Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

<p>Människor tillskriver varandra egenskaper. Detta sker omedvetet och systematiskt och syftar till att underlätta förståelsen av omvärlden. Syftet med detta arbete har varit att undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att utifrån vald språkstil i ett e-postmeddelande bedöma en persons egenskaper, vilket i denna rapport benämnts en persons sociala styrka. En engelskspråkig undersökning har legat till grund för arbetet och tanken har - förutom ovanstående - varit att utröna hur väl ett experimentellt engelskspråkigt undersökningsresultat står sig under förhållandevis naturalistiska svenska förhållanden. Resultatet visar inte entydigt att språkstilen styr de egenskaper som författaren tillskrivs. Framräknade medelvärden ger en indikation på att kraftfullt formulerade meddelanden i större utsträckning bedömts som författade av personer besittande en hög social styrka, men endast ett fåtal av resultaten var statistiskt signifikanta. Bl.a. kan en viss skillnad i mäns och kvinnors bedömning skönjas, en skillnad som dock kan vara ett utslag av att grupperna storleksmässigt varit olika.</p>

Människor tillskriver varandra egenskaper. Detta sker omedvetet och systematiskt och syftar till att underlätta förståelsen av omvärlden. Syftet med detta arbete har varit att undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att utifrån vald språkstil i ett e-postmeddelande bedöma en persons egenskaper, vilket i denna rapport benämnts en persons sociala styrka. En engelskspråkig undersökning har legat till grund för arbetet och tanken har - förutom ovanstående - varit att utröna hur väl ett experimentellt engelskspråkigt undersökningsresultat står sig under förhållandevis naturalistiska svenska förhållanden. Resultatet visar inte entydigt att språkstilen styr de egenskaper som författaren tillskrivs. Framräknade medelvärden ger en indikation på att kraftfullt formulerade meddelanden i större utsträckning bedömts som författade av personer besittande en hög social styrka, men endast ett fåtal av resultaten var statistiskt signifikanta. Bl.a. kan en viss skillnad i mäns och kvinnors bedömning skönjas, en skillnad som dock kan vara ett utslag av att grupperna storleksmässigt varit olika.

I denna kandidatuppsats jämförs läsares och skribenters begrepp bakom sju datatermer från it-tidningen Computer Sweden. Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka om läsare och skribenter har samma begrepp bakom de sju termerna och hur deras begrepp stämmer överens med normkällorna. Ett ytterligare syfte är att undersöka hur etablerade de sju termerna är i såväl en fackspråklig som en allmänspråklig diskurs. Den första delen av studien grundar sig på en enkät där de två olika grupperna fått svara på vilka termer de anser sig förstå för att sedan ge en parafras på termerna. Svaren är analyserade med hjälp av kognitiv lingvistik, ramteori och terminologisk begreppsanalys. Den andra delen av studien grundar sig på korpusundersökningar där termernas etableringsgrad jämförs mellan en fackspråklig och en allmänspråklig diskurs. Resultatet för undersökningen är att skribenterna och läsarna har i stort sett samma begrepp bakom termerna, men att skribenterna generellt har ett större intensionsdjup. Samtliga termer är etablerade i den fackspråkliga diskursen, medan endast termen virus kan anses vara etablerad i den allmänspråkliga diskursen. Etableringsgraden tycks påverka läsarnas intensionsdjup "negativt". Ju mer etablerad en term är, desto allmännare begrepp bakom termerna har läsarna.

