Kejsarsnitt - nödutgång eller genväg? / Föda barn i Västernorrland

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur pappor upplever ett akut kejsarsnitt. Metod: Deskriptiv studie med kvalitativ design. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tio pappor som varit med om ett akut kejsarsnitt.   Resultat: I studien framkom positiva upplevelser av akut kejsarsnitt så som ett bra bemötande av personalen och en känsla av att bli omhändertagen. Personalen uppfattades som proffsiga, trevliga och snälla. Det var framförallt efter det akuta kejsarsnittet som pappor upplevde en delaktighet då de själva fick ta hand om barnet. De såg då sin roll som betydelsefull. Pappans upplevelser av det akuta kejsarsnittet kan också vara kaotisk och traumatisk. Det fanns en önskan om psykologiskt stöd efter det akuta kejsarsnittet. Pappor upplevde att de inte kunde hjälpa till med så mycket praktiskt under själva kejsarsnittet utan de upplevde mer att de var ett mentalt stöd för mamman. Det fanns upplevelser av bristande information, både före, under och efter det akuta kejsarsnittet. Slutsats: Då det framkom i studien att det fanns en önskan om psykologiskt stöd bör det införas rutiner för att fånga upp dessa pappor och en möjlighet att erbjuda dem hjälp. Vad gäller information bör riktlinjer utformas för att pappor ska känna att de är väl informerade genom hela förloppet, informationen bör individanpassas. En informationsbroschyr om akut kejsarsnitt kan utformas och finnas tillgänglig på förlossningsavdelningar som ett led i informationsgivning. Nyckelord: Pappa, akut kejsarsnitt, upplevelser.

Pappans närvaro under förlossning har ökat de senaste åren. Vid förlossning förväntas de spela en aktiv roll i form av stöd för kvinnan. Många män är inte beredda på att en normal förlossning hastigt kan behöva slutas med kejsarsnitt. Syftet med studien är att ta reda på och beskriva pappors upplevelser av akut kejsarsnitt. För att få fram pappors upplevelse användes en fenomenologisk forskningsmetod i form av kvalitativa forskningsintervjuer. Fem pappor deltog i studien. Data presenteras i fem kategorier; blivande pappors kunskap och förväntningar kring förlossning, att inte veta vad som händer, närvaro ger delaktighet, att bli lämnad ensam eller inte, med eller utan information samt efter operation. Resultatet visade att blivande pappors förväntningar kring förlossning är att det ska gå normalt till. Deras kunskap om akuta kejsarsnitt är liten och därmed känner de sig oförberedda inför händelsen. Om informationen från barnmorskan var bristande medförde det att pappan kände oro och att han inte var delaktig i processen. De pappor som får information känner sig mer trygga och får en mer positiv upplevelse. En sådan enkel handling som att informera om vad som sker kan ändra en hel syn på en upplevelse. / Fathers attendance during childbirth has increased during the years. They are expected to play an important role in supporting the woman during delivery. Many men are not aware that what seems to be a normal delivery suddenly can end with an emergency caesarean section. The aim of this study was to see/find out how prospective fathers experience the situation of emergency caesarean section. To study fathers experience of caesarean section we used a phenomenological research method. Five fathers participated in the study and data was obtained by qualitative research interviews. The data was analysed and divided into five categories: expectant fathers knowledge and expectations about giving birth, to not know what is happening, presence gives a feeling of participation, to be left alone or not with or without information and after the operation. Results of the study showed that prospective fathers´ birth expectations were that it will be a normal delivery. Their knowledge of emergency caesarean section is small and therefore they feel unprepared with the situation. Not receiving continuous information from the midwife makes the father worried and anxious and gives a negative feeling of the delivery. The fathers who received information during the process had a more positive feeling and a feeling of participation. A simple thing like getting information changes the way a person feels about a situation.

