<p>Den 8-9 januari 2005 svepte en stor storm över Sydsverige som orsakade stora skador på bl.a. vår elförsörjning. Denna storm kom att innebära stora ekonomiska skador för hushållen och företagen. Sydkraft Nät AB drabbades väldigt hårt, och blev starkt kritiserade för hur de skötte denna kris.</p><p>Vi valde att utgå från teorin om hur en krisplan bör se ut och innehålla, för att därefter se om Sydkrafts krisplan överensstämmer med denna. Efter att vi undersökt frågan, valde vi att gå vidare med att undersöka den mest intressanta frågan, nämligen om denna krisplan efterlevdes den 8-9 januari då stormen slog till. För att få fram svaret valde vi att intervjua tre personer inom Sydkraftkoncernen, Lars Jansson (underhållsingenjör), Claes Schlyter (säkerhetschef) och Ewa Grönwall (informationschef). Skulle det visa sig att den inte efterlevdes, kanske ledarskapet var en möjlig anledning till det, eller att människans naturliga instinkt kommer fram utan att man tänker på det.</p><p>För att kunna besvara dessa frågeställningar måste man först klargöra vad en kris är för något. Sammanfattningsvis kan man säga att en kris är en händelse som utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden och där åtgärder utöver de normala krävs för att bemästra denna situation. Efter att vi tittat på krisplanen och jämfört denna med vår teori, fann vi att dessa överensstämde väldigt bra.</p><p>Nästa steg i vårt arbete var att ta reda på om krisplanen efterlevdes i denna krissituation. Det vi fann var att detta skedde till viss del. Informationschefen var väldigt positivt inställd till planen och ansåg denna realistisk. Däremot fann underhållsingenjören och säkerhetschefen att den var bristfällig och inte helt realistisk. Informationshanteringen fungerade bra, men däremot inte helt enligt vad som stod skrivit i deras krisplan.</p><p>Det vi har kunnat konstatera när vi genomfört denna undersökning är att den krissituation som uppstod i och med stormen 8-9 januari 2005 var en kris som var så stor att den inte kan omfattas av en ”normal” krisplan. Det var en hotbild som ingen kunde föreställa sig. Ingen trodde att detta kunde hända. Krisen var helt enkelt för stor för att hantera enligt ett förutbestämt sätt.</p>

Den 8-9 januari 2005 svepte en stor storm över Sydsverige som orsakade stora skador på bl.a. vår elförsörjning. Denna storm kom att innebära stora ekonomiska skador för hushållen och företagen. Sydkraft Nät AB drabbades väldigt hårt, och blev starkt kritiserade för hur de skötte denna kris. Vi valde att utgå från teorin om hur en krisplan bör se ut och innehålla, för att därefter se om Sydkrafts krisplan överensstämmer med denna. Efter att vi undersökt frågan, valde vi att gå vidare med att undersöka den mest intressanta frågan, nämligen om denna krisplan efterlevdes den 8-9 januari då stormen slog till. För att få fram svaret valde vi att intervjua tre personer inom Sydkraftkoncernen, Lars Jansson (underhållsingenjör), Claes Schlyter (säkerhetschef) och Ewa Grönwall (informationschef). Skulle det visa sig att den inte efterlevdes, kanske ledarskapet var en möjlig anledning till det, eller att människans naturliga instinkt kommer fram utan att man tänker på det. För att kunna besvara dessa frågeställningar måste man först klargöra vad en kris är för något. Sammanfattningsvis kan man säga att en kris är en händelse som utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden och där åtgärder utöver de normala krävs för att bemästra denna situation. Efter att vi tittat på krisplanen och jämfört denna med vår teori, fann vi att dessa överensstämde väldigt bra. Nästa steg i vårt arbete var att ta reda på om krisplanen efterlevdes i denna krissituation. Det vi fann var att detta skedde till viss del. Informationschefen var väldigt positivt inställd till planen och ansåg denna realistisk. Däremot fann underhållsingenjören och säkerhetschefen att den var bristfällig och inte helt realistisk. Informationshanteringen fungerade bra, men däremot inte helt enligt vad som stod skrivit i deras krisplan. Det vi har kunnat konstatera när vi genomfört denna undersökning är att den krissituation som uppstod i och med stormen 8-9 januari 2005 var en kris som var så stor att den inte kan omfattas av en ”normal” krisplan. Det var en hotbild som ingen kunde föreställa sig. Ingen trodde att detta kunde hända. Krisen var helt enkelt för stor för att hantera enligt ett förutbestämt sätt.

