Background: Men´s violence against women in relationship is a global healthproblem. 30% of all women in the world have at some point been exposed to violence in relationships. The problem tends to increase despite attempts to prevent the problem. Aim: The aim of this study is to achieve a deeper knowledge of prevention work to prevent violence against women in relationships. Methods: The study is based on six individual qualitative interviews with criminal investigative within the police and therapists in prison. Crime prevention models are used to analyze the qualitative interviews. Results: The results from this study show that poor self-esteem is a major risk factor for men´s violence against women in relationships. The criminal investigative och therapist agreed that the problem must be tackled at an early age. Conclusion: We need to start working and strengthening individs poor self-esteem at an early age through social crime prevention. When men have reached the stage where they are subject of the judiciary, the violence has often lasted a long time and the men have extensive problems.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem, och även om prevalensen till viss del är svårmätt så tyder forskningen på att omkring sju procent av Sveriges befolkning någon gång under livet drabbas. Internationella siffror tyder på att prevalensen i världen är omkring densamma som i Sverige och WHO arbetar med påtryckningar världen över för att få kvinnofridsfrågan på agendan. Sjuksköterskor på akutmottagningen träffar ofta våldsutsatta patienter då det är väldokumenterat att denna patientgrupp söker akutsjukvård i högre grad än övriga befolkningen, även av orsaker som inte har någon direkt koppling till våldsutsattheten. Socialstyrelsen menar i sin kunskapsöversikt ”Att se, vilja veta och att våga fråga” att screening för våldsutsatthet bör utföras i verksamheter med uppföljningsmöjlighet, såsom mödravård och psykiatri, och exkluderar akutsjukvården från denna rekommendation.  Att möta våldsutsatta patienter på akutmottagningen ställer höga krav på sjuksköterskans förmåga till kommunikation, patientcentrerad vård, uppbyggnad av förtroende och teamarbete.   Denna studie hade till syfte att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samtal med patienter på akutmottagningen om våld i nära relationer.   Studien genomfördes under våren 2016 som en intervjustudie där sju sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige intervjuades. Insamlat datamaterial analyserades enligt metoden induktiv innehållsanalys.   Resultatet visar att sjuksköterskorna möter både förenklande och försvårande faktorer gällande utbildning, arbetsmiljö och teamarbete, samt att sjuksköterskorna präglas av en vilja att hjälpa våldsutsatta patienter trots att samtalet ibland upplevs som svårt. Patientens egen förmåga och vilja att tala om sin våldsutsatthet påverkar sjuksköterskans samtal i stor utsträckning.   Slutsatsen av studien är att sjuksköterskor på akutmottagningen behöver utbildning och kontinuerligt stöd för att kunna möta denna till stor del osedda patientgrupp på ett sätt som blir förenligt med den personcentrerade vården, särskilt då miljön på akutmottagningen försvårar känsliga samtal med utsatta patienter. / Intimate partner violence (IPV) is a social problem, and although the prevalence is difficult to measure accurately, research indicates that somewhere around seven percent of the Swedish population is affected at some point during their lives. International numbers indicate that worldwide prevalence is about the same as in Sweden, and WHO is continuously pressuring governments around the world to put women’s’ health issues on the agenda. Nurses in emergency departments frequently encounter victims of intimate partner violence as it is well known that this patient category seeks emergency care to a higher degree than the average population, even from causes not directly associated with violence. In their systematic review “To see, want to know and to dare to ask”, The Swedish National Board of Health and Welfare claim that there is significant support for screening for IPV in health care settings better equipped for monitoring and follow-through, such as prenatal care and psychiatry, and emergency care is excluded from these recommendations. Encountering survivors of IPV in the emergency department demands that nurses are well equipped with competence in communication, patient centered care, trust building and teamwork.   The aim of this study was to describe nurses’ experiences in patient interviewing about intimate partner violence in an emergency department setting.   The study was carried out as an interview study during the spring of 2016, and seven nurses in an emergency department of southern Sweden were interviewed. The collected data was analyzed through inductive content analysis.   Results indicate that nurses encounter both facilitators and barriers regarding education, working environment and teamwork, and that the nurses are characterized by a strong will to be of assistance to survivors of IPV even though it may be a difficult topic to address. The patient interview is also strongly influenced by the patient’s own will and ability to talk about being subjected to IPV.   In conclusion, nurses in emergency departments need to be continuously educated and supported to be able to care for this largely unseen group of patients in a way that coheres with person centered care, especially since the physical environment in the emergency department makes sensitive issues harder to address.

