<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Capoeira är en brasiliansk kampsport som kombinerar dans, kamp, musik och akrobatik. I Sverige har sporten funnits sedan slutet av 80-talet.</p><p><em><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p></em></p><p>Syftet är att få ökad kunskap om capoeirister inom tre capoeiraföreningar i Sverige. Följande frågeställningar används för att svara på syftet:</p><p>1. Vilka är de aktiva i de utvalda capoeira föreningarna?</p><p>2. Varför har de valt att träna capoeira?</p><p>3. Vad har de för synpunkter på verksamheten i sin förening?</p><p><em><p><strong>Metod</strong></p></em></p><p>Det empiriska materialet samlades in genom en enkätundersökning. För att stärka dess reliabilitet och validitet standardiserades enkäten, testades i pilotgrupp  och korrigerades där efter. Tre capoeiraföreningar valdes ut, varav en skickade sina enkätsvar medan utövarna i de andra två föreningarna fyllde i enkäterna på  plats efter en capoeiraträning. Sammanlagt finns 33 capoeiristers svar med i undersökning. All data behandlades i statistikprogrammet <em>SPSS</em>.</p><p><em><p><strong>Resultat</strong></p></em></p><p>Utövarna i föreningarna har en medelålder på ca 25, 12 kvinnor och 21 män. En tredjedel av de aktiva är födda i ett annat land. De flesta började träna för att de ansåg att det var vackert, coolt, annorlunda och snygg akrobatik, anledningen till att de vill fortsätta är att det är en allsidig, rolig och social idrott. Vad gäller  verksamheten i föreningen är inte medlemmarna alltför insatta, dock umgås de relativt ofta utanför träningen och har många sociala kontakter inom capoeiran.</p><p><em><p><strong>Slutsats</strong></p></em></p><p>Av resultatet går inte att generalisera hur en capoeirist ser ut i Sverige, men det visar vad som kännetecknar dem inom de tre utvalda capoeiraföreningarna. Syftet var att öka kunskapen kring capoeira i Sverige. Denna undersökning kan till viss del hjälpa till att forma en korrekt bild av vad capoeira är och visa på hur capoeirister kan se ut i en förening i Sverige.</p><p> </p>

Sammanfattning Capoeira är en brasiliansk kampsport som kombinerar dans, kamp, musik och akrobatik. I Sverige har sporten funnits sedan slutet av 80-talet. Syfte och frågeställningar Syftet är att få ökad kunskap om capoeirister inom tre capoeiraföreningar i Sverige. Följande frågeställningar används för att svara på syftet: 1. Vilka är de aktiva i de utvalda capoeira föreningarna? 2. Varför har de valt att träna capoeira? 3. Vad har de för synpunkter på verksamheten i sin förening? Metod Det empiriska materialet samlades in genom en enkätundersökning. För att stärka dess reliabilitet och validitet standardiserades enkäten, testades i pilotgrupp  och korrigerades där efter. Tre capoeiraföreningar valdes ut, varav en skickade sina enkätsvar medan utövarna i de andra två föreningarna fyllde i enkäterna på  plats efter en capoeiraträning. Sammanlagt finns 33 capoeiristers svar med i undersökning. All data behandlades i statistikprogrammet SPSS. Resultat Utövarna i föreningarna har en medelålder på ca 25, 12 kvinnor och 21 män. En tredjedel av de aktiva är födda i ett annat land. De flesta började träna för att de ansåg att det var vackert, coolt, annorlunda och snygg akrobatik, anledningen till att de vill fortsätta är att det är en allsidig, rolig och social idrott. Vad gäller  verksamheten i föreningen är inte medlemmarna alltför insatta, dock umgås de relativt ofta utanför träningen och har många sociala kontakter inom capoeiran. Slutsats Av resultatet går inte att generalisera hur en capoeirist ser ut i Sverige, men det visar vad som kännetecknar dem inom de tre utvalda capoeiraföreningarna. Syftet var att öka kunskapen kring capoeira i Sverige. Denna undersökning kan till viss del hjälpa till att forma en korrekt bild av vad capoeira är och visa på hur capoeirister kan se ut i en förening i Sverige.

