Feelings of social connection are important to maintain physical and psychological well-being. Perceived social isolation, or loneliness, is the subjective experience of feeling socially isolated and may be a direct threat to our health. During recent years, an increasing amount of people report high levels of loneliness, potentially brought on by the COVID-19 pandemic and its restrictions. Recent research suggests that the brain’s default mode network (DMN), a neural network active at wakeful rest, is related to these experiences. This paper aimed to systematically review alterations in the DMN in socially connected and lonely individuals. I searched PubMed and Scopus to find studies using self-report measures of social connection or loneliness, and functional or structural neuroimaging methods on healthy adults. Nine studies were included in this review. Generally, core regions of the DMN typically involved in episodic memory and self-referential processing showed increased activity in lonely individuals and decreased activity in socially connected individuals. These findings may reflect how lonely individuals ruminate about past social events while socially connected individuals attend less to the self. However, methodological heterogeneity between studieslimits the conclusions that can be drawn based on these results.

Under de senaste årtiondena har ofrivillig ensamhet rapporterats i allt högre utsträckning runt om i världen, och inte minst bland stadsbor. I Sverige utgör utrikes födda en av de grupper som i högre grad än genomsnittet uppges erfara ofrivillig ensamhet i flertalet undersökningar. Den fysiska miljön spelar en viktig roll i denna fråga, eftersom faktorer såsom att bo i ett ‘underpriviligierat’ område har visat sig ha en starkare korrelation med ensamhet än vad individuella faktorer har. Det finns dessutom studier som påvisar en koppling mellan förekomsten av gemenskap, socialt kapital och ensamhet, samt den fysiska miljöns påverkan på dessa aspekter. I syfte om att studera dessa begrepp i relation till social infrastruktur och den fysiska miljön formulerades följande frågeställningar: (1) Vad finns det för social infrastruktur i Norra Djurgårdsstaden och Rinkeby, och hur upplevs och används den? Hur påverkar den fysiska miljön gemenskapen och det sociala kapitalet i områdena? (2) Hur kan den sociala infrastrukturen utvecklas för att kunna stärka gemenskapen och det sociala kapitalet bland utrikes födda i de två områdena? Semistrukturerade intervjuer, enkäter och fältobservationer utfördes i Stockholmsområdena Norra Djurgårdsstaden och Rinkeby i syfte om att svara på dessa frågor. Resultaten visar att fastän det finns ett starkt sammanlänkande socialt kapital och gemenskap i båda områdena, så finns det en brist på överbryggande socialt kapital och gemenskap i förhållande till närliggande områden. De offentliga platserna saknar mångfald beträffande användardemografi, och tillgången till arbetsplatser, fritidsaktiviteter och kulturinstitutioner ser olika ut för utrikes födda i områdena. En bättre inkludering av utrikes föddas perspektiv inom den svenska samhällsplaneringen är därför önskvärd för att kunna utveckla hälsofrämjande och inkluderande platser för olika kulturella, ekonomiska och sociala behov. / During the past decades, involuntary loneliness has been more frequently reported among urban dwellers around the world. In Sweden, immigrants constitute one of the groups that have been reporting loneliness to a greater extent than the average in various surveys. The physical environment is considered relevant in this cause, as factors such as living in a 'deprived' area have been found to have a higher correlation to loneliness than individual-level factors. Studies have additionally found an interconnection between the phenomena of sense of community, social capital and loneliness, and asserted their varying nature in different neighborhoods. With the aim of studying these concepts in relation to social infrastructure and the built environment, the following research questions were formulated: (1) What social infrastructure is there in Stockholm Royal Seaport and Rinkeby and how is it perceived and used? How does the physical environment affect the sense of community and social capital in the areas? (2) How can social infrastructure be (re)developed in order to strengthen the sense of community and social capital among foreign born people in the two areas? Semi-structured interviews, questionnaires and field observations were applied to the Stockholm neighborhoods of Rinkeby and Stockholm Royal Seaport in order to answer these questions. The key findings show that while bonding social capital and sense of community is deemed strong in both areas, there is a lack of bridging social capital and sense of community in relation to neighboring areas. The public spaces lack diversity in terms of user demographics and there are different levels of access to workplaces, leisure activities and cultural institutions for immigrants in the neighborhoods. This calls for greater exploration of the immigrant perspective in Swedish urban planning, in terms of building healthy and inclusive places for diverse cultural, economic and social needs.

