Sommaren år 2008 började Stadsmuseet i Stockholms anordna vandringar i kriminalromanförfattaren Stieg Larssons fotspår, nämligen Millenniumvandringen. Stieg Larssons ”Millenniumtriologi” har nått framgång både utomlands och i Sverige. Framgångarna har omtalats i massmedia, där även Millenniumvandringen har nämnts.  I denna uppsats undersöks hur Stadsmuseet kan arbeta med marknadsföring av fotspårsturism och utveckla konceptet för att locka fler turister till vandringen. Vidare studeras även om det är böckerna i sig eller den aktiva marknadsföringen som får turister att besöka Millenniumvandringen. Detta undersöks genom att ta en närmare titt på konsten av att marknadsföra en upplevelse och sedan jämföra Millenniumvandringen med ”I Arns och Wallanders fotspår”, där utvecklingen och marknadsföringen av konceptet granskas. Den empiriska delen av undersökningen genomförs på Södermalm i Stockholm där Millenniumvandringen utspelar sig. Där utförs även intervjuer med arrangörer, guider samt besökare av Millenniumvandringen. Utifrån en jämförelse med Millenniumvandringen har de framkommit att ”I Arns och Wallanders fotspår” har varit mer driftiga i utvecklingen av vandringarna och att storleken på destinationen är betydande för utvecklingen av ”I Stieg Larssons fotspår”. Stadsmuseet kan utveckla konceptet genom att samarbeta med restaurang Kvarnen samt Mellqvist Kaffebar, tillföra olika företeelser till vandringen, som exempelvis en souvenirshop samt utveckla Millenniumpaketet. Vandringarna ”I Arns och Wallanders fotspår” har varit mer aktiva i de marknadsföringsåtgärder som jämförts. En ökad medvetenhet om marknadsföring kan leda till att Stadsmuseet fokuserar på att attrahera fler turister, både läsare av Millenniumtrilogin och turister som vill uppleva Stockholm genom ett annorlunda perspektiv. För att marknadsföra vandringen kan Stadsmuseet använda sig av storytelling, massmedia, internet och word-of-mouth. Vidare kan de även delta i olika mässor och evenemang hos bokhandlare samt synas med olika erbjudanden vid filmpremiärer i de länder som alla Millenniumfilmer ännu inte haft premiär. Det är främst Millenniumböckerna som attraherar besökarna till att söka information om vandringen. Marknadsföringen som Stadsmuseet har genomfört är inte tillräcklig aktiv för att uppmärksamma turisten. Därför är det fördelaktigt för Stadsmuseet att fånga upp turisterna genom en mer aktiv marknadsföring. / The summer of 2008 the city museum in Stockholm began to organize a tour in the novelist writer Stieg Larsson's footsteps, called the Millenniumtour. Stieg Larsson's "Millennium trilogy" has achieved success both abroad and in Sweden. The success has been mentioned in the media, in which the Millenniumtour also has been mentioned.  This essay examines how the museum can work with the marketing of footstep tourism and develop the concept to attract more tourists to the tour. The essay also examines if it is the books themselves or the active promotion that brings tourists to visit the Millenniumtour.  This is examined by taking a closer look at the art of marketing an experience and then compare Millennium tour with the tours in ”Arns and Wallander's footsteps", where development and marketing of the concept are compared. The empirical part of the investigation carried out on Södermalm in Stockholm, where the Millenniumtour takes place. Interviews with organizers, guides and visitors of the Millenniumtour have also been implemented. Based on a comparison with the Millenniumtour, it revealed that the tours "In Arn and Wallander's footsteps" have been more energetic in the development of the tours and the size of the destination is important for the development of Millenniumtour. The City Museum can develop the concept by collaborating with the restaurant Kvarnen and cafe Mellqvist and bring different things to the tour, such as a souvenir shop. They can also develop the Millennium package. The tours "In Arn's footsteps and Wallander" has been more active in the promotion. To promote the tour can the City Museum use storytelling, media, internet and word-of-mouth. They can also participate in various fairs and events at bookstores, and appear with different offers at film premieres. It is mainly the Millennium books that attract visitors to seek information about the tour. The advertising that City Museum has implemented are not sufficiently active to alert tourists. With a more active marketing can the City Museum get the tourists attention.