I denna uppsats presenteras en kultursociologisk analys av åttondeklassares noveller på temat medierad mobbning, ett begrepp som konstruerats i för studiens syfte: att undersöka mobbning under medierade livsvillkor för barn  och ungdomar. Mot bakgrunden av en tvärdisciplinär genomgång av psykologiska, pedagogiska, sociologiska och medie- och informationsvetenskapliga perspektiv och dess brister så föreslår detta arbete en utgångspunkt, tillika ett metodologiskt bidrag där elever själva får gestalta medierad mobbning genom novellförfattande, en socialpedagogisk approach som bygger på reflektioner kring den kvalitativa intervjun som metod, tillsammans med forskning som använder sig av reader-response. Utifrån flertalet teoretiska utgångspunkter konstrueras ett ramverk som gör kunskapsproduktion om barn och ungdomars livsvärldar möjlig genom kreativt skrivande, då genom användandet av William Corsaros tankelinjer om kamratkulturer och tolkande reproduktion, då tillsammans med Paul McLeans sociologiska diskussion om aktör, nätverk och kultur. Utifrån en diskussion om etik och kunskapsteori diskuteras även betydelsen av handllingars intentioner och konsekvenser, för att motivera en tolkning av Arendts perspektiv på våld, och hur detta kan ses som ett sociokulturellt instrument som sker inom ramen för mobbning, snarare än att mobbning likställs med ett mer oprecist våldsbegrepp. Genom en tematisk analys som bygger på en databearbetning genom användandet av diskursiv psykologi så presenteras diskursiva mönster i hur mobbning i medierad form, dels hur det definieras och vilka ramar och repertoarer som ingår enligt författarna själva, men även relationen mellan skolan och online som miljöer, likväl som möjligheter och risker med medialiseringen med fokus vid mobbning som fenomen. Analysen av novellerna visar att medierad mobbning bygger på en rad repertoarer där kommunikationsteknologi och digitala verktyg används för att förstärka detrimentär social interaktion, så som att skapa nya konton när man som förövare blir blockerad, att spridningen av media genom en mer epidemisk rörelse ökar styrkan hos en handling, och att rykteskonton kan möjliggöra mobbning där denna centraliseras till vad som kan liknas vid en kamratkulturs tolkning av skvallerpressen. Novellerna visar även en kontinuerlig rörelse mellan skola och online, där det som börjar på sociala medier kan fortgå eller ge effekt i skolan, och vice verka, tillgängligheten till offret utökas. Även så sker mobbning helt utanför skolan, det vill säga att den är medierad och kan vara oberoende av skolmiljön och de kamrater som existerar inom dess ramar. Sett till möjligheter och risker så lyfts en tydlig diskursiv riktning där mobbning generellt ses som ofrånkomligt, och man ger uttryck för att säga ifrån är något stigmatiserat inom kamratkulturer, och att vuxna sällan gör något. Detta leder, enligt novellerna till strategier som undvikande och flykt, men även så gestaltas självskadebeteende och självmord som ett rimligt, och ibland även det enda, till och med lyckliga slutet. Novellerna ger en unik inblick i hur mobbning under medierade livsvillkor förstås av högstadieelever, och visar på att vår förståelse av mobbning ofta begränsas av forskningsfältets förförståelse. När dessa elever träder in i rollen som författare i syfte att bidra med sitt perspektiv synliggörs en reflektion, som genom en kultursociologisk analys bidrar med en bredare förståelse för mobbning och dess komplexitet. Detta arbete är ett försök till att visa på hur verksamma forskare, pedagoger, och även vuxna i allmänhet, kan närma sig mobbning ur ett barn- och ungdomsperspektiv utan att begränsa möjligheterna för dem som begreppet berör att gestalta sin upplevelse.