Bakgrund: Upplevelsen av ensamhet kan vara skadlig och kan leda till psykisk ohälsa och fysisk sjukdom. Som sjuksköterska är det viktigt att ha god kunskap om ensamhet och desskonsekvenser för att uppmärksamma äldre personer som är i risk för ohälsa och för attkunna ge adekvat stöd till dessa personer Syfte: Syftet med studien var att beskriva hemmaboende äldres upplevelser av ensamhet. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar genomfördes.Databassökning gjordes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Analysen baserades på Fribergsfemstegsmodell. Resultat: Analysen gav fyra huvudkategorier och elva underkategorier,huvudkategorierna var: ”Orsaker till ensamhet”, ”Känslouttryck relaterade till ensamhet”,”Att hantera ensamhet” och ”Betydelsen av anhöriga och vänner”. Konklusion: Förlust av livskamrat och vänner samt förlust av funktioner är bidragandeorsaker till ensamhet. Hopplöshet, rädsla, obetydlighet och ledsamhet är framträdande vidensamhet. Aktiviteter samt att socialisera med andra kan göra det lättare att hanterasituationen. Ensamhet kan upplevas negativt men även som en frihet för vissa personer.Acceptans är en viktig hanteringsstrategi. Resultatet av denna studie kan bidra med enökad förståelse för ensamhet hos äldre personer som sjuksköterskor och annanvårdpersonal kan ha nytta av. / Background: The experience of loneliness can be harmful and can lead to mental andphysical illness. As a nurse it is important to have good knowledge of loneliness and itsconsequences in order to draw attention to older people who are at risk of illness and to beable to provide adequate support to these people. Aim: The aim of the study was to describe the community-dwelling elderly's experiencesof loneliness. Methods: A literature study based on eight qualitative studies. Database search wasconducted in Cinahl, PubMed and PsycINFO. The analysis was based on Friberg's five-stepmodel. Results: The analysis yielded four main categories and eleven subcategories. The maincategories were: "Causes of loneliness", "Emotional expressions related to loneliness","Managing loneliness" and "The importance of relatives and friends”. Conclusion: Loss of life partner and friends as well as loss of functions are contributingcauses of loneliness. Hopelessness, fear, insignificance and sadness are prominent inloneliness. Activities and socializing with others can make it easier to cope with thesesituations. Loneliness can be a negative experience but can also be seen as a freedom forsome people. Acceptance is an important coping strategy. The results of this study cancontribute to an increased understanding of loneliness in older people that nurses andother health care personnel can benefit from.

Ensamhet är ett svårdefinierat och mångfacetterat begrepp. Den ensamma individen påverkas på ett eller annat sätt av sin ensamhet, det starkaste sambandet har påvisats vara det mellan ensamhet och människans psykiska likväl som fysiska välmående. Detta arbete syftar till att genom en forskningsöversikt undersöka upplevelser av ensamhet i äldre ålder, samt identifiera vilka faktorer som lindrar respektive intensifierar ensamhetskänslan. Det empiriska materialet som utgör arbetets grund insamlades genom systematiska artikelsök inom två databaser som bedömdes vara relevanta för arbetet. Arbetet genomsyras av en hermeneutisk ansats och under analysprocessen var den tematiska analysen i fokus. Under analysprocessen identifierades fem teman; “Avskildhet från världen”, vilket tar fokus på hur äldre avskiljs från omvärlden och dess omgivning.  “Självständighet & identitet” uppmärksammar hur de äldres självständighet, självbestämmande, kroppsliga funktionsförmåga och identitet påverkar eller påverkas av ensamheten. “Existensialitet och hopplöshet” vars fokus är belysa några av de mer framträdande känslorna hos ensamma äldre, “Att bryta sig ur ensamheten” fokuserar på att uppmärksamma faktorer som lindrar ensamhetskänslan och ger individen möjlighet att bryta sig ur sin ensamhet, samt “Den behagliga ensamheten” som tar fokus på hur vissa äldre beskriver att de anser ensamheten vara behaglig. Ett av de viktigare fynden detta arbete uppmärksammat är hur många av de äldre på ett allmänt och övergripande plan beskriver sig sakna meningsfullhet. Flertalet saknar meningsfulla och djupa relationer med en annan. Ännu ett viktigt fynd arbetet uppmärksammar är hur faktorer som intensifierar ensamhetskänslan förklaras ha ett samband med de faktorer som gör ensamheten lindrigare. Exempelvis beskrivs det hur tillfredsställande och meningsfulla relationer likväl som tillvaro lindrar ensamhetskänslan för den äldre individen. / This research overview aims to examine experiences of loneliness in old age, and to identify which factors alleviate or intensify loneliness. The empirical material that makes up the foundation of this study were collected through systematic article searches within two databases that were deemed to be relevant to the study. The study is permeated by a hermeneutic approach and during the analysis process a thematic analysis was in focus. The thematic analysis resulted in the emergence of five themes; “Detached from the world” which focuses on how the elderly are separated from the outside world and its surroundings. “Autonomy & identity” draws attention to how the elderly's autonomy, self-determination, physical functioning and identity affects or are affected by loneliness. "Existentiality and Hopelessness" whose focus is to highlight some of the more prominent feelings of the lonely, "Breaking out of loneliness" which focuses on paying attention to factors that relieve the feeling of loneliness and gives the individual the opportunity to break out of their loneliness, and "The pleasant loneliness" which focuses on how some elderly people describe that they experience loneliness as something pleasant. One of the more important findings this work draws attention to is how many of the elderly on a general and overall level describe themselves as lacking meaningfulness. The majority lack meaningful and deep relationships with another. Another important finding establishes that factors that intensify the feeling of loneliness can be explained as having a connection with the factors that alleviate the feeling of loneliness. For example, it is described how satisfying and meaningful relationships as well as existence, on the other hand, relieve the feeling of loneliness for the older individual.

