Urinmätning inom intensivvården är ett viktigt hjälpmedel för att få larm om dysfunktionalitet hos njurarna. Patienters urinproduktion är något som till största delen fortfarande mäts manuellt genom att samla upp urin från urinkatetern ner i en mätbehållare. I rapporten utvärderas en automatisk urinmätare (Sippi®) på en barnintensiv- och barnintermediärvårdsavdelning. Målen med förstudien var att undersöka vilka förbättringar som krävs för att produkten ska vara lämplig att använda på barn samt att ta reda på om Sippi® kan underlätta den fysiska arbetsmiljön och patientkomforten, utan att försämra mätnoggrannheten jämfört med den mätaren som används idag. Detta undersöktes i två delar, intervjuer samt genom kontrollmätningar. Mätnoggrannhetsstudien utfördes genom att den volym som erhölls från respektive mätare kontrollmättes i en mätcylinder. Detta gjordes på 6 patienter där totalt 52 mätningar utfördes med den manuella urinmätaren och 48 med den automatiska. Enligt slutsatsen bör slangen till den automatiska urinmätaren vara kortare än 149 cm men längre än 110 cm. Slangens flöde behöver förbättras och utrustas med en klämma som kan användas för att fästa slangen vid sängen. Angående mätnoggrannheten kunde ingen slutsats dras då signifikanta mätdata saknas. / Measuring urine output within the intensive care unit is a helpful tool finding renal dysfunctions. Urine output is a parameter that is in most cases still measured manually, by collecting the urine into a measuring chamber. In this study we have evaluated an automatic device (Sippi®) that measures urine output both at the pediatric intensive care unit and the pediatric intermediate care unit. The aim of the study was to find improvements making Sippi® appropriate for children’s care and to see whether this type of device can ease the work load for the nurses and improve the comfort for patients without having lower accuracy than the manual urinometer used today. The study was divided into two parts, control measurements and interviews. The control measurements compared the value of the urine output given by one of the two urinometers separately with a cylinder measurement. 52 measurements were made with the manual device and 48 with the automatic, altogether collected from six patients. No conclusion could be drawn about the accuracy of the urinometers since the number of data were too few. However from interviews and observations a few enhancements were derived for the automatic urinometer. The hose’s length needs to be shorter than 149 cm but longer than 110 cm, have a better flow and a clamp that allows the hose to be attached to the bed.

Bakgrund Medicinska gaser är kalla och torra, därav behövs de befuktas och värmas för att inte åsamka skador på lungorna hos patienter som behandlas i respirator. De vanligaste metoderna är aktiv och passiv befuktning, så kallad heated humidification (HH) och heat and moisture exchanger (HME filter). Syfte Att sammanfatta befintlig forskning om för- och nackdelar samt skillnader som framkommit med aktiv respektive passiv befuktning i respirationsvård på intensivvårdsavdelning. Metod En systematiskt genomförd litteraturstudie med narrativ summering. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed samt Cochrane. Nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats mellan tidsintervallet 2012–2022 inkluderades utifrån PICO. Kvalitetsgranskning utfördes med validerade granskningsmallar från Joanna Briggs Institute. Huvudresultat HH tillförde mindre mekaniskt dead space för intuberade som gav bättre PaCO2 värden, vilket är specifikt fördelaktigt för patienter med acidos. Den metoden är dock mer kostsam och fungerar ej lika effektivt vid stigande rumstemperatur och direkt solljus på apparaturen. Den kräver därav mer kontroller samt tillsyn vid dessa förhållanden. Vid non-invasiv behandling och tracheostomi i respirator ger HME filter inte sämre PaCO2 värden eftersom det större mekaniska dead space den tillför inte har samma negativa effekt vid dessa behandlingar och tillstånd. Den inkrementella kostnaden är bättre för HME filter, men huruvida den ger upphov till fler incidenser av tubocklusion är ej klarlagt. Slutsats Båda befuktningsmetoderna har klara fördelar och nackdelar, därav är det fördelaktigt att ha tillgång till båda metoderna på intensivvårdsavdelningar tillsammans med en tydlig rutin om när metoderna skall användas till patienten. / Background Medical gases are cold and dry, therefore the need for adding humid and heat is highly important, otherwise they can cause damage at the lungs in patients undergoing mechanical ventilation. The most common methods are active and passive humidification so called heated humidification (HH) and heat and moisture exchanger (HME). Aim Summarize existing research on advantages, drawbacks and differences that have emerged with active and passive humidification in respiratory care in the intensive care unit. Method A systematic conducted literature review with a narrative summary to compile the results. Searches were made on the databases CINAHL, PubMed and Cochrane. Nine scientific articles with a quantitative approach between 2012-2022 were included based on PICO. Quality review was performed with validated review templates from Joanna Briggs Institute. Results HH provided less mechanical dead space for intubated patients which provided better PaCO2 values, specifically beneficial for patients with acidosis. However, this method is more expensive and does not work as effectively with increasing room temperature and direct sunlight on the equipment. It therefore requires more controls and supervision in presence of these conditions. In patients undergoing non-invasive mechanical ventilation and in patients with tracheostomy who are mechanically ventilated, HME filters do not give higher PaCO2 values. ​​The increased mechanical dead space it adds does not have the same negative effect in these treatments and conditions. The incremental cost is better for HME filters, but whether it gives rise to more incidences of tube occlusion is not clear. Conclusion Both humidification methods have clear advantages and drawbacks, hence it is advantageous to have access to both methods at intensive care units together with a clear routine about when the methods should be used.

