<p>Jag har gjort en studie av English House i Danmark, där danska skolklasser får veckolånga språkbad. Att enbart tala engelska med eleverna blir där möjligt genom att även utnyttja andra sätt att kommunicera, än det rent verbala. Jag har relaterat undervisningen på English House både till språkforskningen, och till de vanligaste språkinlärningsmetoder som används i skolan. Att språk handlar om kommunikation mellan människor är naturligt på English House. Metoderna som används är många, för att passa så många som möjligt, och stimuleraså många sinnen det går. Bland annat finns inslag av direktmetoden, The Funktional Notional Approach och Total Physical Respons. English House handlar främst om att uppleva ett helt kulturpaket innehållande t ex historia, samhällskunskap och kulturyttringar så som sånger, lekar, traditioner och berättelser, där språket är både mål och medel. De yngsta gästerna på English House får lära sig många nya ord under en vecka som är vitt skild från den vanliga undervisnigen. Med många skratt och fysiska övningar tillägnar de sig det engelska språket, och får ett ökat förtroende för den egna språkförmågan. Cheryl Strike, som är lärare där, är oerhört kunnig och kreativ. Hon har satt sin prägel på undervisningen. Hennes sätt att arbeta stämmer väl överens med hur modern språkforskning anser att undervisning i främmande språk bör bedrivas. Att erbjuda svenska skolklasser denna möjlighet till intensivveckor i engelska, är något som skulle bidra till höjd kvalitet på engelskundervisningen. Arbetssättet, som dock ställer höga krav på lärarens språkliga och kreativa förmåga, skulle bidra till att uppnå målen som kursplanerna i Lpo 94 sätter upp för engelskundervisningen i den svenska skolan.</p>

<p>This essay is a corpus based study, aimed at determining which euphemisms for death American and British English have in common as well as which might be more specific for either of these two varieties of the English language. The study also shows the frequency in use for all of the chosen euphemisms and briefly mentions when they first were used. Six euphemisms concerning death and dying were selected out of numerous available expressions: deceased, pass away, perish, demise, the departed and fade away. In addition, the word die was also included in the investigation with the purpose of determining if euphemisms are more common.</p><p>Cobuild Direct Corpus serves as the main source of the investigation and comparisons are made between the National Public Radio broadcasts and US books corpora for the American variety of the English language and the BBC World Service radio broadcasts and the UK books corpora for the British counterpart. In addition, the British English transcribed informal speech corpus was included to display the frequency in use in British spoken English.</p><p>The analysis concludes that the use of euphemisms for death is not very common, which implies that people in our day of age are not as afraid of death as what is claimed to have been the case during earlier years.</p>

<p>Denna studie har som syfte att synliggöra de kunskaper som skandinaviska ungdomar har i de nordiska grannspråken danska, norska och svenska. Vi har använt oss av en kvantitativ undersökningsmetod, och resultaten visar dels att eleverna har en större läsförståelse i norska än danska och svenska, dels att viktigast för förståelsen är kontakten med språket.</p><p>Undervisningen i grannspråken har minskat under de sista 25 åren och en bidragande orsak till detta kan vara dels att lärarna prioriterar bort området till förmån för andra moment, dels att det engelska språket är viktigare i den alltmer globaliserade värld vi lever i.</p> / <p>The purpose of the study is to show the knowledge Scandinavian students have in the Nordic languages Danish, Norwegian and Swedish. We have conducted a survey on the question and the results show that students have a larger understanding in Norwegian than in Danish and Swedish, and the most important thing in learning and understanding a language is being exposed to the language as often as possible.</p><p>Education in Nordic languages has decreased in the last 25 years which might be due to that teachers think other parts is more important than Nordic languages and that English is more important than Nordic languages in this global world we live in.</p>