This study aims to research whether there are any differences or associations between Sweden and Iceland regarding physical activity, loneliness, and mental health. The study included 109 participants aged 18-30, with 55 Swedish and 54 Icelandic. Data was collected online using a questionnaire that measured physical activity, loneliness, and mental health with three different scales; Physical activity (Leisure-Time Physical Activity Questionnaire), loneliness (Revised UCLA loneliness scale), and mental health (Kessler Psychological Distress scale). The study's result shows only a significant correlation between loneliness and mental distress. The results indicated that Swedish individuals are more physically active than Icelantic, despite Swedish participants reporting higher loneliness and mental distress levels than their Icelandic counterparts. In summary, this study has examined the differences and associations between Sweden and Iceland on how the Swedish and Icelandic individuals estimate themselves in physical activity, loneliness, and mental health.

In the present study, we examined whether social problem-solving processes would add predictive utility over loneliness in accounting for unique variance in ill-being (viz., depressive symptoms and suicide behavior) and well-being (viz., life satisfaction and positive affect) in a sample of 230 females. Results of hierarchical regression analyses indicated that social problem-solving processes added significant predictive utility in accounting for unique variance in depressive symptoms, life satisfaction, and positive affect. Moreover, negative problem orientation emerged as a significant unique predictor of both ill-being and well-being. In contrast, positive problem orientation emerged as a significant unique predictor of well-being and only one index of ill-being. Some implications of the present findings are discussed.

No description available.