Bakgrund: Ventilatorassocierad pneumoni, VAP, är en vårdrelaterad infektion inom intensivvården som ökar mortaliteten och vårdkostnaden. För att förebygga VAP finns olika åtgärder som beskrivs i kliniska riktlinjer. Dessa finns som stöd för hälso- och sjukvårdspersonal för att öka patientsäkerheten. I dagsläget finns inga nationella eller internationella VAP-förebyggande riktlinjer. Syfte: Syftet är att kvalitetsgranska och jämföra svenska intensivvårdsavdelningars lokala kliniska riktlinjer gällande VAP-förebyggande åtgärder för vuxna. Metod: Kvantitativ deskriptiv studie. De lokala kliniska riktlinjerna kvalitetsgranskades med hjälp av kvalitétbedömningsinstrumentet AGREE II.  Resultat: Totalt kvalitetsgranskades och jämfördes 34% (n=27) av Sveriges intensivvårdsavdelningars lokala kliniska riktlinjer gällande VAP-förebyggande åtgärder. Alla granskade lokala kliniska riktlinjerna var av låg kvalité. Den låga kvalitén var bland annat orsakad av låg noggrannhet vid framställningen av riktlinjen [md=5] och lågt redaktionellt oberoendet [md=0]. I jämförelsen av VAP-förebyggande åtgärderna beskrev 93–100% (n=25–27) av riktlinjerna möjlighet till subglottisaspiration, kufftryck mellan 25–30 cmH2O, höjd huvudända eller tippning till 30–45 grader och skriftliga rutiner.  Slutsats: Sveriges intensivvårdsavdelningars granskade lokala kliniska riktlinjer gällande förebyggande av ventilatorassocierad pneumoni, VAP, var av låg kvalité. De innehåller en stor variation av VAP-förebyggande åtgärder, som i vissa fall var motsägande.  Det finns behov av en uppdaterad och evidensbaserade nationell eller internationell klinisk riktlinje gällande förebyggande av VAP. Detta för att säkra patientsäkerheten på Sveriges intensivvårdsavdelningar. / Background: Ventilator associated-pneumonia, VAP is a hospital acquired-infection that increases the mortality and the healthcare cost in the intensive care. There are different methods to prevent VAP. These methods are described in clinical guidelines. These guidelines are there to support healthcare professionals and to increase patient safety. There exist no national or international clinical guidelines for VAP-preventions. Aim: The aim is to quality appraise and compare Swedish intensive care units´ local clinical guidelines of VAP-prevention for adults.  Method: A quantitative descriptive study. The local clinical guidelines were appraised with the qualitative appraisal instrument AGREE-II.  Main result: In total 34% (n=27) of the Swedish intensive care units clinical guidelines for VAP-preventions were quality appraised and compared. All reviewed local clinical guidelines were of low quality. The low quality was caused by low accuracy in the preparation of the guideline [md=5] and low editorial independence [md=0]. In the comparison of VAP-preventions 93–100% (n=25–27) of the clinical guidelines described the possibility of subglottic aspiration, cuff-pressure between 25–35 cmH20, elevated head of the bed to 30–45 degrees and written guidelines.  Conclusion: The local Swedish intensive care units reviewed clinical guidelines for prevention of ventilator associated pneumonia, VAP had low quality.  They included a large variation of different VAP-preventions, and some of the preventions were contradictory. There is a need for an updated and evidence based national or international clinical guideline to prevent VAP. There is a need to ensure the patient safety in Sweden's intensive care units.