In this thesis, conversation analysis (CA) is applied to study “risk strategies” in parent-teacher-student conferences in the Swedish nine-year compulsory school. The material consists of 80 conferences collected at two different points in time: 45 from the period 1992–93 (at that time called kvartssamtal, lit. “quarter of an hour conference”) and another 35 collected in 2004 (at the present time, and since the latest curriculum from 1994, called utvecklingssamtal, lit. “development conference”). All conferences in the material concern students in the 5th grade, i.e. when students are 11–12 years old. Each year, approximately 2.6 million student conferences in total are held in the Swedish compulsory school and upper-secondary school, involving about 5.5 million participants. Yet, we have virtually no knowledge of what actually happens in these conferences, i.e. how they are conducted. Hence, this study contributes to “filling the gap” and to meeting this want, the how of the student conference as a practical achievement. The aim of the study is to analyze conversational strategies in use to handle “risk”, i.e. a moment whose outcome is uncertain and that could possibly lead to a problem. Here, strategy refers to recurrent line of action and does not necessarily comprise speaker awareness. Strategies are part (and the materialization) of everyday cultural norms, rules of social behavior and habitualized “ways of practice”. They are used “for self”, “for someone else” or “for all” and should be considered in the light of Goffman’s notion of “face-work”, i.e. what the speaker does in order to counteract possibly face-threatening acts. The study is aimed at three particular situations of considerable analytic value: (i) the opening of the conference, (ii) the initiation of talk about trouble (problem), and (iii) the closing of the conference, or more immediately, the possibility for students and parents to raise their own issues. The results show that the conference opening is a coordinated achievement and to a great extent oriented to meet the possibility of the student being nervous. The conference is an “ordinary conference” and the opening questions are “what I ask any student”. When a speaker initiates talk about possible trouble, the pace decreases and utterances very often comprise “perturbations of delivery”, i.e. filled and unfilled pauses, mitigating expressions, abandoned turn beginnings and restarts, “repairs”, etc. These and other circumstances make it possible to forecast the action as (possibly) a trouble-initiating action. At the closing of the conference, students and parents are commonly offered the opportunity to raise their own issues. However, when analyzing the different ways of offering a prolongation of the conference, the study shows that the opportunity is strongly restricted, e.g. due to the design of the question. / I denna avhandling används samtalsanalys (”conversation analysis”) för att studera ”riskstrategier” i samtal mellan lärare, elever och föräldrar i grundskolan. Materialet består av 80 samtal som insamlats vid två olika tidpunkter: 45 st. inspelade 1992–93 (kvartssamtal, eller den mer formella benämningen enskilda samtal) och ytterligare 35 st. inspelade 2004 (utvecklingssamtal, den benämning som gäller sedan den senaste läroplanen). I avhandlingen används elevsamtal som ett samlingsnamn. Alla elevsamtal i materialet gäller elever i årskurs 5, dvs. när eleverna är 11–12 år gamla. Varje år genomförs ca. 2,6 miljoner elevsamtal i grundskolan och gymnasieskolan sammantaget, möten som involverar ca. 5,5 miljoner samtalsdeltagare. Även om elevsamtalen förekommer flitigt, vet vi nästan ingenting om vad som egentligen händer i dessa möten, dvs. hur de genomförs. Denna avhandling kan därför betraktas som ett bidrag till ambitionen att fylla detta tomrum något; hur samtalsdeltagarna genomför elevsamtal. Avhandlingens syfte är att studera kommunikativa strategier som tas i bruk för att hantera ”risk”, dvs. ett moment vars utgång är oviss och som potentiellt kan skapa eller leda till problem. Med strategi avses återkommande tillvägagångssätt och omfattar inte nödvändigtvis talarens medvetenhet. Strategier är en del (och materialiseringen) av vardagskulturella normer, umgängesregler och habitualiserade ”sätt att göra”. De används ”för talaren själv”, ”för någon annan” eller ”för alla” och bör betraktas i ljuset av Goffmans begrepp ”face-work”, dvs. vad talaren gör för att motverka potentiellt ansiktshotande ”incidenter”. I avhandlingen fokuseras tre specifika talsituationer av väsentligt analytiskt värde: (1) hur samtalet startas, (2) hur man initierar tal om problem och (3) hur samtalet avslutas, eller närmare, möjligheten för elever och föräldrar att lyfta egna ”övriga frågor”. Resultaten visar att elevsamtalets inledning är en koordinerad prestation som i synnerhet är orienterad mot eventualiteten att eleven är nervös. Elevsamtalet är ett ”vanligt samtal” och lärarens inledande frågor är ”vad jag brukar fråga alla andra elever”. När en talare inleder tal om ett potentiellt problem (problemmoment) går tempot ner och yttrandena omfattar ofta ”störningar och upphakningar”, dvs. pauser, pausfyllnader, förmildrande uttryck, övergivna turstarter och omstarter, ”reparationer”, etc.. Dessa egenskaper (och andra) gör det möjligt att ”förutse” handlingen som (potentiellt sett) en probleminitierande handling. Vid elevsamtalets avslutning är det vanligt att eleverna och föräldrarna erbjuds möjligheten att lyfta sina egna frågor och funderingar. En analys av lärarnas olika sätt att erbjuda möjlighet att förlänga samtalet visar emellertid att sådan möjlighet ofta är starkt begränsad, t.ex. beroende på frågeyttrandets form. / <p>Avhandlingen är publicerad med tillstånd av Arbetslivsinstitutet (http://www.arbetslivsinstitutet.se/publikationer/detaljerad.asp?ID=1632).</p>

