Hur framställs egentligen kvinnliga karaktärer i sagor och har dessa framställningar någon påverkan på barn i deras skapande av den egna könsidentiteten? Vi har utifrån forskning försökt besvara hur kvinnliga karaktärer framställs i traditionella sagor, samt hur barn uppfattar karaktärer i traditionella och i feministiska sagor. Då skolan har i uppdrag att aktivt motverka stereotypiska könsmönster och ge elever möjlighet till att finna sin unika egenart, anser vi att det är av hög relevans att studera hur de texter elever möter kritiskt kan granskas utifrån ett genusperspektiv.   Litteraturstudiens resultat bygger på en granskning av vetenskapliga artiklar där samtligt material varit av internationell karaktär. Forskningen visar på att kvinnliga sagokaraktärer ofta framställs som stereotypiska. Det framgår vidare att dessa stereotypiska föreställningar speglas i de sätt på vilka barn uppfattar kvinnliga sagokaraktärer. Barn har svårt att se utanför de stereotypiska ramar inom vilka karaktärer framställs och därmed blir de feministiska karaktärerna inte accepterade utan tenderar istället att motarbetas. Vi har valt att göra den här granskningen utifrån teorier om genus.

Detta examensarbete undersöker skillnader i preferens av romantiska partners i datorspel av genren RPG. Tidigare undersökningar om kvinnliga karaktärer i spel, romantiska strategier och avsaknaden av queer romans används som bakgrund i kombination med en förstudie för att skapa fem troper som kvinnliga romantiska partners i spel passar in i. Tre av dessa troper gjordes till artefakter för att utföra en enkätstudie. Resultatet visade att karaktären som ansågs vara den mest feminina och sexiga tycktes vara den attraktivaste, och karaktären med flest maskulina egenskaper visade sig vara den mest romantiskt önskvärda, samt karaktären flest hade valt om de var tvungna att välja mellan samtliga karaktärer. Framtida studier skulle med fördel undersöka om det visuella eller narrativa anses vara mer viktigt för romantiska partners i spel.

<p>My choice of topic for this essay is the habits of television and computer gaming among young men; mostly their opinion of male and female objectives. My vision of this, being a woman, I often think of the possibilities men have of choosing games where the female characters, in my opinion, often are exposed in a degrading way. To my help I have earlier works on the topic by media scientist Mary Flanagan as the leading authority. She writes much of the character of Lara Croft, and the way she could be an icon for the computer gaming girls of today, despite she is having a stereotypical body shape. I even want to briefly share my thoughts of the always imminent discussion about media panicking; and whether gaming giving the players positive or negative influences. To conclude on this topic, I am going to do a qualitative interview with six young males, on their perspective of male / female issues in gaming, but even look at the way said males practising gaming; hereby trying to implement earlier science on today’s computer gamers.</p>

My choice of topic for this essay is the habits of television and computer gaming among young men; mostly their opinion of male and female objectives. My vision of this, being a woman, I often think of the possibilities men have of choosing games where the female characters, in my opinion, often are exposed in a degrading way. To my help I have earlier works on the topic by media scientist Mary Flanagan as the leading authority. She writes much of the character of Lara Croft, and the way she could be an icon for the computer gaming girls of today, despite she is having a stereotypical body shape. I even want to briefly share my thoughts of the always imminent discussion about media panicking; and whether gaming giving the players positive or negative influences. To conclude on this topic, I am going to do a qualitative interview with six young males, on their perspective of male / female issues in gaming, but even look at the way said males practising gaming; hereby trying to implement earlier science on today’s computer gamers.

Denna undersökning har fokuserat på kvinnliga spelare och deras uppfattning och val av kvinnliga spelkaraktärer då representationen av kvinnliga karaktärer i spel är mindre varierad än den av manliga. Målet med undersökningen var att undersöka vilken av de fyra karaktärerna i undersökningen de valde baserat på utseende, och spelklass, samt ifall de kände sig representerade av någon av karaktärerna och hur de motiverade sina val. Detta för att undersöka vad av utseende och spelklass som väger tyngst hos kvinnliga spelare och, ifall utseende väger tyngre; vilka designval de anser mest viktiga hos karaktären. Resultaten av undersökningen tyder på att spelklass är viktigare vid val av karaktär men att det även finns en efterfrågan gällande en bredare representation av kvinnliga spelkaraktärer.

