Förorenade områden kan utgöra en stor risk för den omgivande miljön. Föroreningar som tungmetaller kan påverka det mikrobiologiska livet samt genom urlakning föras ut i grundvatten och vidare förorena omgivande miljö och dricksvatten. Tungmetaller tas även upp i organismer och sprids vidare i näringskedjor och kan också nå människan genom föda som växer eller odlas på förorenad mark. Föroreningar i mark härstammar oftast från gammal industriell produktion, så även i och omkring samhället Gusum i Östergötland. Här har verksamhet med smältverk bedrivits sedan 60-talet och ända fram till början av 80-talet var rökgaserna från verket orenade från metaller och har kraftigt förorenat och skadat närområdet kring bruket. Syftet med detta arbete är att undersöka hur allvarligt förorenat området kring bruket är av metallerna koppar och zink, samt om metallerna riskerar att spridas ned i markprofilen och om denna risk förefaller öka ju högre halter marken har utsatts för. Information om området har samlats in och provtagningar i marken har genomförts på två olika avstånd från bruket. Provtagningarna omfattade totalt 8 st provgropar, 4 st på vardera provtagningsplats. Proverna har tagits från 4 olika djup i varje enskild grop. Resultaten av studien visar att tillståndet i marken är allvarligt till mycket allvarligt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för förorenad mark. Vidare visar mätningarna att det mesta av metallföroreningarna är bundet i markens organiska lager. Metallkoncentrationen i markens övre skikt verkar ha liten betydelse i detta fall för spridningen nedåt i markprofilen och spridningen sker mycket långsamt.

Det nya båtvarvet på Beckholmen i Stockholm är placerat på öns västra sida. Inuti varvsbyggnaden kommer stora båtar kunna repareras året runt. Båtarna lyfts upp ur vattnet och förflyttas in i varvets skrovhall med hjälp av en shiplift. För att kunna reparera båtarnas olika delar finns ett antal olika verkstäder på vardera sidan om skrovhallen. Traverser finns i varje hall för att kunna förflytta delar mellan dem. Ett förråd och en miljöstation finns belägna i ytterligare sidobyggnader. Mitt förslag på den nya varvsbyggnaden kommer av inspiration från klassiska båtvarv och industrihallar. Den är konstruerad av pelare som bär traverserna. Diagonala strävor stöttar upp pelarna för att ta hand om de stora krafter traverserna skapar. Dessa är synliga i fasad och bryter upp varvets stora volym. Fasaderna har en klar turkos färg, som en kontrast till de varma kulörer som omgivande byggnader har. Det starkt turkosa varvet kommer att vara synligt från många olika platser i Stockholm. Färgen kommer utav ärgad kopparplåt eller plåt behandlad för att uppnå liknande kulör. De stora portarna är belägna på skrovhallens södra kortsida och utgör den fasad som kommer att vara synlig från andra sidan vattnet. När dessa öppnas visas den mycket ljusare och varmare insidan av varvet. Innerväggarna består utav silverfärgad plåt och mässingsdetaljer. Detta för att dagsljuset ska reflekteras på insidan och skapa en ljus atmosfär, utan för mycket direkt solljus. / The new shipyard building on Beckholmen, Stockholm, is situated on the island’s western side. Within the building large ships will be repaired throughout the year. The boats are taken out of the water into the building’s large hall with the help of a shiplift. Workshops are located on each side of the hall, for the repair of the ships’ different parts. Overhead cranes run along each of the different workshops and the hall to be able to lift the parts between the ships and the reparation spaces. A large storage room and a recycling room are found at the back of the building. My suggestion for the new shipyard building is inspired by classical industrial architecture. It is constructed of steel columns, which the overhead cranes are mounted on. Braces support the columns and help resist the strong forces created by the movement of the cranes. The braces are emphasized  in the building’s facade. The facades of the building are of a vivid turquoise colour, a contrast to the surrounding buildings’ facades. The brightly-coloured shipyard building will be visible from different locations in the center of Stockholm. The colour comes from verdigris copper. The large hall has two gates at the south end, through which the ships are transported.  When the gates are open a lighter and warmer interior is revealed. The interior walls are constructed of silver-coloured corrugated metal sheets. The metal sheets reflect the sunlight coming through the windows, which helps create a light atmosphere on the inside of the building.