De senaste decenniernas förskjutning mot governance har gjort samhällsplaneringen alltmer komplex och fler aktörer har tagit plats i planeringen. De viljor och ideal som dessa aktörer har kommer till uttryck bland annat genom språkbruket i arkitekttävlingar, ett språkbruk som innehåller många metaforer. Ett flertal studier har kunnat påvisa metaforernas påverkanskraft på mänskliga resonemang - genom att tala om världen på ett särskilt sätt kan metaforerna legitimera vissa handlingar och världsbilder och samtidigt osynliggöra andra.   I syfte att synliggöra det språkbruk som präglar samtida arkitekttävlingar ämnar den här uppsatsen att besvara två frågor: vilka begreppsliga metaforer används i samtida svenska arkitekttävlingar för stadsdelar? samt vilka problem, åtgärder och aktörer legitimeras av bruket av metaforer i arkitekttävlingarna? Genom att anlägga ett perspektiv från den kognitiva lingvistiken och utföra en metaforanalys på språkbruket i fem olika arkitekttävlingar för stadsdelar upptäcker den här studien att metaforerna som används i samtida tävlingar visar en stor bredd av dels teman och ämnen och dels åtgärder och aktörer som legitimeras i tävlingarna. Metaforerna representerar både levande och icke-levande domäner, både vardagsnära och mer branschspecifika. De teman som kan skönjas är: den biologiska staden, staden som kultur och media, att driva staden som ett företag, staden som svärd och sköld, staden som egendom, när staden blir sin motsats, den mekaniska staden, staden som håller ihop och staden som ännu inte finns. Det finns tendenser i materialet att icke-levande ting tillskrivs en agens som de i bokstavlig mening inte kan ha och att flera av de åtgärder som legitimeras i materialet har en tydlig geografisk profil där vissa platser i staden premieras framför andra.

This study aims to semantically analyse the use of the three placement verbs wAH, wd(i), and rdi in Earlier Egyptian to investigate the nuances and development of the process of ‘placing’ in the language. A mixed methods approach was employed in the study using Systemic Functional Linguistics as the theoretical framework. The results show that the three verbs have distinct semantic profiles. The use of wd(i) and rdi changes after the Old Kingdom, whereas wAH remains more or less the same denoting a downward movement of the Goal. One of the verbs – wd(i) in the Old Kingdom and rdi after that – functions as a more general and frequent verb, although wd(i) already in the Old Kingdom shows a specific nuance of ‘firm placing’. Additionally, rdi is rare as a placement verb in the Old Kingdom, after which it is semantically bleached and becomes the general placement verb of the language. At the same time, the use of wd(i) diminishes.  Furthermore, the process of ‘placing’ in Earlier Egyptian tends to only include the participants Actor, Goal, and Location, whereas the other circumstances of the process are often more or less implicit. Consequently, the nuances of the process of ‘placing’ – especially with rdi after the Old Kingdom – can be interpreted from the combination of the participants and the co(n)text of the process as a whole. / Syftet med denna studie är att semantiskt analysera användningen av de tre placeringsverben wAH, wd(i) och rdi i tidig fornegyptiska för att undersöka nyanserna och utvecklingen av processen ”att placera” i språket. I studien användes en blandad metod med Systemisk Funktionell Lingvistik som teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de tre verben har distinkta semantiska profiler. Användningen av wd(i) och rdi förändras efter Gamla riket, medan wAH förblir mer eller mindre oförändrat och betecknar en nedåtgående rörelse av Goal. Ett av verben – wd(i) i Gamla riket och rdi därefter – fungerar som ett mer allmänt och frekvent verb, även om wd(i) redan i Gamla riket uppvisar en specifik nyans av ”fast placering”. Dessutom är rdi sällsynt som placeringsverb i Gamla riket, varefter det semantiskt bleks och blir språkets allmänna placeringsverb. Samtidigt minskar användningen av wd(i).  Därutöver tenderar processen ”att placera” i tidig fornegyptiska att endast omfatta deltagarna Actor, Goal och Location, medan de övriga omständigheterna är mer eller mindre implicita. Följaktligen kan nyanserna i processen ”att placera” – särskilt med rdi efter Gamla riket – tolkas utifrån kombinationen av dess deltagare och ko(n)texten i sin helhet.

