Syftet med studien var att undersöka hur fallfrekvensen var fördelad mellan män och kvinnor, hur antalet fall var fördelade i åldersgrupperna över respektive under 80 år, när de flesta fallolyckor i det egna hemmet inträffade och om fallen medförde några konsekvenser.Studien var en retrospektiv registerstudie och inkluderade fall hos personer i eget boende med trygghetslarm och/eller hjälp av nattpatrull. Fallolyckorna registrerades på ett instrument som var speciellt utvecklat för projektet. Data från en sex månaders studie med totalt 510 fall av 213 individer analyserades. Resultatet visade att det var främst äldre personer över 80 år som föll och som hamnade på sjukhus. Fallen inträffade oftast förmiddagar och eftermiddagar. Få fall inträffade mellan klockan 00-09. Kvinnorna föll framförallt under december månad. Antal fall som ledde till sjukhusvård var 4.5 % och av dessa var nästan alla individer över 80 år och flertalet var kvinnor. Av de fall som ledde till sjukhusvård inträffade 39 % vid första och enda fallet. Då många vårdtagare föll ett flertal gånger och antalet fall kunde vara mycket högt bör de fallförebyggande åtgärderna ses över. Downton fallriskindex skulle kunna vara ett komplement till övriga fallpreventioner i hemmet. Studien ger användbar data med möjlighet att till exempel utforma hemtjänstens schema utifrån studieresultatet och på så sätt minska antalet fallolyckor i hemmen.

Abstract Bakgrund: Läkemedelskonsumtion hos allmänheten är stor och är större bland äldre patienter. Åldersgruppen över 65 år utgör störst andel användare eftersom de oftare har en mer omfattande läkemedelsbehandling. Parallellt med att läkemedelsanvändningen har ökat, har även läkemedelskassation ökat. En undersökning från 2011 i Sverige visade att kassation av läkemedel uppgick till cirka 1500 ton. Syfte: Syftet var att undersöka och analysera om det fanns skillnader i kassation av receptbelagda humana läkemedel med avseende på ålder och kön bland hemmaboende patienter. Metod: En systematisk litteratursökning utfördes i databaserna PubMed och Cochrane Library. Enligt PICO-modellen valdes observationsstudier som undersökte läkemedelskassation hos hemmaboende patienter. Studiernas relevans bedömdes utifrån titel, abstrakt och fulltext. Därefter granskades kvaliteten av valde studier med hjälp av granskningsmallar från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Totalt inkluderades 3 studier. Sammanlagda resultatet visade att mängden kasserade läkemedel var större bland patienter 60-80 år. De vanligaste kasserade läkemedel kardiovaskulära läkemedel och läkemedel som verkar på centrala nervsystemet. De vanligaste orsakerna till kassation var passerat utgångsdatum, avliden patient samt förändringar i behandling. Slutsats: Mängden kasserade läkemedel var större bland åldersgruppen 60-80 år. Inget samband mellan orsaker till läkemedelskassation i förhållande till ålder och kön kunde påvisas på grund av för lite forskning inom området. Det gick inte heller att få reda på om det fanns några samband mellan vanligaste kasserade läkemedel i förhållande till ålder eller kön på grund av att det inte har gjorts forskning på området.

