadan. Även om λ-metoden förefaller vara tillräckligt konservativ för broar som dimensioneras för övrig trafik så finns det fördelar med att tillämpa den mer omfattande Palmgren-Miners delskadehypotes för att erhålla en mer materialeffektiv konstruktion, vilket är en stor fördel vid stålkonstruktioner då stålindustrin står för 7 % av världens koldioxidutsläpp. Resultaten som påvisas i denna rapport bygger på fallstudien av bron över Rörströmsälven. För att dra mer konkreta slutsatser behöver fler brotyper med olika spännvidder och flerspannsbroar studeras där även andra kritiska detaljer kan kontrolleras. / In Sweden, we have a trend of increasing axle loads on our railways, with the most vulnerable stretch being the Malmbanan between Luleå and Riksgränsen. Increased axle loads generally lead to increased wear and degradation of the constituent parts of the infrastructure. For steel bridges, higher axle loads result in increased fatigue stresses, leading to a decrease in the theoretical fatigue life. When constructing a new bridge with a steel structure, fatigue verification can be carried out using either the simpler λ-coefficient method or the more comprehensive Palmgren-Miners cumulative damage method. This thesis examines how the choice of model affects the results of fatigue verification, focusing on a case study of the railway bridge over Rörströmsälven, where fatigue has been assessed using both the Palmgren-Miners cumulative damage method and the λ-coefficient method. The bridge has been assessed for both regular railway traffic and heavy freight traffic like Malmbanan, to observe the differences between the methods under different traffic conditions. The factor that most affects fatigue is increased axle load due to the non-linear relationship between the expected fatigue life and the stress range in the steel. The number of cycles also has a significant impact on fatigue life, although it is not as pronounced due to a linear relationship between fatigue life and the number of cycles. A difference between the simpler λ-coefficient method and Palmgren-Miners cumulative damage method is that the former is based on a single traffic load model (LM71) and λ-factors that consider span length, traffic volume, service life, and traffic on multiple tracks. The more comprehensive Palmgren-Miners cumulative damage method is on the other hand based on damages caused by each individual train type passing over the bridge during its service life. The different train types are defined according to SS-EN 1991–2, and the traffic compositions with corresponding traffic volumes are defined by the Swedish Transport Administration (Trafikverket). Therefore, this method can be better adapted to the actual traffic the bridge is exposed to during its service life. The results of this thesis indicate that the simpler λ-coefficient method is not conservative enough to apply in all situations. While the λ-coefficient method can be applied safely when bridges are designed for regular traffic, it is not conservative enough for bridges designed for heavy freight traffic, compared to a calculation of the cumulative damage. Even though the λ-coefficient method appears to be conservative enough for bridges designed for regular traffic, there are advantages to applying the more comprehensive Palmgren-Miners cumulative damage method, as it can lead to a more material-efficient design, which is a significant advantage for steel structures, considering that the steel industry accounts for 7% of the world's carbon dioxide emissions. The results presented in this report are based on the case study of the bridge over Rörströmsälven. To draw more general conclusions, more types of bridges with different span lengths and multi-span bridges need to be studied, where other critical details also can be assessed.

Uppsala Municipality is planning to build the southeast city district (SÖS), aiming to achieve climate neutrality by 2030 and climate positivity by 2050. In this thesis, the integration of electric vehicles (EVs) and charging infrastructure was investigated. It also examined the power demand, and the potential of photovoltaic (PV) production in combination with a battery storage system in SÖS, and its ability to reduce power peaks. The study was delimited to only incorporating charging demand in mobility houses, not from the private parking spots, as well as excluding alternative fossil-free vehicle options. Utilizing a stochastic model and data from Copenhagen and Stockholm, using trends for car pools and EV ratio, two scenarios were designed to forecast the spread of EVs and their impact on the power grid in SÖS by 2050. Since SÖS consists of both residential housing and workplaces, three different simulations were created to take their differences in mobility pattern into account. The two scenarios generated a different number of EVs, which resulted in a varied amount of charging points. Furthermore, the difference in EVs and mobility patterns showed different values of power demands and power peaks. PV panels combined with a battery storage system were able to both reduce the daily power demand, as well as the power peaks. For the sensitivity analysis, different sizes of the battery storage were examined. Finally, this report presents guidance for how to manage the challenges with an increased power demand from the more extensive use of EVs.

This thesis examines the pivotal role of port infrastructure in supporting offshore wind project development, with a focus on the strategic significance of port operation and storage. This study addresses the challenges of evaluating port area demand, complicated by the intricate and dynamic nature of the construction and logistical operations associated with offshore wind development. Through a comprehensive approach that includes a literature review on diverse roles of ports, analysis of port operations for key turbine components, and formulation of an assessment model to estimate port area demand, this research offers insights into the logistical and operational needs of ports in the offshore wind sector. A significant highlight of this study is the consideration of the temporal influence on port demand, a crucial factor stemming from the continuous loading and unloading activities at the port. In addition to port terminal area, hard criteria such as water depth, quay length, and load-bearing capacity are also examined. The findings underscore the connection between port infrastructure and the efficient operation of offshore wind farms. It highlights the need for synchronized coordination between the transport rate of components and offshore installation activities, to meet the specific demands of port infrastructure. Furthermore, the thesis explores these findings in the context of port development, identifying key requirements, challenges, and opportunities within the sector and offering a forward-looking perspective on the industry. This perspective considers the emerging trends, technological advancements, and innovative practices in offshore wind and their implications for port development. In conclusion, the research emphasizes the critical importance of understanding and meeting port specification requirements for the successful execution of offshore wind projects. It calls for continuous research and development efforts to improve the accuracy of estimating port infrastructure enhancement needs, in support of the growing offshore wind industry.

This thesis investigates the barriers and opportunities in adopting Digital Tracking Technologies (DTT) for concrete circularity in Sweden, utilising a multi-level perspective (MLP) framework often used to analyse Socio-Technical Transitions (STT). The construction industry, especially the concrete sector, is a major consumer of natural resources and a significant contributor to environmental degradation and waste. Transitioning from a linear to a circular economy (CE) is crucial for sustainable resource management, particularly through DTT adoption. However, the construction industry's slow adoption of Digital Technologies (DT) presents significant challenges. Therefore, this study uses a mixed-method approach, incorporating bibliometric analysis, text mining of academic literature and social media posts, and thematic analysis of semi-structured interviews with key stakeholders, supported by PESTLE and SWOT analyses to understand the dynamics at the regime level comprehensively. The findings identify 22 critical drivers, 24 barriers, and 15 opportunities affecting DTT adoption in the Swedish prefab concrete sector. Key barriers include high implementation costs, regulatory complexities, resistance to change, knowledge and awareness gaps, and integration issues. Conversely, opportunities include government incentives, enhanced material traceability, improved resource efficiency, potential industry collaborations, transparency for reuse, and alignment with sustainable development goals. The study provides strategic recommendations to overcome these barriers and leverage opportunities, thereby supporting the transition to a CE in the concrete sector. This research enhances the understanding of socio-technical transitions and offers practical insights for policymakers, industry stakeholders, and academics. / Demand Trust for Circular Building Materials [FA] (3C)