Författaren och dramatikern Stig Larsson, geniförklarad och ifrågasatt på grund av sin kvinnosyn och upprörande uttalanden – litteraturens enfant terrible, släppte hösten 2012 sin självbiografi När det känns att det håller på ta slut. Kritikerna rosade den men sparkade också liv i debatten om de manliga genierna. Konstnärerna som är så uppburna att de kommer undan med nästan vad som helst. Debatten om den manliga genikulten är inte ny, varje gång är det någon som säger ”Nä nu får det räcka!” men så dröjer det bara ett litet tag så är cirkusen igång igen. Media både sätter genietiketten och suckar djupt över att de manliga genierna får så mycket utrymme. Ett utrymme där de kan utöva makt. Men hur ser egentligen bilden ut som förmedlas av Stig Larsson efter släppet av hans senaste bok? När media speglar den, reproduceras den också? Eller uppstår en maktrelation där de försöker utmana den? Utifrån Norman Faircloughs kritiska diskursanalys har jag studerat bilden som ges av Stig Larsson. Michel Foucaults teori om makt och kunskap, Yvonne Hirdmans syn på maktförhållandet mellan könen och Christine Battersbys genibegrepp kopplat till genus utgör den teoretiska bakgrunden för min analys. Den redan etablerade bilden av Stig Larsson är den som ges. Under 1980-talet hade han en unik status i litteratursverige men i dag befinner han sig i utkanten av kulturetablissemanget som han snarare känner sig motarbetad av. Mest förvånande är att han får så oerhört mycket utrymme att uttala sig generaliserande och nedsättande om kvinnor. Genom att spegla den bilden han ger, om kvinnor och genus, reproduceras dock hans uppseendeväckande och negativa åsikter. Även om syftet var något helt annat har den manliga genikulten bara fått mer näring. Varför man låter en författare förmedla sin dåliga kvinnosyn i en så extremt stor omfattning när han intervjuas på grund av ett boksläpp är ett problem. Det intervjustoffet är inte enbart guld (uppseendeväckande och sensationslystet innehåll som läses av fler, ger klick, delningar och skapar debatt) när det snarare fungerar som en spridning av dåliga kvinnoideal.

During the last years the number of Swedish detective stories which take place in the province outside the big cities has increased enormously. In this study I have analysed the novels by the three authors Viveca Sten, Åsa Larsson and Johan Theorin to investigate the connection between the milieu and the story and in what way it is involved in the crime riddle. They all keep to the formula of the classical detective story but represent different variations within this formula. In spite of the differences in their stories the basic pattern is the same. As their protagonists the authors are emotionally connected to the place in the novels. This connection it strengthen by the authors themselves as well as the publishing companies when introducing them on the market. The protagonists have lived elsewhere and are getting back into the place. They return to houses where an older generation has lived, take over the furniture and the tools. The history of the place and the living there in old days are referred to in separate parts or by an elderly person who has lived in the place all the time and know everything about it. How people lived long ago is also often told in backlashes which in the end are connected to the murder in which the protagonist is engaged. The motives of the crimes are timeless in these novels. The three authors describe a nostalgic longing back to the place as it once was. It is a sort of new romanticism in a timeless world.

I den här uppsatsen visas hur kriminalromanen har gått från att följa de traditionella kriminalgenrernas regler och konventioner till att bryta och modifiera dem. I denna nya typ av kriminalroman som jag kallar ”Den moderna kriminalromanen” hittar man ofta inslag av flera olika kriminalgenrer och nya inslag som skapar en hybridroman som inte kan definieras till en specifik kriminalgenre.                              I teoridelen går jag igenom de traditionella kriminalgenrernas historik och kriterier samt visar på nya influenser, trender och element som är typiska för den moderna kriminalromanen. I analysdelen analyseras Stieg Larssons Millenniumserie, som jag anser är ett typexempel för den moderna kriminalromanen, för att se om recensenternas beskrivning av romanernas genre stämmer. Romanerna analyseras både utifrån traditionella kriminalgenrer och moderna influenser.                              Uppsatsen visar att traditionella kriminalgenrer finns representerade i respektive roman men utöver dessa finns även andra kriminalgenrer och moderna influenser/trender representerade vilket gör att det blir svårt att definiera de enskilda romanerna som tillhörande en specifik kriminalgenre. Slutsatsen är att Stieg Larssons Millenniumserie är ett typexempel på en ”modern” kriminalroman. / In this essay I show that new crime fiction have moved from following a single crime fiction genre to a mix of different crime fiction genres together with influences from TV-series, drama series, action movies, et cetera that traditionally are estranged from crime fiction. To show this I analyzed Stieg Larsson’s Millennium trilogy to see if each book is written like a single traditional crime fiction genre or if they are a mix of several crime fiction genres and other influences. My conclusion is that the trilogy is an example of what I call a “Modern” Crime fiction trilogy since the books in it can´t be categorized in to one single crime fiction genre but are a mix of several genres as well as other influences.