Denna studie undersöker hur programledare i ett tv-program för teckenspråkiga ungdomar använder sig av token blend i svenskt teckenspråk. Det teoretiska ramverket för studien är mental space theory som hämtats från kognitiv lingvistik och har vidareutvecklas för teckenspråk av den amerikanske lingvisten Scott Liddell. Inom denna teori är man bland annat intresserad av att studera hur det tomma området framför kroppen kan ge mening i teckenspråket. Studien visar att bruket av token blend är vanligt i redaktionella texter som presenteras i ett tv-program. Stödanteckningar på skriven svenska tycks inte påverka bruket av token blend. Frekvensen av token blend är jämförbar med en sakprosatext som framförs utan skrivet manuskript. Däremot är blicken riktad mot kamerorna och knappast alls mot token, vilket annars är vanligt i spontant språkbruk.

The present study is based on conceptual metaphor theory (CMT), which Lakoff and Johnson introduced in 1980. Data were taken from the Corpus of Contemporary American English (COCA), and three phrases (a long road, bumpy road and fork in the road) were investigated, in order to see how far the conceptual metaphor theory can be corroborated using authentic data. Journey was taken as the source domain of the three phrases. After analysis it was found that altogether 79% were metaphorical tokens, 18% were literal uses and 3% ‘other’ uses of the three phrases. In the metaphorical tokens of the three phrases six conceptual metaphors were identified and the most common conceptual metaphor was LONG-TERM PURPOSEFUL (LABOURIOUS) ACTIVITIES ARE JOURNEYS which made up 63% of all metaphorical tokens. The conceptual metaphor RECOVERING FROM PHYSICAL ILLNESS (OR GRIEF) OR PHYSICAL (OR MENTAL) SUFFERING IS A JOURNEY was only found in metaphorical tokens of the phrase a long road. The study shows that CMT can be used to explain the majority of the tokens in the corpus. However, one conceptual metaphor often mentioned in previous accounts, LOVE IS A JOURNEY, turned out to be quite rare. / Studien baseras på Lakoff och Johnsons teori om konceptuella metaforer som introducerades 1980. Materialet är hämtat från Corpus of Contemporary American English (COCA), där tre fraser undersöktes (a long road, bumpy road, fork in the road), för att se i vilken mån teorin om konceptualla metaforer kan beläggas i autentiskt material. Journey (dvs. resa)var källdomänen för de tre fraserna. Analysen visade att totalt 79 % av de undersökta fraserna var metaforiska, i 18 % användes fraserna i bokstavlig mening, och 3 % klassificerades som ”annat”. Sex konceptuella metaforer identifierades; den vanligaste visade sig vara LÅNGSIKTIGA MÅLINRIKTADE (ARBETSKRÄVANDE) AKTIVITETER ÄR RESOR vilket utgjorde 63 % av alla token. Den konceptuella metaforen ATT TILLFRISKNA FRÅN FYSISK SJUKDOM (ELLER SORG) ELLER FYSISKT (ELLER MENTALT) LIDANDE ÄR EN RESA påträffades bara i frasen a long road. Studien visar att teorin om konceptuella metaforer kan användas för att förklara majoriteten av träffarna i korpusen. Det visade sig emellertid att en konceptuell metafor som ofta nämns i tidigare beskrivningar, KÄRLEKEN ÄR EN RESA, var ovanlig i materialet.