Syftet med detta examensarbete är att utforska pedagogiken vid förskolans bemötande och lekens betydelse för barn som genomgår sorg. Vi vill genom detta arbete få kunskap om hur pedagoger bör förhålla sig till barn som sörjer. Genom att utgå från litteraturen som finns inom ämnet och intervjuer med förskollärare som vidareutbildat sig till lekarbetspedagoger, har vi studerat hur pedagoger bemöter barn som drabbats och hur lekarbetspedagogik kan hjälpa dem. Resultatet visar att barn sörjer på olika sätt och att de sörjer i perioder. Då barn inte har den verbala förmågan att utrycka sin sorg kan de istället göra det genom att till exempel leka och rita. Resultatet visar vidare på att leken enligt respondenterna är en viktig del i barns sorgearbete och att vuxna bör finnas där för barnen som genomgår sorg. Låta barnen prata när de vill prata och inte tvinga dem till det. Vuxna bör även svara ärligt på barnens eventuella frågor kring det som skett.

Kriser drabbar samhället med jämna mellanrum och uppstår av olika anledningar, hur stor påverkan krisen kommer att ha är svårt att avgöra innan den väl är ett faktum. För att bemöta och mildra kriser krävs i många fall krishantering, vilket föranleder att många organisationer tar fram planer att förhålla sig till under krissituationer. Kommunal krishantering utgör ett intressant studieobjekt då deras organisation är byråkratiskt präglad och designad för att verka i en förutsägbar miljö, vilket är raka motsatsen till vad de tvingas att göra under en krissituation. Denna studie har undersökt två svenska kommuners hantering av krisen som utlöstes av viruspandemin covid-19 utifrån ett teoretiskt ramverk som bygger på olika aspekter av krishantering. För att studera detta har kommunernas styrdokument analyserats och individer med olika koppling till dessa har intervjuats. Studien visar att de studerade kommunerna – Södertälje kommun och Enköpings kommun – i relativt stor utsträckning tycks följa styrdokumenten i sitt agerande, men att de även har visat prov på viss improvisation med hänsyn till krisens omfattning och natur. Södertälje kommun tycks följa krisplanen i största möjliga mån, medan Enköpings kommun å andra sidan verkar ha större benägenhet att agera fritt utifrån krisplanen.

The aim of this thesis is to examine how the Swedish municipalities handles and manages its crisis management in regard to communication and cooperation. According to Swedish law, Lag: (2006:544), every Swedish municipality needs to have an updated version of a crisis management plan. This plan consists of information on how the region plans to act in the event of an extraordinary event and it also reviews who among the municipality that is responsible for what area within the community during the time of crisis. This study consists of two main parts, in part one an examination of all of the 290 municipalities in Sweden and its websites were conducted. The results of this research shows that of all 290 municipalities only 198 of them, 68 percent, has a valid and updated version on this crisis plan uploaded to their website. Part 2 consists of qualitative interviews held with crisis managers within 6 of Swedens municipalities. The interviews aimed to study how the crisis management is conducted today and to examine whether the ongoing pandemic of Covid-19 has effected their view on crisis management. In conclusion, how municipalities cooperate and communicate with other parts of society affects how a crisis is handled. Further education and practice within this field will play an important role in the development of crisis management. Consequences of the ongoing pandemic of Covid-19 have affected how municipalities view the importance of a working crisis management within the whole organization.