Käppalaverket är ett avloppsreningsverk som är beläget på Lidingö. Avloppsreningsverket renar idag avloppsvatten från över en halv miljon människor. Varje år produceras det omkring 30 000 ton slam på Käppalaverket. Det näringsrika slammet används sedan som gödsel som sprids på åkermarken. Från 2007 fram till 2012 har kopparhalten stigit i det producerade slammet på Käppalaverket. Det har resulterat i att mängden koppar har överstigit det uppsatta gränsvärdet för att få sprida slam på åkermark (300 g koppar/ha och år). Därmed får endast en begränsad mängd av det producerade slammet spridas på åkermarken. Gränsvärdet är satt för att skyddamark- och vattenlevande organismer. Den tvåvärda kopparjonen har nämligen en toxisk effekt på organismerna. Även Bromma och Henriksdals avloppsreningsverk har haft en liknande ökning i kopparhalt hos slammet, men inte lika kraftig som Käppalaverket. Den största delen av den koppar som hamnar i slammet förutspås komma från kopparrör i hushållen. Därför har flera olika parametrar undersökts för att se hur mycket påverkan de har på korrosionen av kopparrören. pH, alkalinitet och naturligt organiskt material (NOM) är de parametrar som mest påverkar mängden koppar som löses ut genom korrosion i dricksvattnet. En sänkning av pH leder till högre halt koppar i dricksvattnet, men en sänkning av alkalinitet och NOM-halt bidrar istället till en lägre halt koppar i dricksvattnet. Även temperatur och stilleståndstid har betydelse för hur snabbt korrosionen av koppar sker. Majoriteten av Käppalas medlemskommuner får sitt dricksvatten från Görvälnverket. Lovö och Norsborgs vattenverklevererar dricksvatten till övriga kommuner inom Käppalas upptagningsområde. Hos Görvälnverket har alkaliniteten stigit svagt från år 2000 fram till idag. Denna stigning borde endast påverka i ytterst liten grad på den höga kopparhalten i Käppalaverkets slam. På övriga parametrar som anses ha påverkan på kopparhalten i slammet har det inte setts någon tydlig tendens. Ökningen av kopparhalter i slammet tyder istället på andra orsaker. I februari 2009 bytte Käppalaverket tillsammans med Bromma och Henriksdals reningsverk analyslaboratorium. Bytet av laboratorium tyckts påverka analysresultaten så att analysresultaten från det nya laboratoriet uppvisar en högre halt koppar i slammet. Dessutom har standardavvikelsen varit större för de analysresult som erhållits efter laboratoriebytet jämfört med analysresultaten före laboratoriebytet. Analysosäkerheten har emellertid varierat mellan åren då kopparhalten islammet steg. På Stockholm Vattens laboratorium dit proverna skickades innan laboratoriebytet var analysosäkerheten väldigt ospecifikt angivet. Enligt analysrapporten hade provresultatet en analysosäkerhet mellan 15-40 %. Proverna skickades efter laboratoriebytet till Eurofinslaboratorium i Lidköping. Där har analysosäkerheten på slamproverna minskat med tiden. Första tiden efter bytet var analysosäkerheten på proverna 30 % därefter har osäkerheten minskat till 15 %. Anledningen till att Käppalaverket haft en kraftigare stigning än Bromma och Henriksdalsreningsverk är oviss. En förklaring skulle kunna vara att slamkonditioneringsprocessen Kemicond påverkade analysresultatet eftersom en viss koncentrationsförändring skulle skett då processen var i drift. Men kopparhalten har inte sjunkit så kraftigt som förväntat efter att Kemicond avvecklades. Emellertid har den totala mängden koppar in till Käppalaverket ökat under tidsperioden då kopparhalten i slammet varit högre. Det tyder på att det är någon annan bakomliggande orsak till ökningen av koppar i slammet. / Käppala wastewater treatment plant (WWTP) is located in Lidingö and currently treats water from over half a million people. Every year the Käppala plant produces about 30 000 t sludge. The nutritious sludge is then used as fertilizer on farmland. From 2007 until 2012 the copper content has increased in the produced sludge. Eventually the amount of copper has exceeded the allowed limit for spreading sludge on farmland (300 g copper/ha and year). So only a limited amount of sludge can be spread on the farmland. The limit is set to protect the soil and aquatic organisms since the divalent copper ion has toxic effects on the organisms. Even Bromma and Henriksdal WWTP have had the same increase in copper content in the sludge, but not as highas the Käppala plant. The largest part of the copper that ends up in the sludge is predicted to originates from copper pipes in households. That is the reason why a number of different parameters has been investigated in order to see how much each parameter affects the amount of copper that is dissolved in the drinking water. The parameters that affect the most are; pH, alkalinity andnatural organic matter (NOM). When pH is decreasing, more copper will dissolve to the drinking water, but when the alkalinity and the NOM content is increasing, more copper will dissolve to the drinking water. Even the temperature and the stagnation time is important for how fast corrosion of copper pipes will occurs. The Görväln plant purifies and supplies drinking water to the majority of the member municipalities of the Käppala plant. Lovö’s and Norsborg’swaterworks supply drinking water to the other municipalities within the catchment area of Käppala. The alkalinity has slightly increased in the Görväln plant from 2000 to present. This increase should only affect in a very small degree on the increase in copper content in the sludge of Käppala plant. There is no clear trend on the other parameters that is considered to have an influence on the copper content in the sludge. The sharp increase in copper content has probably other causes. In February 2009, the Käppala plant, together with Bromma and Henriksdal WWTP, changed analysis laboratory. The change of laboratory seemed to affect the results of the analysis giving higher values of copper contentin the sludge. The standard deviation is also greater in the analysis results of the samples after the change of laboratory compared to with the analysis results before the change of laboratory. However, the uncertainty of the analysis has varied over the years when the rising in the copper content in the sludge occurred. At Stockholm Vatten’s laboratory where samples were sent before the laboratory change was the uncertainty of the analysis very unspecific given. According to the analysis report, the result of the sample had an uncertainty of the analysis between 15-40 %. The samples were after the laboratory change sent to Eurofins laboratory in Lidköping. Here the uncertainty of the analysis has been diminished with the time. After the first years after the change the uncertainty of the analysis was 30 %. But after that the uncertainty of the analysis has declined to 15 %. The reason why the Käppala plant had a stronger increase of copper content in the sludge than in Bromma and Henriksdal WWTP is unknown. One explanation could be that the sludge conditioning process Kemicond affected the analysis result since a certain change in concentration could have occurred when the process was in operation. However, the copper content has not decreased as much as expected after Kemicond was liquidated. But the total amount of copper in to the Käppala plant has increased during the period when the copper content in the sludge was higher. This indicates that there are other underlying reasons for the increase of copper in the sludge.