Abstract The theme of this doctoral thesis is the relationship between gender, language, and cognition. The research object are Swedish suffix derived feminine nouns (feminine derivations) and their Finnish and German equivalents. The focus lies on their semantic and conceptual structures. The main material source constitutes of unilingual Swedish, Finnish, and German dictionaries. I this study the meaning descriptions of the feminine derivations are regarded as semantic structures which are called omskrivnings. An omskrivning expresses the meaning of a word by “re-writing” it with other words. The theoretical frame of reference is cognitive linguistics that is combined with gender studies. Linguistic structures reflect conceptual structures and symbolize a certain perspective to the phenomenon they refer to (here: gender). This is called conceptualization. The starting point of this study is that meanings (semantic structures) and concepts behind them (conceptual structures) constitute of components that stand in certain relationships to each other. The components in the conceptual structure are called schemes. Four different patterns of omskrivning can be found in unilingual dictionaries. These patterns represent four types of semantic and conceptual structures and thus four ways to conceptualize gender: as a primary, secondary, overlapping, or relational scheme. In this study the conceptualizations are also related to the external reality. The relationship between the conceptualizations and the external reality is studied in terms of how and if Swedish, Finnish and German feminine derivations are used in communication. The use of feminine derivation varies in different languages. Every one of the four semantic and conceptual types has its own characteristic conceptualization that implies whether feminine suffixation is facultative or obligatory – i.e. if it’s possible to choose between a feminine derivation and a corresponding masculine or gender neutral word. Alongside conceptualization the facultativity and obligation are also influenced by the external reality. The external reality constitutes of three factors concerning each language: language typology, strategy for equal language, and gender culture. They can possibly explain why there are differences and similarities in the use of feminine derivations between Swedish, Finnish, and German. / Tiivistelmä Tämän väitöskirjan aiheena on sukupuolen, kielen ja kognition välinen suhde. Tutkimuskohteena ovat ruotsalaiset suffiksijohdetut feminiiniset henkilönimikkeet (feminiinijohdokset) ja niiden suomalaiset ja saksalaiset ekvivalentit. Tarkoitus on tutkia sanojen semanttisia ja käsitteellisiä rakenteita. Tärkeimpänä lähdeaineistona ovat yksikieliset ruotsalaiset, suomalaiset ja saksalaiset sanakirjat. Tutkimuksessa feminiinijohdosten sanakirjamääritelmät katsotaan semanttisiksi rakenteiksi, joista käytetään nimitystä omskrivning. Omskrivning ilmaisee sanan merkityssisällön ”uudelleenkirjoittamalla” sen toisia sanoja käyttäen. Teoreettisena viitekehyksenä on kognitiivinen kielitiede yhdistettynä sukupuolentutkimuksen näkökulmaan. Kielen rakenteet heijastavat käsitteellisiä rakenteita ja symboloivat tiettyä näkökulmaa siihen ilmiöön, johon ne viittaavat (tässä: sukupuoli). Tätä kutsutaan käsitteistykseksi. Tutkimuksen lähtökohtana on se, että sekä merkitykset (semanttiset rakenteet) että käsitteet niiden takana (käsitteelliset rakenteet) koostuvat komponenteista, joiden välillä on erilaisia suhteita. Käsitteellisen rakenteen komponentteja kutsutaan skeemoiksi. Yksikielisissä sanakirjoissa esiintyy neljä omskrivning-mallia. Omskrivning-mallit edustavat neljää semanttisen ja käsitteellisen rakenteen tyyppiä ja siten neljää erilaista tapaa käsitteistää sukupuoli: primäärinä, sekundäärisenä, limittäisenä tai suhteellisena skeemana. Tutkimuksessa käsitteistykset liitetään myös ulkoiseen todellisuuteen. Suhdetta käsitteistysten ja ulkoisen todellisuuden välillä tarkastellaan sen avulla, miten ruotsalaisia, suomalaisia ja saksalaisia feminiinijohdoksia käytetään kommunikaatiossa. Feminiinijohdosten käyttö vaihtelee eri kielissä. Jokaisella neljällä semanttisella ja käsitteellisellä tyypillä on oma tunnusomainen käsitteistyksensä, joka implikoi, onko feminiinisuffiksaatio valinnainen vai pakollinen, ts. onko mahdollista valita feminiinijohdoksen ja vastaavan maskuliinisen tai sukupuolineutraalin sanan välillä. Käsitteistyksen ohella