Sammanfattning: De flesta företag sätter idag större värde på lärande och hög utbildning. Dagens konkurrenskraftiga marknad kräver ett livslångt lärande där individen själv bär ansvar för sin anställning genom att hela tiden utvecklas och lära sig mera för att vara anställningsbar. Kraven som ställs på individen inom EU är att denna ska vara anpassningsbar, flexibel, leva upp till arbetsgivarnas ökande krav samt uppdatera sin kompetens och sina färdigheter. Tidigare forskning visar att individer idag vill vara attraktiva och anställningsbara för nuvarande och framtida arbetsgivare. Ansvaret för karriärutveckling har gått från organisationen till att numera ligga på individen själv. Resultatet av vår undersökning stämmer väl överens med denna diskurs då studenterna oavsett ålder, civilstånd och hemmaboende barn har ambitionen att disciplinera sig i stor utsträckning till anställningsbarhetsdiskursen.Bakgrund: Gradvis har ansvaret för individens anställning flyttas från stat till individ. Förändringen har gått från rätten till anställning till skyldigheten att vara anställningsbar. Dagens konkurrenskraftiga marknad kräver ett livslångt lärande där individen själv bär ansvaret för sin anställning, detta genom att hela tiden utvecklas och lära sig mer för att vara anställningsbar. Många företag sätter stort värde på lärande och hög utbildning. Numera är det upp till individen själv att oavsett ålder vara flexibel och anpassningsbar och på så vis ansvara för sin egen anställningsbarhet och skapa sina egna förutsättningar.Syfte: Vårt syfte är att mäta i vilken utsträckning studenterna, som går på högskolan i Borås på ett nystartat personalvetarprogram, har ambitionen att hålla sig anställningsbara under och efter utbildningen. Vidare vill vi undersöka vilken betydelse ålder, civilstånd och hemmaboende barn har för studenternas flexibilitet,anpassningsbarhet samt erfarenheter och hur de på så vis disciplinerar sig själva utefter anställningsbarhetsdiskursen.Metod: Kvantitativ enkätundersökningResultat: Vårt resultat visar att studenterna oavsett ålder, civilstånd och hemmaboende barn har ambitionen att disciplinera sig i stor utsträckning till anställningsbarhetsdiskursen. Över lag strävar studenterna efter både utbildningserfarenhet och praktisk erfarenhet för att stärka sin position på arbetsmarknaden, detta oberoende av ålder, civilstånd och hemmaboende barn. Majoriteten av studenterna anser sig också vara flexibla och anpassningsbara i enlighet med diskursen.

Bakgrund: Andelen äldre ökar och allt fler lever till mycket hög ålder. Med stigande ålder ökar risken för problem relaterat till mat och måltider och ensamboende äldre har ökad risk att drabbas av undernäring. Att äta tillsammans med andra kan öka matintaget och bidra till social gemenskap hos äldre.   Syfte: Syftet var att beskriva upplägget av Projekt Måltidsvän samt vilken betydelse äldre deltagare i projektet tillskriver social interaktion under måltiden. Metod: I Projekt Måltidsvän kan äldre som är 67 år eller äldre få sällskap under måltiden av en frivillig måltidsvän. Frivilligsamordnaren intervjuades för att belysa perspektivet från en övergripande nivå. Tre äldre mottagare intervjuades om deras upplevelser av social interaktion och måltidens betydelse och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom i intervjun med frivilligsamordnaren att Projekt Måltidsvän har varit populärt att söka till som frivillig och utmaningen har varit att finna äldre deltagare som vill medverka i projektet. Analysen av intervjuerna med de äldre deltagarna genererade fem kategorier där det framkom att respondenterna till en början kunde känna sig både ambivalenta och nyfikna inför deltagandet i projektet. Social interaktion var viktigt och en lyckad matchning var en förutsättning för att relation skulle utvecklas till en vänskap. En trivsam måltidsmiljö och att äta i gemenskap med andra var en viktig förutsättning för en trivsam måltid. Måltidsvännen kunde också utgöra ett stöd under måltiden. Slutsats: Deltagarna i Projekt Måltidsvän har varit nöjda med projektet och den sociala gemenskap som uppstått under måltiden, vilket innebär att denna typ av insats kan användas i kommuner för att främja ett friskt åldrande. / Background: The proportion of elderly is increasing and more people are living to a very high age. With higher age, the risk of problems related to food and meals increases, and elderly people living alone are at risk of suffering from malnutrition. Eating together with others can increase food intake and contribute to the social companionship for the elderly. Objective: The purpose was to describe the structure of Project Meal Friend and what significance older participants in the project give to social interaction during the meal. Method: In Project Meal Friend, a volunteer meal friend can join elderly people who are 67 or older during the meal. The volunteer coordinator was interviewed to highlight the perspective from an organizational level. Three elderly recipients were interviewed about their experiences of social interaction and the importance of the meal, which were analysed with qualitative content analysis. Results: The interview with the volunteer coordinator showed that the Project Meal Friend has been popular to apply for as a volunteer and the challenge has been to find older participants to the project. The analysis of the interviews with the elderly participants generated five categories where it emerged that the respondents could initially feel both ambivalent and curious about the participation in the project. Social interactions were important and a successful match was a prerequisite for the relationship to develop into a friendship. An enjoyable meal environment and eating in companionship with others was an important prerequisite for a pleasant meal. The Meal Friend could also provide support during the meal. Conclusion: The participants in Project Meal Friend have been satisfied with the project and the social companionship that emerged during the meal, which means that this type of projects can be used in municipalities to promote healthy aging.