Bakgrund: Covid-19 pandemin åskådliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor hade en avgörande roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens karaktär, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, samt att många patienter blev kritiskt sjuka och inlagda på IVA samtidigt, överbelastade intensivvården. Dessa påverkade intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Syftet: Att sammanställa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Upplevelser relaterade till sjukdomens karaktär, Upplevelser relaterade till ett förändrat arbetssätt, Upplevelser relaterade till förändrad tillgång av resurser samt Upplevelser kring förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, utmattande och stressigt både fysiskt och psykiskt att vårda allvarligt sjuka patienter med covid-19. Eftersom väldigt många människor insjuknade av sjukdomen, blev intensivvården överbelastad. Etisk stress och känsla av vårdens avhumanisering kännetecknade intensivvårdssjuksköterskornas vårdarbete. Rädslan av att bli smittad eller exponera familjen för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och privat. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigmatisering och uppskattning från samhällets alla nivåer. / Bakgrund: Covid-19-pandemin tydliggjorde att intensivvårdssjuksköterskor spelat en viktig roll i vårdarbetet under pandemin. Sjukdomens natur, det vill säga att covid-19 är en smittsam sjukdom, och att många patienter blev kritiskt sjuka och samtidigt lades in på intensivvårdsavdelningar, överbelastade intensivvårdsavdelningarna. Detta påverkade intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Syfte: Att sammanfatta intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av vården av patienter med covid-19. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Dataanalysen inspirerades av Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016) analysbeskrivning. Resultat: Fyra teman identifierades: Erfarenheter relaterade till sjukdomens natur, Erfarenheter relaterade till ett modifierat arbetssätt, Erfarenheter relaterade till förändrad tillgång till resurser och Erfarenheter om förändrade relationer. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det var utmanande, ansträngande och stressande både fysiskt och psykiskt att ta hand om svårt sjuka patienter med covid-19. Eftersom ett stort antal människor insjuknade i sjukdomen blev intensivvårdsavdelningarna överbelastade. Moralisk nöd och en känsla av avhumanisering av vården präglade vårdarbetet hos intensivvårdssjuksköterskorna. Rädslan för att bli smittad eller utsätta sin familj för covid-19 påverkade deras liv både yrkesmässigt och i privatlivet. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde både stigma och uppskattning från alla nivåer i samhället.

Background: The prevalence of opioid use disorder has increased across the United States, but the rural population of Appalachia has been disproportionately impacted. Concurrently, the slow, but steady progress in the legalization of marijuana may be affecting perception of marijuana use in pregnancy. However, marijuana use in pregnancy has been associated with adverse perinatal outcomes. Concomitant use of opioids and marijuana in pregnancy has not been evaluated. Objective: The primary aim of the study was to evaluate the association between confirmed marijuana use in late pregnancy and preterm birth in opioid-exposed pregnancies. Methodology: A retrospective chart review was conducted that included all births from July 2011 to June 2016 from 6 delivery hospitals in South-Central Appalachia. Out of 18,732 births, 2368 singleton pregnancies indicated opioid use and met remaining inclusion criteria, with 108 of these mothers testing positive for marijuana at delivery. Independent sample t-test and Chi-Square analyses compared marijuana and non-marijuana exposed groups on maternal and neonatal outcomes. Regression analyses controlled for confounding variables in predicting neonatal abstinence syndrome (NAS), NICU admission, preterm birth, small for gestational age, and low birth weight outcomes as shown in Table 1. Results: Neonates born to marijuana-positive women in opioid-exposed pregnancy were more likely to be born preterm, small for gestational age, have low birth weight, and be admitted to NICU. After statistically controlling for parity, marital status, tobacco and benzodiazepine use, preterm birth and low birth weight remained statistically significant with aOR of 2.35 (1.30–4.24) and 2.01 (1.18–3.44), respectively. Conclusions: Maternal use of marijuana in any opioid-exposed pregnancy may increase risk of preterm birth and low-birth weight infants. Prospective studies need to examine the dose and timing of marijuana and opioid use in pregnancy to better delineate perinatal effects. Nonetheless, pregnant women using opioids, including recommended medication assisted treatment for opioid use disorder, should be educated about the risks of concurrent marijuana use during pregnancy and may need to be counseled to abstain from marijuana use during pregnancy for an optimal outcome.