Bakgrund: Olika typer av krisplaner, psykiatriska förhandsdirektiv, har använts som ett verktyg för att hjälpa patienter att kommunicera sina behov och önskemål under psykisk kris när de inte förmår göra det själva. Sedan 1980-talet har de psykiatriska förhandsdirektiven använts för att öka patientsäkerheten, personcentrering, minska vårdkonsumtion inklusive ofrivillig behandling. Syfte: Syftet var att beskriva patientens erfarenheter av krisplanering i den psykiatriska vården. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats. Femton artiklar med kvalitativ eller mixad metod valdes ut och analyserades utifrån Thomas och Hardens metod för tematisk syntes. Resultat: Patienters upplevelse av krisplanering redovisas i sex analytiska teman; stärkt vårdrelation, autonomi och empowerment, en väg till självinsikt, trygghet och säkerhet, involvering av närstående samt svårigheter i samband med krisplanering. Det framkom att patienternas upplevelser var starkt färgade av personalens bemötande. Tidigare erfarenheter var avgörande för patientens förmåga att ingå ett samarbete med personalen i syfte att arbeta proaktivt och förhindra negativa konsekvenser av återfall. Slutsats: Krisplanens skyddande och förebyggande funktion var till nytta för såväl patienter som närstående och personal. Patienter upplevde krisplaneringen som ett verktyg för att stärka vårdrelation samt att genom ökad delaktighet utöka autonomi och empowerment. Processen utvecklade patientens kunskap om sin sårbarhet, sina förmågor och självinsikt. Det är viktigt att vara medveten om att vårdpersonalen har en stor inverkan på patienters upplevelse av krisplaneringen. / Background: Various types of crisis plans, psychiatric advance directives, have been used as a tool to help patients communicate their needs and wishes during psychological crises when they are unable to do so themselves. Since the 1980s, psychiatric advance directives have been used to increase patient safety, person-centeredness, reduce care consumption including involuntary treatment. Aim: The purpose was to describe patients’ experiences of the crisis planning in psychiatric care. Method: A qualitative literature review with a systematic approach. Fifteen articles with a qualitative or mixed method were selected and analyzed based on Thomas and Harden's method for thematic synthesis. Results: Patients' experience of crisis planning is reported in six analytical themes; strengthened care relationship, autonomy and empowerment, a path to self-awareness, safety and security, involvement of relatives and difficulties in crisis planning. It emerged that the patients' experiences were strongly colored by the treatment of the staff. Previous experiences were decisive for the patient's ability to enter into a collaboration with the staff in order to work proactively and prevent negative consequences of relapse. Conclusion: The crisis plan's protective and preventive function was beneficial for patients as well as relatives and staff. Patients experienced the crisis planning as a tool to strengthen the care relationship and to increase autonomy and empowerment through increased participation. The process developed the patient's knowledge of their vulnerability, abilities and self-awareness. It is important to be aware that the staff had a large impact on the patients' experience of crisis planning.

Syftet med examensarbetet är att bidra med kunskap om hur förskollärare och rektorer i förskolan resonerar och agerar när det gäller barn i sorg, vilka förutsättningar och planer som finns för detta arbete samt hur detta arbete skulle kunna utvecklas. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fem förskollärare och en rektor och frågorna handlade bland annat om hur man bör arbeta kring barn i sorg och hur deras resonemang kring krisplanen såg ut. Teorin som används i arbetet utgår från Cullbergs teori som behandlar olika stadier som barn i sorg genomgår. Resultaten visade att varken handlingsplaner eller krisplanerna specifikt handlade om barn i sorg. Resultatet visade även att det fanns olika erfarenheter av arbetet med barn i sorg samt hur det hanterats men att förskollärarna såg att det hade varit önskvärt med vidare utbildning inom ämnet / The purpose of the degree project is to contribute with knowledge about how preschool teachers and principals at the preschool reason and act when it comes to children in grief, what conditions and plans exist for this work and how this work could be developed. The method used was qualitative interviews with five preschool teachers and one principal and the questions were about how to work around children in grief and their reasoning about the crisis plan. The results showed that neither the action plans nor the crisis plans were specifically about children in grief. The results also showed that there were different experiences when working with children in grief and how it was handled, but that the preschool teachers saw that further education in the subject had been desirable