valinnaisuuteen ja pakollisuuteen vaikuttaa myös ulkoinen todellisuus. Ulkoinen todellisuus koostuu kolmesta tekijästä jokaisen kielen kohdalla: kielityyppi, tasa-arvoisen kielenkäytön strategiat ja sukupuolikulttuuri. Näiden avulla voidaan selittää miksi feminiinijohdosten käytössä on eroja ja yhtäläisyyksiä ruotsin, suomen ja saksan välillä. / Abstrakt Temat i denna doktorsavhandling är förhållandet mellan kön, språk och kognition. Undersökningsobjektet är svenska suffixavledda feminina personbeteckningar (femininavledningar) och deras finska och tyska ekvivalenter. Syftet är att studera beteckningarnas semantiska och begreppsliga strukturer. De viktigaste materialkällorna utgörs av svenska, finska och tyska enspråkiga ordböcker. I denna undersökning tolkas femininavledningarnas betydelsebeskrivningar som semantiska strukturer vilka kallas omskrivningar. En omskrivning uttrycker ordets betydelseinnehåll genom att ”skriva om” det med andra ord. Den teoretiska referensramen utgörs av kognitiv lingvistik som kombineras med en genusvetenskaplig synvinkel. Språkets strukturer avspeglar begreppsliga strukturer och symboliserar ett visst perspektiv på den företeelse som de syftar på (här: kön). Detta kallas konceptualisering. Undersökningen utgår från att både betydelser (semantiska strukturer) och begrepp bakom dem (begreppsliga strukturer) består av komponenter och att komponenterna står i vissa förhållanden till varandra. Komponenterna i den begreppsliga strukturen kallas scheman. I enspråkiga ordböcker förekommer fyra olika omskrivningsmönster. Omskrivningsmönstren representerar fyra semantiska och begreppsliga strukturer och därmed fyra sätt att konceptualisera könet: som primärt, sekundärt, överlappande eller relationellt schema. I denna undersökning relateras konceptualiseringarna även till den utomstående verkligheten. Förhållandet mellan konceptualiseringarna och den utomstående verkligheten beaktas inom ramen för hur och om svenska, finska och tyska femininavledningar används i språkbruket. Användningen av femininavledningar varierar i olika språk. Var och en av de fyra semantiska och begreppsliga typerna har sin kännetecknande konceptualisering som implicerar huruvida femininsuffixeringen är fakultativ eller obligatorisk, d.v.s. huruvida man kan välja mellan en femininavledning och en motsvarande maskulin eller könsneutral beteckning. Vid sidan av konceptualiseringen påverkas fakultativiteten och obligatoriet också av den utomstående verkligheten som utgörs av tre faktorer för varje språks del: språktyp, strategi för jämställt språk och könskultur. Med hjälp av dem är det möjligt att förklara varför det finns skillnader och likheter i användningen av femininavledningar mellan svenska, finska och tyska.

The translation of metaphors has been analyzed and discussed for several decades, but there are not many multilingual studies that examine how metaphors are translated. The present study takes a cognitive approach to metaphor and investigates how translators at the European Commission handle metaphorical expressions and the underlying conceptual metaphors in political discourse. The source text is the English language version of the policy document A European Agenda on Migration, and the Swedish and Spanish language versions of it are included as target texts. The study identifies the conceptual metaphors that conceptualize migration and other topics that are closely related to the European migrant and refugee crisis of 2015 and the translation procedures that are used. A total of six translation procedures were found in the target texts, and the most used procedure in the Spanish target text was to retain both the conceptual metaphor and the metaphorical expression, whereas the most used procedure in the Swedish target text was to replace the metaphorical expression with a completely different one and thereby using a different conceptual metaphor. The parallel analysis of all three language versions also revealed that non-metaphorical expressions in the source text were occasionally replaced with metaphorical expressions in the target texts, which proves that adding a conceptual metaphor is one of many translation procedures. The most frequently used source domains in the source text, i.e. water, enemy and applied force, were transferred to both target texts. Some source domains were eventually lost, but a couple of new ones, such as disease and weight, were added instead.