Uppsatsen analyserar Astrid Lindgrens böcker Barnen på Bråkmakargatan (1958) och Madicken (1960) ur ett genusperspektiv. Uppsatsen syftar till att ta reda på hur Lindgrens karaktärer Lotta och Madicken framställs i de valda böckerna utifrån genusbegreppet. Slutligen kommer karaktärerna analyseras utifrån hur de kan användas i undervisningen för att belysa genus. I uppsatsen tillämpas en kvalitativ textanalys med ett genusperspektiv. För att kunna analysera de två karaktärerna används även Maria Nikolajevas (1998) schema som beskriver män respektive kvinnors stereotypa drag inom litteraturen. Resultatet av uppsatsen visar att båda karaktärerna framställs som normbrytande utifrån sitt biologiska kön samtidigt som de har stereotypiska drag. Resultatet visar också att Lindgrens böcker med fördel kan användas i undervisningen för att belysa genus.

Det finns inte mycket forskning kring hur genus förmedlas genom barnprogram. De få studiersom finns visar på att manliga karaktärer oftare förekommer än kvinnliga, och att de manligakaraktärerna oftast har större och viktigare roller. Syftet med studien är att undersöka hur kvinnliga karaktärer framställs i barnprogrammen från deolika tidsperioderna. Analysen ska utreda på vilket sätt de kvinnliga karaktärerna framställs och omdet har förändrats över tid. Analysen ska även påvisa om karaktärerna kan benämnas somstereotypa eller inte samt om de följer de traditionella könsrollerna. Uppsatsen bygger på en semiotisk innehållsanalys med både denotativ och konnotativ ansats.Semiotiken är både insamlings- och analysmetod. Genom urvalsmetoden som delvis varslumpmässig bestämdes vilka sex barnprogram från tre olika årtionden som skulle utgöra detempiriska materialet. Vår analys vittnar om att det finns både likheter och skillnader mellan kvinnliga karaktärer frånolika barnprogram och årtionden. Det finns däremot inget direkt mönster för dessa likheter ochskillnader. Vår analys visar också att de kvinnliga karaktärerna inte är särskilt stereotypa i sittuppträdande. Det går inte att se någon generell förändring över tid vad gäller karaktärernasbeteende, analysen visar inte att de gått från att bete sig på ett vis till ett annat. / There is little research on how gender is mediated through children’s programs. The few studies that exist indicate the male characters more often appears than female, and the male characters usually have larger and more important roles. The purpose of this study is to examine how female characters are portrayed in the children’s programs from the different time periods. The analysis will show how the female characters are portrayed and if it has changed over time. The analysis will also show whether the characters can be referred to as stereotypical or not, and if they follow the typical gender roles. The essay is based on a semiotic content analysis with both denotative and connotative approach. Semiotics is both collection and analysis method. Through the sampling method which was partially random, the six children’s programs from three different decades were established to constitute the empirical material. Our analysis shows that there are both similarities and differences between the female characters from carious children’s programs and decades. However, there is no direct pattern for these similarities and differences. Our analysis also shows that the female characters’ appearance is not very stereotypical. It is not possible to see any overall change over time in terms of the characters’ behavior; the analysis does not demonstrate that they have gone from behaving in one manner to another.

Uppsatsen tar sig – med utgångspunkt i en analys av spelet Tomb Raider (2013) – an frågan om hur karakterisering genomförs inom interaktiva dataspel. Wahlsten väljer att använda sig dels av Sonja K Foss metod för narrativ analys, dels av Ian Bogosts procedurala retorik för att visa hur karaktären Lara Croft konstrueras under loppet av spelet. Dessa två metoder används för att kartlägga verktygen med vilka spelets narrativ presenteras, såväl de interaktiva som de icke-interaktiva. Uppsatsen visar tydligt och med många exempel att det finns en spänning mellan narrativets krav och spelarens intressen som ifrågasätter idén om att interaktiva spel i första hand påverkar genom immersion - tvärt om är spelen uppbyggda på så sätt att spelaren förutsätts dels identifiera sig med huvudkaraktären, dels ta avstånd från och använda denna som ’en virtuell leksak’ under loppet av spelet. Därmed pekar också Wahlsten ut ett tämligen okänt men mycket intressant forskningsområde för retorikvetenskapen. Wahlsten är medveten om att hans val av studieobjekt inte är självklart inom retoriken, men argumenterar väl för behovet av att studier av spel/Virtual Reality är och i synnerhet i framtiden bör vara, ett centralt område inom retorikforskningen / The essay asks the question how characterization in video games is accomplished, with the subject of analysis being the video game Tomb Raider (2013). Wahlsten chooses to use the methodology of Sonja K Foss for the narrative analysis, in addition to Procedural Rhetoric coined by Ian Bogost. These two methodologies are used to map out the tools used to construct the narrative of the game, which includes interactive one as well as non-interactive ones.   The essay clearly shows that there is a definite tension between the demands of the narrative on the player that puts into question the idea of interactive games mainly influencing through immersion. On the contrary, the game is constructed in such a way that the player is expected to identify with the playable character, while also motivating the player to distance itself from the character and use it as a sort of “virtual plaything”. Wahlsten thus highlights a fairly obscure but also highly interesting field of study within the Rhetorical sciences. Wahlsten is aware the object of study is not an obvious one within the field Rhetoric, but argues for the need of studies of games and Virtual Reality, and the importance of them for Rhetorical sciences in the future.

