<p>Tidigare forskning indikerar att en god lögnare håller sig så nära</p><p>sanningen som möjligt. I denna studie undersöktes om personer som</p><p>ljuger under ett simulerat förhör håller sig olika nära sanningen kring</p><p>ett scenario beroende på erfarenhet av lögn i förhörssituationer samt</p><p>på misstankegrad. I studien besvarade 90 deltagare mellan 19 och 64</p><p>år öppna och riktade frågor i ett simulerat polisförhör. Deltagare utan</p><p>erfarenhet av förhör kom signifikant närmare sanningen än de med</p><p>erfarenhet. I resultaten återfanns dock ingen skillnad som en</p><p>konsekvens av misstankegrad. Resultaten visar att en god lögnare,</p><p>vars berättelse kommer nära brottes kärna, inte skapas av att tidigare</p><p>ha varit under polisförhör som misstänkt. Resultaten var till viss del</p><p>överraskande då erfarenhet av lögn i motsats till författarnas hypotes</p><p>hade en negativ effekt.</p>

Tidigare forskning indikerar att en god lögnare håller sig så nära sanningen som möjligt. I denna studie undersöktes om personer som ljuger under ett simulerat förhör håller sig olika nära sanningen kring ett scenario beroende på erfarenhet av lögn i förhörssituationer samt på misstankegrad. I studien besvarade 90 deltagare mellan 19 och 64 år öppna och riktade frågor i ett simulerat polisförhör. Deltagare utan erfarenhet av förhör kom signifikant närmare sanningen än de med erfarenhet. I resultaten återfanns dock ingen skillnad som en konsekvens av misstankegrad. Resultaten visar att en god lögnare, vars berättelse kommer nära brottes kärna, inte skapas av att tidigare ha varit under polisförhör som misstänkt. Resultaten var till viss del överraskande då erfarenhet av lögn i motsats till författarnas hypotes hade en negativ effekt.

Lögn är ett ämne som fångar intresset hos många och har flera forskningsområden. Syftet med denna studie har varit att få reda på människors stereotypa uppfattningar om vad som kännetecknar lögn. I samband med det har studiens syfte varit att mäta hur de själva skattar sin förmåga att identifiera lögn samt hur ofta de tror att folk ljuger för dem. Studien hade även i avsikt att mäta skillnaden mellan “professionella”och “lekmän”i frågor kring stereotyper och självskattning. Med hjälp av en kvantitativ metod och enkätundersökning som verktyg har resultatet för denna studie kommit fram till flera ståndpunkter. Studien har kommit fram till att de flesta stereotyper som tidigare forskning visat, upprätthålls även i denna studie. Det har även visat sig vara en signifikant skillnad mellan “professionella” och “lekmän”i vissa stereotypa uppfattningar. En skillnad har även hittats i att“professionella”tror oftare på att människor ljuger för dem jämfört med “lekmän”.

<p>”Lögnen så Lekande Lätt. En analys av maktrelationer</p><p>i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan”.</p><p>Johanna Aggestam, kandidatuppsats i litteraturvetenskap,</p><p>framlagd för Ulf Olsson, HT 2008. Stockholms universitet,</p><p>Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria.</p><p>Den här undersökningen har som huvudsyfte att definiera och finna orsaker till de maktrelationer som är centrala i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan utifrån tre olika frågeställningar om makt, lek, och lögn. Maktrelationen tycks utgå från en lögn och hur den delvis återspeglas i de lekar som huvudpersonerna Sandra och Doris leker – som i sin tur har som syfte att skapa subjekten, definiera det hitintills odefinierade. Jag utgår i analysen från de fyra begreppen makt, lek, lögn och språk och använder mig av valda delar av Michel Foucaults maktanalys, Judith Butlers performativitetsbegrepp samt i viss mån en kortfattad teoretisering kring lekakten per se.</p><p>Min metod är att genom textexempel ur romanen belysa maktrelationens olika fundament med hjälp av maktanalys, performativitet och lek. Fokus ligger enbart på romanens två centralkaraktärer och deras identitetsskapande.</p><p>Problematiken i maktkampen är att flickornas skapande av subjekt flyter in i varandra och när en maktomkastning sker i relationen går inte deras respektive världsbilder längre ihop. Lekarna och de performativa akterna i lek och språk är identitetsskapande men eftersom leken från det ena perspektivet bygger på en lögn blir skapandet av subjekten skevt. Språket flickorna använder är ett sätt för dem att ta makten över sin position i världen. De skapar sig ett eget språk som till en början är gemensamt och unikt för dem men med tiden blir mer och mer oöversättbart och åtskilt. Sandras och Doris uppfattning om sanning vilar i leken, vilket visar sig såväl hjälpa som stjälpa deras individuella utveckling.</p>