<p>I denna uppsats har jag fått möjligheten att gå vidare och undersöka ett ämne som jag anser vara oerhört intressant och inte minst viktigt inom marknadsföring. Uppsatsen hanterar vikten av kulturskillnader även inom ett litet land som Sverige och hur dessa påverkar utvecklingen av attityder.</p><p>Jag valde att undersöka segmentet tonåringar då de anses vara ett viktigt segment inom dagens varumärkesindustri. Intresset låg i att utreda huruvida deras varumärkesattityder påverkades beroende på miljön de lever i. Jag valde därför att utreda syftet: Undersöka vad det finns för paralleller mellan den lokala kulturen som tonåringar lever i och deras attityder till varumärken. Till min hjälp använde jag mig av teorier inom konsument beteende såsom kultur och dess påverkan på människor, attitydteorier och tonåringars beteende och identifikation.</p><p>Jag utförde fyra fokusgrupper på två olika gymnasieskolor. En var belägen i centrala Göteborg och den andra i glesbygden Tranemo. Intervjuerna bestod av totalt 24 gymnasieelever som under 30 min/intervju besvarade mina frågor och fyllde i intervjumaterial som jag framställt. Jag använde den information som jag fått fram under intervjuerna och ställde den emot teorierna för att undersöka skillnader och likheter mellan ungdomarnas attityder. Resultaten stämde med teorierna till viss del men jag fann också en del intressanta avvikelser.</p>

This study focuses what children choose to play with in the preschool yard without active involvement on the part of the preschool teacher. With Bourdieus' concepts of habitus, capital, and fields as theoretical frameworks, the following questions are examined: 1) How does the habitus reflect in a child's choice of play? 2) How can a child's choice of what to play be understood from the perspective of their preschool's culture? The empirical data consists of observations of the child at play, the pedagogical material they use, the place in which they choose to play, the placement of the teachers, and the range of the pedagogical material made available to the child in the preschool yard. This study argues that the choices a child makes, in terms of what to play, is influenced by the culture of the preschool. This is strengthened based on the survey of comparing two different preschools with two different cultures. By discovering patterns in a child's choice of what to play and comparing the results with each other, it becomes possible to analyze how the differences and similarities between playtime at two different preschools can be linked to habitus, capital and fields. This study shows that there are differences about what the children chose to play, how many they play together and how much they talk and move around. / I denna studie fokuseras vad barnen väljer att leka ute på förskolans gård när de leker utan vuxnas aktiva inblandning. Med Bourdieus begrepp om habitus, kapital och fält som teoretiskt ramverk undersöks frågorna: Hur avspeglar sig habitus, de omedvetna mönster människan bär med sig, i barns lekval? Hur kan barns lekval förstås utifrån förskolans kultur? Det empiriska materialet består av observationer av barnens lek, materialet de använder, platsen de väljer att leka på och pedagogernas placering samt vilket utbud av material barnen erbjuds på förskolans gård. Studien argumenterar för att lekvalen påverkas av den kultur som råder inom förskolan. Detta stärks utifrån resultaten från observationerna av barns lekval på två olika förskolor med olika kultur. Genom att upptäcka mönster i barnens lekval och jämföra resultaten med varandra blir det möjligt att analysera hur skillnader och likheter kan kopplas till habitus, kapital och fält. Studien visar att det finns skillnader i barns lekval, hur många de leker tillsammans och i vilken grad de pratar och rör sig i leken.

I denna uppsats har jag fått möjligheten att gå vidare och undersöka ett ämne som jag anser vara oerhört intressant och inte minst viktigt inom marknadsföring. Uppsatsen hanterar vikten av kulturskillnader även inom ett litet land som Sverige och hur dessa påverkar utvecklingen av attityder. Jag valde att undersöka segmentet tonåringar då de anses vara ett viktigt segment inom dagens varumärkesindustri. Intresset låg i att utreda huruvida deras varumärkesattityder påverkades beroende på miljön de lever i. Jag valde därför att utreda syftet: Undersöka vad det finns för paralleller mellan den lokala kulturen som tonåringar lever i och deras attityder till varumärken. Till min hjälp använde jag mig av teorier inom konsument beteende såsom kultur och dess påverkan på människor, attitydteorier och tonåringars beteende och identifikation. Jag utförde fyra fokusgrupper på två olika gymnasieskolor. En var belägen i centrala Göteborg och den andra i glesbygden Tranemo. Intervjuerna bestod av totalt 24 gymnasieelever som under 30 min/intervju besvarade mina frågor och fyllde i intervjumaterial som jag framställt. Jag använde den information som jag fått fram under intervjuerna och ställde den emot teorierna för att undersöka skillnader och likheter mellan ungdomarnas attityder. Resultaten stämde med teorierna till viss del men jag fann också en del intressanta avvikelser.