Bakgrund: Den globala befolkningen blir allt äldre. Det är även vanligt hos äldre människor att känna ensamhet, vilket kan leda till fysisk ohälsa och lidande. Eftersom sjuksköterskan ska motverka ohälsa och främja hälsa är det av stor vikt att ha kunskap om hur ensamhet i denna ökande befolkningsgrupp kan minskas.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga interventioner som kan motverka ensamhet hos äldre över 60 år som bor hemma.  Metod: Litteratursökningar gjordes i Cinahl, Scopus, PubMed, PsycInfo och MEDLINE. Litteraturstudien består av 9 kvantitativa interventionsstudier som har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Resultatet visade på att de studerade interventionerna var väldigt olika och involverade olika komponenter: samtalsgrupper, kognitiva övningar, fysisk aktivitet, sociala aktiviteter och information/rådgivning. Samtliga interventioner som innehöll kognitiva övningar var i denna litteraturstudie effektiva. KBT i kombination med Baduanjin qigong sågs vara effektivare än enbart KBT. Resterande komponenter var delvis effektiva. Konklusion: Lösningen på problematik med ensamhet verkar vara högst komplicerad. Samtliga komponenter kan ha potential att kombinerade vara effektiva i att minska ensamhet. Etablerade mätinstrument bör användas på grund av stigmatisering av fenomenet ensamhet. Mer forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser. / Background: The global population is getting increasingly older. Loneliness is common among elderly people and can lead to suffering and decreased physical health. Nurses should promote well-being, which is why knowledge of how loneliness in this rising population can be reduced is important.  Aim: The aim of this literature study was to compile interventions that can counteract loneliness among elderly over the age of 60 who are living at home. Methods: Searches were made in Cinahl, Scopus, PubMed, PsycInfo and MEDLINE. The literature study consists of 9 quantitative intervention studies that have been reviewed for quality, analyzed and compiled. Results: The outcome shows that the studied interventions were very diverse and consisted of different components: therapy groups, cognitive exercises, physical activity, social activities, and information/counseling. All studies that included cognitive exercises were efficient. CBT combined with Baduanjin qigong was more efficient than exclusively CBT. The remaining components were partially efficient. Conclusion: The solution to the problem of loneliness seems to be complicated. All components have the potential of being efficient when combined. More research is needed in order to draw correct conclusions. Established measuring instruments should be used due to the stigma surrounding loneliness.

Bakgrund: Ensamhet bland äldre är ett folkhälsoproblem. En växande äldre population ökar väntetiden till serviceboenden, vilket vidare leder till att ett ökat antal äldre personer tvingas bo kvar hemma. Ensamhet är vanligt bland äldre och associeras med ohälsa. Ensamhet är en subjektiv upplevelse som orsakas främst av förlust av sällskap. Syfte: Var att belysa omvårdnadsinsatser för att lindra ensamhet hos äldre som vårdas hemma. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med hjälp av tolv vetenskapliga artiklar vilka analyserades med induktiv ansats. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre omvårdnadsinsatser: Socialt främjande omvårdnadsinsatser, omvårdnadsinsatser med inriktning på verbal och icke verbal kommunikation och omvårdnadsinsatser som främjar egenvård vilka visade sig lindra känslan av ensamhet. Ensamhet skapar skamkänslor vilket gör att vissa upplever det svårt att prata om. Det är viktigt att skapa tillit och trygghet då detta tycks öka patientens följsamhet till att vara mer delaktig i egenvården. Slutsats: Samarbete mellan olika professioner skapar kontinuitet, tillhörighet och tillgodoser patientens behov. Det behövs ytterligare forskning på ämnet i hur ensamhet kan lindras med internetbaserade insatser. / Background: Loneliness among the elderly is a public health problem. A growing elderly population increases the waiting time for home care, which further leads to an increased number of older people being forced to stay at home. Loneliness is common among the elderly and is associated with ill health. Loneliness is a subjective experience that is mainly caused by the loss of company. Aim: Was to elucidate on nursing interventions to alleviate loneliness in the elderly who are cared for at home. Method: A general literature study conducted with the help of twelve scientific articles which were analyzed with an inductive approach. Results: This resulted in four nursing interventions; Social promoting nursing interventions, Nursing interventions with a focus on verbal and non-verbal communication, Nursing intervention that promote self-care which proved to alleviate the feeling of loneliness. Loneliness creates feelings of shame, which makes some people find it difficult to talk about. It is important to create trust and security, which entails the patient's participation in self-care. Conclusion: Coordination between different professions creates continuity, belongingness and meets the patient’s needs. Further research is needed on the subject in how loneliness can be alleviated with internet-based initiatives.