Förlossningsrädsla utgör en speciell utmaning för mödrahälsovården och förlossningsvården.En konsekvens av rädslan är att kvinnor allt oftare kräver kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Syftet med denna studie var att belysa faktorer som ligger till grund för förlossningsrädsla samt att ta reda på hur omvårdnadspersonal kan ge stärkande omvårdnad till denna sårbara grupp. Metoden var en systematisk litteraturstudie som omfattade fjorton vetenskapliga artiklar. Materialet till litteraturstudien identifierades via datoriserad och manuell sökning i databaser och tidsskrifter på Högskolan Dalarnas bibliotek samt sjukhus biblioteket på Falu Lasarett. Sökningen gjordes i databaserna ELIN@dalarna, Pub Med, Swe Med, Libris och Google sholar. Sökord som användes var: Fear of childbirth. Resultatet visade att rädslans innehåll och natur hänger samman med kvinnans personliga förutsättningar samt den sociala situation hon lever i. En slutsats blev att många kvinnor behöver hjälp för sin oro inför förlossningen och många har i högre grad än andra väntande kvinnor haft besvär med psykisk ohälsa. En viktig förutsättning för ett optimalt och professionellt bemötande av den förlossningsrädda kvinnan är ett gott samarbete mellan hela vårdkedjan, så alla har samma synsätt. Genom att alla säger samma saker skapas en trygghet.

<p>Pappans närvaro under förlossning har ökat de senaste åren. Vid förlossning förväntas de spela en aktiv roll i form av stöd för kvinnan. Många män är inte beredda på att en normal förlossning hastigt kan behöva slutas med kejsarsnitt. Syftet med studien är att ta reda på och beskriva pappors upplevelser av akut kejsarsnitt. För att få fram pappors upplevelse användes en fenomenologisk forskningsmetod i form av kvalitativa forskningsintervjuer. Fem pappor deltog i studien. Data presenteras i fem kategorier; blivande pappors kunskap och förväntningar kring förlossning, att inte veta vad som händer, närvaro ger delaktighet, att bli lämnad ensam eller inte, med eller utan information samt efter operation. Resultatet visade att blivande pappors förväntningar kring förlossning är att det ska gå normalt till. Deras kunskap om akuta kejsarsnitt är liten och därmed känner de sig oförberedda inför händelsen. Om informationen från barnmorskan var bristande medförde det att pappan kände oro och att han inte var delaktig i processen. De pappor som får information känner sig mer trygga och får en mer positiv upplevelse. En sådan enkel handling som att informera om vad som sker kan ändra en hel syn på en upplevelse.</p> / <p>Fathers attendance during childbirth has increased during the years. They are expected to play an important role in supporting the woman during delivery. Many men are not aware that what seems to be a normal delivery suddenly can end with an emergency caesarean section. The aim of this study was to see/find out how prospective fathers experience the situation of emergency caesarean section. To study fathers experience of caesarean section we used a phenomenological research method. Five fathers participated in the study and data was obtained by qualitative research interviews. The data was analysed and divided into five categories: expectant fathers knowledge and expectations about giving birth, to not know what is happening, presence gives a feeling of participation, to be left alone or not with or without information and after the operation. Results of the study showed that prospective fathers´ birth expectations were that it will be a normal delivery. Their knowledge of emergency caesarean section is small and therefore they feel unprepared with the situation. Not receiving continuous information from the midwife makes the father worried and anxious and gives a negative feeling of the delivery. The fathers who received information during the process had a more positive feeling and a feeling of participation. A simple thing like getting information changes the way a person feels about a situation.</p>