Sammanfattning I fokus för denna licentiatuppsats är barns och ungdomars bilder av poliser. Syftet är att beskriva dessa bilder och placera dem i en senmodern samhällelig kontext. Vägledande i beskrivningarna är tre meningsbärande begrepp – föreställningar, erfarenheter och förväntningar – vilka har utkristalliserats ur det empiriska materialet. Utgångspunkten är att bilderna är socialt konstruerade, med hänsyn till maktordning, habitus, sociala positioner och symboliskt kapital. För att förstå den betydelse unga tillskriver poliser är ansatsen därtill kulturellt sociologisk.   Studien bygger på ett enkätmaterial med 1 945 barn och ungdomar utan specifik erfarenhet av kriminella handlingar, i åldern 10-22 år. 35 grundskolor och 11 gymnasieskolor har deltagit och svarsfrekvensen är 58 procent i vardera kommunen. Dessutom genomfördes samtalsintervjuer i grupp med sammanlagt 50 deltagare i direkt anslutning till enkätstudien. Analysmetoden är inspirerad av tematisk analys. Materialet visar att barns och ungdomars uppfattning om Polisen som institution är positiv, men att de är något mer kritiska till Polisen som organisation och betydligt mer kritiska till enskilda poliser. Den övervägande andelen av deltagarna har varit i kontakt med poliser, främst i skolan eller när de har ansökt om pass. Förväntningarna på poliser är att de ska rikta sin verksamhet mot vuxna. Den yngre gruppen, 10-12 år är i större utsträckning, positiva till poliser. Den något äldre gruppen, 13-16 år, är mer negativa, medan den äldsta gruppen, 17-22 år, har en betydligt mer nyanserad bild av poliser. Vidare visar det sig att föreställningar, erfarenheter och förväntningar intimt hänger samman. Föreställningar bygger på olika erfarenheter, vilket i sin tur genererar olika förväntningar mot bakgrund av olika förutsättningar i tillvaron. En del bilder är mer generellt förekommande medan andra framställs främst i mer avgränsade kategoriserade grupper med unga. Ungas bilder kan tolkas som en kamp inom fältet där habitus och symboliskt kapital utgör maktmedel. Om vi väljer att se på unga som seismografer kan deras bilder vara tecken på en allmänt hållen bild av poliser även bland vuxna. Det visar sig också finnas en mystik runt poliser. Samtidigt som de kan upplevas vara i vägen är det spännande att se dem agera i skarpt läge. Skrönor spär på mystiken samtidigt som Polisens sätt att vara förtegna om hur de verkar, bidrar till de bilder vi har av dem. / Children´s and young people´s images of the police                    - a study in two local contexts Abstract This licentiate thesis focuses on children´s and young people´s images of the police. The aim is to describe and analyze these images and place them in late modernity. The starting point is taken in a notion that images are socially constructed, based on structures of power, habitus, social positions and a symbolic capital. To understand the importance of what meaning young people put into the police, the approach also is influenced by cultural sociology. Data were collected through a questionnaire to 1 945 children and young people, aged 10-22 years with no specific criminal experiences, in two local contexts; Karlskrona and Landskrona, two municipalities in the Southern part of Sweden. Conversational interviews were conducted in group sessions with in all 50 children and young people. The quantitative material, processed in SPSS, is used in a descriptive manner. For the interviews, a thematic analysis method was used. Regarding the participants’ images three main themes emerged; conceptions, experiences and expectations. Findings show that these children and young people have positive thoughts about the police as an institution but are to some extent more critical with regard to the police as an organization and far more critical when it comes to individual police officers. Almost all the participants have been in contact with police officers, mostly in school or when they have applied for a passport. Regarding expectations they want the police to focus their efforts on adults.  The children, aged 10-12, are more positive about the police while the group of 13-16 year olds are more negative. To some extent the older group, aged 17-22, are more differentiated. Furthermore, it appears that conceptions, experiences and expectations are closely linked. Conceptions are based on various experiences, which in turn generate various expectations in light of different circumstances in life. Some images are more generally occurring while others mainly are produced in groups of young people. Young people´s images can be interpreted as a struggle within the field where the habitus and symbolic capital constitutes a force. If we choose to look at young people as seismographs, their images can be signs of images of the police even among adults. Ultimately it turns out that there seems to be a mystique surrounding the police. For people it is exciting to see the police in action in real life while the police themselves are secretive about how they operate; which also may contribute to the images we create. And in this study it appears not to be differences worth mentioning between the two local contexts.