No description available.

<p>The aim of this study is to examine if Kenneth, a character in the novel Nyår by Stig Larsson, takes his ethical responsibility for one of the characters that appears in one section of the book, Ann. Nyår has often been related to morality. This study shows that Levinas philosophy of ethics is a supplement to the discussion of morality. According to Levinas, a person that acts in a non-moral way still can act in a righteous ethical way. With this starting point, it is possible to be close to the text and to bring out new perspectives on the novel. Kenneth is a nihilist, but has got the possibility to take his ethical responsibility for Ann. The ethical responsibility for another person, according to Levinas, always comes first. Kenneth, like everybody else, is obligated to this responsibility.</p>

No description available.

The aim of this study is to examine if Kenneth, a character in the novel Nyår by Stig Larsson, takes his ethical responsibility for one of the characters that appears in one section of the book, Ann. Nyår has often been related to morality. This study shows that Levinas philosophy of ethics is a supplement to the discussion of morality. According to Levinas, a person that acts in a non-moral way still can act in a righteous ethical way. With this starting point, it is possible to be close to the text and to bring out new perspectives on the novel. Kenneth is a nihilist, but has got the possibility to take his ethical responsibility for Ann. The ethical responsibility for another person, according to Levinas, always comes first. Kenneth, like everybody else, is obligated to this responsibility.

The Sjögren-Larsson syndrome (SLS) is a genetically determined syndrome with autosomal recessive inheritance originally and comprehensively described from Sweden. It is characterized by the three cardinal signs congenital ichthyosis, spastic di- or tetraplegia and mental retardation.The present investigation covers all 35 SLS patients alive in Sweden in 1978 and the genetic study all 58 SLS patients born in Sweden in 1886-1977. Forty-five of these were bom in a restricted area in the northeast of Sweden and five more had ancestors from this area. This concentration is probably the result of a founder effect — transmission of the SLS gene mutation from early immigrants to this area — followed by little migration to and from this area. Ancestors of SLS patients have been traced back to an early immigrant to this area in the 14th century.The mean yearly incidences of SLS per 100.000 newborn during the years 1901-1977 were 0.6 in the whole of Sweden, 10.2 in the county of Västerbotten and 2.7 in the county of Norrbotten. The corresponding prevalence figures for SLS on 31 December 1978 were 0.4, 8.3 and 2.6 per 100.000 in these areas, respectively.The ichthyosis in the SLS was found to be congenital in the true sense of the word, as it was always seen at birth. The characteristic skin findings indicate that the use of replicas in ichthyotic patients may be a good complement to the clinical and histopathological examinations.All SLS patients had mental retardation and spastic di- or tetraplegia. The first observation of these symptoms was made between the age of 4 and 30 months.Small white glistening dots located in the ocular fundus were noted in all 30 SLS patients examined in this respect and seem to be pathognomonic for SLS.The fatty acid patterns of plasma phospholipids, cholesteryl esters, triglycerides and free fatty acids in SLS patients were examined. The results suggest that SLS is possibly a disorder of fatty acid metabolism leading to an altered composition of polyunsaturated fatty acids due to a disturbance in the A6-desaturation of essential fatty acids. / <p>Some photos have been censored.</p><p>En del foton har blivit censurerade.</p> / digitalisering@umu

This essay examines the debate that arose in connection to the sale of Carl Larsson’s monumental painting Midvinterblot in 1987. My main purpose is to examine which meanings the debaters ascribed Midvinterblot and in which way the debate influenced the paintings significance as cultural heritage. I will therefore argue that the debate initiated a renegotitation of the paintings meaning as cultural heritage. In the debate the debaters emphasized the National Museum’s responsibility over cultural heritage, Midvinterblots aestethic, the paintings economic value and its national implications. The controversies concerning the painting shows that its meaning as cultural heritage was not constituted by the painting itself but by the meanings which the debaters placed upon it. The debate also sheds light on that there may be a wide variety of opinions concerning what it is that constitutes as cultural heritage. The meanings the debaters ascribed Midvinterblot related, however, in a crucial way to each other. My examination of the debate also show how cultural heritage is created to fill a specific purpose, for example, to maintain cultural values, to attract tourists or as a resource in the formation of group identities.