ja

I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att delta vid olika typer av larm med kritiskt sjuka patienter. Vid dessa larm samarbetar anestesisjuksköterskan med andra professioner i ett interprofessionellt team och tillsammans ställs de inför utmaningen att vårda patienter i en utsatt situation. Tidigare forskning är knapphändig gällande anestesisjuksköterskors erfarenhet av dessa situationer. Således finns ringa kunskap om deras upplevelser av larmsituationer. Med detta som utgångspunkt var syftet med studien att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av att gå på larm. En kvalitativ ansats med ostrukturerade forskningsintervjuer har använts för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades och materialet analyserades sedan genom en induktiv innehållsanalys. I resultatet utkristalliserades tre kategorier; En utvecklande utmaning, Larmteamets möjligheter och hinder och Patientrelationen kommer i andra hand. Utifrån dessa tre kategorier framkommer att anestesisjuksköterskor som deltar vid larm utvecklar sin professionella förmåga i takt med erfarenhet. För dem är larmdeltagandet en positiv utmaning som även innehåller etiska och existentiella reflektioner. Vidare framkommer det att informella kollegiala samtal är en värdefull del av anestesisjuksköterskors utveckling av förmågan att hantera larmsituationer. För att det interprofessionella larmteamet ska fungera väl i den stressade larmsituationen anser anestesisjuksköterskor att det krävs en tydlig ledare, gemensam struktur, rak kommunikation och förmåga att hantera interna konflikter. Detta är i enlighet med tidigare forskning om teamarbete som visar att dessa egenskaper leder till ett välfungerande larmteam. Samspelet och samarbetet med anestesiläkarna är en väsentlig och viktigt aspekt för anestesisjuksköterskors trygghetskänsla vid larm. Det framkommer att relationen till de oerfarna anestesiläkarna stundtals innefattar maktspel och hierarki, vilket till viss del motsäger forskning som pekar på att det så kallade syster-doktor-spelet är på väg att försvinna. Gällande patientbemötande strävar anestesisjuksköterskor efter en god empatisk vårdrelation till patienten men begränsas i larmsituationen av patientens medicinska tillstånd.

Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att hantera separation mellan mor och barn efter kejsarsnitt. Metod: En kvalitativ intervjustudie med tolv barnmorskor från två förlossningskliniker i Mellansverige genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Utifrån sex subkategorier framkom tre kategorier ur resultatet: Strävan efter att förebygga separation, omständigheter som kan påverka tiden för separation samt den professionella rollen i verksamheten. Barnmorskor strävade efter att undvika separation mellan mor och barn efter kejsarsnitt för att främja amning, anknytning och se familjen. Omständigheter som kunde påverka tiden för separation var barnmorskors arbetssituation på förlossningsavdelningen, förflyttningar samt brist på nedskrivna riktlinjer och rutiner. Konklusion: Det ses en tendens till förbättringsmöjligheter och ett behov av att utveckla tydligare riktlinjer kring hantering av separation mellan mor och barn efter kejsarsnitt. / Aim: To describe midwives’ experiences of handling separation between mother and infant after a Caesarean section. Method: A qualitative interview study was conducted with twelve midwives from two obstetric clinics in central Sweden. Qualitative content analysis was used as an analytical method. Results: Based on six subcategories, three categories emerged from the result: striving to prevent separation, circumstances that may affect the time of separation, and the professional role of the midwife. Midwives strived to avoid separation between mother and infant after a Caesarean section to promote breastfeeding, attachment, and to see the family. Circumstances that could affect the time for were the midwives' employment situation on the maternity ward, transport (of mother and infant), and lack of written guidelines and procedures. Conclusion: A tendency for improvement opportunities can be seen and a need to develop clearer guidelines on managing separation between mother and infant after a Caesarean section.

Background: Emergency Cesarean section is the most common major surgical procedure in Africa and anesthesia is required for Cesarean sections. Aim: The aim of the study was to describe the actions of the perioperative team, with the main objective on the nurse anesthetist during a Cesarean section in Ghana. Methods: An ethnographic design with unstructed participant observations was carried out for this qualitative study. This overt descriptive study was carried out during 2 weeks in January 2011 at the Oda Government Hospital in Akim-Oda in Ghana. The content was analyzed through thematic content analysis based on field notes. Results: During 7 observations the writers found that the nurse anesthetists at the work alone without an anesthesiologist. The content analysis identified 5 different categories of the nurse anesthetists practice and the surgical team during a Cesarean section: Work environment, Care and treatment of the patient, Resources, Hygiene, Safety and security. Conclusion: The different treatment of the patient in Ghana and in Sweden was substantial. However; the writers found the working environment for the nurse anesthetist to be functioning, with limited means and resources. / Bakgrund: Akut Kejsarsnitt är det vanligaste större kirurgiska ingrepp i Afrika och anestesi krävs för Kejsarsnitt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva åtgärderna av ett perioperativ team, med huvudfokus på anestesisjuksköterskan, under ett Kejsarsnitt i Ghana. Metod: En etnografisk design med ostrukturerade deltagande observationer utfördes för denna kvalitativa studie. Studien genomfördes under 2 veckor i januari 2011 på Oda regions sjukhus i Akim-Oda i Ghana. Innehållet analyserades genom tematiska innehållsanalyser av field notes. Resultat: Vid 7 observationer fann författarna att anestesisjuksköterskan arbetade ensam utan en anestesiolog. Innehållsanalysen uppvisade 5 olika kategorier av anestesisjuksköterskans praxis och det kirurgiska teamet under ett Kejsarsnitt. Arbetsmiljö, vård och behandling av patienten, resurser, hygien, säkerhet och trygghet. Slutsats: Behandlingen av patienten jämfört med vården som ges till patienter i Sverige var märkbart annorlunda . Trots detta fann författarna att arbetsmiljön för anestesisjuksköterskan fungerade, med begränsade medel och resurser.