Syftet med projektet har varit att skapa en informell institution som erbjuder alla en möjlighet att inte bara ta del av kulturen, utan även själv kunna skapa. Byggnaden rymmer förutom en stor utställningshall både verkstad och ateljéer som är öppna för allmänheten. De olika funktionerna flyter in i varandra utan riktiga avskiljare, bara genom rumshöjd, trappor eller väggens krökning markeras övergången från ett rum till ett annat och leder besökaren genom byggnaden. Hela stadens linjära form förvrängs här av platsens förutsättningar och ljusförhållanden tills alla rum omsluts i en lång, mjuk rörelse av den slutna muren. Jag ville skapa ett system inom vilket öppenheten och den flytande rörelsen kunde rymmas. Det blev ett valv som är 12 meter högt och 10 meter brett som vandrar över tomten och ner i marken och definierar byggnadens rum. På utsidan omsluts valvbågarna, och hela byggnaden, av den slutna betongmuren, platsgjuten mot den knackade kopparplåten som med sina mjuka kurvor och det subtila mönstret fångar ljuset och regnet och all smuts i luften och de ger väggen nya färgskiftningar och ett eget liv. / The aim of the project has been to create an informal institution which offers the public an opportunity to not only take part of the cultural scene, but contribute to it themselves. Besides a large exhibition area, the building contains workshops and studios that are open to the public. The different functions flow into each other without spatial separations. The transition from one room to another is articulated by the height of the ceiling, the stairs or the curvature of the wall, leading the visitor trough the building. The linear form of the city is contorted by the sites' context and the necessary lighting conditions until every room is enveloped in a long, soft motion by the closed wall. I wanted to create a system which could contain the openness and flowing movement within itself. This resulted in an arch, 12 meters high and 10 meters wide that wanders across the site and into the ground, defining the space of the building. The arches and the building as a whole are enveloped by the heavy concrete wall, cast against a hand shaped copper plate, which with its soft curvature and subtle relief catches the light, the rain and the particles from the polluted air and give the wall shifting colors and textures over time.