This thesis concerns the nature of knowledge-how, in particular the question of how we ought to combine philosophical and linguistic considerations to understand what it is to know how to do something. Part 1 concerns the significance of linguistic evidence. In chapter 1, I consider the range of linguistic arguments that have been used in favour of the Intellectualist claim that knowledge-how is a species of propositional knowledge. Chapter 2 considers the idea that sentences of the form ‘S knows how to V' involve a free relative complement, and the relation between this claim and the Objectualist claim that knowledge-how is a kind of objectual knowledge. Chapter 3 argues that Intellectualism about knowledge-how faces a problem of generality in accounting for the kinds of propositions that are known in knowledge-how, which is analogous to the generality problem for Reliabilism. Part 2 turns to philosophical considerations, offering an extended inquiry into the point of thinking and talking about knowledge-how. Chapter 4 considers why we should want to work with a concept of knowledge, isolating two hypotheses: i) that thinking and talking about knowledge-how helps us to pool skills, and ii) that thinking and talking about knowledge-how helps us to engage in responsible practices of co-operation. Chapter 5 criticises the former hypothesis by arguing against the suggestion that there is a knowledge-how norm on teaching. Chapter 6 offers an indirect argument for the latter hypothesis, arguing for a knowledge-how norm on intending. Part 3, which consists of chapter 7, offers a positive account of knowledge-how which takes into account both philosophical and linguistic considerations. According to what I will call the Interrogative Capacity view, knowing how to do something consists in a certain kind of ability to answer the question of how to do it.

<p> </p><p>This paper is concerned with an investigation of four Old English adverbials with respect to where they are base-generated within the substructure of clauses which serve as examples of Old English prose. There are three structures in which base-generation of clausal constituents is deemed to occur: the CP, the IP, and the VP. Function and derivational movement are the governing factors which regulate the possibility of base-generation occurring within a particular structure. The movements undergone by clausal constituents, from their places of origin within the ‘underlying structures’ to their syntactic realization in the ‘surface structures’ of Old English clauses, are founded upon the model outlined in Johannesson<em> </em>(2009a) which is based on the tenets of Government and Binding theory. As there are no native speakers of Old English, the functions of these adverbials within their clausal environments are determined by their Modern English interpretations. Due to time and space constraints, four Old English adverbials were analysed within the context of one-hundred and twenty clauses which were extracted from The Dictionary of Old English Corpus (2004). Cases deemed to be ambiguous are addressed and classified separately; only one such case was encountered in the course of this study.</p><p>The results should exhibit proof that base-generation of the four Old English conjunct and disjunct adverbials investigated occurs within one of the aforementioned structures. Note that any conclusions drawn are based upon Modern English translations and that the results pertain to the genre of Old English prose.</p><p> </p>