Bakgrund Sedan 1970-talet har studier visat att män och kvinnor utövar våld i nära relationer till liknande grad. Även senare år har studier genomförts som visar att både män och kvinnor kan utöva och vara utsatta för våld i nära relationer. Män som blivit utsatta för våld i nära relationer söker hjälp både hos informella resurser som familj och vänner, samt hos formella resurser som hälso- och sjukvårdspersonal och hjälporganisationer. Männen upplever att de har blivit hjälpta till olika grad. Majoriteten av de män som sökt hjälp från olika hjälporganisationer upplever att organisationerna inte alls varit hjälpsamma, och många gånger har männen upplevt att de blivit dåligt bemötta. Syfte Syftet var att beskriva hur amerikansk hjälppersonal arbetar med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer samt deras tankar och upplevelser runt våldet. Metod Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes, varav en exkluderades. Intervjuerna transkriberades ordagrant. Materialet analyserades med metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Hjälppersonalens arbete med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer, samt deras tankar och upplevelser runt våldet resulterade i tre övergripande teman. Tema ett handlar om de män hjälppersonalen kommer i kontakt med. Tema två behandlar hur hjälppersonalen förhåller sig och arbetar i kontakt med män utsatta för våld i nära relationer samt hur de arbetar med ämnen runt männen. Tema tre handlar om hjälppersonalen som arbetar med männen, deras tankar och upplevelser om våldet samt om samhället och heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer. Slutsats Hjälppersonalen mötte män som upplevde olika typer av våld, reagerade och hanterade våldet på olika sätt. Deras arbete med heterosexuella män som utsatts för våld i nära relationer bestod av direkt arbete med männen utifrån deras behov och administrativt arbete för att på diverse sätt underlätta männens hjälpsökande. En annan del av hjälppersonalens arbete bestod av att nå ut till samhället och dess olika professioner. Arbetet påverkade hjälppersonalen på varierande sätt, bland annat kunde arbetet vara givande. Starka barriärer uppgavs vara extra viktigt för att inte påverkas negativt av sitt arbete.

Bakgrund Kvinnor världen över utsätts för våld i nära relationer. Våldet orsakar fysisk, psykisk och sexuell skada och lidande. Kvinnor utsatta för våld i nära relationer söker vård inom alla olika instanser av hälso- och sjukvården. Flera studier indikerar att hälso- och sjukvårdspersonal inte får tillräcklig utbildning samt har bristande kunskap om våld i nära relationer. Därmed saknar hälso- och sjukvårdspersonal kompetens att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer samt undviker att ställa frågan om våld vilket riskerar att dessa kvinnor inte får rätt vård. Aktuell forskning behöver sammanställas för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för våld i nära relationer och vad som krävs för ett gott bemötande av kvinnor utsatta för denna typ av våld. Syfte Att beskriva kvinnor utsatta för våld i nära relationer upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Studien har utförts med metoden icke-systematisk litteraturöversikt baserat på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklarna har tagits fram i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av relevanta sökord för studiens syfte. För att säkerställa en god kvalité, blev samtliga 15 artiklar kvalitetsgranskade med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudkategorier, fyra subkategorier samt ett bifynd identifierades utifrån artiklarna, vilka beskrev kvinnor utsatta för våld i nära relationer och deras upplevelser av mötet med hälsooch sjukvårdspersonal. Huvudkategorierna var; det trygga vårdmötet, det otrygga vårdmötet, samt ett bifynd med; faktorer som hindrar att berätta om våld. Ett empatiskt förhållningssätt och aktivt lyssnande hos vårdpersonalen utgjorde ett tryggt vårdmöte. Personal som saknade detta förhållningssätt och bemötte kvinnorna på ett otrevligt sätt kunde orsaka ytterligare stress och oro. Slutsats Denna litteraturöversikt visade att ett gott bemötande är en förutsättning för att kvinnor utsatta för våld i nära relation ska känna tillit till vårdpersonal och våga berätta om våld. Det behövs en större kunskap om våld i nära relationer inom hälso- och sjukvården samt att frågan om våld behöver ställas rutinmässigt. Därför bör det finnas rutiner på hur och när frågan ska ställas samt vad för information och hjälp som hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge kvinnan. / Background Women all over the world are exposed to intimate partner violence. The violence causes physical, psychological and sexual harm and suffering. Women exposed to violence seek care in all different instances of health care. Several studies indicate that health personnel do not receive sufficient training and lack knowledge about intimate partner violence. As a result, health personnel lack the competence to identify victims of violence and avoid asking questions about violence, which may risk that these women do not receive the right care. Current research needs to be compiled to increase healthcare personnel’s knowledge and understanding of intimate partner violence and what is required for good care of women exposed to intimate partner violence. Aim The aim of this study was to describe women, exposed to intimate partner violence, their experiences of meeting with health care personnel. Method The study has been written using the method non-systematic literature review based on 15 scientific articles. The articles have been retrieved from the databases PubMed and CINAHL using relevant keywords for the purpose of the study. To ensure a good quality, all 15 articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The result was compiled with an integrated data analysis. Results Two main categories, four subcategories and one secondary finding were identified based on the articles, which described women exposed to intimate partner violence and their experiences of the meeting with health personnel. The main categories were; the safe meeting with health personnel, the unsafe meeting with health personnel, but also a secondary finding; factors that prevent disclosing violence. An empathetic approach and active listening by healthcare personnel constituted a safe meeting with health personnel. Health personnel who lacked this approach and treated the women in an unpleasant manner could cause further stress and anxiety. Conclusions This literature review showed that good treatment is a prerequisite for abused women to trust healthcare personnel and to talk about violence. There is a need for greater knowledge about intimate partner violence within healthcare and the question about violence needs to be asked routinely. Therefore, there should be routines on how and when the question should be asked, as well as what information and help the health personnel should provide these women.