Introduktion: Under Covid-19-pandemin var det besöksförbud på de flesta intensivvårdsavdelningar (IVA) och ett stort flöde av smittade patienter. Närståendes fysiska besök ersattes med videosamtal och andra digitala kommunikationslösningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva IVA-sjuksköterskors erfarenheter av digital kommunikation med närstående och patienter under Covid-19 pandemin i samband med besöksförbud. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie med åtta IVA-sjuksköterskor genomfördes och materialet transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med en konventionell innehållsanalys. Resultat: När pandemin uppkom såg IVA-sjuksköterskor att det fanns ett behov av kommunikationsvägar med närstående vid införande av besöksförbud, vilket gjorde att videosamtal ersatte närståendes tidigare fysiska avdelningsbesök. Närståendes virtuella kontakt med patienten och IVA-sjuksköterskor ökade delaktigheten och förståelsen för patientens vård och situation på IVA. IVA-sjuksköterskors erfarenheter påvisade att digital kommunikation fungerade tillfredsställande med närstående och patienter under pandemin. Slutsats: Närståendes delaktighet, förtroende och förståelse till patientens IVA-vistelse förbättrades ju mer de tilläts att deltaga i patientens vård genom digital kommunikation då det var besöksförbud. / Introduction: During the Covid-19-pandemic, most intensive care units (ICU) were prohibited from visiting and there was a large flow of infected patients. Relatives’ physical visits were replaced by digital communication solutions, for example video calls. Aim: This study aimed to describe ICU nurses' digital communication experiences with relatives and patients during the Covid-19 pandemic during prohibited from visiting. Method: An inductive qualitative interview study of eight ICU-Nurses' was conducted, and the material was transcribed verbatim. The content analysis performed on the transcribed material had a conventional approach. Results: When the pandemic arose the ICU-Nurses' saw that there was a need for communication channels with relatives' when the prohibitions from visiting was introduced, which meant that video calls replaced relatives' previous physical ward visits. Relatives' virtual contact with the patient and ICU-nurses increased their participation and understanding of the patient's care and situation in the ICU. The experiences from ICU-Nurses' showed that digital communication worked satisfactorily with relatives and patients during the pandemic. Conclusion: Relatives' participation, trust and understanding of the patient's ICU stay improved the more they were allowed to participate in the patient's care through digital communication when there is a restraining order.

The hospitalization of a family member in an intensive care unit can be a very stressful time for the family. Family bedside rounds is one way for the care team to inform family members, answer questions, and involve them in care decisions. Few studies have examined the experiences of family members with ICU bedside rounds. A qualitative descriptive study, undergirded by the Family Management Style Framework developed by Knafl and Deatrick (1990, 2003) and Knafl, Deatrick, and Havill (2012), was done at an academic medical center examining families who both participated and did not participate in the family bedside rounds. The majority of families who participated (80%) found the process helpful. One overarching theme emerged from the data of participating families: Making a Connection: Comfort and Confidence. Two major factors influenced how that connection was made: consistency and preparing families for the future. Three types of consistency were identified: consistency with information being shared, consistency about when rounds were being held, and consistency with being informed of delays. The second major contributing factor was preparing families for the future. When a connection was present, families felt comfortable with the situation. When any of the factors were missing, families described feelings of anger, frustration, and fear. Family members who did not participate described feelings of disappointment and frustration about not having participated. As healthcare providers, what we say to families matters. They need to be included in decision-making with honest, consistent, easy-to-understand information.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter riskerar att drabbas av ögonkomplikationer tidigt i vårdförloppet till följd av medicinska behandlingar och uteblivna omvårdnadsåtgärder. Ögonkomplikationerna riskerar att orsaka ett onödigt vårdlidande.   Syfte: Att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskan kan utföra för att reducera risken för utvecklandet av ögonkomplikationer inom intensivvården.   Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på elva kvantitativa studier. För litteraturstudiens dataanalys tillämpades en kvantitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitetsgranskning av det samlade materialet genomfördes enligt GRADE.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman av interventioner som var protokoll, fuktkammare (MC), vitamin A (VAEO) samt artificiella tårsubstitut. Artificiella tårsubstitut delades upp i tre subteman som var koksaltlösning, ögondroppar samt ögongel. Majoriteten av åtgärderna som studerades var effektiva i jämförelse med befintlig rutinvård. Protokoll och MC visade sig ha bäst effektivitet följt av artificiella tårsubstitut.   Slutsats: Patienter inom intensivvården riskerar att utveckla ögonkomplikationer vilka kan minimeras med individanpassade omvårdnadsåtgärder. Avsaknad av rutiner för ögonvård riskerar att skapa ett onödigt vårdlidande för intensivvårdspatienter. För att minska den risken kan evidensbaserade protokoll implementeras. Dessa kan bistå specialistsjuksköterskor att initiera preventiva omvårdnadsåtgärder och identifiera ögonkomplikationer samt bidra med bestående följsamhet. Vilka omvårdnadsåtgärder som är mest effektiva är ännu oklart och ett framtida forskningsområde. / Background: Intensive care patients are early post-admission susceptible to developing eye complications due to medical treatments and missed care measures. These eye complications may lead to unnecessary suffering.   Purpose: To investigate which nursing interventions the specialist nurse can perform to reduce the risk of developing eye complications in the intensive care unit.   Method: A descriptive literature study based on eleven quantitative studies. For the literature study data analysis, a quantitative content analysis with inductive approach was used. For quality assessment the GRADE system was used.   Results: The result showed four main themes of interventions which were protocol, moisture chamber (MC), vitamin A (VAEO) and artificial tear substitutes. Artificial tear substitutes were divided into the three subthemes: saline solution, eye drops and eye gel. The majority of nursing interventions in the study were effective in comparison with pre-existing routine care strategies. Protocolized care and the use of MC proved to be the most effective interventions, followed by the use of artificial tear substitutes.   Conclusion: Intensive care patients are at risk of developing eye complications that can be minimized with individually tailored nursing interventions. A lack of routine eye care can lead to unnecessary suffering for these patients. To reduce this risk, evidence-based protocols can be implemented. These can aid nurses to initiate preventive interventions and to identify eye complications and also contribute to higher compliance. Which interventions that are the most effective and when they should be implemented is still unclear and a subject for further research.