<p>El propósito del presente estudio es mostrar la interrelación entre los procesos sociales y el uso del lenguaje. Para cumplir con este objetivo, vamos a estudiar la interacción que tiene lugar durante la XVII Cumbre Iberoamericana de Jefes de Estado y de Gobierno, cuando José Luís R. Zapatero pide que Hugo Chávez respete al ex presidente español José Maria Aznar y el rey de España Juan Carlos de Bourbón le pide que se calle. El <em>¿Por qué no te callas?</em> ha tenido gran repercusión en los medios de prensa, pero todavía no ha sido analizado desde la perspectiva que nos hemos propuesto. Es por ello que pretendemos profundizar en este campo mediante la realización de un análisis del comportamiento verbal y no verbal de estos actores políticos para, posteriormente, observar su repercusión en los medios. Nuestra hipótesis es que el comportamiento comunicativo entre el rey de España, Chávez y Zapatero, podrá ser interpretado en términos de la manifestación de grados de cortesía, descortesía o neutralidad y que tales evaluaciones dependerán de cómo los interactuantes se orienten hacia la <em>imagen de autonomía</em>, es decir, hacia cómo el hablante desea verse y ser visto por los demás; como individuo con características propias dentro del grupo o hacia la <em>imagen</em> <em>de afiliación</em>, que se expresa en comportamientos que resaltan los aspectos de una persona que la identifican con las cualidades del grupo. Asimismo, creemos que el grado de polarización entre los actores políticos será mayor o menor y que podrá ser manipulado por el periodista, dependiendo de cómo vea afectada su <em>imagen de grupo</em> nacional; ya sea la imagen de ser <em>español </em>versus la de ser <em>venezolano</em> y <em>latinoamericano</em>. Para comprobar nuestras hipótesis hemos hecho un análisis de 4 videos extraídos de Youtube y posteriormente, hemos analizado una selección de artículos periodísticos venezolanos y españoles. Para el análisis de los videos hemos puesto foco en los actos comunicativos y las estrategias de cortesía, mientras que a los textos periodísticos los hemos analizado con métodos pragmalingüísticos. La perspectiva interpretativa utilizada para ambos análisis es la del Análisis Crítico del Discurso. Ante esto hemos concluido que la imagen social presentada por Zapatero será en general cortés; la del Rey francamente descortés, quedando Chávez más cerca del Rey que de Zapatero. En cuanto a la presentación de la imagen de los actores según los periodistas, habrá variación: En Venezuela, la imagen de Chávez será más positiva mientras que la del Rey será claramente negativa; en cambio en España, la imagen más positiva será la de Zapatero y la más negativa la de Chávez, quedando el Rey más cerca de Zapatero que de Chávez.</p>

<p>El trabajo es un estudio con el objetivo de poner en claro cómo una personabilingüe de catalán –castellano logra traducir un texto en catalán alcastellano, sin haber tenido la posibilidad de leerlo anteriormente. Asímismo se analizan las transferencias que cometen un grupo de personasbilingües de dichos idiomas al traducir dicho texto. También se discutede qué forma influye el contexto sociolingüístico del informante en surapidez para realizar la tarea. A este respecto, sacamos la conclusión,aunque con cautela, de que si bien existen factores determinantes comola formación y el grado de bilingüismo en la familia del informante, descubrimosque es el factor de la aptitud lingüística del individuo el queparece tener mayor peso.</p>

No description available.

<p>El propósito del presente estudio es comprobar la efectividad del aprendizaje de una segunda lengua en situaciones tanto naturales como formales en cuanto a la adquisición de la competencia socio-pragmática se refiere. Muchos son los estudios realizados sobre la enseñanza de lenguas extranjeras en el aula, pero pocos los que se han centrado en esta competencia. Es por ello que pretendemos profundizar en este campo mediante un análisis de los resultados de ambas formas de aprendizaje, el formal y el natural. Partimos de la creencia generalizada de que mediante estancias en países donde se habla la lengua estudiada se aprende mucho más y mejor, y defendemos la hipótesis de que, si bien el hecho de viajar beneficia en gran medida la adquisición de una lengua, no basta para que la adquisición sea satisfactoria, sino que ésta depende de la integración social que los aprendices logren durante estas visitas. Para comprobar nuestra hipótesis nos basamos en una batería de preguntas distribuidas tanto a estudiantes que hayan residido/visitado países de habla hispana como a los que no lo hayan hecho, así como a hablantes nativos de la lengua meta, con el fin de obtener muestras de la competencia socio-pragmática que se espera de los estudiantes tras su aprendizaje. Finalmente concluimos que serían las relaciones que se establecen con los hablantes nativos las que condicionan el éxito de las estancias en el extranjero, no el simple hecho de viajar.</p>