Bakgrund: Våld i nära relation är idag ett omfattande och kostsamt problem världen över, som främst drabbar kvinnor. Tidigare forskning visar på ett bristande handlingsmönster när kvinnor utsatta för våld söker hjälp hos hälso- och sjukvården. En av sjuksköterskans många uppgifter är att möta och vårda kvinnor utsatta för våld samt främja hälsa och lindra lidande. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som har utsatts för våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt baserad på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMED och Cinahl Complete. Systematisk datainsamling och analys genomfördes Resultat: Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade bristande kunskap om identifiering och hantering av våldsutsatta kvinnor.  Vissa sjuksköterskor hade även förutfattade meningar om våld. Sjuksköterskor med mer vana att möta kvinnor utsatta för våld hade lärt sig olika strategier och fastställt faktorer som underlättar att upptäcka och ingripa vid våld. Det framkom även att sjuksköterskor hade svårt att hantera sina emotioner efter mötet. Riktlinjer på arbetsplatsen, tidsbrist och olämpliga miljöer var barriärer för sjuksköterskor arbete. Sammanfattning: Sjuksköterskor är i behov av utbildning och praktisk träning inom våld i nära relation samt tydligare riktlinjer och en stödjande arbetsmiljö för att öka kvaliteten för omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor. / Background: Intimate partner violence is today a widespread and expensive problem worldwide, which mainly affects women. Previous research shows lack of action when women exposed to violence seeks help from health services.  One of the nurse’s many tasks becomes meeting and caring for the women who have been exposed to violence, also promote health and alleviate affliction. Aim: The aim was to illustrate nurse´s experiences of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method: Litteratur review based on 10 qualitative scientific articles from the databases PubMED and Cinahl Complete. Systematic data collection and analysis were made. Results: The result showed that the majority of the nurses had a lack of knowledge regarding identifying and caring for abused women. Some nurses have preconceived notions regarding intimate parter violence. Nurses that are more used to encountering abused women had learned the different strategies and determined factors that facilitates detection and intervention the event of violence. It also emerged that nurses had difficulty with managing their own emotions after encounting abused women.  Ambiguities around guidelines in the workplace, lack of time and unsuitable enviroment were barriers for nurses. Summary: Nurses are in need of education and practical training regarding intimate partner violence, as well as guidelines and a supportive work enviroment to increase the quality of care for women exposed to violence.

No description available.

Dating apps are in growing popularity, with 48% of dating app users in the United States being adults under 30 (Pew Research Center, 2020, Figure 5). While dating apps can provide a faster and easier way to meet or message a potential partner, they are also a relatively new platform to experience sexual violence. This thesis aims to explore the frequency of sexual violence experienced via dating apps as well as the specific effects this subtype of sexual violence has on the mental health of college students. Technology facilitated sexual violence (TFSV) includes unwanted sexual advances, sexual harassment, gender/sexuality-based abuse, sexual coercion, and rape that a person may experience due to technology that connected the victim to the perpetrator (Henry & Powell, 2018). While there is limited research on the physical and mental health effects of TFSV, past research includes all forms of technology. By focusing on dating apps, a widely used online platform, this research hopes to fill a gap in the research. The study conducted was of 230 college students at the University of Central Florida. Of all study participants, 144 reported current or past use of dating apps, and 88.8% of users reported at least one instance of sexual violence via dating apps. Overall, greater frequency of TFSV on dating apps was associated with more symptoms of depression, anxiety, PTSD, greater loneliness, less perceived self-control, and lower self-esteem.