Svetsning är idag den mest använda sammanfogningsmetoden för metaller, och pågrund av metodens relativt enkla utförande och höga produktivitet är MIG/MAG-svetsning idag den mest använda svetsmetoden industriellt i hela världen. En viktig del av svetsutrustningen till MIG/MAG är svetspistolen. Strömöverföringen från pistol till tillsatsmaterial sker genom en komponent som kallas kontaktrör. Kontaktröret är traditionellt tillverkat av koppar. Målet med detta examensarbete är att fastställa huruvida det nya materialet i ett kontaktrör påverkar grundmaterialet och svetsgodset negativt vid svetsning. Slutsatsen som drogs var att det nya materialet i kontaktröret inte har en negativ påverkan på grundmaterialet eller svetsgodset vid svetsning. Produkten kaneventuellt leda till stora ekonomiska och ekologiska vinster för svetsindustrin i framtiden.

This work is about presenting the weave in a new and different context, by bringing textile and glass together. The work is characterized by material and shape experiments with silver and copper weave and hand blown glass. From experiments and sketches, the work has resulted in four sculptures, symbolizing four selected stages in a lifecycle; the birth, the development, the maturity and the death. One important part of the work has been to combine different materials and techniques. Studies of literature, sketching, handweaving and integration of silver and copper weave in the glass have been important methods in the working process. Inspired by the flower, the human being and the universe, a story about the life cycle has taken shape. The paper describes the working process with choices and analyses. It describes the experiments and the making of the sculptures. / <p>Uppsatsnivå: C</p>

<p>Förorenat dagvatten från Stena Gotthards metallåtervinningsanläggning i Eskilstuna har filtrerats genom kolonner innehållande två olika adsorbenter, torv och furubarksflis. Torv är en organisk jordart som främst används som bränsle och furubarksflis är en biprodukt från skogsindustrin. Båda filtermaterialen är relativt billiga och finns i stora kvantiteter i Sverige. Filtermaterialen har visat sig ha varierande kapacitet att adsorbera metaller i vatten på grund av själva materialet samt vattnets sammansättning. Resultatet från den här studien visar att av de två undersökta filtermaterialen så har furubarksflis störst kapacitet att reducera bly, koppar och zink från det specifika dag vattnet.</p> / <p>Polluted storm water from a metal recycling industry has been filtrated through columns that contained two different adsorbents, peat and pine bark. Peat is an organic soil, mainly used for energy production, and pine bark, a by-product from the forest industry. In Sweden, there are a lot of resources of peat as well as pine bark. Used as filter materials, they are relatively cheep and, like other kinds of filtermaterial used as adsorbents, they have varied capacity to adsorb metals in water. The capacity for the filter materials to adsorb metals depends on the physical structure and chemical contents of the peat and pine bark as well as the water metal composition. Results from this study show that pine bark had the highest adsorption capacity to reduce copper, lead and zinc from the specific storm water.</p>

Förorenat dagvatten från Stena Gotthards metallåtervinningsanläggning i Eskilstuna har filtrerats genom kolonner innehållande två olika adsorbenter, torv och furubarksflis. Torv är en organisk jordart som främst används som bränsle och furubarksflis är en biprodukt från skogsindustrin. Båda filtermaterialen är relativt billiga och finns i stora kvantiteter i Sverige. Filtermaterialen har visat sig ha varierande kapacitet att adsorbera metaller i vatten på grund av själva materialet samt vattnets sammansättning. Resultatet från den här studien visar att av de två undersökta filtermaterialen så har furubarksflis störst kapacitet att reducera bly, koppar och zink från det specifika dag vattnet. / Polluted storm water from a metal recycling industry has been filtrated through columns that contained two different adsorbents, peat and pine bark. Peat is an organic soil, mainly used for energy production, and pine bark, a by-product from the forest industry. In Sweden, there are a lot of resources of peat as well as pine bark. Used as filter materials, they are relatively cheep and, like other kinds of filtermaterial used as adsorbents, they have varied capacity to adsorb metals in water. The capacity for the filter materials to adsorb metals depends on the physical structure and chemical contents of the peat and pine bark as well as the water metal composition. Results from this study show that pine bark had the highest adsorption capacity to reduce copper, lead and zinc from the specific storm water.