La détresse morale est un phénomène observé en premier chez les infirmières . Dans le cadre de ce mémoire, la définition utilisée est celle de Morley et al. (2019, p. 3) d’« un lien causal entre l’expérience d’un événement moral et d’une détresse psychologique » [traduction libre]. La détresse morale peut entraîner plusieurs conséquences psychologiques, physiques et organisationnelles. La COVID-19 exacerbe et ajoute des éléments contraignants contribuant à la détresse morale des infirmières des unités des soins intensifs (USI). Le cadre de référence est la typologie de la détresse morale écrite par Morley, Sese et al. (2020). Le but vise à mieux comprendre l’expérience de la détresse morale vécue par les infirmières d’une USI adulte durant la pandémie de la COVID-19. Un devis qualitatif d’ethnographie ciblée de Bourbonnais (2015) est utilisé. Les méthodes de collectes de données sont des observations accompagnées de notes de terrain, des échanges informels avec des informateurs généraux, des entretiens semi-structurés et des questionnaires sociodémographiques auprès d’informateurs clés et un journal réflexif. La méthode d’analyse de données est celle de comparaison constante de Côté et al. (2020). Huit informateurs clés âgés de 26 à 50 ans ont participé. Quatre thèmes principaux en ressortent : temporalité, facteurs influençant, détresse morale ainsi que les besoins de formation à l’expérience et la détresse des infirmières. Les résultats de cette étude ont plusieurs retombées pour la discipline infirmière dont la formation, pratique, gestion, recherche et politique. / Moral distress is a phenomenon that was first observed in nurses. The definition used in this thesis is provided by Morley et al. (2019, p. 3) who define moral distress as "a causal link between the experience of a moral event and psychological distress." Moral distress can lead to several psychological, physical, and organizational consequences. COVID-19 exacerbates and adds to the constraining elements contributing to moral distress in intensive care unit (ICU) nurses. The framework of this thesis is the typology of moral distress written by Morley, Sese et al. (2020). The purpose is to better understand the experience of moral distress by nurses in an adult ICU during the COVID-19 pandemic. To accomplish this, a qualitative focused ethnography design from Bourbonnais (2015) is used. The data collection methods are observations with field notes, informal exchanges with general informants, semi-structured interviews and sociodemographic questionnaires with key informants, and a reflective journal. The method of data analysis is the constant comparison method of Côté et al. (2020). Eight key informants between the ages of 26 and 50 participated. Four main themes emerged: temporality, influencing factors, moral distress, , and the need for education about nurses' experience and distress. The results of this study have several implications for the nursing discipline including education, practice, management, research and policy.

This survey research explores neonatal intensive care unit speech-language pathologists’ perceptions of infants with neonatal abstinence syndrome; specifically, how NAS affects infants’ feeding skills, along with structural and oral-motor characteristics. The findings of this research will contribute to this population’s information base. The results are expected to inform the field and current evidence-based practice care for infants with NAS.Learner Outcome(s): Explain Neonatal Abstinence Syndrome (NAS) Describe infants with NAS and how NAS affects the infants’ feeding skills from the perspective of Neonatal Intensive Care Unit (NICU) Speech-Language Pathologists (SLPs) Identify how SLPs in the NICU participate in intervention for infants with NAS and their families