<p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2007</p>

Denna studie har ämnat att undersöka hur unga vuxna skapar mening och identitet genom TikTok. Syftet med studien är att tillföra kunskap och fylla kunskapsluckor om TikTok användning utifrån ett sociologiskt perspektiv, specifikt genom unga vuxnas meningsskapande och identitet. För att uppnå syftet formulerades en forskningsfråga: Hur skapar unga mening och identitet genom TikTok? För att kunna besvara frågan utfördes en kvalitativ metod, med två fokusgrupper om fyra informanter i vardera grupper. De teoretiska utgångspunkterna är teorier om övervakning, ålderskodning, samt identitetsteori. Resultatet visade att unga vuxna skapar mening och identitet på flera sätt. Meningen och identiteten skapas utifrån ramarna av den konstruerade “allmänna” TikTok-diskursen. Meningen och identiteten skapas och upprätthålls genom deltagande övervakning, genomförande av sanktioner och ålderskodning. Identiteten förstärks av att bli inkluderad och bekräftad i gemenskapen samt genom åldersexkludering. Samtidigt är framställning av självet centralt för identitetsskapandet. Det gör informanterna genom att föreställa sig vilka som är mottagarna av det man publicerar, för att kunna styra vilket intryck andra får av en. Resultatet visar även att autenticitet värdesätts högt, så länge det inte anses vara för privat. Bidraget tillforskningsfältet består av identifierade ramar för vad som konstrueras som en allmän TikTok-diskurs, betydelsen av den föreställda gemenskapen, samt ålderskodning och autenticitet som central för identitet och meningsskapandet.

<p>Uppsatsen består av en textanalys av 10 Mills&Boon Harlequinromaner som med ett kultursociologiskt perspektiv lyfter fram den process hjältinnan i Harlequinromanen genomför då hon i böckerna förändras från att vara en vanlig kvinna (Everywoman) till att bli en idealkvinna (Idealwoman. Studien inleds med en presentation av förlaget Harlequin Mills&Boon samt en enkel introduktion av romanens uppbyggnad och handling. Vidare följer en tillbakablick på tidigare forskning kring populärkulturen i allmänhet och kärleksromaner i synnerhet. Den teoretiska utgångspunkten finns i Pierre Bourdieus teorier kring habitus, fält och kapital. Analysen delar upp hjältinnans process i fyra delar: Everywoman, Avkodning, Kapitalhöjning och Idealwoman. Genom att applicera Bourdieus teorier på Harlequinromanhjältinnorna kan så uppsatsen diskuteras på mikro- och makronivå. På mikronivå redogör textanalysen för hjältinnans olika strategier. På makronivå handlar uppsatsen om att se just dessa strategier som en del i ett kultursociologiskt mönster och därmed diskuteras böckernas sociala konstruktion och funktion. Uppsatsen vill visa på att hjältinnan kan fungera som en metafor för ett reflexivt tänkande kring vår vardag och att hon därmed kan säga oss något om oss själva.</p>