Det har uppmärksammat att det fortfarande förekommer tenn och koppar från båtbottenfärg på fritidsbåtars skrov trots förbud av båtbottenfärger med tennföreningen TBT sedan 1989 och reglering av kopparbaserade färger sedan 1999.Syftet med denna kandidatuppsats är att ge en dagslägesrapport vad gäller förekomst av tenn och koppar på fritidsbåtars skrov.Under våren 2011 har tester på 336 fritidsbåtar i tre vattenområden gjorts med hjälp av en handhållen XRF (X-Ray Fluorescence, röntgenfluorescens) som genom avläsning av en yta visar halter av olika grundämnen. Testerna utfördes på vinterförvarade fritidsbåtar &lt;12 m hos båtklubbar vid Mälaren, Storsjön och Härnösandskusten. Undersökningen visar att 73 % av båtarna i denna undersökning har halter av tenn och/eller koppar överstigande &gt;2500 ppm, vilket är det för rapporten satta riktvärdet. Det innebär att de skulle kunna tas vidare till kemisk testning med till exempel gaskromatografi kopplad till masspektrometri (GC-MS) för att avgöra exakt vilken substans färgen innehåller. Resultatet visar också att användningen av tennfärger antingen fortfarande förekommer i liten skala eller att gamla tennfärger är så pass starka att de ger utslag genom övermålade färglager. Kopparfärg verkar användas både vid ostkusten och i insjöar.Antifoulingsystem som kan ersätta bottenfärg blir allt vanligare och det dyker upp fler och fler mer miljövänliga alternativ på marknaden. Det vanligaste alternativa systemet, båttvättar, blir dock mindre miljövänligt i och med förekomst av gammal färg innehållande skadliga substanser som tvättas av i båtborsttvättar med starkt bristfällig uppsamling och rening av avfallet/slammet. / It has been noticed that tin and copper are still present in antifouling paints residing on the hulls of leisure boats, in spite of a ban of TBT-based paints since 1989 and strict regulations regarding copper-based paints since 1999.This bachelor thesis aims to give the reader a view of the current situation regarding the presence of tin and copper on the hull of leisure boats.During the spring of 2011, 336 leisure boats in three different waters were tested with a hand-held XRF analyzer (X-Ray Fluorescence). After scanning the surface of a hull the machine displays the paint’s proportions of basic elements. Testing was performed on leisure boats, winter-stored at yacht clubs connected to the lakes Mälaren, Storsjön and the coast of Härnösand. In this study 73 % of the tested boats show levels of tin and/or copper exceeding the (for this essay) set limits of 2500 parts per million, which means they could qualify for further testing, gas chromatography coupled to mass spectrometry (GC-MS) for example, to determine the exact substances in the paints. The results also show that tin-based paints are either still in use, albeit in small scale, or that they are strong enough to detect through another layer(s) of paint. Copper-based paints seem to be used both along the east coast and in fresh-water lakes.More and more alternative antifouling systems that are capable of replacing paints while being more environmentally friendly are reaching the market. The most common alternative, to wash the boat with brushes or with a high-pressure water jet, is somewhat less environmentally friendly when the boat is painted with harmful substances and the facilities lack proper collection and sanitation of the wastewater.

In order to prevent algae, barnacles and sea poppies from growing on boat bottoms, the hull is painted with antifouling paint each year. Most antifouling paint contains environmentally hazardous, chemically active substances, such as copper. The environmentally hazardous substances then leak into the environment and accumulate in the harbor's bottom sediment. During resuspension through boat traffic and wave action, these substances spread further into the ocean where they may affect other organisms such as fish and algae negatively. In order to detect copper leakage from the boat industry and to increase knowledge about the fate of copper in the sediments on the Swedish west coast our study examined ten ports and marinas along the Swedish west coast and analyzed its copper content in the bottom sediment. In addition, ten bathing areas were investigated as control group. Sediment samples were taken and analyzed in the laboratory for copper content per dry weight of bottom sediment.  Laboratory analyses were conducted using the atomic absorption spectrometer (AAS). Results were analyzed for statistical significance using the IBS SPSS Statistics 24 software. In addition, the measured copper concentration from the various sites were compared with Norwegian copper thresholds in marine waters, as Sweden has no guideline value for the marine environment. The result shows a significant difference (p&lt;0.05) between ports / marinas and bathing areas. Furthermore, a connection between copper concentration in the sediments in marinas and number of berths per marina was found.