Sammanfattning Ensamhet är en vanlig upplevelse som har kopplats till en mängd olika hälsoproblem. Forskning har visat att det finns samband mellan upplevd ensamhet och olika faktorer såsom ålder, kön och relationsstatus. På senare tid har även psykologiska faktorer som självmedkänsla visat sig ha ett samband med upplevd ensamhet. Syftet med denna studie var att undersöka upplevd ensamhet, självmedkänsla samt sambandet mellan dessa i en svensk kontext. 266 personer i Sverige, mellan 25–65 år (M= 37.4, SD=11.9) besvarade demografiska frågor samt två formulär: Revised UCLA loneliness scale (R-UCLA) och Self Compassion Scale (SCS). Data analyserades genom ANOVA, oberoende t-test, korrelationsanalys och multipel linjär regressionsanalys. Resultaten visade att singlar och unga vuxna (25–34 år) upplevde sig något mer ensamma samt att de som är föräldrar, ensamboende och åldersgrupper mellan 35–65 år var något mer självmedkännande. Dock var dessa skillnader av liten effekt. Det framkom även ett signifikant negativt samband av stor effekt mellan upplevd ensamhet och självmedkänsla. Sambandet var något starkare för gruppen män. Denna studie påvisar att sambandet mellan upplevd ensamhet och självmedkänsla är bestående även i en svensk kontext. För att vidare undersöka kausalitet och eventuella interventioner mot upplevd ensamhet uppmuntras framtida forskning att genomföra longitudinella studier och interventionsstudier. / Abstract Loneliness is a common experience that has been linked to a variety of health problems. Research has shown that there is a relationship between loneliness and various factors such as age, gender, and relationship status. More recently, psychological factors such as self-compassion have also been shown to be associated with loneliness. The aim of this study is to examine perceived loneliness, self-compassion, and the relationship between these in a Swedish context. Participants in the study were 266 persons from Sweden, aged between 25-65 years (M= 37.4, SD=11.9). Data was collected using a web-based questionnaire comprising the Revised UCLA loneliness scale (R-UCLA) and Self Compassion Scale (SCS) as well as demographic questions. Data were analyzed using ANOVA, independent t-tests, Pearson correlation and multiple linear regression. The results showed that singles and young adults (25-34 years) feel somewhat lonelier and that those who are parents, those living alone and those between the ages 35-65 where more self-compassionate. However, these differences were of small effect sizes. There was also a significant negative correlation of large effect between perceived loneliness and self-compassion. The correlation was somewhat stronger for men. This study demonstrates that the connection between perceived loneliness and self-compassion is persistent in a Swedish context. To further investigate causality and possible interventions against perceived loneliness, future research is encouraged to conduct longitudinal studies and clinical trials.

In this thesis, I will discuss the conceptualization of existential loneliness in the early writings of the German psychiatrist and philosopher Karl Jaspers (1883-1969), especially his lecture “Einsamkeit” (1915/1916) and Philosophie (1932). I will try to elucidate the dynamics and processes involved in existential loneliness and its overcoming in existential communication. I will show that the shared objective world is the only medium for existential communication. The intersubjective encounter in the shared objective world is the occasion for the reciprocal taking/demanding responsibility, which will stimulate the inner dialectical movement of existential loneliness, i.e., between autonomy and authenticity. I will argue that existential loneliness is not something substantially negative or a disease that we must cure but a vital and creative process that makes us human. Blocking this process will have devastating consequences since it will impede the isolated person from being him/herself. Furthermore, I will discuss a few possible applications of the examined processes in human-robot interaction since the efficiency of the robots in helping humans overcome their existential loneliness will depend on their capacity to perform the processes discussed in this thesis.

Bakgrund: Ensamhet är ett växande problem i samhället och har en stor risk för allvarlig inverkan på äldre människors fysiska och psykiska hälsa. Ensamhet är en del av livet och är en särskild känsla för varje enskild individ. Med ökad ålder är upplevelsen av ensamhet mer förekommande. Syfte: Syftet var att beskriva hur äldre personer lindrar ofrivillig ensamhet. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes utifrån åtta vetenskapliga artiklar och analyserades med induktiv ansats. Resultat: I resultatet identifierades fyra kategorier: acceptans av åldrandet, betydelsen av livsinställning, värdet av socialisering i olika miljöer och intresset för aktivitet och sysselsättning. Flera strategier identifierades utifrån äldre personers livserfarenheter, individuella strategier, hälsa och välbefinnande, relationer och möjligheten till sociala nätverk. Konklusion: I samband med vårdande möten har sjuksköterskan en viktig uppgift att lindra ensamhet genom att uppmärksamma ensamheten i ett tidigt skede. Det behövs ytterligare forskning och kunskap inom ämnet ensamhet. / Background: Loneliness is a growing problem in society and has a high risk of serious impact on the physical and mental health of older people. With increasing age, the experience of loneliness is more common. Loneliness is a part of life and a special feeling for each individual. Purpose: The purpose was to describe how older people alleviate involuntary loneliness. Method: A general literature study was made based on eight scientific articles and analyzed using an inductive approach. Results: Four categories were identified in the results: acceptance of aging, the importance of life attitude, the value of socialization in different environments and the interest in activity and employment. Several strategies were identified based on older people's life experiences, individual strategies, health and well-being, relationships and the possibility of social networks. Conclusion: In connection with caring meetings, the nurse has an important task to alleviate loneliness by being attentive at an early stage. Further research and knowledge is needed in the subject of loneliness.