Syfte: Syftet var att undersöka det vetenskapliga kunskapsläget beträffande transpersoners utsatthet för partnervåld med avseende på våldets karaktär samt för transpersoners särskilda utsatthet och tillgång till stöd. Metod: Genom utförandet av en scoping review inkluderades tretton artiklar som analyserades utifrån innehållsanalys (manifest och latent). Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman med tillhörande underteman, (1) partnervåld i samband med transidentitet; transpecifikt partnervåld, psykiskt partnervåld, (2) särskild utsatthet i samband med partnervåld; samhällsnormer, ytterligare riskfaktorer, (3) stöd från samhället och närstående; formellt stöd från samhället, informellt stöd från närstående, normativa roller för offer och förövare. Slutsats: Förekomsten av partnervåld bland transpersoner var omfattade och det fanns särskilda omständigheter som många gånger var kopplad till offrets transidentitet. Därmed uppstår ett behov av att transspecifika stödresurser utformas, samtidigt som professionellas kunskap och förståelse om målgruppen behöver öka. / Purpose: The aim was to explore the current state of knowledge within scientific research regarding transgender people’s exposure to intimate partner violence. Moreover to study the structure of the violence, transgender specific vulnerabilities and access to support. Method: Through scoping review, thirteen scientific articles were included and analyzed through content analysis (manifest and latent). Results: Three main themes emerged with appurtenant sub-themes, (1) intimate partner violence in relation to trans identity; transspecific intimate partner violence, psychological intimate partner violence, (2) specific vulnerabilities inrelation to intimate partner violence; societal norms, additional risk factors, (3) Support from society and personal network; formal support from society, informal support from personal network, normative roles for victims and perpetrators. Conclusion: Prevalence of intimate partner violence was extensive among transgender people, specific circumstances emerged related to the victims trans identity, which calls for transspecific support services and increased knowledge of the target group amongst professionals.

Tidigare forskning rörande partnervåld har i stor utsträckning fokuserat på mäns våld mot kvinnor, emellertid beskrivs våld inom HBTQ-gemenskapen ske i samma utsträckning. Syftet med vår studie var att undersöka hur partnervåld inom HTBQ-relationer har framställts i tidigare forskning. Vår studie avsåg även att undersöka vilka faktorer som kunde ha en påverkan på offers möjligheter att söka och få hjälp från samhället. Baserat på en allmän litteraturstudie, har 14 artiklar valts ut. Vi har analyserat dessa artiklar inom det teoretiska ramverket för intersektionalitet. Resultatet visar att våld i HBTQ-relationer beskrivs på liknande sätt som våld i heterosexuella relationer, dock med vissa signifikanta skillnader. Exempelvis kan sociala faktorer såsom heteronormativitet och homofobi ligga till grund för att våld uppstår i HBTQ-relationer. Resultatet påvisar även att HBTQ-individer upplever hinder till uppsökande av hjälp, utifrån samhälleliga könsnormer.

Syftet med denna studie har varit att jämföra tingsrättens domar i vårdnadstvister där det uppges att våld mellan föräldrar förekommit med socialtjänstens riktlinjer för vårdnad- boende- och umgängesutredningar, för att analysera vilka förväntningar på föräldrarna som beskrivs. För att besvara syftet har en dokumentstudie gjorts, där tingsrättens domar och Socialstyrelsens handbok gällande vårdnad, boende och umgänge analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Socialkonstruktionism, genusregimer och den modercentrerade familjemodellen har använts som teoretiska perspektiv och analysbegrepp. Studien har visat att tingsrättens och socialtjänstens förväntningar på föräldrar stämmer till stor del överens med varandra. I studien har det bland annat kunnat observeras i domarna att mammor får ett större ansvar för barnens och pappornas relation till varandra, att skydda barnen från våld, att hålla barnen utanför föräldrarnas konflikt och att få samarbetet mellan föräldrarna att fungera. Samarbete mellan föräldrarna och barnets kontakt med båda föräldrarna har lyfts fram både i domarna och handboken som en viktig grund i bedömningen. Dessa aspekter har i vissa domar resulterat i att våldet hamnat i skymundan i bedömningarna. Trots detta tas våldet i regel i beaktning, men i varierande grad och i de flesta fall bedöms föräldrars uppgifter om våld som trovärdiga av tingsrätten och socialtjänsten. Slutsatsen dras att tingsrätten i deras bedömningar har högre förväntningar på mammor och deras föräldraskap än på pappor och att våldets konsekvenser för varken barn eller föräldrar sällan tas i beaktning. I socialtjänstens handbok framgår liknande förväntningar på föräldrar som hos tingsrätten, dock är dessa förväntningar könsneutrala.