The purpose of this essay is to investigate how representations of bicycling women in literary works by H.G. Wells, Arthur Conan Doyle, Dorothy Richardson, Grant Allen, George F. Hall, and Alice Meynell express mental and physical freedoms that had previously been denied women due to archaic societal norms. The selected pieces of literature are from the late 19th century and early 20th century, a period during which both the bicycle boom and female emancipation contributed in significant ways to societal change. Through close readings, examples are given of how the New Woman character used the bicycle as a catalyst in the struggle for emancipation and a feminist approach is applied to explore how literary bicycling women characters oppose the stipulated gender norms, challenge the prevailing gender dichotomy and hierarchy, and attain new aspects of freedom. This essay shows that the bicycle grants women characters in the selected texts not only physical aspects of freedom but psychological ones as well. / Uppsatsens mål är att undersöka hur representationer av kvinnliga cyklister i litterära verk författade av H.G. Wells, Arthur Conan Doyle, Dorothy Richardson, Grant Allen, George F. Hall och Alice Meynell uppvisar olika aspekter av psykisk och fysisk frihet vilka tidigare förvägrats kvinnor på grund av konservativa samhällsnormer. De valda litterära verken är skrivna runt sekelskiftet 1900, under en tid då både cykelns popularisering och kvinnans frigörelse bidrog till samhällets omdaning. Genom närläsning ges exempel på hur den moderna kvinnan (the New Woman) som skönlitterär karaktär använde cykeln som en katalysator i kampen för frigörelse, och genom ett feministiskt perspektiv undersöks hur cyklande kvinnor motsatte sig de stipulerade könsnormerna, utmanade könsmaktsordningen, och uppnådde nya typer av frihet. Uppsatsen visar att cykeln ger kvinnliga karaktärer i de valda texterna såväl fysisk som psykisk frihet.

Seriemediet inkorporerar lingvistiska och ikoniska tecken för att uttrycka etiska, moraliska, sociala och politiska budskap, vilka kan slätas över av en underhållande och tilltalande form. Detta gör mediet lämpligt för en retorisk analys. Ett omdiskuterat ämne inom seriemediet är dess gestaltning av kvinnor, å ena sidan i form av stereotypa könsroller och underrepresentation av verkligt intressanta kvinnliga karaktärer, å andra sidan sexualiserande porträtteringar, våld och övergrepp. Denna uppsats undersöker hur våld mot kvinnor gestaltas i mötet mellan olika typer av bilder och texter i ett och samma serieförfattarskap. Undersökningen genomförs med hjälp av Roland Barthes ”Rhétorique de l’image” (1964) och teorin om the male gaze som Laura Mulvey diskuterar i artikeln ”Visual pleasure and narrative cinema” (1975). Analysen inspireras av en komparativ metod beskriven av Lennart Hellspong i Metoder för brukstextanalys (2001). Uppsatsen granskar utdrag ur Watchmen, Batman: The Killing Joke och The League of Extraordinary Gentlemen av Alan Moore, en av vår tids mest ansedda författare inom seriemediet, också känd för att porträttera våld mot kvinnliga karaktärer.  Uppsatsens påvisade en ambivalens i porträtterandet av våld mot kvinnor i utdragen ur Alan Moores graphic novels, samt behovet av att problematisera såväl Alan Moores serier som Laura Mulveys the male gaze, men också möjligheten att använda hennes och Barthes teorier inom retorikdiskursens och seriemediets ramar för att granska hur samspelet mellan bild och text kan uttrycka olika typer av budskap och attityder.