”Lögnen så Lekande Lätt. En analys av maktrelationer i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan”. Johanna Aggestam, kandidatuppsats i litteraturvetenskap, framlagd för Ulf Olsson, HT 2008. Stockholms universitet, Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria. Den här undersökningen har som huvudsyfte att definiera och finna orsaker till de maktrelationer som är centrala i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan utifrån tre olika frågeställningar om makt, lek, och lögn. Maktrelationen tycks utgå från en lögn och hur den delvis återspeglas i de lekar som huvudpersonerna Sandra och Doris leker – som i sin tur har som syfte att skapa subjekten, definiera det hitintills odefinierade. Jag utgår i analysen från de fyra begreppen makt, lek, lögn och språk och använder mig av valda delar av Michel Foucaults maktanalys, Judith Butlers performativitetsbegrepp samt i viss mån en kortfattad teoretisering kring lekakten per se. Min metod är att genom textexempel ur romanen belysa maktrelationens olika fundament med hjälp av maktanalys, performativitet och lek. Fokus ligger enbart på romanens två centralkaraktärer och deras identitetsskapande. Problematiken i maktkampen är att flickornas skapande av subjekt flyter in i varandra och när en maktomkastning sker i relationen går inte deras respektive världsbilder längre ihop. Lekarna och de performativa akterna i lek och språk är identitetsskapande men eftersom leken från det ena perspektivet bygger på en lögn blir skapandet av subjekten skevt. Språket flickorna använder är ett sätt för dem att ta makten över sin position i världen. De skapar sig ett eget språk som till en början är gemensamt och unikt för dem men med tiden blir mer och mer oöversättbart och åtskilt. Sandras och Doris uppfattning om sanning vilar i leken, vilket visar sig såväl hjälpa som stjälpa deras individuella utveckling.

Denna studie har undersökt om betraktare kan urskilja att en animerad ansiktslös karaktär har negativa intentioner och försöker ljuga, enbart genom hur dess kroppsspråk animeras. Undersökningen genomfördes med kvantitativa enkäter, där testdeltagarna fick studera två olika animationer av en 3D-modell. Den ena uttryckte en karaktär med ”goda intentioner” och den andra en karaktär med ”negativa intentioner. Testdeltagarna fick i enkäten svara på hur de uppfattade karaktärernas intentioner. Insamlad data analyserades sedan utifrån tesdeltagarnas kön och erfarenhet kring icke-verbal kommunikation. Resultaten antyder på att det går att göra animationer med kroppsspråk som medför att karaktärer, trots att deras ansiktsmimik inte syns, uppfattas som mer eller mindre trovärdiga. Det framkom indikationer på skillnader i tolkningen mellan kvinnor och män, samt skillnad i tolkning mellan personer med mer och mindre erfarenhet av icke-verbal kommunikation. Studien bör anses som en förstudie och dessa resultat kan fungera som underlag för framtida undersökningar.

According to the widespread concept of deception, deception is to intentionally cause someone to acquire or continue to have a false belief.  This paper refutes this notion and argues for a definition of deception based on a view that deception is the misuse of communication with the purpose to achieve a further end; an end that, is believed, can’t be reached without the misuse of communication. It is shown that this new definition can handle cases that earlier definitions could not handle without leading to absurd pragmatic consequences. In addition, the proposed definition makes it possible to properly distinguish between deception and attempted deception.