Bakgrund: Kejsarsnitt, en kirurgisk metod då barnet blir förlöst via ett snitt i bukväggen, medför risker vare sig det är elektivt eller akut. Sjuksköterskans roll i omvårdnaden av patienten postoperativt blir central för att främja egenvård och stärka patientens delaktighet.  Syfte: Att undersöka vilka komplikationer som uppstår, hur många som drabbas av dessa samt att kartlägga eventuella riskfaktorer för komplikationer hos kvinnorna som genomgått kejsarsnitt. Studien syftar också till att undersöka vilken upplevelse dessa kvinnor har angående proceduren pre-, intra - och postoperativt. Metod: Litteraturstudie av vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningen skedde på databaserna Statens Beredning för medicinsk och social Utvärdering (SBU), Cochrane, Cinahl, PsychINFO och Pubmed. Sammanlagt 15 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Resultat: Risken för att få en postoperativ komplikation, exempelvis sårinfektion, var liten. Förekomsten var cirka 10 %, men detta varierade kraftigt mellan artiklarna. Risken var dock större vid högt BMI, tobaksanvändning, högre ålder och hypertoni. Smärta var den mest frekvent förekommande komplikationen. För kvinnorna var det viktigt att vara välinformerade och att känna sig inkluderade under proceduren. Slutsats: Kvinnornas upplevelse av kejsarsnitten var främst förknippad med tiden innan kejsarsnittet. Rädslan för smärtan preoperativt var problematisk för kvinnorna som genomgick kejsarsnitt. Majoriteten av de postoperativa komplikationerna var smärta och sårinfektioner. Att ge patienten trygghet och strategier för coping inför kejsarsnittet var det som efterfrågas för att stärka patientens delaktighet och autonomi. / Background: Caesarean section, a surgical procedure whereas the child is delivered by an incision through the abdominal wall. The procedure entails some risks whether it is done electively or by emergency. The nurse’s part in the care of the patient becomes essential in the postoperative stage to support in the self-care and to make the patient participate in his/her own treatment. Purpose: The purpose was to look into which complications may occur, and to identify possible risk factors causing complications in the women undergoing a caesarian section. The purpose of this study was also to find out what kind of perception these women have of the procedure before, during and after the caesarean surgery. Method: A literature review of scientific studies and articles of both quantitative and qualitative design. The search was preformed on the databases: SBU, Cochrane, Cinahl, PsychINFO and Pubmed, after assessing the quailty, 15 articles were selected for inclusion. Results: The risk of having a postoperative infection was small, circa 10 % occurence, although varying a lot between articles. The risk was increased with high BMI, age, tobacco use and hypertension. Physical pain was the most experienced postoperative complication. Women felt that it was very important to be well-informed and for them to feel included in the caesarean procedure. Conclusion: Women’s experiences of a caesarean section were mostly influenced by the time before surgery. The fear of pain before surgery was problematic for women undergoing caesarean section. The majority of complications were postoperaitve pain and wound infections. Giving the patient strategies for coping and security was important to strengthen her participation and autonomy.