Bakgrund: Upplevelsen av ensamhet kan vara skadlig och kan leda till psykisk ohälsa och fysisk sjukdom. Som sjuksköterska är det viktigt att ha god kunskap om ensamhet och desskonsekvenser för att uppmärksamma äldre personer som är i risk för ohälsa och för attkunna ge adekvat stöd till dessa personer Syfte: Syftet med studien var att beskriva hemmaboende äldres upplevelser av ensamhet. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar genomfördes.Databassökning gjordes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Analysen baserades på Fribergsfemstegsmodell. Resultat: Analysen gav fyra huvudkategorier och elva underkategorier,huvudkategorierna var: ”Orsaker till ensamhet”, ”Känslouttryck relaterade till ensamhet”,”Att hantera ensamhet” och ”Betydelsen av anhöriga och vänner”. Konklusion: Förlust av livskamrat och vänner samt förlust av funktioner är bidragandeorsaker till ensamhet. Hopplöshet, rädsla, obetydlighet och ledsamhet är framträdande vidensamhet. Aktiviteter samt att socialisera med andra kan göra det lättare att hanterasituationen. Ensamhet kan upplevas negativt men även som en frihet för vissa personer.Acceptans är en viktig hanteringsstrategi. Resultatet av denna studie kan bidra med enökad förståelse för ensamhet hos äldre personer som sjuksköterskor och annanvårdpersonal kan ha nytta av. / Background: The experience of loneliness can be harmful and can lead to mental andphysical illness. As a nurse it is important to have good knowledge of loneliness and itsconsequences in order to draw attention to older people who are at risk of illness and to beable to provide adequate support to these people. Aim: The aim of the study was to describe the community-dwelling elderly's experiencesof loneliness. Methods: A literature study based on eight qualitative studies. Database search wasconducted in Cinahl, PubMed and PsycINFO. The analysis was based on Friberg's five-stepmodel. Results: The analysis yielded four main categories and eleven subcategories. The maincategories were: "Causes of loneliness", "Emotional expressions related to loneliness","Managing loneliness" and "The importance of relatives and friends”. Conclusion: Loss of life partner and friends as well as loss of functions are contributingcauses of loneliness. Hopelessness, fear, insignificance and sadness are prominent inloneliness. Activities and socializing with others can make it easier to cope with thesesituations. Loneliness can be a negative experience but can also be seen as a freedom forsome people. Acceptance is an important coping strategy. The results of this study cancontribute to an increased understanding of loneliness in older people that nurses andother health care personnel can benefit from.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av reablement som tillvägagångsätt i vardagsrehabiliteringen hos hemmaboende äldre personer. Metod: En allmän litteraturöversikt av kvalitativa studier valdes som design för att sammanställa den tidigare forskningen som besvarade studiens syfte. Datainsamling skedde från två databaser inom medicin och hälsa. Data från tio kvalitativa artiklar sammanställdes och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier; att kartlägga, bedöma och strävan efter att sätta upp aktivitetsfokuserade mål, att stödja den äldre personen till självständighet och delaktighet i meningsfulla aktiviteter, att följa upp och att motivera till en fortsatt rehabilitering, att samarbeta i ett interdisciplinärt team och att samarbeta med anhöriga samt ett övergripande tema; betydelsen av ett personcentrerat förhållningssätt och att ha en samsyn. Slutsats: Essensen med reablement var att i ett interdisciplinärt samarbete stödja de äldre personernas självständighet och delaktighet i de dagliga aktiviteterna. Arbetsterapeuterna hade en grundläggande roll med att förverkliga ett personcentrerat förhållningsätt och en samsyn i det interdisciplinära teamet inklusive den äldre personen och anhöriga. Enligt arbetsterapeuterna förutsatteförverkligandet en gemensam målsättning, ett välorganiserat interdisciplinärt samarbete med avsatta resurser under en begränsad tid och goda kommunikationsstrategier. / Purpose: The purpose of the literature review was to describe occupational therapists’ experiences of reablement as an approach in everyday rehabilitation of home-dwelling older adults. Method: A general literature review of qualitative studies was chosen as a design to compile the previous research that answered the purpose of the study. Data collection took place from two databases in medicine and health. Data from ten qualitative articles were compiled and was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in five categories; to map, assess and strive to set activity-focused goals, to support the olderperson to independence and participation in meaningful activities, to follow up and motivate to a continued rehabilitation, to collaborate in an interdisciplinary team and to collaborate with relatives and an overarching theme; the importance of a person-centred approach andhaving a consensus. Conclusion: The essence of reablement was to support the older people’sindependence and participation in daily activities in an interdisciplinary collaboration. The occupational therapists had a fundamental role in realizing a person-centered approach and a consensus in the interdiciplinary team including the older person and relatives. According to the occupational therapists, the realization required a common goal, a well-organized interdisciplinary collaboration with allocated resources for a limited time and good communication strategies.