Denna studie vid namn ”Ja, jag har behövt ljuga där också”, är författad av Mirzet Honsic och Mirtill Varga. Då icke vaccinerade personer utgör en liten del av den svenska befolkningen gällande covid-19 vaccin, är syftet med studien att belysa hur denna minoritet kan tänka sig att agera då vaccinet kommer på tals. Syftet är även att få en större förståelse för hur deras agerande kan komma att påverka deras relationer som de har med sin omgivning. För att uppfylla syftet har kvalitativa metoder använts, där empirin samlats in med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer som utgjordes av tre kvinnor och två men i olika åldrar. Studien tar avstamp i Ervin Goffmans två teorier om stigma samt det dramaturgiska perspektivet, som sedan kombinerats med varandra i syftet att analysera empirin.  Resultatet av studien belyser att de ovaccinerade framträtt på olika sätt i olika sociala sammanhang, detta utifrån att antingen vara ärliga om sin vaccinationsstatus eller oärliga.  Effekten av deras agerande blev att de accepterades av de vaccinerade de gångerna de valt att ljuga. De accepterades även av dem som var ovaccinerade när de var ärliga samt av de vaccinerade som valt att sympatiserade med dem. Deras relationer påverkades enbart negativt när de valde att tala sanning inför dem som vägrade att sympatisera med deras åsikter, som i detta fall utgjordes av de vaccinerade. Deras övriga relationer förblev oförändrad med dem som accepterade dem oavsett vilken vaccinationsstatus de själva hade. Det hela berodde på vilken relationen som fanns mellan deltagaren och omgivningen. / This study named "Yes, I had to lie there as well", is authored by Mirzet Honsic and Mirtill Varga. Since non-vaccinated people make up for a small part of the Swedish population regarding the covid-19 vaccine, the aim of the study is to highlight how this minority might act when the topic of the vaccine comes up. The aim is also to gain a greater understanding of how their actions may affect their relationships with their surroundings. To fulfill the purpose, the qualitative method was chosen, where the empirical evidence has been collected with the help of five semi-structured interviews which consisted of three women and two men of different ages. The study is based on Ervin Goffman's two theories on stigma and the dramaturgical perspective, which have then been combined with each other in order to analyze the empirical evidence. The results of the study highlights that the unvaccinated appeared in different ways in different social contexts, based on either being honest about their vaccination status or being dishonest. The effect of their actions was that they were accepted by the vaccinated people those times they chose to lie about it. They were also accepted by those who were unvaccinated when they were honest and by the vaccinated who chose to sympathize with them. Their relationships were only negatively affected when they chose to speak the truth to those who refused to sympathize with their views, which in this case consisted of the vaccinated people. Their other relationships remained unchanged with those who accepted them regardless of their own vaccination status. It all depended on the relationship between the participant and the environment.

Every big scam starts with a small invite. You are about to face the inconvenient accusation of you being responsible for your own loss. At least, this was the case for the seller of ”Macbook Pro 15” 2.4 intel-core, 4GB, glossy” in early December 2010. This thesis is breaking apart the comfort zone of being a victim, suggesting we want to be betrayed. Although the ”victim” has detected a risk, his wish to beleive that the affair is what it’s told to be, nourishes the betrayal that can proceed. Cooperation is the key word and a possible explanation to scam or betrayal – spun out of our natural urges fear, vanity and boredom. By rhetorically analysing a mail conversation, consisting of 21 mails sent between a scammer and his prey, the full scamming process can be reveiled. Investigating the nature of convincement and adaptation, it seems we put our trust in trust itself. On the other hand our greed makes us all possible scammers – a matter of the heart for 1920‘s essayist Walter Serner, who’s hand book for scammers appears relevant even to this day. Has the truth lost it’s charm? Who’s fooling who? Consider that there is no such thing as being fooled – only being a fool.