Studiens syfte var att undersöka upplevelsen av balans mellan arbete och privatliv hos anställda vid en svensk statlig myndighet. Detta gjordes genom att mäta den upplevda balansen och dess påverkan av flexibelt arbetssätt, kön, hemmaboende barn samt ledande befattning. Studien var kvantitativ med en deduktiv ansats. En webbaserad enkät skickades ut till anställda på myndigheten och data från N = 205 respondenter analyserades med hjälp av oberoende t-test, tvåvägs-ANOVA, envägs-ANOVA samt Welch’s ANOVA. Studiens resultat både bekräftar och strider mot tidigare forskning på området och bidrar med en nutidsbild av upplevelsen av balans mellan arbete och privatliv hos anställda vid en statlig myndighet. Resultatet visade signifikanta skillnader i den upplevda balansen både beträffande flexibelt arbete, kön och huruvida medarbetare hade hemmaboende barn. Inga signifikanta skillnader påvisades beträffande ledande befattning.

Psykisk ohälsa ökar i samhället och de som arbetar inom kontaktyrken löper stor risk att utsättas för stress. Tre av tio lärare i förskoleklass, grundskolan och fritidshem har besvär relaterade till arbetet som i stor utsträckning är orsakad av stress. En individs aktivitetsbalans påverkar dennes hälsa och välbefinnande. Syftet var att beskriva lärares självskattade stress och aktivitetsbalans. Examensarbetet gjordes genom en kvantitativ tvärsnittsstudie med bakgrundsfrågor, frågor om stress och instrumentet Occupational Balance Questionnaire (OBQ). Det var 57 respondenter som besvarade enkäten. Respondenterna skattade högre stress på arbetet än utanför arbetet. Respondenterna har en relativt låg aktivitetsbalans. Det finns ett signifikant negativt samband mellan stress och aktivitetsbalans. Det finns ingen signifikant skillnad mellan respondenterna med hemmaboende barn och utan hemmaboende barn, på variablerna stress på arbetet, stress utanför arbetet eller aktivitetsbalans. Arbetsterapeuter skulle kunna ge hälsofrämjande och förebyggande insatser till lärare, för att minska deras stress och bibehålla och förbättra deras aktivitetsbalans. Resultatet kan inte generaliseras då det är få respondenter, men det kan ligga till grund för vidare studier. / Mental illness increases in the society and those who works in contact professions have a high risk be exposed to stress. Three in ten preschool teachers, recreation instructors and compulsory school teachers have troubles related to the work, stress is a common cause. A person’s occupational balance influences health and well-being. The purpose was to describe self-rated stress and occupational balance among teachers and recreation instructors. A quantitative cross-sectional study which included demographic questions, questions about stress and the Occupational Balance Questionnaire (OBQ). There was 57 participants. The participants self-rated higher stress at work than outside work. The participants had a low occupational balanced. It was a negative correlation between stress and occupational balanced. It was no significant difference between those living with or without children, on the variables stress at work, outside work or occupational balanced. Occupational therapists can provide health promotional and prevention measures to teachers and recreation instructors to decrease their stress, maintain and improve their occupational balance. The results can not be generalize because of a low number of participants, but it can be used for future studies.